Modern Svensk Äggproduktion - Fjäderfäcentrum
Modern Svensk Äggproduktion - Fjäderfäcentrum
Modern Svensk Äggproduktion - Fjäderfäcentrum
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>Modern</strong> svensk<br />
äggproduktion<br />
Jordbruksinformation 5 – 2009
Förord<br />
3<br />
FÖRORD<br />
<strong>Svensk</strong> äggproduktion har under 2000-talet genomgått en stor, och bitvis svår, omställning till nya inhysningssystem.<br />
Samtidigt med omställningen har många äldre äggproducenter slutat och nya unga producenter har börjat. Det har skrivits<br />
en del material om småskalig äggproduktion men det har saknats material om konventionell äggproduktion. Därför fick<br />
<strong>Fjäderfäcentrum</strong> en förfrågan från Jordbruksverket om att skriva ett informationsmaterial om modern svensk äggproduktion.<br />
Förhoppningen är att detta material ska vara till nytta för både nya och blivande producenter. Med hjälp av litteraturhänvisningarna<br />
kan man söka mer information om man vill fördjupa sig inom något ämne.<br />
Författaren Astrid Lovén Persson är husdjursagronom och verksamhetsledare för <strong>Fjäderfäcentrum</strong> ideell förening i Skara.
Innehåll<br />
1 Äggbranschens utveckling och struktur<br />
Avel och uppfödning.................................... 6<br />
Inhysning......................................................6<br />
Företagsstruktur .......................................... 7<br />
Packerier ..................................................... 7<br />
Produktionsformer....................................... 8<br />
Omsorgsprogrammet .................................. 8<br />
Salmonellakontroll....................................... 9<br />
Värphönsregistret........................................ 9<br />
2 Ägget som livsmedel<br />
Hantering och lagring hos producent ........ 10<br />
Klassificering och sortering vid packeriet.. 10<br />
Märkning av ägg och äggförpackningar.....11<br />
Hygien- och kvalitetskontroll ..................... 11<br />
Äggets mikrobiologi................................... 13<br />
Lagring och förändringar under lagring..... 13<br />
Hur vet jag om ägget är färskt?................. 14<br />
Äggets sammansättning<br />
och näringsinnehåll ................................... 14<br />
Ägget och hälsan ...................................... 14<br />
Funktionella egenskaper ........................... 15<br />
Industriell förädling av äggprodukter ......... 16<br />
3 Hönans beteende<br />
Kroppsvård................................................ 18<br />
Dygnsrytm................................................. 18<br />
Födoval...................................................... 19<br />
Skydd mot rovdjur ..................................... 19<br />
Hönsens språk .......................................... 19<br />
Dags för äggläggning ................................ 20<br />
Ruggning................................................... 20<br />
Tuppar i flock ............................................. 21<br />
Vår moderna höna .................................... 21<br />
4 Hönans byggnad och funktion<br />
Anatomi ..................................................... 22<br />
Hud och fjädrar.......................................... 22<br />
Skelett ....................................................... 23<br />
Muskulatur................................................. 23<br />
Att kunna flyga .......................................... 24<br />
Sinnen ....................................................... 24<br />
Fodersmältning.......................................... 25<br />
<strong>Äggproduktion</strong> ........................................... 26<br />
4<br />
5 Foder och foderbehov<br />
Näringsfysiologi......................................... 29<br />
Fodermedel och näringsinnehåll ............... 31<br />
Utfodring och näringsbehov ...................... 34<br />
6 Djurhälsa<br />
God hygien................................................ 38<br />
Hönshälsokontrollen.................................. 38<br />
Salmonellakontrollen................................. 38<br />
Epizootier och zoonoser............................ 39<br />
Vaccinationer............................................. 39<br />
Produktionssjukdomar............................... 39<br />
Luftvägsinfektioner .................................... 40<br />
Parasiter .................................................... 39<br />
Obduktion av fjäderfä ................................ 40<br />
7 Avel och unghönsproduktion<br />
Hönans egenskaper .................................. 43<br />
Uppfödning av unghöns ............................ 44<br />
Kontakt mellan uppfödare<br />
och äggproducent .................................... 45<br />
8 Arbetet i hönsstallet<br />
Förberedelser inför ny hönsomgång ......... 46<br />
Dags för ny insättning ............................... 46<br />
De första veckorna .................................... 47<br />
Rutiner och skötsel.................................... 48<br />
Djurtillsyn................................................... 50<br />
Ströbädden................................................ 52<br />
Ljus och ljusprogram ................................. 52<br />
Utlastning .................................................. 53<br />
Alternativ till utlastning och slakt ............... 54<br />
Rengöring och sanering............................ 54<br />
9 Arbetsmiljö i äggproduktion<br />
Regler för arbetsmiljö ................................ 56<br />
Belastningsskador..................................... 56<br />
Luftkvalitet i stallet..................................... 58<br />
Buller ......................................................... 58<br />
Olycksfallsrisker ........................................ 58<br />
Skyddsutrustning....................................... 59<br />
Att arbeta ensam....................................... 59<br />
Barn och ungdomar................................... 59<br />
Regler för minderåriga .............................. 60
10 Stall och inhysningssystem<br />
Djurskyddsbestämmelser<br />
och omsorgsprogram ............................... 61<br />
Stallbyggnaden ......................................... 62<br />
Inhysning och inredning ............................ 65<br />
11 Hönsgödsel – en värdefull resurs<br />
Hönsgödsel – egenskaper ........................ 70<br />
Kväve ........................................................ 70<br />
Fosfor och kalium.......................................71<br />
Växtnäringsberäkningar ............................ 71<br />
Hönsgödsel – mängder<br />
och växtnäringsinnehåll............................. 71<br />
Växtnäringsinnehåll................................... 73<br />
Hönsgödsel – lagring, hantering<br />
och spridning............................................. 73<br />
Kväveförluster i hönsstallet ....................... 73<br />
Kväveförluster i gödsellager...................... 73<br />
Kväveförluster vid spridning<br />
och nedbrukning........................................ 74<br />
Växtnäringsvärdet i hönsgödsel................ 75<br />
Energivärdet i hönsgödsel......................... 75<br />
12 Ekonomi i äggproduktionen<br />
13 Övrigt<br />
Bilagor<br />
Produktionsuppföljning.............................. 76<br />
SFS – <strong>Svensk</strong>a Äggs kalkyler ................... 77<br />
Egna kalkyler............................................. 80<br />
Allmän litteratur ........................................ 81<br />
Adresser och webbplatser......................... 81<br />
IB-vaccination via spray ............................ 86<br />
Lathund för IB-vaccinationer med spray.... 87<br />
Bilaga 1. Fodermedlens näringsinnehåll ... 82<br />
Bilaga 2. IB-vaccination via spray.............. 86<br />
5<br />
INNEHÅLL
1<br />
Avel och uppfödning<br />
Alla kommersiella värphöns är korsningar mellan olika<br />
avelslinjer och produktionsdjuren används inte till avel.<br />
Avelsarbetet sker i stora kärnpopulationer hos internationella<br />
avelsföretag som distribuerar djur över hela världen.<br />
Avelsmaterialet uppförökas och korsas sedan efter särskilda<br />
modeller.<br />
Till Sverige importeras s.k. grand parents-djur, mor- och<br />
farföräldrar, eller parents-djur, föräldrar, till de hönor som<br />
ska producera konsumtionsägg. Grand parents-djuren består<br />
av olika tupp- och hönlinjer som korsas med varandra.<br />
Dessa djur är daggamla när de kommer till Sverige och<br />
placeras då hos speciella uppfödare. Där får de tillbringa<br />
sina första veckor i karantän innan de vid 15–16 veckors<br />
ålder flyttas vidare till producenter som producerar befruktade<br />
ägg. Dessa ägg kläcks och kycklingarna blir så<br />
småningom föräldrar till produktionsdjuren.<br />
I Sverige finns i dag fyra olika kommersiella hönshybrider,<br />
Lohmann LSL, Hy-Line, Bovans och Super<br />
Nick. Under ett år kläcks ca 12 miljoner ägg i Sverige.<br />
Tuppkycklingarna sorteras bort och avlivas. De flesta hönkycklingarna<br />
föds upp hos specialiserade unghönsuppfödare,<br />
med det finns också äggproducenter som föder upp<br />
sina egna unghöns.<br />
Äggbranschens<br />
utveckling och struktur<br />
De första arkeologiska fynden av hönsfåglar, hållna som husdjur, kommer från Kina och Vietnam och är<br />
8 000–9 000 år gamla. Man tror att målet med den första hönsaveln var att få fram vackra och stridsvilliga<br />
tuppar för att använda vid tuppfäktningar.<br />
Alla våra tamhöns härstammar från den röda djungelhönan eller bankivahönan (Gallus gallus). För ungefär<br />
5 000 år sedan började djungelhönsen domesticeras i Indien och spreds sedan långsamt över världen<br />
med hjälp av folkvandringen. I Sverige har vi haft höns i ca 2 000 år, men det är först på 1500-talet<br />
som äggproduktionen kom igång på allvar. Då var det främst klostren som bidrog till utvecklingen av hönsaveln<br />
och äggproduktionen, men även Gustav Vasa hade omfattande hönsanläggningar. Först under mitten<br />
av 1800-talet började hönsskötseln utvecklas i Sverige. Olika rashöns importerades från England och<br />
Amerika och höns-aveln organiserades. Sveriges Fjäderfäavelsförening (SFS) bildades 1898 och därmed<br />
startades en officiell avelsverksamhet med kontrollhönserier och länsföreningar med egna avelsstationer.<br />
I början av 1900-talet började man med så kallad hybridavel. Hybridavel innebär att två eller flera renavlade<br />
raslinjer korsas för att med hjälp av korsningseffekter förstärka den eftertraktade egenskapen. Det var<br />
så de olika värphybriderna kom till. De har alla sitt ursprung i raserna vit Leghorn eller röd Rhode Island.<br />
Dessa hybridhöns började importeras till Sverige på 1950-talet och då började den svenska äggproduktionen<br />
förändras och besättningarna blev större.<br />
SFS heter numera SFS-<strong>Svensk</strong>a Ägg och är den svenska äggnäringens branschorganisation. Till föreningen<br />
är det även anslutet regionala fjäderfäföreningar.<br />
6<br />
Inhysning<br />
I början av 1960-talet började hönsen flyttas in i burar som<br />
utvecklats i Japan. I och med att hönsen kom upp från golvet<br />
kom man ifrån problemen med parasiter och andra<br />
smittor som man tidigare hade haft en del bekymmer med.<br />
Under många år producerades huvuddelen av våra ägg av<br />
burhållna höns. Att hålla höns i bur innebär att man får<br />
mindre problem med koccidios, spolmask och andra parasiter,<br />
men hönorna tillbringar sitt liv i en ganska torftig<br />
miljö. Fyra till fem höns hålls på en liten yta utan möjlighet<br />
att utföra sina naturliga beteenden.<br />
År 1988 förbjöd riksdagen burhållning av höns, med en<br />
avvecklingsperiod på tio år. Under den tiden skulle system<br />
för frigående höns utvecklas, som alternativ till de konventionella<br />
burarna. Det visade sig tyvärr inte vara så lätt<br />
att ersätta bursystemet, så 1997 beslöt man att tillåta s.k.<br />
modifierade eller inredda burar. I den inredda buren finns<br />
det normalt plats för 8–10 hönor vilka har tillgång till rede,<br />
ströbad och sittpinnar. 1998 skulle alla gamla hönsburar<br />
vara avvecklande, men p.g.a. att flera äggproducenter<br />
sökte dispens från Jordbruksverket dröjde avvecklingen<br />
till 2004. Första kvartalet 2005 satt fortfarande ca 500 000<br />
svenska värphöns (ca 10 %) i konventionella burar, p.g.a.<br />
att äggproducenter sökt fortsatt dispens, fått avslag på
denna ansökan samt överklagat beslutet. Under 2005 tog<br />
den svenska handeln ett gemensamt beslut att inte saluföra<br />
ägg producerade i konventionella burar och i och med det<br />
försvann successivt de sista hönsen ur de gamla burarna.<br />
Företagsstruktur<br />
Antalet värphönsbesättningar i Sverige har stadigt minskat<br />
och de som blivit kvar har blivit större och större.<br />
Många mindre producenter slutade i samband med att de<br />
gamla burarna förbjöds. Flera nya och stora stallar byggdes<br />
2000–2002 för frigående höns. År 2005 fanns ca sex<br />
miljoner värphöns i Sverige, med en viss variation över<br />
året. Två och en halv miljon av dessa var inhysta i inredda<br />
burar. Övriga höns var frigående i envånings- och flervåningssystem.<br />
År 2005 fanns ca 93 % av alla värphöns i 210 besättningar,<br />
där var och en hade mer än 5 000 höns. Skåne,<br />
Östergötland, Västergötland samt Halland är regioner med<br />
mycket värphöns.<br />
Vi har fått stora moderna hönsstallar där större delen av<br />
Antal värphönsbesättningar under åren 1970 till 2005<br />
År Antal<br />
besättningar<br />
1970 59 600 99<br />
1980 23 600 252<br />
1990 12 900 495<br />
1998 6 825 786<br />
2002 5 323 889<br />
2003 5 422 830<br />
2004 5 376 929<br />
2005 4 916 1 030<br />
Ekologiska höns.<br />
Antal höns i<br />
medeltal/besättning<br />
7<br />
1 ÄGGBRANSCHENS UTECKLING OCH STRUKTUR<br />
äggen produceras. Nya inhysningssystem har utvecklats<br />
och de svenska äggproducenterna har under en begränsad<br />
period tvingats att ställa om till de nya systemen. Denna<br />
omställning har varit mycket svårare än omställningen på<br />
1960-talet då hönsen flyttades in i burarna. System för frigående<br />
höns ställer större krav på djurskötare, inredning,<br />
stallklimat, foder och mycket annat för att allt ska fungera.<br />
Den ekologiska äggproduktionen har ökat stadigt. 1995<br />
fanns ca 4 000 ekologiska värphöns i Sverige och 2005<br />
hade de ökat till 365 000 st. Ekologiska höns har möjlighet<br />
att gå ut när det är tjänligt väder samt utfodras med<br />
ekologiskt odlat foder.<br />
Packerier<br />
Livsmedelsverket utfärdar tillstånd för företag som vill<br />
klassificera och packa ägg för konsumtion. I dag har ca<br />
145 företag packeritillstånd, men många av dessa är små<br />
och packar och säljer endast sina egna ägg. Ett fåtal stora<br />
äggpackerier förmedlar större delen av konsumtionsäggen.<br />
Källa: SFS-<strong>Svensk</strong>a ägg.<br />
FOTO: ÅSA ODELROS
FOTO: ÅSA ODELROS<br />
Packeri.<br />
Produktionsformer<br />
I Sverige har vi tre olika produktionsformer; höns i inredd<br />
bur, frigående höns och ekologiska höns. Både äggkartongen<br />
och äggen ska ha en märkning som visar vilket system<br />
äggen är producerade i.<br />
Minimikrav för inredd bur:<br />
• En bur får inte vara mindre än 2 000 cm².<br />
• Minst 600 cm² per höna tillgänglig area, redesarean ej<br />
inräknad.<br />
• Minst 150 cm² redesarea per höna och minst 150 cm²<br />
ströbäddsarea per höna.<br />
• Strö ska finnas i vilket hönsen kan picka och sprätta.<br />
• Minst 15 cm sittpinne per höna.<br />
Minimikrav för frigående höns:<br />
Envåningssystem:<br />
• Maximalt 9 höns per m² tillgänglig area.<br />
Flervåningssystem:<br />
• Maximalt 7 höns per m² tillgänglig area eller i enlighet<br />
med omsorgsprogrammet (se nedan)<br />
• Maximalt 4 våningar.<br />
• Maximalt 20 höns per m² golvarea.<br />
Gemensamma krav för både en- och flervåningssystem:<br />
Äggstatistik<br />
I Sverige äter vi omkring 200 ägg per person och år inklusive ägg i färdiga produkter. Genomsnittet i EU är 211 ägg och i Frankrike<br />
och Spanien äter man 250 ägg per person. Vi producerade ca 100 000 ton ägg i Sverige under år 2005 och det innebär en<br />
självförsörjningsgrad på ca 90 %. Vi exporterar omkring 5 000 ton ägg och äggprodukter till ett värde av ca 100 miljoner kr (år<br />
2005). Under samma år importerades ungefär 11 000 ton ägg och äggprodukter till ett värde av ca 136 miljoner kr. Vi importerar i<br />
första hand från Danmark, Finland, Tyskland och Frankrike samt exporterar till Danmark, Tyskland, Schweiz och Norge.<br />
8<br />
• Minst ett rede för 6 höns eller 1 m² redesarea för 100<br />
höns.<br />
• Minst 250 cm² ströyta per höna och minst en tredjedel<br />
av golvyta ska vara täckt med strö.<br />
• Minst 15 cm sittpinne per höna.<br />
Minimikrav för ekologiska höns:<br />
• Hönsen ska ha utevistelse och tillgång till minst<br />
4 m² betesmark per höna.<br />
• Maximalt 6 höns per m² tillgänglig area.<br />
• Flocken får högst bestå av 3000 hönor.<br />
• Hönsen ska ha ett KRAV-godkänt värphönsfoder.<br />
Till grund för dessa krav ligger djurskyddsföreskrifterna,<br />
DFS 2007:5 Saknr L 100. För fullständiga krav, se ”EU:s<br />
handelsnormer för ägg”, SJV, Marknadsenheten 2005<br />
VG3:4.<br />
Omsorgsprogrammet<br />
<strong>Svensk</strong>a Äggs omsorgsprogram är ett kvalitetssäkringsprogram<br />
för äggproduktionen i Sverige. Programmet omfattar<br />
djuromsorg och bedömning av djur, hygien och<br />
smittskydd, livsmedelshantering samt byggnad och inredning.<br />
Återkommande bedömningar görs, dels på tekniken,<br />
dels av skötseln på varje anläggning. Bedömningarna görs
av <strong>Svensk</strong>a Äggs rikslikare, som sätter poäng efter en särskild<br />
modell. Anslutna företag förbinder sig även att följa<br />
omsorgsprogrammets olika delar. Numer finns också ett<br />
omsorgsprogram för unghönsuppfödningen, vilket är uppbyggt<br />
på liknade sätt.<br />
Salmonellakontroll<br />
Sverige har en unik ställning när det gäller salmonella.<br />
Tillsammans med Finland har Sverige förhandlat sig till<br />
speciella garantier gentemot övriga EU-länder. Garantin<br />
innebär att bl.a. alla äggprodukter som förs in i Sverige<br />
måste vara kontrollerade och garanterat salmonellafria.<br />
Under 2005 genomfördes en studie inom EU för att kartlägga<br />
förekomsten av salmonella hos värphöns. I Sverige<br />
provtogs 177 flockar om minst 100 djur och ingen salmonella<br />
påträffades. Inom EU är i genomsnitt 30,7 % (0–79,5 %) av<br />
flockarna smittade med någon typ av salmonella.<br />
EU:s lagstiftning om officiell provtagning innebär att<br />
EU-lagstiftning<br />
• Kommissionens förordning (1003/2005) om tillämpningen<br />
av Europaparlamentets och rådets förordning<br />
nr 2160/2003 beträffande ett gemenskapsmål för<br />
minskning av prevalensen av vissa serotyper av<br />
salmonella i avelsflockar av arten Gallus gallus.<br />
• Kommissionens förordning (1168/2006) om tillämpningen<br />
av Europaparlamentets och rådets förordning<br />
nr 2160/2003 beträffande ett gemenskapsmål för<br />
minskning av prevalensen av vissa serotyper av<br />
salmonella hos värphöns av arten Gallus gallus.<br />
• Direktiv (2003/99/EC) om övervakning av zoonoser och<br />
zoonotiska smittämnen.<br />
• Förordning (2160/2003) om bekämpning av salmonella<br />
och vissa andra livsmedelsburna zoonotiska smittämnen.<br />
<strong>Svensk</strong>a föreskrifter<br />
• Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1995:78)<br />
om obligatorisk salmonellakontroll av värphöns och<br />
journalföring av värphönshållning.<br />
• Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1995:79)<br />
om frivillig och förebyggande salmonellakontroll av<br />
fjäderfäbesättningar.<br />
9<br />
1 ÄGGBRANSCHENS UTECKLING OCH STRUKTUR<br />
varje besättning ska provtas officiellt av veterinär varje år.<br />
Den obligatoriska salmonellakontrollen i Sverige för värphöns<br />
innebär att prover ska tas var 15:e vecka fr.o.m. 24<br />
veckors ålder. Den frivilliga salmonellakontrollen har som<br />
främsta syfte att förebygga salmonellasmitta på besättningsnivå.<br />
Läs mer om salmonellakontrollerna i kapitel 6<br />
”Djurhälsa”.<br />
Värphönsregistret<br />
Enligt direktiv 1999/74/EG artikel 7 ska alla äggproducenter<br />
som har 350 värphönsplatser eller fler och som säljer<br />
ägg för konsumtion registreras i ett särskilt<br />
värphönsregister. Uppgifterna i registret ska användas för<br />
att ge varje produktionsplats ett särskiljande nummer<br />
genom vilket äggen ska kunna spåras tillbaka till produktionsplatsen.<br />
Detta ska underlätta myndigheternas arbete<br />
med livsmedelssäkerhet och smittskyddsutredningar.<br />
Läs mer<br />
Föreningen för ekologisk fjäderfäproduktion,<br />
www.ekoagg.se<br />
Gustafsson, Pia (2006) Ny salmonellaprovtagning för<br />
fjäderfä, ur Tidningen Fjäderfä nr 8-2006.<br />
Jordbruksverket, www.sjv.se<br />
– Statistiska meddelanden JO 20 SM 0601<br />
– Sveriges utrikeshandel med jordbruksvaror och<br />
livsmedel 2003-2005, Rapport 2006:23<br />
– EU:s handelsnormer för ägg, Marknadsenheten 2005<br />
VG3:4<br />
SFS-<strong>Svensk</strong>a Ägg, www.svenskagg.se
2<br />
Ägget som livsmedel<br />
Sverige har många kvalitetsmedvetna producenter som uppfyller kraven från en av världens hårdaste lagstiftning<br />
inom hygien och djurskydd. Äggpackerierna har också egna leverantörsbedömningar. Hela produktionskedjan<br />
kontrolleras, såsom foder, avelsarbete, hygien i hönshus, kvalitetssystem och hygien i produktion<br />
samt hantering vid paketering.<br />
Kommunernas djurskyddsinspektörer utför inspektioner i värphönsbesättningarna. Hur ofta inspektionerna<br />
utförs varierar från kommun till kommun. Salmonellaprovtagning var 15:e vecka är obligatorisk i besättningar<br />
med mer än 200 värphöns. I övrigt förbinder man sig som producent att arbeta efter branschens<br />
omsorgsprogram med avseende på både anläggningens kvalitet och djurens hälsotillstånd. De största<br />
packerierna kontrollerar producenten med avseende på t.ex. temperatur i packrum och ägglager. Producenter<br />
med ekologisk produktion kontrolleras dessutom av en kontrollorganisation, t.ex. KRAV eller SMAK.<br />
Kvalitetskontrollen av själva ägget sker på packeriet. Packeriernas verksamhet kontrolleras i sin tur av Livsmedelsverket.<br />
Hantering och lagring hos producent<br />
Äggen bör helst plockas två gånger per dag. Det ger<br />
mindre skador såsom knäckta ägg eller ägg med sprickor.<br />
Dessutom kommer äggen i rätt lagringstemperatur snabbare.<br />
Onormala ägg, skalskadade ägg och smutsiga ägg<br />
sorteras bort direkt. Faktorer som påverkar andelen skalskadade<br />
ägg är t.ex. hönans ålder (äldre hönor lägger ägg<br />
med tunnare skal än unga hönor), underskott på kalcium,<br />
oro i flocken under tiden för värpning (de första fem timmarna<br />
efter att ljuset tänts), antal plockningar per dag, temperaturen<br />
i hönshuset osv.<br />
Äggen bör lagras för bästa hållbarhet med spetsen nedåt<br />
vid 8–12 °C. Den relativa luftfuktigheten bör vara 70 % i<br />
ägglagret. Vid högre luftfuktighet ökar risken för mögeltillväxt.<br />
Under vintern kan lagringstemperaturen med fördel<br />
vara 8 °C eller lite lägre. Under sommaren bör den vara<br />
10–12 °C. Om temperaturen är för låg bildas det kondens<br />
på ägget när det kommer ut i varmare luft. Kondens reducerar<br />
