Modern Svensk Äggproduktion - Fjäderfäcentrum

1
Avel och uppfödning
Alla kommersiella värphöns är korsningar mellan olika
avelslinjer och produktionsdjuren används inte till avel.
Avelsarbetet sker i stora kärnpopulationer hos internationella
avelsföretag som distribuerar djur över hela världen.
Avelsmaterialet uppförökas och korsas sedan efter särskilda
modeller.
Till Sverige importeras s.k. grand parents-djur, mor- och
farföräldrar, eller parents-djur, föräldrar, till de hönor som
ska producera konsumtionsägg. Grand parents-djuren består
av olika tupp- och hönlinjer som korsas med varandra.
Dessa djur är daggamla när de kommer till Sverige och
placeras då hos speciella uppfödare. Där får de tillbringa
sina första veckor i karantän innan de vid 15–16 veckors
ålder flyttas vidare till producenter som producerar befruktade
ägg. Dessa ägg kläcks och kycklingarna blir så
småningom föräldrar till produktionsdjuren.
I Sverige finns i dag fyra olika kommersiella hönshybrider,
Lohmann LSL, Hy-Line, Bovans och Super
Nick. Under ett år kläcks ca 12 miljoner ägg i Sverige.
Tuppkycklingarna sorteras bort och avlivas. De flesta hönkycklingarna
föds upp hos specialiserade unghönsuppfödare,
med det finns också äggproducenter som föder upp
sina egna unghöns.
Äggbranschens
utveckling och struktur
De första arkeologiska fynden av hönsfåglar, hållna som husdjur, kommer från Kina och Vietnam och är
8 000–9 000 år gamla. Man tror att målet med den första hönsaveln var att få fram vackra och stridsvilliga
tuppar för att använda vid tuppfäktningar.
Alla våra tamhöns härstammar från den röda djungelhönan eller bankivahönan (Gallus gallus). För ungefär
5 000 år sedan började djungelhönsen domesticeras i Indien och spreds sedan långsamt över världen
med hjälp av folkvandringen. I Sverige har vi haft höns i ca 2 000 år, men det är först på 1500-talet
som äggproduktionen kom igång på allvar. Då var det främst klostren som bidrog till utvecklingen av hönsaveln
och äggproduktionen, men även Gustav Vasa hade omfattande hönsanläggningar. Först under mitten
av 1800-talet började hönsskötseln utvecklas i Sverige. Olika rashöns importerades från England och
Amerika och höns-aveln organiserades. Sveriges Fjäderfäavelsförening (SFS) bildades 1898 och därmed
startades en officiell avelsverksamhet med kontrollhönserier och länsföreningar med egna avelsstationer.
I början av 1900-talet började man med så kallad hybridavel. Hybridavel innebär att två eller flera renavlade
raslinjer korsas för att med hjälp av korsningseffekter förstärka den eftertraktade egenskapen. Det var
så de olika värphybriderna kom till. De har alla sitt ursprung i raserna vit Leghorn eller röd Rhode Island.
Dessa hybridhöns började importeras till Sverige på 1950-talet och då började den svenska äggproduktionen
förändras och besättningarna blev större.
SFS heter numera SFS-Svenska Ägg och är den svenska äggnäringens branschorganisation. Till föreningen
är det även anslutet regionala fjäderfäföreningar.
6
Inhysning
I början av 1960-talet började hönsen flyttas in i burar som
utvecklats i Japan. I och med att hönsen kom upp från golvet
kom man ifrån problemen med parasiter och andra
smittor som man tidigare hade haft en del bekymmer med.
Under många år producerades huvuddelen av våra ägg av
burhållna höns. Att hålla höns i bur innebär att man får
mindre problem med koccidios, spolmask och andra parasiter,
men hönorna tillbringar sitt liv i en ganska torftig
miljö. Fyra till fem höns hålls på en liten yta utan möjlighet
att utföra sina naturliga beteenden.
År 1988 förbjöd riksdagen burhållning av höns, med en
avvecklingsperiod på tio år. Under den tiden skulle system
för frigående höns utvecklas, som alternativ till de konventionella
burarna. Det visade sig tyvärr inte vara så lätt
att ersätta bursystemet, så 1997 beslöt man att tillåta s.k.
modifierade eller inredda burar. I den inredda buren finns
det normalt plats för 8–10 hönor vilka har tillgång till rede,
ströbad och sittpinnar. 1998 skulle alla gamla hönsburar
vara avvecklande, men p.g.a. att flera äggproducenter
sökte dispens från Jordbruksverket dröjde avvecklingen
till 2004. Första kvartalet 2005 satt fortfarande ca 500 000
svenska värphöns (ca 10 %) i konventionella burar, p.g.a.
att äggproducenter sökt fortsatt dispens, fått avslag på