Modern Svensk Äggproduktion - Fjäderfäcentrum

Aminosyror
I dag tillförs rena aminosyror till alla kommersiella värphönsfoder.
Ett undantag är de KRAV-godkända foderblandningarna,
där det inte är tillåtet att använda
renframställda aminosyror.
– Metionin framställs syntetiskt och i foderanalyserna
kallas produkten DL-metionin.
– Lysin framställs genom en jäsningsprocess och den
rena formen är svår att hantera, därför tillsätts lysin i
form av sin hydroklorid. Produkten kallas L-lysin-HCl.
– Treonin tillsätts ibland i foderblandningar.
Gulefärg
För att gulan ska få den önskvärda gula färgen tillsätts
någon typ av färgämne. I svenska foder förekommer endast
naturliga färgämnen såsom t.ex. paprikapulver, tagetesextrakt,
algmjöl, majsglutenmjöl eller lucern- eller annat
grönmjöl.
Enzymer
För att öka tillgängligheten i fodret tillsätts ibland enzymer.
Enzymer hjälper till att lösa upp föreningar som hönan
själv inte kan bryta ned. Ett exempel är fytas, ett enzym
som bryter ned fytin och gör fosforn i växterna mer lättillgängligt,
se ”Mineralfodermedel” ovan. Ett annat exempel
är xylanas som hjälper till att bryta ned svårsmältbara
kolhydrater. Dessa svårsmälta kolhydrater finns delvis i
spannmål och kan ge upphov till blötare träck och därmed
ge smutsiga ägg. Vid tillsatts av xylanas minskar risken för
detta. För fodermedlens näringsinnehåll, se bilaga 1.
Utfodring och näringsbehov
I de allra flesta fall köper äggproducenterna färdigt pelleterat
foder till sina värphöns. Det allra vanligaste är att
hönsen utfodras med ett helfoder som innehåller allt vad de
kan behöva. Ett annat alternativ är att man köper ett koncentrat
som sedan kompletteras med spannmål (vete eller
rågvete) och kalk (snäckskal eller foderkalk). Det senare
alternativet kräver fler lagringsmöjligheter, våg- och blandarutrustning
samt, inte minst, stort intresse och kunskap
från djurskötaren.
Fodertillverkaren är skyldig att informera om vilka råvaror
som ingår i foderblandningen. Vid en ny foderleverans
ska man alltid ta ett foderprov och spara, gärna i
frysen, för att ha tillhands om det skulle bli några problem.
I äggproduktionen tillämpas fasutfodring, vilket innebär
att man ändrar fodersammansättningen tre till fyra
gånger under värpperioden för att tillgodose hönans olika
behov. Under värpperioden är energiinnehållet i foderblandningarna
relativt konstant men råprotein- och aminosyrainnehållet
sjunker medan andelen kalcium ökar.
Hur ska man då veta när man ska byta foderblandning?
Hönsens näringsbehov är bl.a. beroende av dess kroppsvikt,
produktion och ålder. Hönans möjlighet att tillgodose
34
sitt behov beror på fodrets näringsinnehåll och hur mycket
hon äter. Därför behöver man ha kontroll på konsumtionen,
produktionen, hönans kroppsvikt samt äggvikten.
Kroppsvikten kan man kontrollera genom att väga ett antal
hönor manuellt, men det kan vara svårt att ta ut ett representativt
antal. Det finns också särskilda vågar som kan
kopplas till datorn och där hönorna väger sig själva. Sådana
vågar finns både för frigående och burhållna hönor.
För att ha kontroll på äggvikten bör man väga ett antal ägg
hemma i packrummet. Det bästa är om man kan väga hela
pallen, men det går också att väga några fack.
När alla kontroller är klara väger man ihop alla faktorer,
jämför med manualen och diskuterar med sin foderförsäljare
för att komma fram till rätt beslut. Värphönans behov
av protein och aminosyror beror till stor del på hennes arvsanlag.
Därför ska man utgå från hybridföretagets rekommendationer
när man bestämmer vilken foderblandning
man ska använda.
En del forskare anser att kalcium ska utfodras separat.
Det är känt att konsumtionen av kalcium varierar stort, dels
med tidpunkten på dagen, dels om hönan värper eller inte.
Högre kalciumkonsumtion kopplat till separat utfodring
leder till bättre skalstyrka och något högre äggvikt. Snäckskal
kan med fördel utfodras på eftermiddagen, antingen i
foderkedjan, tillsammans med fodret eller separat i ströbädden.
Utfodringsrutiner
Det är bättre att utfodra värphönsen flera gånger per dag
för att undvika foderspill. Om foderspillet minskas med 1
gram per höna och dag i en besättning med 30 000 höns,
sparar man ca 11 000 kg foder på ett år. Burhöns utfodras
i regel 3–4 gånger per dag och frigående höns får foder
5–6 gånger per dag. Värphöns äter i regel mest på eftermiddagen
och kvällen, då de är färdiga med värpningen.
Det rekommenderas att ge sista fodergivan ca 1 timme
innan skymningen börjar och ljuset släcks. Då har hönsen
krävan full när de går till nattvila, vilket är positivt eftersom
det då finns gott om lättillgängligt kalcium för skalbildningen.
Foderstörningar
Om det skulle bli problem med fodret sjunker äggproduktionen.
Men innan produktionen påverkas så förändras
hönsens intag av foder och vatten. För att tidigt uppmärksamma
eventuella foderstörningar måste man därför ha
kontroll på foder- och vattenförbrukningen. Vid eventuella
problem, ska man kontakta sin foderförsäljare för att rådgöra
med honom eller henne. Då är det bra att ha foderprover
kvar i frysen, för att i efterhand kunna kontrollera
fodrets kvalitet.
Äggvikt
För att få så bra betalt som möjligt för äggen gäller det att