äggets hållbarhet och skapar problem genom att<br />
ägget fastnar i kartongen. Äggen hämtas hos äggproducenten<br />
en eller flera gånger per vecka. Packeriet ska ha dokumenterad<br />
kontroll på att ägg förvaras vid en temperatur<br />
under 18°C hos producenter som levererar ägg en gång per<br />
vecka. Om producenten inte kan garantera denna lagringstemperatur<br />
ska äggen hämtas var tredje arbetsdag.<br />
Äggen transporteras i stora äggfack eller kartong på pall<br />
eller rullvagn.<br />
10<br />
Klassificering och sortering vid packeriet<br />
Packerierna ska klassificera och förpacka äggen senast den<br />
andra arbetsdagen efter att de har mottagit äggen. Äggen<br />
indelas i två kvalitetsklasser:<br />
• A - färska ägg av högsta kvalitet och<br />
• B - ägg av sekunda kvalitet eller bortsorterade ägg.<br />
De ägg som säljs som konsumentägg är ägg av klass A<br />
och tvättade ägg. Det är bara vissa äggpackerier som är<br />
godkända för att märka med beteckningen tvättade ägg.<br />
De tvättade äggen ska uppfylla kraven för ägg av klass A<br />
men klassificeras som tvättade ägg.<br />
Ägg av klass B är ägg som inte uppfyller kraven för ägg<br />
av klass A. De får endast levereras till godkända företag<br />
inom livsmedelsindustrin, som använder dem till värmebehandlade<br />
äggprodukter eller annan industri.<br />
Industriägg är knäckta eller ruvade ägg och de får inte<br />
levereras till livsmedelsindustrin men används inom annan<br />
industri. Med knäckta ägg menas ägg som har sprickor i skal<br />
och skalhinnor på ett sådant sätt att innehållet är synligt.<br />
Äggkvaliteten analyseras med hjälp av okulär kontroll, genomlysning<br />
och sensorisk bedömning. Olika defekter bedöms<br />
såsom synliga sprickor, synliga sprickor vid<br />
genomlysning, smuts och annan avvikelse från det normala<br />
t.ex. dubbla gulor eller främmande lukt. Den inre<br />
kvaliteten bedöms genom att man kontrollerar bl.a.<br />
blod/köttfläckar, luftblåsans storlek, gulans och vitans utseende.<br />
Efter kvalitetskontroll sorteras äggen efter storlek
och packas i konsumentförpackningar eller lösviktsbrickor.<br />
Vid storleksklassificeringen gäller följande viktklasser:<br />
S små under 53 gram<br />
M medelstora 53–63 gram<br />
L stora 63–73 gram<br />
XL mycket stora 73 gram eller mer<br />
Märkning av ägg och äggförpackningar<br />
Hur äggen är märkta styrs av EG och dess handelsnormer<br />
för ägg. Dessa märkningsregler gäller i alla länder inom<br />
EU. Kravet gäller dock inte om producenten säljer direkt<br />
till konsument. Varje ägg ska märkas med en siffer- och<br />
bokstavskod som talar om vilken produktionsmetod som<br />
använts, produktionsland och äggproducent samt, i vissa<br />
fall, hönsstall. Den första siffran i koden på ägget informerar<br />
om inhysningsformen och indelas enligt följande:<br />
0 = Ekologisk produktion<br />
1 = Frigående utomhus<br />
2 = Frigående inomhus<br />
3 = Burhöns<br />
Produktionsland eller ursprungsland ska vara angivet med<br />
respektive lands bokstavskombination. Ägg stämplade<br />
med SE kommer från svenska höns, DK står för Danmark<br />
och FI för Finland och så vidare. De sista siffrorna i koden på<br />
ägget visar vilken lantbrukare som har producerat ägget och<br />
om producenten har flera stallbyggnader kan koden också<br />
tala om från vilket stall. Spårbarheten på ägg är med detta<br />
märkningssystem mycket stor. Äggen kan mycket lätt spåras<br />
tillbaka till den gård och det hönshus där de producerats.<br />
Skalägg som säljs som klass-A-ägg eller som tvättade<br />
ägg ska alltid vara märkta. Äggkartongen ska märkas med<br />
vilken typ av produktion som ägget kommer ifrån. Pack-<br />
Märkta ägg.<br />
11<br />
2 ÄGGET SOM LIVSMEDEL<br />
eriets namn och adress och förpackningsanläggningens<br />
kontrollnummer ska anges. Kvalitetsklass och viktklassificering<br />
och antal ägg samt datum för minsta hållbarhet,<br />
”bäst-före-datum” i ordningsföljden dag-månad (-år) ska<br />
också framgå. Dessutom ska kartongen innehålla text som<br />
rekommenderar konsumenten att förvara äggen i kylskåp<br />
efter inköp. Uppgiften ”tvättade ägg” för ägg som tvättats<br />
i EU-godkänd tvättanläggning är obligatorisk. Framstämplingen<br />
av bäst-före-datum får som längst vara 28<br />
dagar efter värpdagen. Efter sortering, kvalitetskontroll<br />
och paketering distribueras konsumtionsäggen oftast direkt<br />
till våra livsmedelskedjor. Lagring i grossistledet förekommer<br />
nästan inte alls i dag.<br />
Ägg av klass B ska stämplas med ett särskiljande märke<br />
som anger kvalitetsklassen. Märket är en cirkel med ett latinskt<br />
B inuti. Ägg av klass B behöver inte stämplas om<br />
de levereras direkt till livsmedelsindustrin utan att sorteras<br />
och klassificeras i packeriet. Förpackningar med ägg till<br />
livsmedelsindustrin ska vara märkta med gul etikett med<br />
svarta bokstäver med texten ”ÄGG TILL LIVSMEDELS-<br />
INDUSTRIN” och uppgifter om antal ägg eller nettovikt<br />
samt firmanamn och adress på det avsändande företaget.<br />
Förpackningar med ägg avsedda för annan industri än livsmedelsindustrin<br />
ska vara märkta med röd etikett med<br />
svarta bokstäver med texten ”INDUSTRIÄGG” och<br />
”olämpliga som livsmedel” samt firmanamn och adress på<br />
det avsändande företaget och det mottagande företaget.<br />
Hygien- och kvalitetskontroll<br />
Enligt de nya hygien- och kontrollförordningarna från EG<br />
tydliggörs företagens ansvar för att livsmedlen är säkra.<br />
Företagarna ska följa fastställda regler i fråga om hygien<br />
(god hygienpraxis) och göra upp kontrollplaner som bygger<br />
på HACCP -principer. Bransch- riktlinjer för hygienisk<br />
praxis och hur HACCP kan tillämpas är viktiga<br />
redskap i detta arbete.<br />
FOTO: INGRID JEANSSON
En branschvägledning är branschens egen beskrivning<br />
av hur man bör tillämpa lagstiftningen. Den ger råd till företagen<br />
inom branschen om hur de ska leva upp till kraven<br />
i lagstiftningen. SFS-<strong>Svensk</strong>a Ägg har i samråd med<br />
Livsmedelsverket arbetat fram en sådan vägledning som<br />
uppfyller de grundläggande krav som verket ställer på nationella<br />
branschriktlinjer.<br />
Principerna för HACCP är att<br />
1. identifiera de faror som måste förebyggas,<br />
elimineras eller reduceras till en godtagbar nivå<br />
2. identifiera kritiska styrpunkter på det stadium eller<br />
de stadier då kontroll är av yttersta vikt för att<br />
förebygga eller eliminera eller för att reducera den<br />
till godtagbar nivå<br />
3. fastställa kritiska gränsvärden mellan godtagbart<br />
och icke godtagbart för de kritiska styrpunkterna i<br />
syfte att förebygga, eliminera eller reducera identifierade<br />
faror<br />
Äggets uppbyggnad<br />
12<br />
God hygienpraxis är grunden för all livsmedelshantering<br />
och innebär att verksamheten måste förfoga över ändamålsenliga<br />
lokaler och lämplig processutrustning,<br />
effektiva rengöringsrutiner, hygienrutiner för personalen,<br />
bekämpning av skadedjur, att produkterna förvaras och<br />
hanteras vid rätt temperatur osv.<br />
4. upprätta och genomföra effektiva förfaranden för att<br />
övervaka de kritiska styrpunkterna<br />
5. fastställa vilka korrigerande åtgärder som ska vidtas<br />
när övervakningen visar att en kritisk styrpunkt inte är<br />
under kontroll<br />
6. upprätta rutiner för att verifiera att de åtgärder som<br />
avses i punkterna 1–5 fungerar effektivt. Verifieringsförfarandena<br />
ska genomföras regelbundet<br />
7. upprätta dokumentation och register avpassade för<br />
livsmedelsföretagets storlek och art för att visa att de<br />
åtgärder som avses i punkterna 1–6 tillämpas effektivt.<br />
De nya kontrollförordningarna innebär att tillsynen i dag
fokuserar på systemtillsyn, dvs. granskning och bedömning<br />
av företagens egna kvalitetsstyrningsrutiner och kontrollsystem<br />
som hygienplaner och HACCP-planer.<br />
Det finns i dag ett utökat krav på kvalitetsrutiner från<br />
många kunder. Vissa aktörer inom detaljhandeln kräver att<br />
deras leverantörer ska vara BRC -certifierade. Det är också<br />
vanligt att livsmedelsföretag arbetar aktivt med både kvalitet<br />
och miljö med hjälp av olika standarder såsom t.ex.<br />
ISO 9 000, ISO 14 000 och ISO 22 000.<br />
Äggets mikrobiologi<br />
Friska hönor värper ägg som är helt sterila innanför sitt<br />
skal. Däremot finns det på utsidan av skalet en rik flora av<br />
mikroorganismer. Eftersom skalet har många små porer<br />
finns det alltid en risk för att de mikroorganismer som<br />
finns i hönans närmiljö i t.ex. jord, strömaterial och gödsel<br />
kan kontaminera ägget, det vill säga tränga in i ägget<br />
och förstöra det. Ägget är dock sinnrikt uppbyggt och rustat<br />
för att kunna motstå dessa mikroorganismer. Mikroorganismerna<br />
måste ta sig igenom skal och skalhinnor,<br />
överleva i äggvitans höga pH och dessutom klara av äggvitans<br />
lysozym. Lysozym är ett enzymprotein som är bakteriedödande<br />
och har funktionen att det kan lösa upp och<br />
därmed förstöra bakteriers cellväggar. Lysozym är därför<br />
mycket viktigt för det antimikrobiella skyddet i ägget.<br />
Detta medför att det är relativt få av de mikroorganismer<br />
som finns i äggets miljö som klarar av att ta sig in i ägget.<br />
Om mikroorganismen lyckas ta sig in i ägget klarar de<br />
flesta ändå inte att överleva eller ännu mindre att föröka sig<br />
i äggvitans miljö.<br />
De vanligaste bakteriearterna som kan förstöra ägg är<br />
släktena Proteus och Pseudomonas. Dessa släkten har bakteriearter<br />
som är mycket rörliga och därmed tar de sig lättare<br />
in genom äggets skal. Bakteriernas rörlighet ökas om<br />
porerna är vattenfyllda. Risken för kontaminering av Proteus<br />
och Pseudomonas ökar genom felaktig tvättning av<br />
äggen eller lagring i fuktig miljö. Dessa båda släkten påverkas<br />
inte så mycket av det bakteriedödande lysozymet<br />
och dessutom trivs de bra i äggvitans pH-värde. De kan<br />
tillväxa vid pH-värde 7,9–9,3 vilket stämmer bra med det<br />
pH-värde som ägget håller. Nyvärpta ägg har ett pH på ca<br />
7,9. Lagrade ägg har ett högre pH-värde, upp till pH-värde<br />
9,3. Det är alltså dessa bakterier som, då de bryter ner äggvitans<br />
proteiner, framkallar den mycket starka och obehagliga<br />
lukten av ruttet ägg. Övriga mikroorganismer som<br />
kan vara produktförstörande, när det gäller ägg, är mögelsvampar<br />
som Penicillium, Mucor och Cladosporium.<br />
Förutom de ovan nämnda produktförstörande bakterierna<br />
finns det också humanpatogena bakterier, det vill säga<br />
sådana bakterier som är sjukdomsframkallande hos människan.<br />
Då det gäller ägg är det främst salmonellainfektion<br />
som man är rädd för. Ett ägg kan innehålla stora mängder<br />
salmonellabakterier utan att det märks på ägget eller äggmassan.<br />
I Sverige kan vi i princip garantera salmonellafria<br />
13<br />
2 ÄGGET SOM LIVSMEDEL<br />
ägg. Därför kan du lugnt äta löskokta svenska ägg eller<br />
låta barnen smaka på sockerkakssmeten!<br />
Äggets struktur<br />
Ägget består av flera olika delar. Ytterst skalet med dess<br />
skyddande ytskikt som kallas kutikula. Kutikulan, som på<br />
det nyvärpta ägget känns lite klibbigt, består av ett lager<br />
protein som senare stelnar och bildar en skyddande hinna.<br />
Kuticulan förhindrar vattenavdunstning och att mikroorganismer<br />
ska kunna ta sig in i ägget. Äggskalet består<br />
främst av kalciumkarbonat. Kalciumkarbonat är ett salt,<br />
som är svårlösligt i vatten. Ägget skulle annars kunna lösas<br />
upp om det regnar på det. Skalet har porer som går vinkelrätt<br />
igenom skalet in till skalhinnorna. Porerna har en<br />
viktig funktion för den växande kycklingen. Syre kan<br />
tränga in till kycklingen och koldioxid och andra avfallsprodukter<br />
kan tränga ut. Innanför skalet finns det två membran<br />
eller skalhinnor. Den yttre hinnan är fast förankrad<br />
vid skalet och den inre hinnan ligger tätt intill den yttre förutom<br />
vid äggets trubbiga ände där de bildar en luftblåsa.<br />
Luften i luftblåsan använder den färdigbildade kycklingen<br />
när den ska ta sig ut ur ägget.<br />
Äggvitan kan delas upp i fyra olika fraktioner. Yttre<br />
tunnflytande vita, tjockflytande vita och inre tunnflytande<br />
vita samt de skruvformade äggvitesnoddarna (kalazasträngarna)<br />
som håller äggulan på plats. Äggulan hålls<br />
samman av en hinna som kallas gulemembran (vitteline).<br />
Lagring och förändringar under lagring<br />
Lagringstemperaturen är viktigare för äggets kvalitet än<br />
lagringstiden. Försök har visat att den fysiologiska åldern<br />
på ägg är densamma om de lagras i 21 °C i 3 dagar eller i<br />
3 °C i 28 dagar. Med fysiologisk ålder menas den kvalitetsförsämring<br />
som sker till följd av lagringen t.ex. att vitans<br />
fasthet minskar. Det sker en rad olika temperaturberoende<br />
förändringar av ägget under lagringstiden:<br />
– Vatten förångas genom porerna i skalet. Det märks<br />
genom att ägget blir lättare när det lagrats. Luftblåsans<br />
storlek ökar och på grund av diffusion minskar vitans<br />
vattenhalt och gulans vattenhalt ökar.<br />
– Koldioxid avgår från ägget. På några dagar förändras<br />
pH-värdet i vitan från ca 7,5 till 9,5 och gulans pHvärde<br />
från ca 6,0 till 6,5.<br />
– Äggvitans struktur ändras. Ovomucinet i den tjocka<br />
vitan bryts ned. Vitan blir mer tunnflytande och man<br />
kan därmed inte se lika stor skillnad på den tjocka och<br />
den tunna vitan i ett lagrat ägg som i ett färskt ägg.<br />
Även hönans ålder spelar roll för vitans höjd vid uppslagning.<br />
Vitan från en äldre höna är tunnare och flyter<br />
ut mer. Äggets kvalitet bestäms i vetenskapliga sammanhang<br />
med det s.k. Haug-talet. En formel används<br />
där man sätter vitans höjd i förhållande till äggets vikt<br />
för att få fram H-talet.<br />
– Gulemembranet, hinnan runt gulan, försvagas och där-
Kontur av nylagt ägg till vänster och gammalt ägg till höger.<br />
med flyter gulan ut mer och blir plattare vid uppslagning<br />
av det äldre ägget.<br />
– Smak- och luktförändringar sker i det lagrade ägget. Det<br />
beror dels på den naturliga förändring som sker under<br />
lagringstiden och dels på att ägget lätt kan ta smak av<br />
aromatiska livsmedel såsom lök och ost vid förvaring i<br />
kylskåp. Äggets smak kan också ändras av t.ex. mikrobiella<br />
angrepp eller med vilket foder och strö som används.<br />
Vid lagring av äggprodukter ska kyl och frys vara utrustade<br />
med temperaturregistrering. De föreskrivna temperaturerna<br />
är +4 °C för kyllagring och -18 °C för fryslagring.<br />
Hur vet jag om ägget är färskt?<br />
Skalägg som ska lagras i mer än 30 dagar ska förvaras vid<br />
max +8 °C. Ägg bör också lagras med spetsen neråt och<br />
den trubbiga ändan uppåt, eftersom luftblåsan då hindrar<br />
gulan från att flyta upp och klibba fast mot skalets skalhinnor<br />
och därmed förhindra att ägget lättare infekteras av<br />
mikroorganismer.<br />
Det finns några olika knep för att ta reda på om ett ägg<br />
är färskt eller gammalt. Ett färskt ägg sjunker till botten i<br />
ett glas fyllt med vatten. Det äldre ägget, med större<br />
luftblåsa, flyter i vattenglaset. Det färska ägget har en hög<br />
gula och en sammanhållen vita vid uppslagning i stekpannan.<br />
Ett gammalt ägg har däremot en lägre gula och en mer<br />
vattenliknande vita som flyter ut mer vid uppslagning.<br />
Äggets sammansättning<br />
14<br />
och näringsinnehåll<br />
Ägget har ett mycket allsidigt och rikt näringsinnehåll.<br />
Proteinet innehåller en hög andel av essentiella (livsnödvändiga)<br />
aminosyror och i en sådan sammansättning att<br />
det kan utnyttjas effektivt, till 100 %, för t.ex. uppbyggnad<br />
av celler. Äggprotein har därför fått det biologiska värdet<br />
100. Att jämföras med proteinet i kött och fisk som har<br />
värdet 85 och mjölkprotein som har det biologiska värdet 75.<br />
I ägget finns allt som behövs för att en ny liten kyckling<br />
ska bli till. Äggulan, som är kycklingens främsta näringskälla,<br />
består till 50 % av vatten. Gulans torrsubstans består<br />
till 2/3 av olika fetter och till 1/3 av proteiner. De<br />
vanligaste fettsyrorna i äggula är den enkelomättade oljesyran,<br />
den mättade palmitinsyran och den fleromättade<br />
fettsyran linolsyra. Fettet i ägget består av ca 33 % mättat,<br />
ca 53 % enkelomättat och ca 14 % fleromättat fett.<br />
Äggvitan består till 88 % av vatten och vitans torrsubstansdel<br />
består av ca 10 % protein och drygt 1 % kolhydrat.<br />
Äggvitan är mycket fettfattig. Ägget som helhet<br />
innehåller också små mängder kolhydrater, mineraler och<br />
vitaminer. Det enda kända näringsämne som saknas i ägg<br />
är vitamin C. Energiinnehållet i ägg per 100 gram ätlig vara<br />
är 610 kJ. Ett normalstort ägg väger i genomsnitt 60 gram.<br />
För mer detaljerat näringsinnehåll se tabellen på sidan 15.<br />
Ägget och hälsan<br />
Ägg har länge ansetts som ohälsosamt på grund av att det<br />
innehåller kolesterol som påverkar hjärtat negativt. Resul-
tat från forskning har gjort att denna inställning har ändrats.<br />
Våra celler behöver en viss mängd kolesterol och vår<br />
egen kropp framställer betydligt mer kolesterol än vad vi<br />
får i oss med födan. Det finns två typer av kolesterol; det<br />
farliga LDL-kolesterolet och det hälsosamma HDL-kolesterolet.<br />
Vilket kolesterol som tar överhanden beror på vilket<br />
fett du äter. För mycket mättat fett skapar dåligt<br />
kolesterol och enkelomättat eller fleromättat fett skapar<br />
god kolesterol. Ägg innehåller mest av det senare fettet.<br />
Gulan innehåller rikligt med fosfolipider som anses motverka<br />
åderförkalkning. Så du kan lugnt äta minst ett ägg<br />
om dagen!<br />
I dag är GI, glykemiskt index, ett välkänt begrepp och<br />
ägg är ett mycket bra livsmedel, sett ur det glykemiska perspektivet.<br />
Det finns en del berikade ägg på marknaden i dag. Exempel<br />
på berikade ägg är Omega 3-ägg, MåBra-ägg och<br />
Gulare Gula-ägg. I alla fallen har hönsen fått foder med<br />
olika tillåtna tillskott såsom t.ex. linfrö, fiskolja eller algmjöl.<br />
Omega 3-äggen och MåBra-äggen innehåller den<br />
nyttiga Omega 3-fettsyran som ger positiva effekter på hälsan.<br />
Gulare Gula-äggens hönor har fodrats med algmjöl<br />
som innehåller astaxanthin, som är en antioxidant. Antioxidanterna<br />
är viktiga i människokroppen eftersom de<br />
skyddar mot nedbrytningen av kroppens celler.<br />
Allergi mot ägg kan vara en mycket besvärlig form av<br />
allergi. Vanliga symtom vid äggallergi är eksem, nässelut-<br />
Näringsinnehåll i ägg per 100 g ätlig vara.<br />
ägg äggula äggvita<br />
Ätlig del % 88 100 100<br />
Energi kJ 610 1500 192<br />
Vatten g 75 49 88<br />
Protein g 12,6 16,4 10,1<br />
Fett g 10,1 33 Spår<br />
Kolhydrat g 1,4 0,2 1,2<br />
Retinol μg 210 650 0<br />
Tiamin mg 0,7 0,22 Spår<br />
Riboflavin mg 0,45 0,4 0,45<br />
Niacinekv. mg 3 3,3 2,6<br />
B6 mg 0,12 0,3 Spår<br />
Folacin μg 21 51 7<br />
B12 μg 1,5 3,35 Spår<br />
Askorbinsyra mg 0 0 0<br />
Kalcium mg 50 140 11<br />
Järn mg 1,91 5,5 0,03<br />
15<br />
2 ÄGGET SOM LIVSMEDEL<br />
slag, astma, ögonsvullnad, ögonklåda, illamående och<br />
andra magbesvär. Äggallergi är vanligare hos barn än hos<br />
vuxna. Det är i första hand i äggvitan som de allergiframkallande<br />
ämnena finns. Reaktioner kan även förekomma<br />
mot andra livsmedel som innehåller små mängder ägg eller<br />
äggprodukter såsom pasta, pastej, bröd och många andra<br />
sammansatta livsmedel. En del personer kan få reaktioner<br />
i samband med matlagning och hantering av ägg. Barn<br />
med svår äggallergi ska inte använda äggkartonger som<br />
pyssel-material. En del vacciner mot virussjukdomar kan<br />
innehålla spår av hönsäggvita.<br />
Funktionella egenskaper<br />
Den viktigaste egenskapen vid användning av äggvita i<br />
köket såväl som vid industriell användning är äggvitans<br />
förmåga att bilda skum. När äggvita vispas sker två saker.<br />
Dels vispas luftbubblor in i vätskan och dels denaturerar<br />
proteinerna i kontakten med luften och bildar en stabiliserande<br />
film. Efter en stunds vispande bildas ett skum. Efter<br />
en längre tids vispning då tillräckligt mycket av proteinet<br />
denaturerats bildas ett mycket stabilt skum. Ägget innehåller<br />
flera olika typer av protein. Det är dock främst ovoglobulinerna<br />
som svarar för skumbildandet och ovomycinet<br />
som ger stabiliteten på skummet. Eftersom ovomycin bryts<br />
ned under lagring förändras äggvitans egenskaper med äggets<br />
ålder.<br />
Hos äggulan är det den emulgerande förmågan som är<br />
(Källa: Livsmedelsverkets livsmedelstabeller)
den viktigaste egenskapen. Med den emulgerande förmågan<br />
menas förmåga att sammanjämka flytande faser eller<br />
att sammanlänka hydrofila (vattenälskande) och lipofila<br />
(fettälskande) ämnen. Äggulan innehåller polära fosfolipider<br />
som sammanbinder den fettrika kärnan med det yttre<br />
proteinskiktet. Fosfolipiden fungerar som en emulgator.<br />
Industriellt och i hemmet utnyttjas äggulans emulgerande<br />
förmåga vid tillverkning av t.ex. majonnäs.<br />
Äggets funktionella egenskaper kan påverkas, förstärkas<br />
eller dämpas vid tillverkning av olika äggprodukter<br />
som skräddarsys till framförallt bageri- och charkindustrin<br />
men även övrig livsmedelsindustri. Exempel på ytterligare<br />
påverkbara funktionella egenskaper är t.ex. visphöjd,<br />
skumstabilitet, bakvolym, gelstyrka, gelstabilitet, näringsvärde,<br />
vattenhållande förmåga och viskositet.<br />
Industriell förädling av äggprodukter<br />
Det är många industriellt förädlade livsmedelsprodukter<br />
som innehåller ägg. Flera av våra charkuteriprodukter och<br />
bageriprodukter innehåller ägg men också t.ex. nudlar,<br />
glass, majonnäs, dressingar och pannkakor. I stället för att<br />
använda hela ägg används färdiga äggprodukter av olika<br />
slag. Det är givetvis mer användarvänligt för den tillverkande<br />
industrin att hantera de olika produkterna än hela<br />
skalägg. Äggprodukterna finns i många olika former t.ex.<br />
i torkad, flytande eller frusen form. Produkten kan bestå<br />
Äggvitan skiljs från äggulan i industriell skala.<br />
16<br />
av heläggsmassa eller vara uppdelad i gula eller vita.<br />
Kundanpassade lösningar med olika tillsatser i äggmassan<br />
förekommer. Användandet av äggprodukter säkerställer en<br />
mer hygienisk produktion dels för att man slipper knäckning<br />
och uppdelning men också på grund av att produkterna<br />
är värmebehandlade.<br />
Värmekonserveringen eller pastöriseringen sker industriellt<br />
i en s.k. plattapparat. Vilken temperatur och hålltid<br />
som används vid värmebehandlingen beror på vilken<br />
produkt som behandlas. Produkt som innehåller endast<br />
äggvita kräver lägre pastöriseringstemperatur (ca 57 °C)<br />
än en produkt som innehåller äggula- eller heläggsmassa<br />
(ca 60 °C) vid samma hålltid för att decimera förekomsten<br />
av t.ex. Salmonella.<br />
En stor del av handeln med ägg sker med kyld heläggsmassa<br />
eller äggulemassa. Äggmassan sockras eller saltas<br />
efter kundens önskemål för dess konserverande effekt.<br />
Fryst äggmassa är mindre vanlig i dag men förekommer.<br />
