Modern Svensk Äggproduktion - Fjäderfäcentrum

3
Hönans beteende
Som tidigare nämnts, härstammar våra tamhöns från den röda djungelhönan eller bankivahönan (Gallus
gallus). Djungelhönsens beteende har studerats ingående, liksom tamhönsens, både under halvnaturliga
förhållanden och under intensiva produktionsförhållanden. Det har visat sig att skillnaderna mellan vår
tamhönas och den röda djungelhönans beteende är ganska små, trots många års intensivt avelsarbete.
Liksom övriga husdjur i lantbruket är hönsen flocklevande. Det är en förutsättning för att kunna hålla djur
i större grupper. Hönsen är anpassade till ett liv på marken i tät vegetation och därför är flygförmågan
ganska dålig. Hönsen lever i små revir som tuppen försvarar mot intrång från andra inom samma art. En
naturlig hönsgrupp består av en tupp, 5–6 hönor och deras kycklingar.
Hönsen vilar och sover sittande på grenar ca 1–1,5 meter över marken. Genom att vila på grenar minskar
risken för att bli upptäckt av rovdjur från marken. Inom reviret utses ett speciellt övernattningsträd beläget
på en skyddad plats dit flocken beger sig i skymningen. Fåglarna har lärt sig att det är bäst att sitta tyst
och stilla uppe i ett träd för att skydda sig mot rovdjur som jagar om natten. De sitter tätt tillsammans, normalt
på samma plats och med samma grannar intill sig, natt efter natt.
Kroppsvård
Fjäderdräkten är fågelns skydd mot både värme och kyla,
så det gäller att hålla den i god kondition. Därför är flera
kroppsvårdande beteenden medfödda hos varje höna, t.ex.
sandbadning. Var eller varannan dag uppsöker hönsen platser
med bar, lös jord eller sand. Med fjädrarna uppburrade
och vingarna något utsträckta gnuggar de kroppen mot underlaget.
De kastar sand och partiklar upp över ryggen
genom att skyffla med vingarna. Till sist reser de sig och
skakar av sig sanden. På detta sätt blir de av med gammalt
fett och kanske en och annan parasit.
Fjäderdräkten putsas regelbundet genom en serie av rörelsemönster:
pickning, näbbknapring (fjädern ”knapras”
ren från basen till spetsen), gnidning med näbben mot fjäd-
Hönor som sandbadar.
18
rarna, kamning (näbben dras genom fjäderdräkten) och rivning
med fötterna mot huvudfjädrarna. Under putsningen
smörjer hönan in fjädrarna med fett från gumpkörteln. Fettet
bildar sedan D-vitamin med hjälp av solens ultravioletta
strålar om hönan har möjlighet att gå ut i solen. Näst
efter födosök upptar fjäderputsning den största delen av
hönans vakna tid.
Dygnsrytm
Alla djur i flocken beter sig i stort sett lika. På så sätt ökas
den enskilde fågelns säkerhet, eftersom djur som beter sig
annorlunda mot resten av gruppen, oftast först faller offer
för rovdjur. Djuren lämnar viloträdet vid soluppgången
och, efter en stunds kroppsvård, beger de sig till födo-
FOTO: ÅSA ODELROS