Frysningen påverkar äggets egenskaper och därför används<br />
kyld vara i större utsträckning. Frysta ”äggkorvar”<br />
förekommer. De framställs genom att man fyller ett dubbelrör<br />
med vita i den yttre delen och kokar vitan. Därefter<br />
fyller man det inre röret med gula och kokar igen. Därmed<br />
blir vitan kokt två gånger och får en något seg och onaturlig<br />
konsistens. Ett tvärsnitt av en ”äggkorv” motsvarar en<br />
mittskiva på ett normalstort ägg. I dag är det dock vanli-<br />
FOTO: SVENSKA LANTÄGG
gare i storhushållen med kylda och kokta färdigskalade<br />
ägg i saltlake.<br />
En annan vanligt förekommande konserveringsmetod<br />
för ägg är torkning av äggula, äggvita eller helägg. Äggmassan<br />
silas och homogeniseras. Därefter fermenteras glukosen<br />
i ägget bort, eftersom glukosen gynnar<br />
förutsättningen för att en oönskad Maillard-reaktion ska<br />
kunna uppstå i den torkade produkten. Maillard-reaktionen<br />
kan ge missfärgningar och bismak. Fermenteringen<br />
sker vid ca 25 °C och därefter kyls äggmassan ner. Före<br />
torkningen, som oftast sker med hjälp av spraytorkning,<br />
pastöriseras äggmassan (se ovan). Själva spraytorkningen<br />
sker vid inkommande lufttemperaturer runt 100–150°C.<br />
Viss andel av vår äggproduktion vidareförädlas i annan<br />
Lagstiftning som berör kraven på och innehållet<br />
i egenkontrollen inom äggområdet<br />
• Livsmedelslagen (SFS 1971:511 (H 1))<br />
• Livsmedelsförordningen (SFS 1971:807 (H 2))<br />
• Rådets förordning (EEG) nr 1907/90 av den 26 juni 1990<br />
om vissa handelsnormer för ägg (1907/90/EEG)<br />
• Kommissionens förordning (EG) 2295/2003 av den<br />
23 december 2003 om tillämpningsföreskrifter för rådets<br />
förordning (EEG) nr 1907/90 (2295/2003/EG)<br />
• Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr<br />
178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer<br />
för livsmedels- lagstiftning, om inrättande av Europeiska<br />
myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i<br />
frågor som gäller livsmedelssäkerhet (178/2002/EG)<br />
• Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr<br />
852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien<br />
(852/2004/EG)<br />
• Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr<br />
853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda<br />
hygienregler för livsmedel av animaliskt ur<br />
sprung (853/2004/EG)<br />
• Livsmedelsverkets föreskrifter om livsmedelshygien<br />
(LIVSFS 2005:20 (H 15))<br />
• Livsmedelsverkets föreskrifter om offentlig kontroll av<br />
livsmedel (LIVSFS 2005:21(H 4))<br />
• Livsmedelsverkets föreskrifter om avgifter (LIVSFS<br />
2005:23 (H 20))<br />
17<br />
Läs mer<br />
Abrahamsson, Lillemor m.fl. (1992) Näringslära för högskolan.<br />
Liber Utbildning, Stockholm.<br />
Andersen, Poul Erner. (1993) Livsmedelsteknologi 3 Animaliska<br />
livsmedel. Studentlitteratur, Lund.<br />
Branschvägledning. (2005) Vägvisare till kvalitetssäkring<br />
för äggpackerier. SFS-<strong>Svensk</strong>a Ägg, www.svenskaagg.se<br />
Furugren, Bo. (2001) Kemi & biologi i maten. Natur och<br />
Kultur, Stockholm.<br />
Jonsson, Eva m.fl. (1993) Våra livsmedelsråvaror. Produktion,<br />
sammansättning och egenskaper. Utbildningsradion,<br />
Stockholm.<br />
Livsmedelsverkets instruktion till inspektion och godkännandeprövning<br />
av äggpackerier<br />
<strong>Svensk</strong>a Lantägg, www.svenskalantagg.se<br />
2 ÄGGET SOM LIVSMEDEL<br />
industri än livsmedelsindustrin. Den kemisk-tekniska industrin<br />
använder ägg för tillverkning av t.ex. lecitin. Inom<br />
läkemedelsindustrin framställer man bl.a. vaccin av befruktade<br />
ägg, utvinner lysozym ur vitan och fraktionerar<br />
även ut andra ämnen ur både vita och gula. Äggulepulver<br />
med höga halter av proteinet AF (Antisekretorisk Faktor)<br />
är godkänt som Medical Food och används bl.a. för att<br />
bota långvarig diarré. Intravenösa näringslösningar som<br />
används inom sjukvården tillverkas av bl.a. äggulepulver.<br />
Thougaard, H. m.fl. (2001) Grundläggande Mikrobiologi<br />
med livsmedelsapplikationer. Studentlitteratur, Lund.<br />
Vägledning för äggproducenter till EU:s regler. (2004)<br />
EU:s handelsnormer för ägg.<br />
Jordbruksverket. Marknadsenheten VG3:3
3<br />
Hönans beteende<br />
Som tidigare nämnts, härstammar våra tamhöns från den röda djungelhönan eller bankivahönan (Gallus<br />
gallus). Djungelhönsens beteende har studerats ingående, liksom tamhönsens, både under halvnaturliga<br />
förhållanden och under intensiva produktionsförhållanden. Det har visat sig att skillnaderna mellan vår<br />
tamhönas och den röda djungelhönans beteende är ganska små, trots många års intensivt avelsarbete.<br />
Liksom övriga husdjur i lantbruket är hönsen flocklevande. Det är en förutsättning för att kunna hålla djur<br />
i större grupper. Hönsen är anpassade till ett liv på marken i tät vegetation och därför är flygförmågan<br />
ganska dålig. Hönsen lever i små revir som tuppen försvarar mot intrång från andra inom samma art. En<br />
naturlig hönsgrupp består av en tupp, 5–6 hönor och deras kycklingar.<br />
Hönsen vilar och sover sittande på grenar ca 1–1,5 meter över marken. Genom att vila på grenar minskar<br />
risken för att bli upptäckt av rovdjur från marken. Inom reviret utses ett speciellt övernattningsträd beläget<br />
på en skyddad plats dit flocken beger sig i skymningen. Fåglarna har lärt sig att det är bäst att sitta tyst<br />
och stilla uppe i ett träd för att skydda sig mot rovdjur som jagar om natten. De sitter tätt tillsammans, normalt<br />
på samma plats och med samma grannar intill sig, natt efter natt.<br />
Kroppsvård<br />
Fjäderdräkten är fågelns skydd mot både värme och kyla,<br />
så det gäller att hålla den i god kondition. Därför är flera<br />
kroppsvårdande beteenden medfödda hos varje höna, t.ex.<br />
sandbadning. Var eller varannan dag uppsöker hönsen platser<br />
med bar, lös jord eller sand. Med fjädrarna uppburrade<br />
och vingarna något utsträckta gnuggar de kroppen mot underlaget.<br />
De kastar sand och partiklar upp över ryggen<br />
genom att skyffla med vingarna. Till sist reser de sig och<br />
skakar av sig sanden. På detta sätt blir de av med gammalt<br />
fett och kanske en och annan parasit.<br />
Fjäderdräkten putsas regelbundet genom en serie av rörelsemönster:<br />
pickning, näbbknapring (fjädern ”knapras”<br />
ren från basen till spetsen), gnidning med näbben mot fjäd-<br />
Hönor som sandbadar.<br />
18<br />
rarna, kamning (näbben dras genom fjäderdräkten) och rivning<br />
med fötterna mot huvudfjädrarna. Under putsningen<br />
smörjer hönan in fjädrarna med fett från gumpkörteln. Fettet<br />
bildar sedan D-vitamin med hjälp av solens ultravioletta<br />
strålar om hönan har möjlighet att gå ut i solen. Näst<br />
efter födosök upptar fjäderputsning den största delen av<br />
hönans vakna tid.<br />
Dygnsrytm<br />
Alla djur i flocken beter sig i stort sett lika. På så sätt ökas<br />
den enskilde fågelns säkerhet, eftersom djur som beter sig<br />
annorlunda mot resten av gruppen, oftast först faller offer<br />
för rovdjur. Djuren lämnar viloträdet vid soluppgången<br />
och, efter en stunds kroppsvård, beger de sig till födo-<br />
FOTO: ÅSA ODELROS
söksplatserna. Under förmiddagen letar flocken efter föda<br />
och därefter vilar de en stund mitt på dagen. När de vilar<br />
putsar de fjädrarna, eller solbadar om det är soligt väder.<br />
Från tidig eftermiddag fram till skymningen letar de åter<br />
efter föda. I skymningen återvänder de till viloträdet, som<br />
de hoppar upp i efter en stunds kroppsvård.<br />
Födoval<br />
Höns är s.k. generalister i sitt val av föda. Det innebär att<br />
de inte är specialiserade på någon speciell födotyp utan<br />
kan leva på lite allt möjligt. De äter gärna insekter, insektslarver<br />
och maskar, frön, knoppar och vissa gröna växter.<br />
Skydd mot rovdjur<br />
Eftersom hönsen flyger dåligt, är risken stor att de blir utsatta<br />
för både markrovdjur och rovfåglar. Därför har de<br />
Hot – kamp – flykt.<br />
A – sträcker nacken<br />
B – reser nackfjädrarna<br />
C – visar upp sidan<br />
D – slåss<br />
E – jagar respektive flyr undan<br />
F – vänder bort huvudet<br />
G – går undan<br />
19<br />
3 HÖNANS BETEENDE<br />
utvecklat särskilda skyddsläten, som hela flocken förstår.<br />
Ett läte varnar för rovfågel och ett annat för markrovdjur.<br />
Om hönsen hör varningen för markrovdjur, reagerar de<br />
med att fly. Om de i stället varnas för rovfågel trycker de<br />
sig mot marken och ligger orörliga. En skyddsfärgad fjäderdräkt<br />
smälter då samman med omgivningen och gör att<br />
hönsen blir svåra att upptäcka från luften. Detta beteende<br />
finns kvar även hos våra vita raser.<br />
Hönsens språk<br />
Fåglar har ganska dåligt luktsinne och därför har luktsignaler<br />
ingen funktion hos höns. Syn- och hörselintryck är<br />
däremot viktiga signaler. Ljudyttringar gör det möjligt för<br />
hönsen att kommunicera även i täta buskage och snår. En<br />
skrämd höna avger ett kort läte, som omedelbart får övriga<br />
höns att lystra och uppmärksamt spana efter faror. Om ett<br />
H – pickar<br />
(undersökande, vilket dock kan övergå i aggression)<br />
I – fryser stilla<br />
J – hukar<br />
K – kryper ihop (samma beteende som vid parning – ett<br />
starkt aggressionsdämpande beteende)<br />
(Neuschütz, Odén och Hagman, 2005)
ovdjur närmar sig på marken, består varningslätet av korta<br />
signaler och kackel. Om en rovfågel siktas avges ett långt,<br />
sammanhängande visslande. Tuppen markerar sitt revir<br />
genom att gala, framförallt på morgonen innan övernattningsträdet<br />
lämnas.<br />
Med hjälp av olika kroppsställningar kan höns signalera<br />
och visa sina relationer till varandra. Ju mer självsäker<br />
och hotande en höna känner sig, desto större försöker den<br />
göra sin kroppsyta. Den hotade, underlägsna hönan gör det<br />
motsatta, kryper ihop och försöker göra sig så liten som<br />
möjligt.<br />
Aggressiva pickningar är ganska vanliga. De utförs alltid<br />
snabbt och hårt, uppifrån och ned och riktas alltid mot<br />
motståndarens huvud eller nacke. Ofta räcker det med att<br />
en överlägsen höna hotar, genom att höja huvudet och rikta<br />
näbben mot den andra för att den ska underkasta sig.<br />
Detta aggressiva beteende ska inte förväxlas med vänskapliga<br />
putsningar. Hönsen putsar ofta varandra, vanligtvis<br />
är det en socialt överlägsen höna som putsar en<br />
underlägsen höna. Förutom att beteendet fungerar som<br />
kroppsvård, bidrar det till att upprätthålla de sociala relationerna<br />
mellan individerna i flocken. Rangordningen hos<br />
höns är vanligtvis rak, från den högsta till den lägsta<br />
hönan. Storlek, styrka och ålder är viktiga egenskaper för<br />
positionen på rangskalan. Kammens storlek och färg avspeglar<br />
förmågan att hävda sig och hönsen med de största,<br />
grannaste kammarna finns högt på rangskalan.<br />
Tupp i flocken.<br />
20<br />
Dags för äggläggning<br />
Innan hönan ska värpa bygger hon ett enkelt bo som placeras<br />
en bit ifrån det område där flocken är. Hon föredrar<br />
skyddade platser för boet, t.ex. under tät vegetation. När<br />
hon funnit en lämplig plats samlar hon lite bomaterial och<br />
trampar det till en plan yta. Strax därefter hukar hon sig<br />
och lägger ett ägg. Ibland kacklar hon högt innan hon lämnar<br />
ägget och går därifrån. Omkring ett dygn senare kommer<br />
hon tillbaks för att lägga nästa ägg. Detta upprepas tills<br />
hon lagt 10–15 ägg, då startar ruvningen som pågår 21 dagar.<br />
Hos många nutida värphöns har driften att ruva i stor<br />
sett försvunnit. Dessutom får de aldrig uppleva stimulansen<br />
av att ha en hel kull ägg, eftersom äggen plockas bort<br />
dagligen. Driften att bygga bo finns däremot kvar och även<br />
burhöns försöker komma undan från de andra hönsen före<br />
äggläggning. De sticker ut huvudet ur buren och rör sig<br />
oroligt av och an.<br />
Ruggning<br />
När solljuset minskar på hösten går hönsen, om de lever ett<br />
naturligt liv, in i en viloperiod. Då lägger de inga ägg och<br />
börjar rugga. De tappar sina fjädrar och bildar nya, vilket<br />
normalt tar 6 till 8 veckor. Att bilda nya fjädrar kräver<br />
mycket protein och proteinet i fodret räcker inte till både<br />
ägg och fjädrar. Därför kan värpande hönor inte bilda nya<br />
fjädrar även om de skulle vara i det närmaste nakna. Ruggningen<br />
styrs av ljuset och med hjälp av ljusprogram kan<br />
man förhindra att hönsen ruggar.<br />
FOTO: ÅSA ODELROS
Tuppar i flocken<br />
I en naturlig flock är det tupparna som spanar efter fiender<br />
medan hönorna ägnar sig åt ungarna och att söka föda. Det<br />
är främst tupparna som är beredda att attackera angripare<br />
vid behov. Om det finns tuppar i flocken blir hönorna lugnare<br />
och tryggare samt mindre aggressiva mot varandra.<br />
Detta gäller även i stora produktionsflockar. Det verkar<br />
också som om tupparna minskar risken för hackning och<br />
golvägg. I naturen blir flockarna inte större än 20–30 djur,<br />
men i stora produktionsflockar kan det räcka med en tupp<br />
på 100–150 hönor. Det är då viktigt, av både smittskyddsskäl<br />
och sociala skäl, att hönor och tuppar vuxit upp tillsammans.<br />
Vår moderna höna<br />
Den moderna värphönan har avlats fram för att producera<br />
många ägg. Ruvningsbeteendet är till nackdel i storskalig<br />
produktion och har därför avlats bort. Förmodligen har de<br />
högproducerande djuren sämre förmåga att hantera stress<br />
av olika slag. De är mycket känsliga för störningar. En liten<br />
21<br />
3 HÖNANS BETEENDE<br />
obalans i fodret kan resultera i fjäderplockning eller hackning.<br />
Höns är nyfikna djur och undersöker noga omgivningen<br />
som de vistas i. Dagens höns behöver inte leta efter<br />
maten och har inte så mycket att sysselsätta sig med. De<br />
blir då lätt understimulerade vilket också tros kunna utlösa<br />
fjäderplockning.<br />
Om fjäderplockning skulle uppstå i din besättning, ska<br />
du noga försöka reda ut vilka brister som kan finnas. Den<br />
utlösande faktorn kan vara fel sammansatt foder, saltbrist<br />
eller plötsligt ändrade ljusförhållanden. Stimulera dina<br />
höns genom att ge dem något att sysselsätta sig med. Strö<br />
ut spannmål, granitgryn eller snäckskal i ströbädden, ge<br />
dem hö, morötter eller annat att picka på.<br />
Hackning är också en stressrelaterad beteendestörning<br />
som kan inträffa, men är mindre vanlig i dag. Den kan bl.a.<br />
uppstå om fjäderplockningen ger upphov till blödningar i<br />
huden, vilket kan locka andra hönor att hacka. Tåhackning<br />
kan uppstå om fodret innehåller för lite biotin. För att häva<br />
fjäderplockning och hackning kan man dämpa belysningen<br />
i hönsstallet under en tid.<br />
Läs mer<br />
Jensen. P. (1983) Husdjurens beteende – svin, nöt, får,<br />
häst, höns. LTs förlag.<br />
Jensen, P. (1993) Djurens beteende och orsakerna till det.<br />
LTs förlag.<br />
Jordbruksverkets rådgivningsbrev:<br />
Nr 15, april 2004: Bakteriesjukdomar och problembeteenden<br />
– Åsa Odelros.
Fåglar härstammar från en grupp små tvåbenta, köttätande dinosaurier. De är de av nutidens djur som är<br />
närmast släkt med forntidens gigantiska jätteödlor. Fåglar finns över nästan hela jordklotet och av ca 8 700<br />
olika arter. Men det är endast ett fåtal av dessa arter som människan domesticerat och gjort till sina husdjur.<br />
Utmärkande för fåglar som grupp är att de, med några undantag, kan flyga och har fjädrar. Även de<br />
som inte kan flyga härstammar från flygande förfäder.<br />
Anatomi<br />
4<br />
Flygningen ställer stora krav på kroppens konstruktion och<br />
funktion. Att kunna flyga på hög höjd där luften är tunnare<br />
kräver effektivare förmåga att ta tillvara syret. Kroppen får<br />
inte vara för tung och skelettet bör vara lätt men ändå<br />
starkt. Fåglar har endast en bukhåla till skillnad mot däggdjur<br />
som har en brösthåla och en bukhåla skilda åt av<br />
diafragman.<br />
Hud och fjädrar<br />
Huden hos fåglar är tunn och torr. På huvudet, fötterna och<br />
benen är huden grov och förhornad. Fåglar saknar svettkörtlar<br />
och i stället för talgkörtlar har hönsen en stor körtel<br />
vid stjärtroten, gumpkörteln. Den avsöndrar ett fettrikt<br />
Hönans<br />
byggnad och funktion<br />
22<br />
sekret som fåglarna smörjer in sina fjädrar med. Fjädrarna<br />
får sin näringsförsörjning från läderhuden då de växer. Den<br />
färdigutvecklade fjädern behöver ingen näring, men det<br />
går åt mycket energi och speciellt protein för fjäderns tillväxt.<br />
Om man drar ut en fjäder helt och hållet kommer det<br />
att växa ut en ny inom 5–10 veckor. Men om den klipps av<br />
växer det inte ut någon ny förrän hönan har ruggat.<br />
Fjädrarna växer inte jämnt över kroppen utan i fjäderfält.<br />
Mellan fälten finns fjäderfria områden som i stället är<br />
klädda med dun. Vissa partier saknar helt både fjädrar och<br />
dun t.ex. ruvfläckarna på ömse sidor om bröstbenet. Fjädern<br />
består av en spole, ett skaft och fanstrålar. Spolen innehåller<br />
blodkärl så länge fjädern växer, därefter blir den<br />
ihålig och luftfylld. Täckfjädrar, eller pennor, är försedda<br />
En fågelfjäder. För att täckfjädern ska skydda bra och fungera för flygning måste fågeln putsa och ordna fjäderdräkten<br />
mycket noga, så att alla bistrålarna med hakar ligger på rätt plats.
med hakar som binder ihop bistrålarna till ett heltäckande<br />
fan. Fjädern skyddar på det viset både mot vind och väta<br />
och släpper inte igenom luften då fågeln flyger. Dunet är<br />
svagare utvecklat och saknar hakar och blir därför inte lika<br />
skyddande. Men när det täcks av ett lager fjädrar fungerar<br />
dunet som isolering. Fjädrarna har två huvudfunktioner, att<br />
reglera kroppstemperaturen och att möjliggöra flygning.<br />
Hönorna smörjer in fjädrarna med fett från gumpkörteln<br />
för att fjädrarna ska bli smidigare och hålla längre.<br />
Fettet bryts ned efter några dagar i luften och måste då ersättas<br />
för att inte fjädrarnas fina struktur ska förstöras. För<br />
att få bort det gamla fettet sandbadar hönan. Efter sandbadningen<br />
smörjer hon in sina fjädrar med nytt fett.<br />
Tupparnas kam och haklapp (slör) är hudveckbildningar<br />
med tjock, rikt blodkärlsförsedd underhud – därav den lysande<br />
röda färgen. Tack vare den rika blodförsörjningen<br />
läker skador väldigt fort.<br />
Näbb och klor består av hornämne och växer hela livet.<br />
Om näbb och klor inte nöts tillräckligt kan de förväxa och<br />
måste klippas.<br />
23<br />
4 HÖNANS BYGGNAD OCH FUNKTION<br />
Hönans skelett.<br />
Skelett<br />
Fåglars skelettben innehåller vanligen ingen benmärg utan<br />
är ihåliga och luftfyllda. Höns har 13–14 halskotor med<br />
mycket stor rörlighet, vilket gör att näbben kan nå alla<br />
delar av kroppen. Länd- och korskotor är sammanvuxna<br />
med varandra och med de första svanskotorna. Det ger<br />
ryggen den stadga som är nödvändig vid flygning. Bröstbenet<br />
är stort och utgör fäste för flygmusklerna.<br />
Tårnas och klornas utseende är anpassat till fågelns levnadssätt.<br />
Hos hönsfåglar som gärna vilar på grenar och<br />
pinnar är den sena som böjer tårna placerad över knäleden<br />
och leden mot tarsen. Därmed böjs även tårna när de andra<br />
lederna böjs. Så ju mer hönan belastar benen när hon sitter<br />
och sover, desto säkrare sitter hon på pinnen.<br />
Muskulatur<br />
Flygande fåglar har mycket kraftiga bröstmuskler. När den<br />
ytliga bröstmuskeln drar ihop sig dras vingen nedåt och<br />
när den djupare bröstmuskeln kontraherar dras vingen<br />
uppåt. Den nedåtslående kraften måste vara störst för att
lyfta fågeln och därför är den ytliga bröstmuskeln större.<br />
Man brukar skilja på minst två olika muskeltyper bero<br />
ende på hur de arbetar:<br />
• Röda muskelfibrer är långsamma, har en rik blodförsörjning<br />
och kan arbeta oavbrutet. De är i ständigt<br />
behov av syre.<br />
• Vita muskelfibrer är snabba men mindre uthålliga. De<br />
har förmåga att för en kortare tid arbeta utan syre vilket<br />
kan behövas t.ex. vid en snabb undanmanöver.<br />
Hönsfåglar har vita bröstmuskler för snabb, kortvarig<br />
flykt, men har mörka lårmuskler eftersom de rör sig<br />
mycket på marken och letar föda.<br />
Att kunna flyga<br />
Fåglar har i genomsnitt dubbelt så stort hjärta som däggdjur<br />
i förhållande till sin kroppsstorlek. Flygning är ett<br />
energikrävande arbete och för att tillgodose musklerna<br />
med näring behövs ett kraftigt hjärta för att pumpa runt<br />
tillräckligt mycket blod.<br />
Fåglar har också utvecklat ett särskilt andningssystem<br />
för att klara av att flyga på hög höjd, där den tunna luften<br />
innehåller mindre syre. Lungorna är små, platta och oelastiska<br />
och ligger väl anslutna mot bröstkorgens övre del.<br />
Fågellungan är inte omgiven av en lungsäck, som däggdjurens<br />
lunga. Luftstrupen grenar ut sig i bronker och luftrör<br />
som hos däggdjur, men de passerar igenom lungorna<br />
och mynnar i tunnväggiga luftsäckar. Totalt finns det nio<br />
sådana luftsäckar varav några sträcker sig in i skelettets<br />
ihåliga ben. Lungornas volym är bara 10 till 15 % av den<br />
totala ventilationsvolymen. Lungorna saknar alveoler och<br />
innehåller i stället ett finfördelat system av tunna luftrör<br />
och luftkapillärer.<br />
24<br />
Vid inandning vidgas både de bakre och de främre luftsäckarna.<br />
De bakre fylls med inandningsluft och de främre<br />
fylls med luft som passerat lungorna. Ny luft kommer dessutom<br />
in i lungorna. Luftsäckarna fungerar som bälgar,<br />
medan gasutbytet sker i lungorna. Vid utandning töms de<br />
bakre luftsäckarna till lungorna och luften från de främre<br />
släpps ut genom luftstrupen. Luft strömmar alltså genom<br />
lungvävnaden både vid inandning och vid utandning. Upptaget<br />
av syre kan pågå ända tills luften når de främre luftsäckarna.<br />
Vid låg energiförbrukning kan därför fåglar ha en<br />
betydligt lägre andningsfrekvens än vad däggdjur har. Vid<br />
stort energibehov liksom vid arbete i syrefattig miljö är fågellungan<br />
överlägsen däggdjurens lungor när det gäller att<br />
ta tillvara luftens syre.<br />
En annan viktig funktion hos fåglarnas lungor är att de<br />
transporterar bort vatten från kroppen genom avdunstning.<br />
Fåglar har inga svettkörtlar och kan alltså inte bli av med<br />
vatten på annat sätt.<br />
Sinnen<br />
Fåglarnas mest framträdande sinnen är synen och hörseln.<br />
Fåglarna kan uppfatta mer högfrekventa ljud med fler<br />
svängningar än vad vi kan. Vårt hörselområde är mellan<br />
16 000 och 21 000 Hertz, fåglar kan uppfatta ljud mellan<br />
30 000 och 40 000 Hertz. Vi vet i dag att höns kan skilja<br />
på betydelsen av ett 40-tal olika läten. Hönsfåglar saknar<br />
ytteröra och hörselkanalen skyddas av fjädrar och en öronskiva.<br />
Fåglarnas ögon är djurvärldens bäst utvecklade och relativt<br />
sett mycket stora. Färgseendet hos fåglar är mycket<br />
bra och det har visat sig att de ser en större del av ljusspektrat<br />
än vad människor gör. De kan därför uppfatta fler<br />
Vid inandning vidgas luftsäckarna och vid utandning pressas de ihop. Luftsäckarna fungerar som bälgar, medan lungorna<br />
är så gott som orörliga.
Fodersmältningskanalen<br />
hos en hönsfågel.<br />
färgnyanser än vad vi kan. Därför kan hönsen t.ex. se färgnyanser<br />
i en fjäderdräkt som vi uppfattar som enfärgad vit.<br />
Höns kan uppfatta 150 till 250 bilder per sekund när vi<br />
människor endast kan se 25 till 30 bilder per sekund. Det<br />
innebär t.ex. att hönsen är mer känsliga för blinkningar<br />
från gamla lysrör som därför bör bytas ut mot moderna<br />
blinkfria lysrör. Mörkerseendet hos hönsen är dock inte<br />
särskilt väl utvecklat.<br />
Höns har ett bättre luktsinne än vad man tidigare trott.<br />
Smaksinnet hänger ihop med lukten och vi vet att höns kan<br />
känna smak av beskt, salt sött och surt.<br />
När det gäller känsel kan man konstatera att näbbens<br />
inre delar är välförsedd med nerver medan spetsen saknar<br />
nerver och känsla. Känselkroppar i hud och ben känner<br />
bl.a. av vibrationer.<br />
Fodersmältning<br />
Fåglar saknar tänder och kan alltså inte finfördela födan i<br />
munnen. Gommen delas av en lång central skåra som är<br />
öppen in till näsgångarna. På grund av denna öppning samt<br />
att de saknar mjuk gom kan fåglar inte skapa vakuum för<br />
att dra in vatten i munnen. Hönan måste alltså ösa upp vatten<br />
när den dricker, böja huvudet bakåt och låta vattnet<br />
25<br />
4 HÖNANS BYGGNAD OCH FUNKTION<br />
rinna ner i matstrupen.<br />
Höns och andra fåglar har ett övre och ett nedre struphuvud.<br />
Det är i det nedre som ljudet bildas. Svalget är rymligt<br />
och tänjbart liksom foderstrupen. I krävan kan fågeln<br />
lagra en stor mängd föda vilket ger den möjlighet att äta<br />
mycket under kort tid. Fodret i krävan blir matförråd under<br />
nattens vila. Normalt tar det ca 12 timmar för fodret att<br />
passera fodersmältningskanalen.<br />
Fodersmältningskanalen<br />
Hönan plockar i sig lagom stora bitar föda. Tungan, som är<br />
smal och styv, har hullinglika utskott i sin bakre del vilka<br />
hjälper till att dra in födan. Fåglar har inte särskilt väl utvecklat<br />
smak- och luktsinne och finner sin föda främst med<br />
hjälp av syn och hörsel. Om fodret är torrt bildas en del<br />
saliv som innehåller en liten mängd enzym. Foderstrupen<br />
är försedd med slemkörtlar som också underlättar fodertransporten.<br />
Foderstrupen är mycket tänjbar och försedd<br />
med kräva, en säckliknande utvidgning där fågeln kan<br />
lagra en stor mängd föda. I krävan påbörjas en viss bearbetning<br />
av fodret genom muskelarbete och bakterieverksamhet.<br />
En viss sänkning av pH till ca 4,5–5,0 sker på<br />
grund av svag jäsning av mjölksyrabakterier. Om magen är
tom är ingången till krävan stängd och fodret passerar direkt<br />
ned i magen.<br />
Efter foderstrupen och krävan kommer fodret portionsvis<br />
ner i den spolformade körtelmagen, vars vägg är rik på<br />
körtlar som producerar magsaft (saltsyra) och enzymer.<br />
Här sänks pH-värdet kraftigt till 1,5–2,0. Efter en kort tid<br />
i körtelmagen går fodret vidare till muskelmagen. Den är<br />
försedd med mycket kraftig glatt muskulatur och dess vägg<br />
producerar ett sekret som snabbt stelnar i den sura miljön.<br />
Det bildar en s.k. rivhinna som är sträv och hård som sandpapper.<br />
I muskelmagen mals fodret tack vara starka muskelsammandragningar<br />
och den sträva hinnan.<br />
För att ytterligare öka malningseffekten, särskilt av hela<br />
frön, sväljer många fåglar ned grus som stannar i muskelmagen.<br />
Om hönan får tillräckligt grovt foder ökar musklerna<br />
kring muskelmagen i storlek. Fodret blandas med<br />
saltsyran och enzymerna och nedbrytningen startar. Fodret<br />
pressas tillbaka till körtelmagen flera gånger per minut,<br />
tills det är tillräckligt nedbrutet för att kunna passera vidare<br />
till tunntarmen.<br />
I tunntarmen, som är ca 100 cm lång, tillförs mer enzymer<br />
från galla, bukspott och tarmsaft. Tack vare bukspottets<br />
buffrande verkan höjs nu pH-värdet till 6–7.<br />
Enzymerna bryter ned fodret så att näringsämnena kan tas<br />
upp i tunntarmen, där det huvudsakliga näringsupptaget<br />
sker. Gallan hjälper till att bryta ned fettet i fodret. Vid<br />
gränsen mellan tunntarm och grovtarm har fåglar två<br />
blindtarmar, som hos hönsen är välutvecklade. Öppningarna<br />
till blindtarmarna är trånga och försedda med papiller<br />
vilket gör att endast små foderpartiklar kan komma in. I<br />
blindtarmarna finns mikroorganismer som hjälper till att<br />
bryta ned födan. Vid nedbrytningen bildas flyktiga fettsyror<br />
som tas upp i blodet genom blindtarmarnas väggar, ungefär<br />
som i kons våm. Med hjälp av mikroorganismerna<br />
kan fågeln utnyttja den sista näringen i fodret.<br />
Grovtarmen är kort och rak, endast 5–6 cm hos en fullvuxen<br />
höna, och mynnar i kloaken. I grovtarmen sker det<br />
slutliga upptaget av vatten och mineraler. I kloaken blandas<br />
träckens innehåll med urin. Fåglar saknar urinblåsa och<br />
urinen förs via urinledarna ned i kloaken. Urinen består av<br />
urinsyra och är vit till färgen.<br />
Kloaken är den gemensamma mynningen för ändtarm,<br />
urinledare och äggledare resp. sädesledare. Från kloakens<br />
övre del utgår ett säckliknande organ som kallas kloakbursan<br />
eller Bursa Fabricii. Detta organ har en viktig roll<br />
i immunförsvaret. Kloakens mynning vid hudytan stängs<br />
av en kraftig ringmuskel.<br />
Blindtarmarna hos många fåglar fylls och töms på alldeles<br />
speciellt sätt. Från tunntarmen går allt material ner i<br />
tjocktarmen. Samtidigt pågår en nästan kontinuerlig transport<br />
av vätska mot blindtarmarna från kloaken. Den vätskan<br />
består av urin och går alltså i motsatt riktning, mot<br />
tarminnehållet. Urinen tvättar ut finfördelat material från<br />
tarminnehållet och för det längs grovtarmens vägg upp mot<br />
26<br />
tunntarmen. Dess öppning är dock stängd för passage bakifrån<br />
så det finfördelade materialet pressas därför in i<br />
blindtarmarna. De grövre partiklarna hindras mekaniskt<br />
från att följa med och avges med träcken. Träck avges ca<br />
15 gånger per dygn.<br />
Blindtarmarna tar alltså emot de mest finmalda och lättsmälta<br />
foderpartiklarna och mikroorganismerna kan snabbt<br />
angripa dem. Med urinen kommer också kväve i form av<br />
urinsyra som mikroorganismerna kan utnyttja i blindtarmarna.<br />
Genom återflödet kan fågeln även utnyttja olika<br />
salter och mineraler liksom vatten vid behov. Hos hönsen<br />
kan flödet av urin från kloaken till blindtarmarna variera<br />
mellan några få procent och ända upp till hälften av dygnsproduktionen.<br />
Det sker mer effektivt när protein- och kvävehalten<br />
är låg i fodret.<br />
Blindtarmarna töms på ca halva sitt innehåll en till två<br />
gånger per dygn. Det behöver ju finnas mikroorganismer<br />
kvar för att ta hand om det nya fodret. Blindtarmsinnehållet<br />
är smetigt, ljus- till mörkbrunt till färgen och skiljs lätt<br />
från övrig träck.<br />
<strong>Äggproduktion</strong><br />
Till skillnad från däggdjuren utvecklar de flesta hönkycklingar<br />
endast en äggstock, äggledare och skalkörtel, i allmänhet<br />
den vänstra. Den högra förblir outvecklad.<br />
De honliga könsorganen<br />
En könsmogen äggstock innehåller ett stort antal äggulor<br />
i olika utvecklingsstadier. Äggulan är en follikel, en äggcell,<br />
med ett stort lager näring till fostret. De fem sex största<br />
folliklarna har en utvecklingsnivå som är förskjuten<br />
ungefär ett dygn i förhållande till varandra. De representerar<br />
den närmaste veckans äggproduktion. Utöver dessa<br />
finns ca 2 000 för ögat synliga äggulor och ungefär 12 000<br />
av mikroskopisk storlek. Endast några hundra av alla dessa<br />
äggceller kommer att bli färdiga ägg. De är omgivna av en<br />
kärlrik hinna som brister då ägget lämnar äggstocken.<br />
Vid ägglossningen avges äggcellen med sin gula och<br />
fångas upp av äggledartratten, en trattformig öppning med<br />
tunn vägg och fransade kanter. Därefter förs den in i äggledaren<br />
som den långsamt passerar igenom. Om ägget ska<br />
befruktas ska det ske i början av äggledaren, för därefter<br />
börjar äggvitan läggas på. Unga hönor kan ibland släppa<br />
två gulor samtidigt vilket resulterar i ägg med två gulor.<br />
När äggvitan anlagras runt gulan har den till en början<br />
endast halva den slutliga volymen. En lika stor mängd vatten<br />
tillförs senare. Utanpå äggvitan läggs två skalhinnor,<br />
som huvudsakligen består av ett protein, keratin. Den inre<br />
hinnan anläggs först och är 1/3 så tjock som den yttre. De<br />
två skalhinnorna bildar efter värpning luftblåsan i äggets<br />
tjockända. Det tar ca 3 timmar att anlägga äggvitan och en<br />
timme och 15 minuter att bilda skalhinnorna.<br />
Därefter kommer ägget ner i skalkörteln där skalet bildas.<br />
Men innan skalet börjar bildas pumpas det in vatten
Äggstock, äggledare, skalkörtel, slida och kloak.<br />
1 till 5 är de fem nästkommande dagarnas äggceller.<br />
genom skalhinnorna och spänner ut ägget till sin slutgiltiga<br />
storlek och form. Denna process tar ca 5 timmar.<br />
Skalet består av kalciumkarbonat som läggs utanpå den<br />
yttre skalhinnan. Var 15:e minut läggs det på den mängden<br />
kalcium som ryms i hönans blod. Normalt kan hönan ta<br />
upp kalcium från tarmen i samma takt som det anlagras i<br />
ägget. D-vitamin är viktigt för upptaget av kalcium. Det<br />
går åt 2–2,5 gram kalcium till varje ägg. Kalcium tar<br />
hönan från fodret, men om det inte skulle räcka till kan<br />
hon ta hjälp av skelettet som fungerar som reservdepå.<br />
Innan hönans äggproduktion startar kan hon lagra in kalcium<br />
i skelettet så det räcker till ca sex ägg. Skalbildningen<br />
tar ca 15 timmar och sker under dygnets mörka<br />
period.<br />
De allra flesta ägg läggs på morgonen. Låt oss förutsätta<br />
att det läggs kl. 06.00. Under normala förhållanden<br />
förekommer det inte mer än ett ägg i taget i äggledaren.<br />
Eftersom det tar mer är 24 timmar att bilda ett ägg (25–26<br />
timmar) kommer nästa ägg inte förrän kl. 08.00. Nästa dag<br />
kommer det kl. 10.00. För att sedan komma rätt i tid igen<br />
kommer hönan att hoppa över äggläggningen en dag, för<br />
att sedan börja om klockan sex. Ju äldre hönan blir, ju<br />
längre blir intervallen mellan äggen och därmed sjunker<br />
äggproduktionen. Detta förklaras av att aktiviteten i folliklarna<br />
avtar. Gulorna blir större och intervallet mellan<br />
27<br />
4 HÖNANS BYGGNAD OCH FUNKTION<br />
Äggets väg genom äggledare och skalkörtel hos en<br />
höna.
ägglossningarna ökar.<br />
Äggulans färg påverkas av vad hönan äter. Ju mer av<br />
t.ex. karotener, förstadier till vitamin A, som hönan får i<br />
sig via fodret, desto gulare blir gulan. Om hönan har anlag<br />
för att producera bruna ägg, lagras det in pigmentkorn i<br />
slutet av skalbildningen. I kloaken finns ett skyddande<br />
hudveck så att ägget inte blir nedsmutsat av träck eller<br />
urinsyra.<br />
De hanliga könsorganen<br />
Tuppen har två testiklar. De ligger upptill i bukhålan trots<br />
att temperaturen där är +41 till +42 °C. Man kan anta att de<br />
kyls en del av bakre luftsäckarna vars luft byts vid varje<br />
andetag. Testiklarna är nästan duväggstora på en aktiv<br />
könsmogen tupp, har gulvit färg och oval bönform. Sädesvätskan<br />
avsöndras från sädesgångarnas väggar. Sper-<br />
28<br />
man transporteras från testikeln, via bitestikeln, ett litet<br />
nystan av slingrande kanaler, sedan via sädesledaren till<br />
kloaken. Spermierna behöver ingen mognadstid utan är<br />
funktionsdugliga redan då de befinner sig i de hanliga utförselgångarna.<br />
Tuppens sperma är mycket koncentrerad.<br />
Den kan innehålla miljarder spermier/ml. Ett ejakulat innehåller<br />
2–4 000 miljoner spermier.<br />
Vid parning pressas tuppens utstjälpta kloak mot hönans,<br />
och sperma pressas ut. Spermierna vandrar sedan<br />
upp i äggledaren för att där kunna befrukta ägget. Sperman<br />
kan lagras i körtlar i gränsen mellan vagina och skalkörtel.<br />
En parning ger befruktade ägg under 2–3 veckor.<br />
Finns det fler tuppar i en flock väljer hönan vem som får<br />
befrukta henne. Om hon ändå skulle bli parad med en tupp<br />
som hon inte har valt, kan hon, efter parningen, spruta ut<br />
hans spermier ur kloaken innan de hunnit befrukta äggen.<br />
Läs mer<br />
Björnhag, Göran m.fl. (1989) Husdjur – ursprung,<br />
biologi och avel. LTs förlag.
5<br />
Foder och foderbehov<br />
Fodret är den största kostnadsposten inom äggproduktionen. För att hönan ska ha möjlighet att producera<br />
så mycket som vi kräver, behöver hon rätt näringsförsörjning under hela sin levnadstid. En värphöna producerar<br />
ett ägg om dagen vilket motsvarar 3–4 % av hennes kroppsvikt.<br />
Hybridföretagen har sina utfodringsrekommendationer som varje äggproducent måste ta hänsyn till. Men<br />
för att bättre kunna välja rätt foder och utfodringsrutiner är det bra att veta hur hönan fungerar och vad hon<br />
behöver. Av naturen är hönsen allätare och en vilt levande höna äter bl.a. gräs, frön, småkryp och maskar.<br />
Näringsfysiologi<br />
Näringsämnena brukar delas in i olika grupper: energi,<br />
protein, fett, kolhydrater, mineraler och vitaminer. Vatten<br />
är ett fodermedel som ofta glöms bort men som är minst<br />
lika viktigt som annat foder.<br />
Energi<br />
Hönor, och vi människor, behöver energi för att hålla värmen,<br />
för att producera, ja, för hela livsprocessen. Energin<br />
kan man få från olika näringsämnen, t.ex. från kolhydrater,<br />
protein och fett. Fett innehåller mest energi, sedan kommer<br />
protein och därefter kolhydrater. I en foderanalys<br />
anges energin som omsättbar energi och mäts i MJ/kg<br />
foder eller MJ/kg ts (torrsubstans). Hönan kan inte utnyttja<br />
den totala energin i fodret, bruttoenergin, utan en del går<br />
förlorad i träck och urin. Resten benämns som omsättbar<br />
energi. Omsättbar energi är ett mått på den energi som omsätts,<br />
dvs. används i kroppen då fodret bryts ned. Ju mer<br />
lättsmält fodret är för hönan, desto mindre går förlorat i<br />
träck och urin och den omsättbara energin blir högre.<br />
Behovet av energi delas in i behov för underhåll och för<br />
produktion. Underhållsbehovet påverkas av hönans levande<br />
vikt, omgivande temperatur, fjäderdräktens kondition,<br />
underhudsfett och hur mycket hon rör sig. En stor och<br />
tung höna behöver mer energi för att underhålla sin kropp,<br />
jämfört med en mindre höna. En skillnad i vuxenvikt på<br />
100 g motsvarar ett underhållsbehov på 2–3 gram foder<br />
per dag, beroende på fodrets energiinnehåll.<br />
Sambandet mellan temperatur, fjäderdräktens kondition<br />
och energiförbrukning kan ses på sidan 30. Inom temperaturintervallet<br />
15–29 °C, den termoneutrala zonen, ökar<br />
energiförbrukningen med 15 kJ, (ca 1,5 g foder) för varje<br />
grad som temperaturen sjunker. En höna med dålig fjäderdräkt<br />
kan behöva upp till 30 % mer foder än en fullfjädrad<br />
höna. En frigående höna gör av med ca 5 % mer<br />
energi än en höna som sitter i bur. Och om hon dessutom<br />
29<br />
kan gå ut går det åt ännu mer energi, framförallt när det är<br />
kallt ute.<br />
När det gäller värphöns är behovet för produktion kopplat<br />
till äggproduktionen. För att producera ett ägg som<br />
väger 60 g går det år drygt 60 g foder. I början av produktionsperioden,<br />
innan hönan vuxit färdigt, får man också<br />
lägga till lite för själva tillväxten.<br />
Protein<br />
Protein är uppbyggt av 20 olika aminosyror, varav ca<br />
hälften är essentiella, livsnödvändiga. De essentiella aminosyrorna<br />
måste tillföras i fodret, de övriga aminosyrorna<br />
kan djuret bilda själv. Så egentligen är det fel att prata om<br />
proteinbehov, man borde i stället ange hönans behov av de<br />
olika aminosyrorna. Nu har man inte helt lyckats ta fram<br />
hönsens behov av alla 20 aminosyrorna så därför behöver<br />
man ha ett visst innehåll av råprotein i fodret ”för säkerhets<br />
skull”. Protein innehåller i genomsnitt 16 % kväve (N) och<br />
man kan alltså analysera fodrets kvävehalt och därigenom<br />
beräkna proteininnehållet. Proteinets kvalitet avgörs av hur<br />
väl sammansättningen av aminosyror överensstämmer<br />
med djurets behov av aminosyror.<br />
I foderspjälkningskanalen bryts foderproteinet ned med<br />
hjälp av enzymer. Det bryts ned till aminosyror som sedan<br />
tas upp av blodet och transporteras till kroppens olika<br />
delar. Aminosyrorna sätts sedan ihop till en ny typ av protein,<br />
beroende på vad som ska bildas, t.ex. ägg, muskler<br />
eller fjädrar.<br />
De aminosyror som det är viktigt att ha koll på när man<br />
sätter ihop ett foder till värphöns är metionin, lysin och<br />
treonin. Cystin är en aminosyra som är särskilt viktig för<br />
fjäderfän, då den ingår i fjädrar. Cystin kan bildas av metionin,<br />
men inte tvärtom. Båda dessa aminosyror innehåller<br />
svavel. Vanliga fodermedel har ofta ett för lågt innehåll<br />
av dessa aminosyror, så numera kompletteras fodret med<br />
aminosyror i ren form. Aminosyrorna tillverkas genom fer-
mentering av bakterier eller på kemisk väg. De s.k. syntetiska<br />
aminosyrorna är inte tillåtna att använda i den ekologiska<br />
äggproduktionen. Genom att tillsätta<br />
renframställda aminosyror kan man hålla nere det totala<br />
innehållet av protein i fodret, vilket minskar belastningen<br />
både på hönans njurar och på miljön.<br />
Fett<br />
Nästan allt fett är triglycerider, som består av tre fettsyror<br />
och en glycerolmolekyl. Fettsyrorna kan vara olika långa<br />
och vara mättade, enkelomättade eller fleromättade. Linolsyra<br />
är den enda essentiella, livsnödvändiga fettsyran<br />
när det gäller fjäderfän. Linolsyran är omättad och finns i<br />
vegetabiliska fetter såsom majsolja, soja och raps. Fettet<br />
är också viktigt att få med i foderblandningen då det underlättar<br />
upptaget av fettlösliga vitaminer. Som tidigare<br />
nämnts innehåller fett mycket energi, vilket ger ett mer<br />
koncentrerat foder. För högproducerande hönor som behöver<br />
äta mycket kan det vara positivt. Fettet ökar dessutom<br />
fodrets smaklighet, binder damm och minskar risken<br />
för separation i silos m.m.<br />
Kolhydrater<br />
En foderblandning till värphöns innehåller mycket spannmål,<br />
främst vete. Vete består till ca 70 % av stärkelse, som<br />
är en lättnedbrytbar kolhydrat. Från stärkelsen får hönan<br />
mycket energi. En annan kolhydrat som är viktig för hönan<br />
är växttråd. Växttråd, eller fibrer, består av cellulosa, he-<br />
KJ/kg, timme<br />
Sambandet mellan energiförbrukning och fjäderdräktens kondition, vid olika temperaturer.<br />
Röd kurva visar bra fjäderdräkt. Blå kurva visar dålig fjäderdräkt.<br />
30<br />
micellulosa och lignin som är osmältbart för hönan, men<br />
precis som vi behöver fibrer för att hålla magen och tarmarna<br />
i trim, behöver hönan växttråden. Växttråden tar<br />
längre tid att smälta, vilket gör att hönan blir lite lugnare.<br />
Havre har högre andel växttråd främst p.g.a. sitt skal och<br />
forskning har visat att högre andel havre med skal i foderblandningen<br />
minskar risken för fjäderplockning.<br />
Mineraler och vitaminer<br />
När man diskuterar mineraler till värphöns, tänker man i<br />
första hand på kalcium. För att bilda skalet till ett normalstort<br />
ägg går det åt ca 2 gram kalcium. Men hönan behöver<br />
också fosfor, magnesium, natrium, kalium och klor.<br />
Kalcium, fosfor och natrium behöver vanligtvis tillföras<br />
fodret, övriga mineraler finns normalt i foderråvarorna.<br />
Kalcium fås vanligast från foderkalk och fosfor från<br />
kalciumfosfater. Fosfor förekommer också naturligt bl.a. i<br />
spannmål, då i form av fytin. Man räknar med att endast<br />
30 % av fytinfosforn är tillgänglig för hönan. Vid tillsättande<br />
av ett enzym, fytas, som bryter ned fytinet, kan tillgängligheten<br />
ökas betydligt. På det sättet kan man spara<br />
oorganiskt fosfor, som är en ändlig resurs, samtidigt som<br />
man minskar utsläppet av fosfor till naturen via gödseln.<br />
Fytas finns tillsatt i vissa av de foderblandningar som finns<br />
på marknaden.<br />
Natrium tillförs billigast i form av koksalt, natriumklorid.<br />
Det är viktigt att innehållet av natrium inte blir för högt<br />
eftersom vattenkonsumtionen då ökar. Det ger lösare träck,<br />
(Efter Furnes Bagley, 2002)
som kan ge kladdig ströbädd. För låg halt av natrium kan<br />
ge upphov till kannibalism. Överskott på klorid har visat<br />
sig ge försämrad skalkvalitet.<br />
Vitaminer är relativt billiga och tillsätts i fodret i tillräcklig<br />
mängd. C-vitamin bildar fåglarna i tarmen, vilket<br />
i normala fall brukar vara tillräckligt. Om hönsen blir utsatta<br />
för stress i någon form, kan vitaminbehovet öka och<br />
man kan då få effekt av en extra vitamindos. C-vitamin är<br />
den enda vitamin som inte finns i ägg.<br />
Behovet av övriga mineraler, spårämnen och vitaminer<br />
tillgodoses lättast med en s.k. premix, en förblandning.<br />
Vatten<br />
Det är mycket viktigt att hönsen får tillräcklig mängd vatten<br />
av god kvalitet. En höna dricker mellan 1,5 och 2,5 dl<br />
vatten om dagen. Vattenkonsumtionen beror på lufttemperatur<br />
och fodrets vatteninnehåll. Värphöns är mycket känsliga<br />
för störningar i vattentillgången. Skulle de bli utan<br />
vatten en längre tid blir äggproduktionen störd och de kan<br />
till och med börja rugga. Vattenkvaliteten bör vara densamma<br />
som för människor. Vatten för bakteriologisk analys<br />
bör lämnas minst en gång om året. Kemisk analys bör<br />
också göras regelbundet fast kanske något mer sällan. Om<br />
vattenkvaliteten brister kan äggproduktionen och skalkvaliteten<br />
påverkas negativt och djuren kan dessutom bli<br />
sjuka. Om vattnet smakar illa kan det leda till att hönsen<br />
inte dricker tillräckligt, vilket också stör äggproduktionen.<br />
Fodrets smältbarhet<br />
Hur effektivt hönan smälter fodret påverkar hur mycket<br />
näring hon kan få ut av det. Smältbarheten har beräknats<br />
med hjälp av försök som ligger till grund för beräkningar<br />
av foderråvarans näringsinnehåll. Men smältbarheten, och<br />
därmed nyttjandegraden, kan variera. Värmebehandling<br />
och annan processing av fodret kan påverka smältbarheten,<br />
liksom hönans ålder, ras och hälsotillstånd. Det finns<br />
även ett samspel mellan foderråvaror i en blandning, t.ex.<br />
kan hög kalciumhalt sänka fettets smältbarhet.<br />
Fodermedel och näringsinnehåll<br />
Enligt foderföreskriften (SJVFS 2006:81) och bestämmelserna<br />
för salmonellakontroll är det sedan 1993 obligatoriskt<br />
att värmebehandla allt foder till fjäderfän. Undantag<br />
görs om man utfodrar med egen spannmål som kompletteras<br />
med inköpt värmebehandlat foder. Alla foderblandningar<br />
ska upphettas till minst 75 °C. I foderfabriken<br />
räcker det med att fodret pelleteras, men för hemmablandare<br />
och mindre fodertillverkare kan det vara mer problematiskt.<br />
Om fodret blir överhettat kan smältbarheten<br />
sjunka i fodret, vilket kan leda till ökat vatteninnehåll i<br />
gödseln som i sin tur kan leda till smutsiga ägg, kladdiga<br />
ströbäddar och sämre stallklimat.<br />
I princip allt färdigfoder i handeln är i dag pelleterat.<br />
Det minskar risken för separationer och ökar foderuppta-<br />
31<br />
5 FODER OCH FODERBEHOV<br />
get då hönan hellre äter lite större partiklar än mjöl. Det är<br />
numer förbjudet att utfodra värphöns och andra produktionsdjur<br />
med matavfall som innehåller animaliska beståndsdelar,<br />
oavsett om det värms upp eller inte. Det är<br />
fortfarande möjligt att utfodra med t.ex. potatis, makaroner<br />
och grönsaker.<br />
Foderstrukturen<br />
Hönsfåglar är utrustade med en muskelmage för att kunna<br />
bearbeta hela frön och kärnor. Om hönan behöver grus<br />
eller inte är man inte helt överens om. Muskelmagen fungerar<br />
utan att man ger hönan grus, men en del hävdar att<br />
malningen sker mer effektivt om hönan har tillgång till<br />
grus. Det är viktigt att hönan inte utfodras med för finmalet<br />
foder. Då får inte muskelmagen tillräcklig stimulans<br />
och det kan påverka produktionsresultaten. Utfodras hönsen<br />
med hel spannmål får man räkna med att det åtgår en<br />
del energi för att mala sönder de hela kärnorna. Detta kompenseras<br />
med en något högre konsumtion.<br />
Spannmål<br />
<strong>Svensk</strong>a foderblandningar består till största delen av inhemsk<br />
spannmål, såsom vete, rågvete, korn och havre med<br />
en stark övervikt för vete. Mängden spannmål i blandningen<br />
beror främst på priset. På världsmarknaden finns<br />
t.ex. majs, sorghum, cassava och ris som i vissa prislägen<br />
kan vara intressanta om den hygieniska kvaliteten är god.<br />
Spannmål räknas i första hand som energifodermedel,<br />
då proteininnehållet är lågt. Till värphöns kommer dock<br />
ca 50 % av proteinet från spannmål. Spannmål innehåller<br />
en del lösliga, men svårsmälta fiberkomponenter, t.ex.<br />
β-glukan, vilket kan orsaka att träcken blir klibbig och därmed<br />
kan ge smutsiga ägg och blöt ströbädd. För att förbättra<br />
smältbarheten av dessa kolhydrater kan speciella<br />
enzymer tillsättas i foderblandningen.<br />
Vete<br />
Om vetet är av god kvalitet kan det användas som enda<br />
spannmålsslaget i svenska foderblandningar. Men eftersom<br />
vete har rykte om sig att kunna ge upphov till fjäderplockning<br />
och kannibalism om det ges i stora mängder,<br />
bör innehållet begränsas i foderblandningar till höns, framförallt<br />
frigående. Om vete blir för finmalet, i synnerhet i<br />
mjölfoder som inte är pelleterat, kan det klibba fast i näbben<br />
på kycklingar och höns.<br />
Rågvete<br />
Rågvete kan i stor utsträckning ersätta vetet i foderblandningarna,<br />
då det näringsmässigt ligger ganska nära vetet.<br />
Korn<br />
I foderblandningar till värphöns kan korn gärna användas.<br />
Då det finns risk för kladdig träck på grund av β-glukaner,<br />
är det positivt om enzymer tillsätts i fodret.
Havre<br />
Havre innehåller mindre energi än övriga spannmålsslag<br />
p.g.a. den höga skalandelen. Dessutom påverkar skalet<br />
kvaliteten på pelletsen så att de lätt faller sönder till mjöl.<br />
Havren har ofta ett högt pris i förhållande till sitt energiinnehåll,<br />
men har flera positiva sidor som kan väga upp det:<br />
– Havren innehåller mer fett och är vitaminrikare än<br />
andra sädesslag.<br />
– Havren innehåller mer A-, E- och C-vitamin som är<br />
antioxidanter vilket är konserverande och positivt för<br />
immunförsvaret.<br />
– Proteinet i havren har ett högre biologiskt värde, vilket<br />
innebär att aminosyrasammansättningen är bättre.<br />
– Forskning har också visat att om man byter ut en del<br />
vete mot havre i foderblandningen, kan man minska<br />
eventuella problem med fjäderplockning. En inblandning<br />
av ca 10 % kan rekommenderas.<br />
Biprodukter från spannmål<br />
Vissa kvarnbiprodukter är aktuella att blanda i värphönsfoder,<br />
t.ex. vetefodermjöl och vetekli. Jämfört med helvetemjöl<br />
är proteinhalten högre och proteinkvaliteten bättre.<br />
Vetefodermjölet har lägre växttrådhalt och högre energiinnehåll<br />
än vetekliet. Man kan blanda i minst 10 % vetefodermjöl<br />
och 5 % vetekli i foderblandningen. Maltgroddar är<br />
också ett utmärkt fodermedel och kan ingå med upp till 10 %.<br />
Proteinfodermedel<br />
Vanliga vegetabiliska proteinfodermedel för fjäderfä är sojamjöl,<br />
rapsmjöl och ärter. Även potatisprotein och<br />
majsglutenmjöl kan förekomma i mindre utsträckning och<br />
då främst i ekologiska foderblandningar.<br />
Sojamjöl och rapsmjöl är rester som återstår efter att<br />
oljan extraherats med ett kemiskt lösningsmedel. Om oljan<br />
utvunnits mekaniskt kallas den återstående produkten kaka<br />
eller expeller och innehåller mer fett än mjölet och därmed<br />
också mer energi. Det högre fettinnehållet, och då främst<br />
de omättade fetterna, påverkar lagringsdugligheten och risken<br />
för att fodret ska härskna ökar. I den ekologiska äggproduktionen<br />
kan man endast använda kakor eller expeller<br />
då reglerna inte tillåter användning av råvaror som utsatts<br />
för kemiska lösningsmedel.<br />
Soja<br />
Sojabönan innehåller en del antinutritionella substanser<br />
som måste elimineras och det görs vanligen genom upphettning<br />
(rostning). Sojamjölet är rikt på protein med relativt<br />
bra aminosyrasammansättning och ingår nästan alltid<br />
i kommersiella foderblandningar till värphöns. Om den hygieniska<br />
kvaliteten är bra behöver man inte begränsa innehållet,<br />
utan priset och näringsinnehållet får bestämma<br />
inblandningen. Sojamjöl är en bra lysinkälla, men innehåller<br />
lägre andel metionin.<br />
32<br />
Raps<br />
Raps är en av de viktigaste inhemska proteinråvarorna och<br />
det går bra att använda både rapsmjöl, helt frö eller expeller.<br />
Man brukar inte rekommendera mer är 10 % inblandning<br />
i fodret p.g.a. att raps innehåller glukosinolater som<br />
kan ge sköldkörtelförstoring vid hög inblandning. Rapsfrö<br />
och expeller är energirikare p.g.a. högre innehåll av olja.<br />
Oljan innehåller linolsyra vilket är ett extra plus.<br />
Raps innehåller sinapin, en förening som ger rapsen en<br />
bitter smak. I tarmen omvandlas sinapin till trimetylamin<br />
(TMA) som luktar som rutten fisk. I levern oxideras TMA<br />
till TMA-oxid som utsöndras via njurarna. En del individer<br />
bland brunvärpande raser saknar de enzymer som behövs<br />
för detta och TMA deponeras då i stället i gulan och<br />
ger ägget smak och lukt av ruttna ägg. Därför används inte<br />
raps i foderblandningar till brunvärpande höns. Nu har<br />
man lyckats hitta genen som påverkar detta och räknar<br />
med att, i det fortsatta avelsarbetet, få fram djur som saknar<br />
den här speciella defekten. Förhoppningsvis kommer<br />
detta problem att försvinna så småningom.<br />
Ärter<br />
Ärter är en utmärkt råvara i foder till fjäderfä och då framförallt<br />
de vitblommiga sorterna, matärterna. De innehåller<br />
mindre mängd tanniner jämfört med foderärter. Tanninerna<br />
sänker bl.a. proteinets smältbarhet och ger dessutom sämre<br />
smaklighet. Ärter har ett lågt innehåll av metionin, så foderblandningar<br />
som innehåller ärter bör kompletteras med<br />
rent metionin. Upp till 30 % ärter kan ingå i foderblandningen.<br />
Potatisprotein<br />
Potatisproteinkoncentrat är en biprodukt från tillverkningen<br />
av potatisstärkelse. Det har ett högt proteininnehåll,<br />
ca 80 %, och ett högt biologiskt värde. Aminosyrasammansättningen<br />
påminner om fiskmjöl och kan vara ett alternativ<br />
om man vill ha ett helvegetabiliskt foder.<br />
Potatisproteinet har ett ganska högt pris och används mest<br />
i ekologiska foder.<br />
Majsglutenmjöl<br />
Majsglutenmjöl har också ett högt proteininnehåll, ca 60 %,<br />
och har ett lågt innehåll av lysin och ett högt innehåll av<br />
metionin. Majs innehåller xantofyll som ger färg åt äggulan<br />
och en inblandning av ca 4 % majsglutenmjöl i fodret<br />
är tillräckligt för att ge tillfredsställande färg på gulan.<br />
Även majsglutenmjölet är dyrt och används mest i ekologiska<br />
foderblandningar.<br />
Fiskmjöl<br />
Fiskmjöl är en utmärkt råvara med högt energi- och proteininnehåll<br />
samt med ett högt biologiskt värde. Det är speciellt<br />
lämpligt i ekologiska foderblandningar då det är rikt<br />
på metionin. Fiskfettet är känsligt för oxidation och härsk-
ning och kan ge bismak till både kött och ägg. Därför är det<br />
viktigt att fodret innehåller tillräckligt med antioxidativa<br />
ämnen för att förhindra dessa reaktioner. Man rekommenderar<br />
max 0,5 % fiskmjölsfett i foderblandningen för att<br />
minimera risken för bismak på produkterna.<br />
På grund av överfiskning och därmed reducerade fiskbestånd<br />
i världshaven finns det skäl att minska användningen<br />
av fisk i djurfoder. Därför görs det nu studier för att<br />
avgöra om musslor skulle kunna vara ett alternativ. Proteinkvaliteten<br />
är jämförbar med fiskmjöl. Musselodlingar<br />
har dessutom en positiv inverkan på kustvattenmiljön<br />
genom musslornas unika förmåga att filtrera och därmed<br />
rena vattnet från näringsämnen.<br />
Fett<br />
Fett tillsätts till nästan allt fjäderfäfoder då det är förhållandevis<br />
billigt. Fettet ökar fodrets smaklighet och smältbarhet<br />
samt utnyttjandet av fettlösliga näringsämnen.<br />
Dessutom binder fettet damm och minskar risken för separation<br />
av foderpartiklar. Vid pellettering minskar fettet<br />
pelletens hållfasthet, så därför får inblandningen vara max<br />
4–6 %. Ytterligare 2–3 % kan sprutas på pelletsen efter<br />
själva pelleteringsprocessen. Det används i huvudsak vegetabiliskt<br />
fett, t.ex. majs- eller sojaolja. Använda friteringsoljor<br />
från restauranger och livsmedelsindustrin<br />
används ofta, då de är billigare.<br />
De hönor som ska producera de speciella omega 3äggen<br />
utfodras med foder som innehåller linolja. Ett särskilt<br />
märke, ”Må bra-ägg”, värps av hönor som fått sitt<br />
foder berikat med marint fett t.ex. fiskolja. Detta ger fyra<br />
gånger så mycket omega 3 i äggen, jämfört med linolja.<br />
Näringsämne Innehåll (cirka)<br />
SLU Frigående<br />
(kom)<br />
33<br />
5 FODER OCH FODERBEHOV<br />
Mineralfodermedel<br />
Den vanligaste kalciumkällan är kalciumkarbonat, foderkalk.<br />
En annan kalciumkälla är snäckskal. Snäckskal är lite<br />
dyrare än foderkalken. Den kan ges antingen separat eller<br />
blandas i fodret. Det är lite mer svårsmält för hönan, och<br />
ligger därför kvar längre tid i muskelmagen. Det är positivt<br />
för skalbildningen framförallt om det utfodras på eftermiddagen.<br />
För att uppfylla fosforbehovet är<br />
kalciumfosfater i regel billigast. I dessa föreningar är<br />
80–90 % av kalcium och fosfor tillgängligt för hönan. Fosfor<br />
finns också i spannmålen i form av fytin och man räknar<br />
med att endast 30 % av fytinfosforn är tillgänglig för<br />
hönan. Fytas är det enzym som bryter ned fytin och om<br />
det tillsätts i foderblandningen ökar tillgängligheten av fosfor.<br />
Det görs i de flesta foderblandningar i Sverige i dag,<br />
förutom i ekologiska foder.<br />
Natrium tillförs billigast i form av natriumklorid (koksalt).<br />
Men här får man vara observant så att kloridjonkoncentrationen<br />
inte blir för hög. Det kan medföra hög<br />
vattenhalt i avföringen, smutsiga ägg och blöt ströbädd.<br />
Skalstyrkan kan också försämras av överskott på klor. I<br />
stället för koksalt kan man då använda natriumbikarbonat<br />
eller natriumfosfat.<br />
Vitaminer och spårämnen<br />
Samtliga vitaminer tillsätts i regel i form av en förblandning,<br />
premix. I premixen ingår normalt vitamin A, D, E,<br />
B2, B3, B6, B12, biotin, K3, folinsyra, pantotensyra och<br />
kolinklorid. De spårelement som brukar tillsättas är jod,<br />
selen, mangan, kobolt, zink, koppar och järn. Biotinbrist<br />
har visat sig kunna orsaka tåhackning hos värphöns.<br />
Exempel på näringsinnehåll i värpfoder från SLU och i tre kommersiella (kom) foderblandningar<br />
Bur<br />
(kom)<br />
Omsättbar energi, MJ/kg 11 11,1 11,3<br />
Råprotein, % 16 16,6 15,9 16,5<br />
Aminosyror, g/kg<br />
Metionin 4,0 3,7 3,9 4,3<br />
Metionin + Cystin 6,5 6,8 6,8<br />
Lysin 7,5 7,9 7,6 8,5<br />
Fett, % 4,5 7,0 6,1<br />
Linolsyra 0,8<br />
Kalcium % 3,5 3,9 3,9 3,8<br />
Fosfor % 0,6 0,48 0,48<br />
Natrium % 0,15<br />
Vitaminer och spårämnen "tillräckligt"<br />
Xantofyll, mg/kg 12<br />
Kombinerat<br />
(kom)<br />
(Efter Elwinger 2006, www.livsmedelssverige.se/hona)
Aminosyror<br />
I dag tillförs rena aminosyror till alla kommersiella värphönsfoder.<br />
Ett undantag är de KRAV-godkända foderblandningarna,<br />
där det inte är tillåtet att använda<br />
renframställda aminosyror.<br />
– Metionin framställs syntetiskt och i foderanalyserna<br />
kallas produkten DL-metionin.<br />
– Lysin framställs genom en jäsningsprocess och den<br />
rena formen är svår att hantera, därför tillsätts lysin i<br />
form av sin hydroklorid. Produkten kallas L-lysin-HCl.<br />
– Treonin tillsätts ibland i foderblandningar.<br />
Gulefärg<br />
För att gulan ska få den önskvärda gula färgen tillsätts<br />
någon typ av färgämne. I svenska foder förekommer endast<br />
naturliga färgämnen såsom t.ex. paprikapulver, tagetesextrakt,<br />
algmjöl, majsglutenmjöl eller lucern- eller annat<br />
grönmjöl.<br />
Enzymer<br />
För att öka tillgängligheten i fodret tillsätts ibland enzymer.<br />
Enzymer hjälper till att lösa upp föreningar som hönan<br />
själv inte kan bryta ned. Ett exempel är fytas, ett enzym<br />
som bryter ned fytin och gör fosforn i växterna mer lättillgängligt,<br />
se ”Mineralfodermedel” ovan. Ett annat exempel<br />
är xylanas som hjälper till att bryta ned svårsmältbara<br />
kolhydrater. Dessa svårsmälta kolhydrater finns delvis i<br />
spannmål och kan ge upphov till blötare träck och därmed<br />
ge smutsiga ägg. Vid tillsatts av xylanas minskar risken för<br />
detta. För fodermedlens näringsinnehåll, se bilaga 1.<br />
Utfodring och näringsbehov<br />
I de allra flesta fall köper äggproducenterna färdigt pelleterat<br />
foder till sina värphöns. Det allra vanligaste är att<br />
hönsen utfodras med ett helfoder som innehåller allt vad de<br />
kan behöva. Ett annat alternativ är att man köper ett koncentrat<br />
som sedan kompletteras med spannmål (vete eller<br />
rågvete) och kalk (snäckskal eller foderkalk). Det senare<br />
alternativet kräver fler lagringsmöjligheter, våg- och blandarutrustning<br />
samt, inte minst, stort intresse och kunskap<br />
från djurskötaren.<br />
Fodertillverkaren är skyldig att informera om vilka råvaror<br />
som ingår i foderblandningen. Vid en ny foderleverans<br />
ska man alltid ta ett foderprov och spara, gärna i<br />
frysen, för att ha tillhands om det skulle bli några problem.<br />
I äggproduktionen tillämpas fasutfodring, vilket innebär<br />
att man ändrar fodersammansättningen tre till fyra<br />
gånger under värpperioden för att tillgodose hönans olika<br />
behov. Under värpperioden är energiinnehållet i foderblandningarna<br />
relativt konstant men råprotein- och aminosyrainnehållet<br />
sjunker medan andelen kalcium ökar.<br />
Hur ska man då veta när man ska byta foderblandning?<br />
Hönsens näringsbehov är bl.a. beroende av dess kroppsvikt,<br />
produktion och ålder. Hönans möjlighet att tillgodose<br />
34<br />
sitt behov beror på fodrets näringsinnehåll och hur mycket<br />
hon äter. Därför behöver man ha kontroll på konsumtionen,<br />
produktionen, hönans kroppsvikt samt äggvikten.<br />
Kroppsvikten kan man kontrollera genom att väga ett antal<br />
hönor manuellt, men det kan vara svårt att ta ut ett representativt<br />
antal. Det finns också särskilda vågar som kan<br />
kopplas till datorn och där hönorna väger sig själva. Sådana<br />
vågar finns både för frigående och burhållna hönor.<br />
För att ha kontroll på äggvikten bör man väga ett antal ägg<br />
hemma i packrummet. Det bästa är om man kan väga hela<br />
pallen, men det går också att väga några fack.<br />
När alla kontroller är klara väger man ihop alla faktorer,<br />
jämför med manualen och diskuterar med sin foderförsäljare<br />
för att komma fram till rätt beslut. Värphönans behov<br />
av protein och aminosyror beror till stor del på hennes arvsanlag.<br />
Därför ska man utgå från hybridföretagets rekommendationer<br />
när man bestämmer vilken foderblandning<br />
man ska använda.<br />
En del forskare anser att kalcium ska utfodras separat.<br />
Det är känt att konsumtionen av kalcium varierar stort, dels<br />
med tidpunkten på dagen, dels om hönan värper eller inte.<br />
Högre kalciumkonsumtion kopplat till separat utfodring<br />
leder till bättre skalstyrka och något högre äggvikt. Snäckskal<br />
kan med fördel utfodras på eftermiddagen, antingen i<br />
foderkedjan, tillsammans med fodret eller separat i ströbädden.<br />
Utfodringsrutiner<br />
Det är bättre att utfodra värphönsen flera gånger per dag<br />
för att undvika foderspill. Om foderspillet minskas med 1<br />
gram per höna och dag i en besättning med 30 000 höns,<br />
sparar man ca 11 000 kg foder på ett år. Burhöns utfodras<br />
i regel 3–4 gånger per dag och frigående höns får foder<br />
5–6 gånger per dag. Värphöns äter i regel mest på eftermiddagen<br />
och kvällen, då de är färdiga med värpningen.<br />
Det rekommenderas att ge sista fodergivan ca 1 timme<br />
innan skymningen börjar och ljuset släcks. Då har hönsen<br />
krävan full när de går till nattvila, vilket är positivt eftersom<br />
det då finns gott om lättillgängligt kalcium för skalbildningen.<br />
Foderstörningar<br />
Om det skulle bli problem med fodret sjunker äggproduktionen.<br />
Men innan produktionen påverkas så förändras<br />
hönsens intag av foder och vatten. För att tidigt uppmärksamma<br />
eventuella foderstörningar måste man därför ha<br />
kontroll på foder- och vattenförbrukningen. Vid eventuella<br />
problem, ska man kontakta sin foderförsäljare för att rådgöra<br />
med honom eller henne. Då är det bra att ha foderprover<br />
kvar i frysen, för att i efterhand kunna kontrollera<br />
fodrets kvalitet.<br />
Äggvikt<br />
För att få så bra betalt som möjligt för äggen gäller det att
producera ägg i rätt storlek. Bäst betalda är mediumäggen,<br />
mellan 53 och 63 gram. Äggvikten beror på tre komponenter;<br />
äggulan, äggvitan och skalet. Normalt ökar äggvikten<br />
med hönans ålder. Ju yngre hönan är då hon blir<br />
könsmogen och börjar värpa, desto mindre ägg. För att<br />
slippa för många små ägg som inte går att sälja, bör man<br />
inte skynda på könsmognaden för mycket. Man brukar<br />
säga att 20 veckors ålder är lagom för hönan att bli könsmogen.<br />
Detta reglerar man med ljusprogram. Förutom<br />
hybrid, ålder och ålder vid könsmognad så har även näringstillgången<br />
stor betydelse. Äter hönan mycket blir<br />
äggen större, äter hon lite blir äggen mindre. Hönornas<br />
aptit varierar. Vissa hybrider har sämre aptit och kan vara<br />
svåra att få igång att äta. Det är då viktigt att ha ett foder<br />
som hönan tycker är smakligt, t.ex. med havre i. Ju fler<br />
gånger på dagen man utfodrar, desto mer äter hönan. Man<br />
SLU SLU SLU Frigående<br />
(kom)<br />
35<br />
5 FODER OCH FODERBEHOV<br />
Exempel på sammansättning av värpfoder (mitten av värpperioden) från SLU och tre kommersiella<br />
foderblandningar (kom)<br />
Bur<br />
(kom)<br />
Råvaror Innehåll % Mingräns, % Maxgräns, % % % %<br />
Vete 25 0 30 30 50,5 38<br />
Korn 38,8 0 40 13,2 12,2 4<br />
Havre 10 0 30 15 7<br />
Rågvete 0 20 5<br />
Vetekli 1 0 7<br />
Vetefodermjöl 0 10 5<br />
Lucernmjöl 3 0 7<br />
Gräsmjöl 1 2,6<br />
Majsglutenmjöl 0 5 0,8<br />
Rapsmjöl 0 10 5<br />
Rapsfrö 12<br />
Rapsexpeller 3<br />
Ärter 10<br />
Sojamjöl 7 0 30 18,4 15,7 8<br />
Fiskmjöl 3 0 5<br />
Slakterifett 1,5 0 3<br />
Vegetabiliskt fett (olja) 0 3<br />
Fria fettsyror, veg 4,4 3,7 0,3<br />
Vitaminpremix 0,5 0,5 0,5<br />
Foderkalk 7,8 0 10 10,3 10,4 9,6<br />
Dikalciumfosfat 0,7 0 2<br />
Monokalciumfosfat 0,71 0,61<br />
Summa 98,3 98,81 98,71 98,9<br />
Dessutom tillkommer små mängder av vitaminpremixer, syntetiska aminossyror, enzymer, paprikapulver eller liknande.<br />
Kombinerat<br />
(kom)<br />
(Efter Elwinger 2006, www.livsmedelssverige.se/hona)<br />
kan också försöka reglera temperaturen i stallet. Är det väldigt<br />
varmt på sommaren äter de sämre. I sydligare länder<br />
har man speciella sommarfoder med lägre energiinnehåll<br />
för att hönorna ska äta bättre.<br />
Äggskal och skalkvalitet<br />
Äggskalet består till 90–95 % av kalciumkarbonat vilket<br />
innebär ca 2,3 gram kalcium (Ca). Om man räknar med en<br />
smältbarhet på ca 50 %, behöver hönan få i sig minst 4,6<br />
gram Ca per dag. Vitamin D spelar en viktig roll i upptaget<br />
av Ca. När hönan blir äldre blir äggen större och äggskalen<br />
därmed tunnare. Vissa sjukdomar, såsom infektiös<br />
bronkit (IB), Newcastle, m.fl. påverkar epitelcellerna i<br />
skalkörteln vilket leder till förändringar i skalet. Ringar,<br />
åsbildningar och prickar är exempel på missformade skal.<br />
Äggskalen kan också bli mer genomsläppliga och därmed
Hönsen väntar på foder efter avslutad värpning.<br />
blir äggen mer utsatta för smittor. Det finns fler faktorer<br />
som påverkar skalkvaliteten. För mycket klorid i fodret<br />
eller förhöjd ammoniakhalt i stalluften försämrar skalet.<br />
Smutsiga ägg<br />
Smutsiga ägg ger avdrag på avräkningen från packeriet<br />
och är ett problem som de flesta äggproducenter drabbas<br />
av mer eller mindre. Fellagda ägg blir ofta smutsiga, men<br />
även ägg, värpta i redena kan bli smutsiga. Beroende på<br />
vilken typ av smuts det handlar om, kan det vara fodret<br />
som är orsaken. Men det gäller också att regelbundet rengöra<br />
redesmattor, äggband m.m. som har kontakt med<br />
äggen. Det kan vara bra att undvika utfodring i samband<br />
med värpning, eftersom hönan gärna gödslar i samband<br />
med fodergiva. Risken finns då att det blir gödsel i redena<br />
som sedan smutsar ned äggen. Blöt gödsel, vilket bl.a. kan<br />
orsakas av för högt proteininnehåll, ökar också risken för<br />
smutsägg.<br />
Vad står det i lagen?<br />
I Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd<br />
om djurhållning inom lantbruket (DFS 2007:5, Saknr<br />
L 100) står det att ”Djur ska dagligen ges foder av lämplig<br />
struktur. Fodergivan ska garantera en tillräcklig, allsidig<br />
och välbalanserad näringstillförsel” och ”Djur ska få dricksvatten<br />
minst två gånger per dygn.”<br />
Foderföretagare<br />
Alla som hanterar foder som ett led i produktionen av livsmedel<br />
räknas som foderföretagare. Som foderföretagare är<br />
du skyldig att se till att livsmedelslagstiftningen, inklusive<br />
foderlagstiftningen, uppfylls. Syftet med de nya bestäm-<br />
36<br />
melserna är att garantera konsumenterna trygghet genom<br />
god livsmedels- och fodersäkerhet. Kravet är att foderföretagare<br />
ska anmäla alla anläggningar som används inom<br />
någon del av foderhanteringen. Detta beror på ett utökat<br />
krav på spårbarhet och möjlighet att utföra offentlig kontroll.<br />
Foder- och livsmedelsråvaror ska vara spårbara och<br />
det innebär att leveranssedlar på inköpta och sålda fodermedel<br />
ska noteras och sparas. Du måste också kunna ange<br />
alla personer eller företag från vilka du mottagit foder eller<br />
en produkt som ska ingå i ett foder. Likaså måste du kunna<br />
ange dem som tagit emot dina produkter. Du måste ha ett<br />
system så att du på begäran kan lämna ut dessa uppgifter<br />
till Jordbruksverket eller kommunen.<br />
Du ska också föra journaler över vilka olika risker som<br />
fodret kan ha utsatts för samt över<br />
– användning av växtskydds- och bekämpningsmedel<br />
– användning av genetiskt modifierat utsäde<br />
– förekomst av skadedjur eller sjukdomar som kan riskera<br />
fodersäkerheten<br />
– resultaten från analyser som gjorts och som kan vara av<br />
betydelse för fodersäkerheten<br />
– varje sändning av foder, varifrån den kom och i vilken<br />
mängd<br />
– varje leverans av foder, vart det sålts och i vilken<br />
mängd.<br />
Är du jordbrukare anmäler du dig som foderföretagare<br />
genom att skriva under SAM-blanketten. Nedan finner du<br />
exempel på förordningar, lagar och föreskrifter som du kan<br />
beröras av som foderföretagare. Du hittar bestämmelserna<br />
på Jordbruksverkets webbplats (www.sjv.se).<br />
FOTO: ÅSA ODELROS
Delar av en lista över förordningar, lagar och föreskrifter<br />
som du kan beröras av som foderföretagare. Du hittar bestämmelserna<br />
på Jordbruksverkets webbplats (www.sjv.se).<br />
EU-förordningar<br />
• Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr<br />
178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer<br />
och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättandet<br />
av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och<br />
om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet.<br />
• Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr<br />
852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien.<br />
• Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr<br />
882/2004 av den 29 april 2004 om offentligkontroll för<br />
att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och<br />
livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa<br />
och djurskydd.<br />
• Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr<br />
2160/2003 beträffande krav för användningen av särskilda<br />
bekämpningsmetoder inom ramen för de nationella<br />
programmen för bekämpning av salmonella.<br />
• Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr<br />
1831/2003 av den 22 september 2003 om fodertillsatser.<br />
• Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr<br />
183/2005 av den 12 januari 2005 om fastställande av<br />
krav för foderhygien.<br />
37<br />
Läs mer<br />
Elwinger, Klas (2006) Fodermedel och foder till värphöns<br />
och slaktkycklingar. Inst. För husdjurens utfodring och<br />
vård, SLU. www.livsmedelssverige.se/hona<br />
www.livsmedelssverige.se/hona<br />
www.lantmannen.com<br />
www.svenskafoder.se<br />
Nationella lagar och förordningar<br />
5 FODER OCH FODERBEHOV<br />
• Lag (12006:85) om foder och animaliska biprodukter.<br />
• Förordning (2006:814) om foder och animaliska<br />
biprodukter.<br />
• Djurskyddslag (1988:534).<br />
Jordbruksverkets föreskrifter om foder<br />
m.m.<br />
• Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2006:81)<br />
om foder.<br />
• Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1995:79)<br />
om frivillig och förebyggande salmonellakontroll av<br />
fjäderfäbesättningar.<br />
• Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2000:128)<br />
om djurhållning i ekologiskt lantbruk.
6<br />
Djurhälsa<br />
Jämfört med övriga europeiska länder har vi i Sverige och övriga Norden ett gott hälsoläge. En anledning<br />
är att det inte är så tätt mellan produktionsanläggningarna och eventuella smittor kan lätt begränsas. Vi har<br />
också importrestriktioner och karantänsbestämmelser för att undvika att få in någon smitta av misstag. Import<br />
av avelsdjur och kläckägg är hårt reglerat i föreskrifter, utfärdade av Jordbruksverket. Förutom detta<br />
har det dessutom pågått ett förebyggande hälsovårdsarbete under många år.<br />
God hygien<br />
God hygien är grunden i det sjukdomsförebyggande arbetet<br />
i äggproduktionen. Hela huset eller avdelningen bör<br />
tömmas för att rengöringen ska bli så effektiv som möjligt<br />
innan nästa hönsomgång sätts in. Så fort djuren lämnat<br />
huset ska rengöringen börja. Läs mer i kapitel 8 ”Arbetet<br />
i hönsstallet”. Att stallet får stå tomt och torka innan de<br />
nya hönsen kommer, är en viktig desinficerande åtgärd.<br />
När stallet är rengjort och desinficerat gäller det att se till<br />
att man inte för in smittor i stallet.<br />
– Det ska finnas en tydlig hygiengräns, där alla byter<br />
kläder och skor.<br />
– Byt alltid skor när du kommer utifrån, så att du inte<br />
får in smitta t.ex. från vilda fåglar.<br />
– Begränsa antalet besökare. Var speciellt försiktig<br />
med fodertransportörer, rådgivare, försäljare, reparatörer<br />
m.fl. som besöker andra fjäderfäanläggningar.<br />
Släpp inte in dem i stallet om de inte har<br />
något ärende där. Har de varit i andra fjäderfähus<br />
samma dag bör de inte få komma in i hönshuset.<br />
– Var extra försiktig om du eller dina besökare varit<br />
utomlands.<br />
Tack vare det frivilliga salmonellaprogrammet har hygienregler<br />
införts som förbättras och utökas successivt.<br />
Många nya hönsstallar har byggts de senaste åren vilket<br />
har höjt standarden på lokaler, utrustning och hygien ytterligare.<br />
Hönshälsokontrollen<br />
Hönshälsoprogrammet startade 1994 och samtliga större<br />
svenska avelsföretag deltar i programmet.<br />
Programmet<br />
– är obligatoriskt för de kläckerier som producerar mer<br />
än 50 000 daggamla kycklingar per år samt för de avelsbesättningar<br />
som lämnar ägg till dessa<br />
38<br />
– uppfyller de krav som ställs vid handel i Sverige och<br />
inom EU<br />
– har som syfte att dokumentera sjukdomsfrihet samt<br />
övervaka hälsoläget i svenska avelsfjäderfäflockar för<br />
att tidigt upptäcka eventuella sjukdomar<br />
– innehåller krav på regelbunden blodprovstagning för<br />
kontroll av en rad olika smittsamma fjäderfäsjukdomar<br />
– innehåller också bestämmelser om t.ex. lokaler, hygien,<br />
skötsel och klinisk övervakning<br />
– finansieras av Statens Jordbruksverk och fjäderfänäringen<br />
tillsammans.<br />
Proverna analyseras av SVA, Statens Veterinärmedicinska<br />
Anstalt, och resultaten redovisas regelbundet till Jordbruksverket<br />
och deltagande avelsföretag.<br />
Salmonellakontrollen<br />
En annan förebyggande hälsoåtgärd är salmonellakontrollen.<br />
Sverige har en lång tradition av kontroll och bekämpning<br />
av salmonella. Det initierades av den så kallade<br />
Alvestaepidemin 1953, då 9 000 personer insjuknade i salmonella<br />
p.g.a. smittat kött från ett slakteri i Alvesta. Salmonellaprovtagning<br />
är sedan 1984 obligatorisk på fjäderfä<br />
som föds upp till slakt. Sedan 1994 är den även obligatorisk<br />
i värpbesättningar med mer än 200 värphöns som producerar<br />
och säljer ägg till detaljhandel och direkt till<br />
konsument. Den obligatoriska salmonellakontrollen innebär<br />
ett provtagningstillfälle var 15:e vecka fr.o.m. 24 veckors<br />
ålder. I besättningar med inredd bur samlas träckprov<br />
ihop och skickas in för analys. Har man frigående höns tar<br />
man s.k. ”sockprov”, vilket innebär att man trär på ett par<br />
sterila sockor utanpå stövlarna som sedan används så att<br />
man går igenom stallarna, jämnt fördelat över hela djurutrymmet.<br />
Sockorna skickas sedan in för analys.<br />
Den frivilliga salmonellakontrollen har som främsta syfte<br />
att förebygga salmonellasmitta på besättningsnivå.
Här krävs bl.a. att<br />
– en kontrollveterinär utses<br />
– djurutrymmena utformas hygieniskt<br />
– det finns förrum i anslutning till djurutrymmena<br />
– det finns frizon runt huset<br />
– fodret värmebehandlas (annars krävs inbesiktning<br />
och tillsyn av foderanläggningen)<br />
– skadedjur bekämpas.<br />
Om olyckan trots allt skulle vara framme och en besättning<br />
blir smittad av salmonella, avlivas alla djur och besättningen<br />
spärras. Stora förluster uppstår i förlorat<br />
djurvärde, utebliven produktion och kostnader för sanering.<br />
Är besättningen enbart ansluten till den obligatoriska<br />
salmonellakontrollen ersätter Jordbruksverket max 50 %<br />
av förlusterna. Är man dessutom inbesiktigad i den frivilliga<br />
salmonellakontrollen kan ersättningen från Jordbruksverket<br />
uppgå till 70 %. Nu finns också en<br />
salmonellaförsäkring som man kan teckna, för att ytterligare<br />
minska förlusterna om man skulle drabbas.<br />
Epizootier och zoonoser<br />
Epizootisjukdomar kallas de allmänfarliga sjukdomar som<br />
är mycket smittsamma och orsakar stora ekonomiska förluster.<br />
Newcastlesjuka (ND) är ett exempel på en epizootisjukdom<br />
och vid ett utbrott avlivas och destrueras alla<br />
djuren i den drabbade besättningen och möjliga smittvägar<br />
utreds. Zoonoser kallas de smittsamma djursjukdomar<br />
som även kan smitta mellan djur och människor, t.ex. salmonella.<br />
Om du misstänker att dina djur drabbats av en<br />
allvarlig smittsam sjukdom har du skyldighet att omedelbart<br />
anmäla det till en veterinär.<br />
Vaccinationer<br />
För att förebygga vissa infektionssjukdomar används vaccin.<br />
I Sverige vaccineras avelshöns för att skydda dem och<br />
deras avkomma. Värphöns vaccineras för att skydda dem<br />
mot sjukdom samt för att undvika produktionsförluster.<br />
Höns som hålls för hobby vaccineras i mindre utsträckning.<br />
Det är inte tillåtet att vaccinera mot epizootisjukdomar, t.ex.<br />
Newcastlesjuka (ND) respektive aviär influensa (AI).<br />
Vaccinationsprogram<br />
De avelsdjur som importeras till Sverige, mor- och farföräldrar<br />
samt föräldradjur, vaccineras mot ett antal sjukdomar,<br />
såsom Mareks sjukdom (MD), koccidios, infektiös<br />
bronkit (IB), infektiös bursitvirus, aviärt rhinotrakeitvirus,<br />
chicken anemia virus samt aviär encephalomyelit (AE).<br />
Vaccinationerna görs vid speciella tidpunkter efter ett särskilt<br />
program som kan variera litet mellan de olika företagen.<br />
Värphönsen, produktionsdjuren, vaccineras första<br />
gången som daggamla kycklingar mot Mareks sjukdom<br />
(hönsförlamning) med hjälp av en injektion. Kycklingarna<br />
vaccineras senare mot koccidios, infektiös bronkit (IB) och<br />
39<br />
6 DJURHÄLSA<br />
aviär encephalomyelit (AE). Dessa vaccinationer utförs<br />
genom att vaccinet blandas i dricksvattnet eller sprayas<br />
över flocken. När värphönsen sedan kommit till äggproducenten<br />
ska de återvaccineras mot IB var 7:e till 10:e<br />
vecka. Läs mer om IB nedan. Vid behov kan värphöns<br />
också vaccineras mot bakterieinfektioner, t.ex. E.coli- samt<br />
pasteurellainfektioner.<br />
Produktionssjukdomar<br />
Äggledar- och bukhinneinflammation<br />
Äggledarinflammation, salpingit, drabbar främst äldre<br />
högproducerande värphöns och är en av de vanligaste dödsorsakerna<br />
inom äggproduktionen. I sitt akuta förlopp kan<br />
hönan dö inom några timmar i allmän blodförgiftning.<br />
Överlever hon den första veckan övergår sjukdomen i ett<br />
kroniskt stadium. Infektionen sprider sig i buken, hönan<br />
magrar av och får flytningar från kloaken. Inflammationen<br />
orsakas av stafylokocker, streptokocker eller kolibakterier<br />
och smittan kan överföras via smutsiga reden. En<br />
annan smittväg kan vara hackning i kloaken, när kloakslemhinnan<br />
exponeras strax efter värpningen. Drabbade<br />
hönor bör avlivas.<br />
E.coli-infektion<br />
E.coli är en bakterie som finns normalt i tarmkanalen hos<br />
friska fjäderfän och finns därför normalt i djurens miljö.<br />
Dålig miljö eller stress påverkar djurens motståndskraft<br />
och kan ge upphov till coli-problem. E.coli är troligen den<br />
vanligaste orsaken till bakteriella infektioner hos fjäderfä<br />
i dag, t.ex. äggledarinflammationer, luftvägsinfektioner<br />
och andra lokala, sekundära infektioner.<br />
Parasiter<br />
Det röda hönskvalstret<br />
Det röda hönskvalstret, Dermanyssus gallinae, är ett stort<br />
och utbrett problem i äggproduktionen och det finns i dag<br />
inga riktigt bra bekämpningsmetoder som är godkända att<br />
använda. Kvalstren är små, mindre än en millimeter och<br />
gråfärgade innan de sugit blod, därefter färgas de röda. På<br />
natten suger de blod på hönsen, på dagen gömmer de sig i<br />
skrymslen och vrår där de lägger sina ägg. Från äggen<br />
kläcks larver som utvecklas till nymfer som också suger<br />
blod och sedan blir könsmogna kvalster. Hela livscykeln<br />
tar en vecka eller mer, beroende på temperatur och fuktighet.<br />
Under varma och fuktiga somrar ökar ofta problemen<br />
eftersom kvalstren då kan massföröka sig. Parasiten kan<br />
leva utan värddjur i över åtta månader, vilket innebär att de<br />
överlever länge i ett tomt hönshus. Kvalstren sprids bl.a.<br />
med nyinköpta unghöns, men även med begagnade<br />
äggbrickor och pallar.<br />
Genom att placera ut kvalsterfällor, kan man kontrollera<br />
förekomsten. På lämpliga ställen i stallet placeras bitar<br />
av wellpapp som blir till gömställen för kvalstren. Pappbitarna<br />
samlas in nästa dag och klipps upp för att kontrol-
lera mängden kvalster.<br />
Hönsen stressas svårt av kvalstren och äggproduktionen<br />
minskar. De kan till och med dö av blodbrist vid stora<br />
angrepp. Det är svårt att lyckas riktigt bra med bekämpning<br />
av kvalster. Man bör inrikta sig på att sanera stallet<br />
och inredningen mellan omgångarna när stallet står tomt.<br />
Hög temperatur, högre än +45 ºC, och låg, lägre än -20 ºC,<br />
dödar kvalstren. En metod som används av flera producenter<br />
för att hålla nere antalet kvalster är att sprida kiselpulver<br />
i stallet. Pulvret ”puffas” in i burar, reden, under<br />
redesmattor och överallt i stallet, med jämna mellanrum<br />
under produktionsomgången. Kiselpulvret är inte farligt<br />
för hönsen, men skadar det yttre kitinlagret på kvalstren.<br />
Mellan omgångarna rengörs ordentligt och sprayas med<br />
Baythion E, som får användas på dispens ännu ett tag. Nya<br />
bekämpningsmedel tas fram och provas kontinuerligt.<br />
Dessvärre verkar det som att man helt enkelt får acceptera<br />
att bekämpningsåtgärder mot kvalster ingår i rutinsysslorna.<br />
Spolmask<br />
Spolmasken är en vanlig nematod i system med frigående<br />
höns. Spolmaskäggen kommer ut med gödseln från infekterade<br />
höns. Äggen kan överleva mycket länge i huset och<br />
i rastgårdar. Hönsen pickar i sig äggen som kläcks och larver<br />
kommer ut. Larverna utvecklas till maskar i tarmkanalen,<br />
som i sin tur lägger ägg. Symtomen är diffusa,<br />
hönsen kan få diarré och sänkt äggproduktion vid kraftiga<br />
angrepp. Spolmaskar kan via kloaken ta sig upp i äggledaren<br />
och kapsla in sig i ett ägg, men det händer inte ofta.<br />
Om ägget sedan skulle råka passera genomlysningen på<br />
packeriet, vore det olyckligt ur konsumentsynpunkt. Man<br />
kan upptäcka maskarna vid obduktion eller i avföringen.<br />
Det bästa bekämpningssättet är noggrann rengöring mellan<br />
omgångarna.<br />
Luftvägsinfektioner<br />
Problemet med luftvägssjukdomar i kommersiella hönsbesättningar<br />
är mindre vanligt i Sverige än i andra länder.<br />
Utbrott av luftvägssjukdom kan ske om hönsen blir nedsatta<br />
av annan sjukdom eller stressade.<br />
Infektiös bronkit, IB<br />
IB-virus är i dag spritt bland höns i stora delar av Sverige.<br />
Unga kycklingar får luftvägssymtom, medan äldre djur<br />
visar mycket svaga symtom. Värpande höns får först kraftigt<br />
nedsatt äggproduktion och därefter ses ägg med<br />
ojämna, åsiga skal och tunnflytande vita. IB är den fjäderfäsjukdom<br />
som sprids snabbast via luften i flocken. Den<br />
kan också spridas över stora områden om väder och vind<br />
är gynnsamma. Tidigare lyckades vi Sverige hindra spridning<br />
av IB med strikta hygienregler, men vaccination är<br />
nu allmänt använd i föräldra- och värphönsflockar.<br />
Det finns nu både det virus som vi haft sedan 1990-talet<br />
40<br />
(s.k. Massachusetts-stammen) och en ny IB-variant (IBV<br />
4/91) som sprids mellan besättningar. Alla producenter<br />
med kommersiell äggproduktion uppmanas nu att vaccinera<br />
mot IB, för att inte riskera att värphönsen drabbas.<br />
Unghönsen vaccineras tre gånger under uppfödningen<br />
och sedan ska värphönsen vaccineras var 7:e till 10:e<br />
vecka från 27 veckors ålder. En av vaccinationerna under<br />
produktionsperioden ska göras mot variantstammen (IBV<br />
4/91). Alla övriga vaccinationer görs mot den vanliga<br />
stammen (Massachusetts). Vaccinationen görs helst med<br />
spray, vilket är den metod som fungerar bäst. Vaccinet innehåller<br />
levande virus som är mycket känsligt och därför<br />
måste vaccinering utföras på rätt sätt. Fråga din uppfödare<br />
hur du ska gå tillväga och se även instruktioner från SVA,<br />
bilaga 2.<br />
Newcastlesjuka, ND<br />
Newcastlesjuka är en fruktad sjukdom som orsakas av ett<br />
paramyxovirus. Viruset är relativt känsligt för desinfektionsmedel<br />
men kan överleva i svalt väder i gödsel under<br />
flera månader. Vilda fåglar är en viktig smittkälla för våra<br />
tama fåglar. Symtomen är äggproduktionsstörningar, ökad<br />
dödlighet, andningssvårigheter, nervösa symtom och balanssvårigheter.<br />
Bekämpningen av sjukdomen regleras av<br />
epizootilagen och EU:s speciella direktiv, som innebär<br />
”stamping out”, vilket innebär att alla djur avlivas och destrueras.<br />
ND är anmälningspliktig.<br />
Värphönsbesättningar i olika delar av Sverige har vid<br />
några tillfällen drabbats av ND. Man har kunnat konstatera<br />
att de virus som identifierats vid senare utbrott är snarlika<br />
de virus som hittats tidigare. Förmodligen har de<br />
samma ursprung. Newcastlesjukan är inte farlig för människor.<br />
Aviär influensa, AI<br />
Aviär influensa eller fågelinfluensa är en av de allvarligaste<br />
sjukdomarna som finns hos fjäderfä. Viruset, aviärt<br />
influensavirus, kan orsaka plötsliga sjukdomsutbrott med<br />
mycket hög dödlighet hos fjäderfä. Viruset finns naturligt<br />
i milda former hos vilda fåglar. Aviär influensavirus har<br />
hittats hos vilda fåglar som provtagits i Sverige men inga<br />
tamfåglar har smittats. Symtomen är nedsatt allmäntillstånd,<br />
minskad aptit och diarré. Svullet huvud och kam<br />
samt blödningar på benen kan ibland också ses. Dödligheten<br />
varierar mellan 50 och 100 procent. Aviär influensa<br />
lyder under epizootilagen. Om man misstänker att djur<br />
drabbats av sjukdomen måste man genast tillkalla veterinär.<br />
Lagstiftningen innebär också att det inte är tillåtet att<br />
vaccinera mot aviär influensa i Sverige. Mer om AI finns<br />
att läsa på www.sva.se eller www.fagelinfluensa.info<br />
Obduktion av fjäderfä<br />
För att få reda på vilken sjukdom som drabbar hönsen är<br />
det ofta nödvändigt att obducera ett eller fler djur. Föru-
Obduktion av döda höns kan hjälpa till att fastställa dödsorsaken.<br />
tom att visa vilken typ av sjukdom det rör sig om, kan obduktionen<br />
ge ledning om hur man ska gå vidare med andra<br />
undersökningar. För att kunna utföra obduktionen med gott<br />
resultat måste fågeln komma fram till laboratoriet i gott<br />
skick. Välj djur som dött nyligen, gärna flera. Djuren<br />
måste förpackas noggrant och laboratoriet har särskilt lämpade<br />
emballage. Kontakta SVA, tfn 018-67 40 00 för mer<br />
information.<br />
41<br />
6 DJURHÄLSA<br />
FOTO: ÅSA ODELROS
EU-lagstiftning<br />
• Kommissionens förordning (1003/2005) om tillämpningen<br />
av Europaparlamentets och rådets förordning<br />
nr 2160/2003 beträffande ett gemenskapsmål för<br />
minskning av prevalensen av vissa serotyper av<br />
salmonella i avelsflockar av arten Gallus gallus.<br />
• Kommissionens förordning (1168/2006) om tillämpningen<br />
av Europaparlamentets och rådets förordning<br />
nr 2160/2003 beträffande ett gemenskapsmål för<br />
minskning av prevalensen av vissa serotyper av<br />
salmonella hos värphöns av arten Gallus gallus.<br />
• Direktiv (2003/99/EC) om övervakning av zoonoser<br />
och zoonotiska smittämnen.<br />
• Förordning (2160/2003) om bekämpning av salmonella<br />
och vissa andra livsmedelsburna zoonotiska<br />
smittämnen.<br />
Jordbruksverkets föreskrifter<br />
• Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2007:19)<br />
om obligatorisk salmonellakontroll av fjäderfä.<br />
• Föreskrifter om ändring av Statens jorbruksverks föreskrifter<br />
(SJVFS 1994:223) om införsel av fjäderfä och<br />
kläckägg<br />
• Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1995:7)<br />
om utförsel av fjäderfä och kläckägg till länder som<br />
ingår i EU och till Norge<br />
• Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1995:79)<br />
om frivillig och förebyggande salmonellakontroll av<br />
fjäderfä<br />
• Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1994:45)<br />
om obligatorisk hälsoövervakning av fjäderfä<br />
• Lantbruksstyrelsens kungörelse (LSFS 1980:8) med<br />
anvisningar till fjäderfäkarantän.<br />
42<br />
Läs mer<br />
Engström, Björn m.fl.( 2003) Kompendium Fjäderfäsjukdomar,<br />
SVA, Statens veterinärmedicinska anstalt<br />
Förebyggande åtgärder för bekämpning av röda hönskvalster.<br />
Jordbruksinformation 9 – 2004,<br />
Jordbruksverket (www.sjv.se)<br />
Jordbruksverkets rådgivningsbrev (www.sjv.se)<br />
– Bakteriesjukdomar och problembeteenden. Nr 15<br />
– Parasiter, inälvsmask och virus hos fjäderfä. Nr 16<br />
SVA, Statens veterinärmedicinska anstalt, www.sva.se<br />
Svedberg, Jan (2004) Djurskyddstillsyn i praktiken.<br />
Värphöns – kroniskt sjuka värphöns, SLU.
7<br />
Avel och<br />
unghönsproduktion<br />
Det finns ett flertal stora avelsföretag i världen, vars målsättning är att få fram en värphöna som motsvarar<br />
dagens höga krav. Det är i dessa avelsföretag som avelsarbetet bedrivs. Kraven som ställs på dagens<br />
höna är att hon ska vara högproducerande med en optimal foderförbrukning. Utvecklingsarbetet pågår<br />
kontinuerligt, vilket innebär att hönsmaterialet ständigt förändras. Den höna vi har i dag är inte densamma<br />
som vi hade förra året. Avelsföretagen har återförsäljare över hela världen, som förser sina kunder, äggproducenterna,<br />
med kycklingar eller unghöns.<br />
Fyra av dessa internationella företag är representerade i<br />
Sverige:<br />
– Lohmann Tierzucht GmbH.<br />
– Hy-Line International.<br />
– Hendrix Poultry Breeders.<br />
– H & N International GmbH.<br />
Lohmann, Hy-Line och H & N ingår tillsammans i<br />
Lohmann-Wesjohann Group.<br />
Hybrider i Sverige<br />
Återförsäljare av hybrider i Sverige är:<br />
– Gimranäs AB i Herrljunga säljer Lohmann, en vit- och<br />
en brunvärpande hybrid, samt Super Nick som är en ny<br />
hybrid på den svenska marknaden.<br />
– Swedegg AB i Mantorp säljer Hy-Line. I dag har man<br />
två vita och en brunvärpande hybrid.<br />
– Swedfarm AB i Linghem säljer Bovans från Hendrix,<br />
en vit och en brun hybrid.<br />
Företagen har kontrakterade uppfödare som har föräldradjuren<br />
eller föder upp unghöns och som är specialiserade<br />
på sin produktion.<br />
De svenska företagen köper grandparents-djur (GP), moroch<br />
farföräldrar, eller parents (P), föräldradjur. Grandpa-<br />
GP<br />
P<br />
Produktionsdjur<br />
Struktur över hybridavel.<br />
43<br />
rents-djuren består av olika tupp- och hönlinjer (A, B, C o.<br />
D) som korsas med varandra efter särskilda modeller, se<br />
bilden nedan.<br />
Hönans egenskaper<br />
När man ska välja vilken höna man vill ha är det många<br />
faktorer att ta hänsyn till. Naturligtvis är produktionsegenskaperna<br />
viktiga; att hon värper många ägg med bra<br />
kvalitet till så låg kostnad som möjligt. Genom att studera<br />
produktionsdata för de olika hybriderna kan man t.ex. jämföra:<br />
– topproduktion, anges i % (100 % motsvarar att alla höns<br />
lägger ett ägg per dag)<br />
– ålder vid 50 % produktion<br />
– antal ägg per insatt höna<br />
– äggmassa per insatt höna<br />
– genomsnittlig äggvikt<br />
– äggkvalitet, mäts i Haug-tal<br />
– skalstyrka<br />
– dödlighet, mäts i % döda hönor av totalt antal insatta<br />
hönor<br />
– foderomvandlingsförmåga, anges som kg foder/kg ägg.<br />
Tyvärr är det inte helt lätt att dra några slutsatser av dessa<br />
A_ B_ C_<br />
D_<br />
AB_<br />
ABCD_<br />
CD_
produktionsdata och jämföra hybriderna eftersom man inte<br />
mäter i samma enhet eller under samma tidsperiod. Man<br />
får inte heller glömma att hybriderna är framtagna i andra<br />
länder med andra förutsättningar än i Sverige. I de flesta<br />
andra länder näbbtrimmar man hönsen för att undvika<br />
hackningsskador. Det är inte tillåtet i Sverige. Vi har inte<br />
samma foderråvaror i våra foderblandningar och dessutom<br />
är kanske inte hybriden testad i det inhysningssystem som<br />
vi tänker placera den i.<br />
Att tänka på vid val av hybrid:<br />
– Vilken försäljare har jag förtroende för och god kontakt<br />
med?<br />
– Är jag nöjd med uppfödningen och uppfödningssystemet?<br />
– Är hybriden särskilt lämpad för burhållning, frigående<br />
eller ekologisk produktion?<br />
– Hur är temperamentet, är det en lugn höna eller är den<br />
flaxig?<br />
– Min kund som jag säljer äggen till – vill hon eller han<br />
ha vita eller bruna ägg?<br />
– Bruna höns kan vara svårare än vita i system med frigående<br />
höns.<br />
Hör dig för med andra äggproducenter och fråga efter<br />
deras erfarenheter när du står i en valsituation. Till syvende<br />
och sist gäller det att du hittar en hybrid som du trivs med<br />
och som fungerar i ditt system och med dina rutiner.<br />
Uppfödning av unghöns<br />
Både forskning och praktisk erfarenhet har visat att unghöns<br />
tidigt måste lära sig hur miljön fungerar för att de ska<br />
Boleg 2, uppfödningssystem i flera våningar.<br />
44<br />
fungera bra som vuxna. I djurskyddsmyndighetens föreskrifter<br />
(DFS 2007:5, saknr L100) står det bl.a. att unghöns<br />
ska vara uppfödda i inhysningssystem som förbereder<br />
dem för det system som de ska hållas i som vuxna.<br />
Försök har visat att om kycklingarna tidigt har tillgång<br />
till sittpinnar får de förbättrat tredimensionellt tänkande.<br />
Det borde vara viktigt i ett flervåningssystem där mat,<br />
foder och reden inte finns på golvet utan endast uppe i systemet.<br />
Tidig tillgång till sittpinne har även visat sig ge<br />
mindre rädsla, förbättrat flyktbeteende samt förmåga att<br />
lösa omvägsproblem. Det resulterade även i mindre antal<br />
golvägg och minskad förekomst av kloakkannibalism. Det<br />
är också viktigt att kycklingarna tidigt blir vana vid att<br />
människor rör sig i flocken.<br />
Höns som ska hållas i bur under produktionen ska alltså<br />
vara uppfödda i bur. Det är oftast inga problem i Sverige,<br />
eftersom det finns tillräckligt med burstallar för uppfödning.<br />
Däremot har det varit lite bekymmer under omställningen<br />
till frigående produktionssystem, eftersom<br />
uppfödningen inte hunnit med att ställa om i samma takt.<br />
I dag är alla uppfödare medvetna om att, för att uppnå<br />
bästa resultat, måste unghönsen vara förberedda för det<br />
system som de ska flyttas till inför värpstarten. Mer om<br />
produktionssystemen i kapitel 10 ”Stallbyggnader och inhysningssystem”.<br />
Ska unghönsen flytta till ett envåningssystem räcker det<br />
oftast med att kycklingarna föds upp på golv med strö och<br />
med tillgång till höga bockar med sittpinnar. Ska de flyttas<br />
till ett flervåningssystem ställs det dock större krav på<br />
uppfödningen. Det är viktigt att den nyinflyttade unghönan<br />
snabbt hittar upp i systemet för att hitta mat och foder<br />
och då behöver hon vara van vid att förflytta sig i höjdled.<br />
FOTO: GIMRANÄS AB
Boleg 2, kycklingarnas tillgång till systemet i fyra olika<br />
steg.<br />
45<br />
Läs mer<br />
Gimranäs AB, www.gimranas.se<br />
Management guide for the rearing of pullets in deep litter,<br />
aviary and free-range systems. Lohmann tierzucht,<br />
www.ltz.de<br />
Odén, Kristina (2003) Uppfödningssystem för livkycklingar:<br />
Boleg 2. Djurhälso- och djurskyddsaspekter. Specialarbete<br />
21, SLU.<br />
Poultry Marketplace, www.agr.gc.ca/poultry<br />
Swedegg AB, www.swedegg.se<br />
SwedfarmAB, www.swedfarm.se<br />
7 AVEL OCH UNGHÖNSPRODUKTION<br />
En uppfödare har, med gott resultat, provat att bygga om<br />
gamla burstallar till voljärer i två våningar och utnyttjat de<br />
gamla foder- och vattenlinjerna.<br />
Nya uppfödningssystem har utarbetats och utvärderats,<br />
bl.a. det s.k. Boleg 2-systemet.<br />
Här kan man, efter hand som kycklingarna växer, ge<br />
dem mer och mer utrymme, samt justera foder- och vattenlinjer.<br />
I djurskyddsmyndighetens föreskrifter (DFS 2007:5,<br />
saknr L100) anges vilken beläggning man får ha i ett unghönsstall.<br />
Beläggningen beror på djurens ålder och om<br />
man är med i omsorgsprogrammet eller inte.<br />
Kontakt mellan uppfödare<br />
och äggproducent<br />
För att både uppfödare och äggproducent ska bli nöjda och<br />
kunna göra ett bra jobb, är det viktigt att ha bra kontakt<br />
med varandra. Som äggproducent och köpare av unghöns<br />
bör du ta kontakt med ”din” uppfödare och intressera dig<br />
för dina blivande värphönor. Detta ökar intresset hos uppfödaren<br />
att leverera fina unghöns. Det vore en fördel om du<br />
kunde besöka dina blivande unghöns, men ur smittskyddssynpunkt<br />
är det inte lämpligt. Med dagens teknik<br />
finns det andra möjligheter som man kan utnyttja. Du kan<br />
t.ex. be uppfödaren ta kort i uppfödningsstallet och på hönsen<br />
och skicka dem till dig via e-post. Eller han kanske har<br />
en hemsida där han kan lägga ut bilderna. Då kan du se<br />
hur dina höns har haft det under sina första levnadsveckor.<br />
Uppfödaren ska föra journal över foder, vatten, temperatur,<br />
vikt, vaccinationer, ljus (lux) och andra händelser under<br />
gruppens uppfödning i stallet. Denna information ska följa<br />
med gruppen vid flytt till värpstallet.
8<br />
Förberedelser inför ny hönsomgång<br />
Innan hönsen kommer är det viktigt att stallet stått tomt så<br />
lång tid som möjligt. Om det skulle visa sig att något inte<br />
fungerar efter rengörning och montering, måste det finnas<br />
tid för reparationer och justeringar. Det är också viktigt att<br />
stallet hunnit torka ordentligt efter rengöringen innan de<br />
nya hönsen sätts in. Använd t.ex. varmluftsfläktar för att<br />
skynda på upptorkningen under den kalla årstiden.<br />
Om du får hem dina höns under den svalare delen av<br />
året kan det vara bra att sätta på lite värme om du har möjlighet.<br />
Hönan är visserligen en bra värmekälla i sig själv,<br />
men det är en onödig påfrestning att överlåta uppvärmningen<br />
av hönshuset på unghöns som nyligen varit med<br />
om att bli lastade, transporterade och urlastade.<br />
Efter att stallet blivit rengjort och desinficerat (se Rengöring<br />
och sanering nedan) är det viktigt att bibehålla hygienen<br />
och begränsa smittrycket genom att ha en ordentlig<br />
hygiengräns, där alla byter kläder och skor. Se kapitel 6<br />
”Djurhälsa”.<br />
Ställ krav på unghönsen<br />
Beställ dina unghöns tidigt så är det lättare för uppfödaren<br />
att planera och tillgodose dina önskemål. Lämplig tidpunkt<br />
kan vara när dina höns är ca 35 veckor gamla. Då vet du<br />
hur hönsen fungerar och kan ta beslut om nästa hönsomgång.<br />
Se till att unghönsen vuxit upp i ett system som liknar<br />
det system du har i ditt stall. Forskning och praktisk<br />
erfarenhet har visat att unghöns tidigt måste lära sig hur<br />
miljön fungerar för att de ska fungera bra som vuxna. Se<br />
kapitel 7 ”Avel och unghönsproduktion”. Uppfödaren ska<br />
kunna redogöra för hur systemet ser ut som hönsen växt<br />
upp i. Om du inte själv kan besöka uppfödaren, måste du<br />
fråga honom eller henne hur unghönsen har haft det. Har<br />
du särskilda önskemål om djurens dygnsrytm bör du ta upp<br />
det med uppfödaren så att han/hon kan anpassa ljusprogrammet<br />
efter dina önskemål. I deklarationen du får av<br />
uppfödaren ska du kunna se vad som hänt hönsen under<br />
Arbetet i hönsstallet<br />
För värphöns liksom för andra husdjur är god skötsel grundläggande för ett bra resultat. <strong>Modern</strong> teknik<br />
kan aldrig kompensera för en ouppmärksam och oengagerad skötare – men en duktig hönsskötare kan<br />
uträtta underverk i ett gammalt hus.<br />
Arbetet i stallet präglas till stor del av dagliga rutiner, samma sysslor återkommer dag efter dag i en viss<br />
ordning. För att arbetet ska fungera bra är det viktigt att du skapar dina egna rutiner som passar dig och<br />
ditt stall. Se till att ha rutinerna nedskrivna så att inget glöms bort den dagen du har avbytare.<br />
46<br />
deras första levnadsveckor; vilket foder och vilken ljusstyrka<br />
de är vana vid osv. Du bör också kunna ställa krav<br />
på att unghönsen, så långt det går, ska vara kvalsterfria.<br />
Transport av unghöns<br />
Prata med uppfödaren om tidpunkten för transporten av<br />
unghönsen. Ljuset är en viktig faktor. Unghönsen har vuxit<br />
upp i svagt ljus och påverkas därför negativt av starkt solljus.<br />
Detta gäller inte bara under sommaren, även soliga<br />
vinterdagar med bländande snö kan vara förödande. Allt<br />
för stark värme är också påfrestande för djuren och ställer<br />
stora krav på ventilationen under transporten. Under varma<br />
och/eller soliga perioder är det därför bäst att transportera<br />
hönsen nattetid.<br />
För att insättningen ska löpa så smärtfritt som möjligt är<br />
det bra om man kan anpassa transporten till hönsens<br />
dygnsrytm. Om hönsen får sova på transportbilen, den<br />
tiden på dygnet då de brukar sova, är de utvilade och pigga<br />
när de lastas ut i det nya stallet. Dessutom är de hungriga<br />
och törstiga vilket ökar förutsättningarna för att de snabbt<br />
hittar foder och vatten samt finner sig tillrätta i sin nya<br />
miljö.<br />
Dags för ny insättning<br />
I system för frigående höns är det lämpligt att placera<br />
ströet utmed väggarna innan hönsen kommer. Då blir det<br />
enklare att rulla in vagnarna med transportlådorna. Det ska<br />
vara tillräckligt med strö så att hönsen kan sprätta och<br />
sandbada. Däremot får det inte vara så trevligt på golvet att<br />
det inbjuder till värpning. När de lärt sig att värpa i redena<br />
kan strödjupet ökas till 6–7 cm.<br />
I system med inredda burar fylls ströbaden med lika<br />
mycket strö till unghönsen som till de vuxna hönsen. För<br />
att undvika att hönsen värper i ströbaden kan de hållas<br />
stängda upp till åtta timmar efter att ljuset tänts. När hönsen<br />
kommer ska fodret vara framkört och vattnet vara påkopplat.<br />
Kontrollera att allt fungerar som det ska. Kontakta
och förbered personalen som ska hjälpa till vid insättningen.<br />
Insättning<br />
När det så är dags att lasta av unghönsen görs detta lugnt<br />
och metodiskt, så att hönsen störs så lite som möjligt.<br />
Transportvagnarna rullas in i stallet och lådorna lastas varsamt<br />
av. Har du flervåningssystem kan du låta lådorna stå<br />
kvar på vagnarna och öppna den översta lådan. Hönsen<br />
kan då hoppa ur lådorna på någon av de övre våningarna.<br />
När den översta lådan är tom, lyfter du ned den och öppnar<br />
nästa. På det sättet slipper du tunga lyft och det krävs<br />
inte heller så mycket personal.<br />
Har du frigående höns placerar du ut unghönsen i hela<br />
stallet. Börja i mitten och arbeta dig mot utgångarna, så att<br />
du slipper passera och stressa de redan insatta hönsen.<br />
Under detta moment är det en fördel att ljuset inte är starkare<br />
än vad hönsen är vana vid från uppfödningsstallet.<br />
Låt hönsen gå ur lådorna själva eftersom varje hantering<br />
ökar skaderisken och stressen hos hönsen. När lådorna<br />
öppnats är det bra om du ökar ljuset. Är det fortfarande<br />
dunkelt vill unghönsen inte självmant komma ut ur lådorna.<br />
De höns som inte själva går ur lådorna får man<br />
plocka ur. De första 8–10 timmarna efter insättning bör<br />
hönsen ha sammanhängande ljus, så att de hittar till foder<br />
och vatten. Därefter går man över på det ljusprogram som<br />
uppfödaren rekommenderar.<br />
I system med inredda burar måste varje höna lyftas in i<br />
sin bur. Även här gäller det att arbeta systematiskt så att<br />
man inte behöver passera och stressa redan insatta djur.<br />
Planera arbetet efter ditt eget stalls förutsättningar!<br />
Var uppmärksam på att djuren dricker, speciellt ifall de haft<br />
ett annorlunda vattensystem under uppfödningsperioden.<br />
Protokoll från uppfödaren<br />
Med transporten ska följa ett protokoll från uppfödaren där<br />
du kan hitta den information du behöver. Här ska kunna<br />
utläsas:<br />
– unghönsens vikt och ålder samt vilken hybrid det är.<br />
– vilka vaccineringar som gjorts och som behöver göras<br />
samt datum för dessa.<br />
– hur själva uppfödningen gått till, såsom vilket system<br />
unghönsen är uppfödda i, foder och utfodring, ljusprogram<br />
samt andra faktorer som kan ha betydelse.<br />
– mer specifika rekommendationer om du har speciella<br />
krav, exempelvis att du inte vill ha för hög äggvikt.<br />
Kontrollera vikten<br />
När du tar emot dina unghöns ska du alltid väga några för<br />
att kontrollera att de är jämna och att genomsnittsvikten<br />
överensstämmer med den uppgivna. Väg minst 25 djur och<br />
skriv upp vikterna. Om det inte stämmer med det förväntade,<br />
väg 50 djur. Minst 80 procent av djuren ska ligga<br />
inom ± 10 % av genomsnittsvikten. Om djuren är mer<br />
47<br />
8 ARBETET I HÖNSSTALLET<br />
ojämna än så, ta kontakt med uppfödaren. Var även observant<br />
på hönsens vikt i fortsättningen. Av olika skäl, exempelvis<br />
värmebölja, kan foderkonsumtionen gå ner. Det är<br />
viktigt att hönsen har rätt vikt när de går in i uppvärpningen!<br />
Det enklaste sättet att ha kontroll på hönsens vikt<br />
är att installera en automatisk våg där hönorna väger sig<br />
själva och vikten registreras av datorn. Sådana system<br />
finns både för frigående höns och höns i inredd bur.<br />
Stäng inte upp hönsen!<br />
Det förekommer fortfarande att äggproducenter med frigående<br />
höns stänger upp unghönsen på bingen eller i voljärerna.<br />
Detta är inte tillåtet och inte lämpligt. Om<br />
unghönsen fötts upp i ett system som liknar det du har i<br />
stallet bör hönsen hitta foder och vatten utan problem.<br />
Stänger du in alla höns på bingen får ranglåga hönor svårt<br />
att komma åt foder och vatten, vilket gör att de växer<br />
sämre och du får ojämna unghöns.<br />
Koccidiosvaccinerade höns måste dessutom komma i<br />
kontakt med träck för att immuniseringen ska lyckas och<br />
då måste de ner i ströet. Är hönsen nyvaccinerade när de<br />
kommer till dig kan immuniseringen försämras om de inte<br />
får tillgång till ströbädden. Är unghönsen vana vid att<br />
sprätta och sandbada, blir de stressade i onödan om de<br />
utestängs från ströbädden.<br />
De första veckorna<br />
Nu startar den mest skötselintensiva perioden under hela<br />
hönsomgången. Det arbete du lägger ner i början av produktionsomgången<br />
har du igen under hela återstoden av<br />
produktionen. Rör dig mycket i stallet under den första<br />
tiden. Hönsen måste vänja sig vid att människor rör sig i<br />
gångarna utanför burarna eller bland de frigående hönsen.<br />
Ingen vinner på att hönsen blir rädda varje gång någon<br />
skötare rör sig i stallet. Det kan vara en fördel om du alltid<br />
är klädd på samma sätt i början, så att hönsen lär sig att<br />
känna igen dig.<br />
Undvik störande moment, såsom att köra utgödslingen,<br />
de första dagarna. Ge gärna lite extra foder så kommer<br />
hönsen snabbare i balans efter flytten. Om hönsen har dålig<br />
matlust kan man öka smakligheten genom att tillsätta 1 %<br />
foderjäst i foderblandningen. Under de två–tre första dagarna<br />
kan man öka ljusflödet lite i samband med utfodringen,<br />
för att hjälpa hönsen att hitta fodret. Utfodra ofta,<br />
gärna fem till sex gånger per dag de första dagarna. OBS!<br />
Glöm inte att sänka till det normala ljusflödet efter utfodringen<br />
eller koppla ljuset automatiskt till utfodringssystemet.<br />
Det är viktigt att återgå till det planerade<br />
ljusprogrammet så att hönsen inte blir störda i onödan. Fyll<br />
ej för fullt i foderrännan, utan låt hönsen äta tomt någon<br />
gång per dygn.<br />
Gör hönsen vana vid arbetsrutinerna innan uppvärpningen<br />
startar. Du bör alltså ”plocka ägg” även innan det<br />
finns några ägg att plocka. Det är i denna period som hön-
Hönsen ska sova på sittpinnarna.<br />
sen ska vänjas vid alla möjliga saker. Under uppvärpningen<br />
och därefter är hönsen mer känsliga för förändringar<br />
på grund av den stora hormonomställningen i<br />
kroppen.<br />
Förutom att hönsen ska vänja sig vid människor ska de<br />
lära sig rätt sätt i hönshuset. Detta gäller förstås främst för<br />
de frigående hönsen. De hönor som sover i ströbädden på<br />
natten från början, fortsätter gärna med det. Till natten ska<br />
alla hönsen upp på sittpinnarna. Är de inte där, får du placera<br />
dem där.<br />
De första äggen<br />
När de första äggen kommer är det dags att öppna redena.<br />
Det är lämpligt att redena öppnas innan ljuset tänds och att<br />
de stängs innan ljuset släcks. För att undvika att hönsen<br />
övernattar i redena kan man ha reden med utkastare. Alla<br />
fellagda ägg ska plockas bort så fort som möjligt så du<br />
måste nu tillbringa mycket tid i stallet. Om hönsen värper<br />
på golvet eller spalten får du göra det så ogästvänligt som<br />
möjligt på dessa platser. Hönan vill gärna ha det dunkelt<br />
där hon värper. Därför bör det vara ljust på spalten och på<br />
ströbädden. Man kan också gå fram och tillbaks i stallet<br />
och störa hönsen, så att de lägger sig i redena för att få lugn<br />
48<br />
och ro. Och, som tidigare nämnts, ha inte för tjockt strölager<br />
till att börja med. Det finns en särskild äggplockartång<br />
som man kan använda om man vill slippa böja sig ned för<br />
att plocka golvägg, se bild på sidan 50.<br />
Rutiner och skötsel<br />
Det gäller att ta sig tid att studera hönorna och lära känna<br />
dem. Gå till hönshuset vid olika tillfällen på dagen och<br />
lyssna och titta på hönorna. Är du uppmärksam på hur de<br />
låter normalt kan du höra på ljudet om inte allt står rätt till.<br />
Som många andra djur är hönan ett vanedjur. Det är bra<br />
att ha bestämda tider och rutiner. Gör det till en vana att alltid<br />
knacka innan du går in i hönshuset. Vänj dem vid ljud<br />
och prata med dem – du ska få se att du får svar!<br />
Gå en runda i stallet då du bara tittar på djuren. Inte<br />
plocka golvägg, inte göra några justeringar, se endast på<br />
djuren! Då har du störst möjlighet att upptäcka avvikande<br />
beteenden eller höra onormala ljud. Kontrollera eventuella<br />
avvikelser genast, låt det inte vänta till senare. Ta för vana<br />
att göra kontrollrundan på morgonen. Då har du dagen på<br />
dig att åtgärda eventuella fel och brister som du upptäcker.<br />
Får dagen gå kan felet förvärras och bli ännu svårare att rätta<br />
till.<br />
FOTO: ÅSA ODELROS
Förslag på dagliga rutiner<br />
<br />
Notera i checklistan respektive värplistan vid varje kontroll, se bilaga 3 och 4.<br />
Kontrollera och notera sista dygnets vattenförbrukning det första du gör på morgonen. Gör alltid avläsningen<br />
vid samma tidpunkt på dygnet.<br />
Kontrollera och notera sista dygnets foderförbrukning. Det är viktigt att hönsen får den mängd foder de<br />
behöver. Det är speciellt viktigt under uppvärpningen.<br />
Kontrollera eventuella kontrollampor på den tekniska utrustningen.<br />
Kontrollera att klockan som styr ljusprogrammet fungerar.<br />
Är lukt och ljud som vanligt i hönshuset?<br />
Kontrollera vattnet i alla linjer, morgon och kväll.<br />
Kontrollera att det finns foder överallt.<br />
Kontrollera och notera temperatur och fuktighet i hönshus och ägglager. Kontrollera även att fläktarna går!<br />
Döda djur samlas in och förvaras i plastsäck i frysen.<br />
Avliva sjuka eller skadade djur och förvara dem som ovan.<br />
Notera döda djur i journalen.<br />
Äggen samlas in, sorteras, packas och märks eventuellt.<br />
Äggen placeras i kylrummet så fort som möjligt.<br />
49<br />
8 ARBETET I HÖNSSTALLET<br />
I frigående besättningar<br />
– Plocka golvägg, 5–6 gånger per dag under uppvärpningen, därefter två gånger per dag.<br />
– Öppna redena en timme innan ljuset tänds.<br />
– Stäng redena ett par timmar innan ljuset släcks. Då kan du kontrollera att det inte ligger några döda höns i redena.<br />
– Sjuka eller skadade djur kan placeras i en cirkulationsbox med tillgång till foder, vatten och rede. Där ska djuret<br />
stanna högst tre dagar, därefter avgörs om hönan kan återgå till flocken eller inte. Antingen släpps hon då åter ut<br />
i flocken eller avlivas, se stycket ”Avlivning” nedan.<br />
Förslag på veckorutiner<br />
– Räkna ut värplistor (bilaga 4) och sätt in i diagram.<br />
– Kontrollera ljusprogrammets inställning, gör eventuella justeringar.<br />
– Kontrollera alarmsystemet. I varma perioder kollas det dagligen.<br />
– Kör utgödslingen minst två gånger i veckan. Håll ett öga på gödselns konsistens. Förändringar kan betyda att<br />
något är galet.<br />
– Töm och spola igenom vattenledningarna. Flottörbehållare och spillkoppar rengöres vid behov.<br />
– Håll äggband och reden rena för att undvika smutsiga ägg. Om du har en liten vagn med dig vid rundan i burstallet<br />
kan du ta med rena redesmattor för att direkt kunna byta ut de smutsiga.<br />
I buranläggningar<br />
– Dammsug eller sopa gångar och väggar. Använd munskydd!<br />
– Eventuell duschning av hus och djur med fin dusch. Lite fuktighet hindrar att fjäderdräkten blir torr och spröd,<br />
och hönorna sätter stort värde på det. Undvik att söla med vatten i onödan på vintern.<br />
– Fyll på ströbaden vid behov. Ströåtgången varierar mycket mellan de olika systemen.<br />
I frigående besättningar<br />
– Justera öppningstid och stängningstid för redena när dagslängden ändras.
FOTO: OVE LITORELL<br />
Andra rutiner<br />
– Ta foderprov själv, eller begär det av foderfirman, på varje foderleverans och förvara det i frysen, minst fyra<br />
veckor efter att leveransen är förbrukad. Jämför alltid det nya fodret med det föregående. Utseende, struktur, lukt<br />
och smak ska vara så lika som möjligt från leverans till leverans. Om något verkar onormalt – meddela genast foderleverantören.<br />
– Om något går sönder, laga det direkt.<br />
– Håll rent och snyggt i äggrum, kontor och runt huset.<br />
– Ventilationskanaler och fläktar görs rena vid behov.<br />
– Salmonellaprov tas enligt program.<br />
– Kontakta veterinär vid onormal dödlighet eller andra produktionstörningar.<br />
– För att ha kontroll på förekomsten av kvalster är det bra att sätta ut fällor. En bit wellpapp placeras på ställen där<br />
kvalstren gärna håller till. Se kapitlet 6 ”Djurhälsa”.<br />
– Anteckna varje dag, från första till sista dagen, vad som kunde ha gjorts annorlunda för att komma ihåg detta till<br />
nästa omgång.<br />
– Spar värp- och checklistorna för minst de tre senaste kullarna.<br />
– Kontrollera att reservelverket fungerar som det ska och att instruktioner finns tillgängliga.<br />
Tång att plocka golvägg med.<br />
50<br />
Datoranvändning<br />
Det finns stora fördelar med att ta datorn till hjälp när det<br />
gäller produktionskontroll och produktionsuppföljning. Då<br />
kan man lätt få fram jämförelsesiffror mellan omgångar,<br />
inom omgången och om man vill, mellan olika producenter.<br />
Ett sätt kan vara att man använder en liten handdator<br />
där noteringar kan göras direkt i stallet. Den kopplas sedan<br />
till huvuddatorn och siffrorna ”tankas” över.<br />
Äggplockning<br />
För att packmaskinen ska fungera så bra som möjligt bör<br />
äggbrickorna förvaras torrt och varmt åtminstone ett dygn<br />
innan de ska användas. Om du tror att antal knäckägg beror<br />
på hur äggen transporteras eller packas kan du kontrollera<br />
detta genom att följa ett antal ägg genom systemet. Kontrollera<br />
dessa ägg innan de lämnar hönshuset, före och<br />
efter packmaskinen. Då får du reda på var knäcken uppstår<br />
och kan åtgärda problemet. Att plocka ägg två gånger om<br />
dagen kan ofta vara bättre för äggkvaliteten. Det blir<br />
mindre finknäck och äggen får snabbare rätt lagringstemperatur.<br />
Till sist – tänk på att det är helheten som ger resultatet.<br />
Ingen kedja är starkare än den svagaste länken!<br />
Djurtillsyn<br />
I en flock med tusentals frigående unghöns eller värphöns<br />
kan man inte gå från djur till djur och se om de olika individerna<br />
är friska eller inte. Ska det finnas någon möjlighet<br />
att utöva tillsyn måste man ha tillräcklig kunskap om fjäderfänas<br />
beteende och låta djuren ”berätta” hur de mår.<br />
Man får inte låta blicken fastna bara vid djur som är alerta<br />
och pigga. I stället måste man aktivt lära sig söka efter just<br />
de djur som drar sig undan, som sitter stilla, som verkar<br />
sova när de andra är aktiva, som hänger med vingarna eller
En höna i full värpning har ca tre fingrars bredd mellan sittbenen. Kryssen markerar sittbenens läge.<br />
har en uppburrad fjäderdräkt. Grundregeln är att de djur<br />
som avviker i beteenden eller gömmer sig på undanskymda<br />
platser ska kontrolleras extra. En sjuk höna drar<br />
sig undan för att få lugn och ro. Lyft och känn på hönsen,<br />
så du lär dig hur en normal höna känns!<br />
Utseende och beteende hos friska höns<br />
Friska höns har en klarröd kam. Den är större på vita hybrider<br />
och mindre på bruna. Om en höna har avsevärt mindre,<br />
blek och kanske fnasig kam är det ett tecken på att hon inte<br />
är i bra kondition. Kammens utseende är ett bra men inte<br />
absolut kännetecken på djurets kondition. Det finns kroniskt<br />
sjuka djur som överlevt länge utan att tillfriskna, men<br />
som trots detta har en för flocken normal kam.<br />
Hullet kan kännas olika på friska höns. Man känner hullet<br />
bäst över bröstbenet. Unghöns är tunnare än äldre höns.<br />
De som värper väldigt mycket är tunnare över bröstbenet<br />
jämfört med dem som värper mindre. Vita hybrider är tunnare<br />
jämfört med bruna hybrider. Värpande höns upp till<br />
30–35 veckors ålder är vanligen tunnare än äldre höns som<br />
värper lika mycket.<br />
Friska höns är alerta under dygnets ljusa timmar. I stora<br />
flockar kan vissa individer ha en annan rytm än flertalet<br />
utan att det är tecken på sjukdom, men man bör kontrollera<br />
dem extra i alla fall. Får man dem att röra sig avslöjar de<br />
strax om deras vila var tillfällig eller om de mår dåligt.<br />
En höna som har en mycket finare fjäderdräkt än de<br />
andra i flocken, kan var flockens sjukaste höna. När en<br />
höna blir långvarigt sjuk slutar hon oftast att värpa. Hon<br />
ruggar då ofta, vilket innebär att hon byter fjädrar och hon<br />
magrar av. Överlever hon det som orsakat hennes sjukdom<br />
kan hon efter ruggningen ha en väldigt fin fjäderdräkt.<br />
51<br />
8 ARBETET I HÖNSSTALLET<br />
Samtidigt har hon vanligen en liten blek, kanske fnasig,<br />
kam. Fångar man henne känns hon lätt och mager. En<br />
sådan höna bör snarast avlivas.<br />
En höna som är sjuk är mindre aktiv än en frisk. Näbb<br />
och klor fortsätter att växa hela livet. Det medför att hon<br />
sliter mindre än normalt på dem om hon är sjuk. Har hon<br />
varit inaktiv en längre tid, några veckor, kan man se att<br />
både klor och övernäbb ser längre ut än på flockens övriga<br />
hönor.<br />
En höna som är ung och frisk har benplåtar som är klart<br />
gula. De bleknar när hon blir äldre. En höna med tydligt<br />
blekare benfärg än övriga i flocken har ofta slutat att värpa<br />
och man kan använda detta tecken tillsammans med övriga<br />
när man undersöker henne närmare.<br />
Värper eller inte<br />
En höna som värper är vanligen frisk men inte alltid. Man<br />
kontrollerar enkelt om en höna värper eller ej. Lägg<br />
handflatan över bakre delen av hönans buk med fingrarna<br />
över kloaken. Tryck lätt (om hönan är fet får man trycka<br />
något hårdare) och låt fingrarna vandra från sida till sida.<br />
Man känner då benutskott, sittbenen under huden. Om man<br />
har normalstora fingrar och får in tre fingerbredder mellan<br />
sittbenen är hönan i full värpning. Får man in två fingrar<br />
värper hon något eller några ägg i veckan. Är det<br />
trängre värper hon inte. Små hönor är naturligtvis trängre.<br />
Avlivning<br />
Sedan 1 januari 2005 gäller nya regler för avlivning av enstaka<br />
sjuka eller skadade fjäderfän, samt i samband med<br />
provtagning. Djur som väger under 250 gram får avlivas<br />
genom halskotsdislokation utan bedövning. Större djur<br />
FOTO: ANNE LAR SEN
Exempel på ljusprogram för värphöns.<br />
måste bedövas först, lämpligen genom ett slag i huvudet.<br />
Själva avlivningen kan utföras genom att man med en<br />
snabb knyck knäcker och vrider av halskotpelaren. Innan<br />
du använder dig av denna avlivningsmetod (eller någon<br />
annan metod) måste du ha fått ordentliga instruktioner från<br />
någon som har kunskap om hur den ska utföras.<br />
Ströbädden<br />
Att ströbädden hålls torr är viktigt ur många aspekter. En<br />
torr ströbädd är attraktiv för hönsen, både att sandbada i<br />
och att sprätta i. Sprättandet hjälper till att lufta ströbädden<br />
och att hålla den torr. En torr ströbädd minskar ammoniakavgången<br />
från gödseln i bädden, vilket är bra för djurhälsan<br />
och stallklimatet.<br />
Skötsel<br />
Strömängden ökas successivt efter insättningen, då hönsen<br />
lärt sig att sova på pinnarna och värpa i redena. För att<br />
stimulera hönorna att krafsa och sprätta kan man tillföra<br />
snäckskal, hel spannmål eller annat i ströbädden. Tänk på<br />
att det du för in i stallet ska vara salmonellafritt! Tillräckligt<br />
med ljus på ströbädden stimulerar hönsens nyfikenhet<br />
och vilja att krafsa i ströet.<br />
Ett annat sätt att väcka hönsens nyfikenhet kan vara att<br />
lyfta i bädden med en grep eller kratta, framförallt i början<br />
av omgången men även senare vid behov.<br />
För att hålla bädden torr är ventilationen en viktig faktor.<br />
Tilluften ska passera ströbädden, innan den förs ut ur<br />
stallet. Lär dig hur ditt ventilationssystem fungerar så att<br />
52<br />
(Från www.livsmedelssverige.se/hona)<br />
du kan justera ventilationen efter väderleken. Om ströbädden<br />
blivit blöt och tillpackad får man ösa ut bädden och<br />
lägga in ny kutterspån.<br />
Ljus och ljusprogram<br />
Det finns en tumregel när det gäller ljus till höns: Under<br />
uppfödningen får dagslängden aldrig öka och under värpperioden<br />
får dagslängden aldrig minska. För att lättare ha<br />
kontroll över om det är tänt eller släckt i hönshuset, kan<br />
man montera en kontrollampa på utsidan av huset. Då kan<br />
du se om det lyser eller är släckt som det ska, enligt ljusprogrammet,<br />
utan att behöva gå in i stallet. Om du måste<br />
sänka ljuset på grund av någon störning i beteendet, sänk<br />
snabbt men återställ mycket långsamt.<br />
Ljusprogram<br />
Ändringar i dagslängden har stor betydelse för hönans äggproduktion.<br />
För att undvika störningar i produktionen använder<br />
man sig av ett ljusprogram. Rekommendationer om<br />
ljusprogram får man lämpligast av unghönsens uppfödare<br />
eftersom det kan skilja sig något beroende på djurmaterial.<br />
Under uppvärpningen ökar dagslängden successivt till<br />
14–16 timmars dagsljus. När gryningen ska inträffa kan<br />
du själv reglera efter egna önskemål. Vill du packa ägg på<br />
förmiddagen får gryningen inträda tidigare än om äggpackning<br />
sker på eftermiddagen. Man räknar med att 80 % av<br />
hönsen har värpt fyra timmar efter att ljuset har tänts. För att<br />
ljusprogrammet ska fungera måste du kunna mörklägga stallet<br />
helt, så att inte dagsljus sipprar in vid fel tidpunkt.
Dagsljus<br />
Enligt djurskyddsbestämmelserna ska höns ha tillgång till<br />
dagsljus. Direkt solinstrålning kan dock ge upphov till att<br />
de klumpar ihop sig och kväver varandra. Dämpa därför<br />
ljuset med t.ex. persienner, jalusier eller plast, eller skärma<br />
av ljuset med markiser. Har hönsen inte blivit vana vid<br />
dagsljus under uppfödningen, kan det vara klokt att vänta<br />
med introduktionen av dagsljus till efter uppvärpningen.<br />
Viss erfarenhet finns från den ekologiska produktionen,<br />
där en producent släppt in dagsljus i stallet då hönsen var<br />
25 veckor och det har fungerat utan problem. Hur stabil<br />
hönsgruppen är har stor betydelse. En stabil grupp klarar förmodligen<br />
dagsljusinsläpp bättre än en instabil. Det är viktigt<br />
att vara observant på eventuella beteendestörningar. Om sådana<br />
skulle uppstå måste dagsljusinsläppen stängas till.<br />
Ljusets placering<br />
Ljuset stimulerar och styr hönan på flera sätt. Genom att<br />
tänka på hur man placerar ljuset i ett hönshus, kan man utnyttja<br />
det både för att slippa ägg värpta på golvet och för<br />
att styra hönsen till viloplatser. Upplysta ställen inbjuder<br />
till vila och kroppsvård, medan hönsen gärna uppsöker<br />
mörka platser när de ska värpa. Ströbädden ska vara väl<br />
belyst och helst utan skuggiga områden. Ljuset är tillräckligt<br />
starkt då hönsen visar normal aktivitet.<br />
Gryning och skymning<br />
Det är viktigt att hönsen får en mjuk start på dagen genom<br />
att man ökar belysningen successivt. Detta gör man enklast<br />
genom att koppla belysningen till en dimfunktion. Lika<br />
viktigt är det att ljuset minskar successivt på kvällen, så<br />
att hönsen hittar till sittpinnarna. Trots det artificiella ljuset<br />
får hönsen då en mer naturlig dag, med både gryning<br />
och skymning. Enligt djurskyddslagstiftningen ska belysningen<br />
tändas och släckas genom dimning i stallar med<br />
mer än 350 värphöns.<br />
53<br />
Använd blå lampor vid utlastningen.<br />
Utlastning<br />
8 ARBETET I HÖNSSTALLET<br />
För att slakten ska fungera så bra som möjligt bör du preliminärt<br />
anmäla dina höns till slakt redan i samband med<br />
insättningen. Normalt sker slakten vid ca 75 veckors ålder,<br />
men en viss variation förekommer. Lastningen av hönsen<br />
sker oftast ganska sent på kvällen för att förhindra att hönsen<br />
tillbringar mer än 12 timmar i lådorna. Då har hönsen<br />
normalt sin sovperiod och sitter på pinnarna och sover. Det<br />
innebär också att utfodring kan ske som vanligt dagen<br />
innan.<br />
Använd lampor med blått ljus vid utplockningen, så att<br />
du ser men inte hönsen. Hönsen uppfattar inte det blå ljuset,<br />
utan sitter lugnt kvar på pinnarna. En producent har<br />
provat blå lampor med olika effekt och kommit fram till att<br />
Utlastning av uttjänta värphöns från ett Red L-stall.<br />
FOTO: OVE LITORELL<br />
FOTO: OVE LITORELL
Utlastning av uttjänta värphöns från ett Red L-stall.<br />
5W fungerar bäst. Lamporna placerades diagonalt i systemet<br />
med ca 10 meters mellanrum.<br />
Om du har system för frigående höns tar du bort det<br />
mesta av ströet först, för att lättare kunna rulla in vagnarna<br />
med transportlådorna i stallet. Bär så lite som möjligt!<br />
Stallutformningen bestämmer hur du kan arbeta, så tänk<br />
igenom hur du bäst utnyttjar ditt stalls förutsättningar.<br />
Hantera hönsen varsamt och försiktigt för att minimera<br />
stressen och skaderiskerna. När vagnen är full är det lämpligt<br />
att köra ut den utomhus, så att hönsen inte utsätts för<br />
värmestress i onödan. Eftersom höns inte kan svettas har<br />
de svårt att klara höga temperaturer.<br />
Flervåningssystem<br />
Många har frågat sig hur utplockning av slakthöns ska gå<br />
till i de nybyggda flervåningssystem för värphöns som nu<br />
finns runt om i Sverige. Ett par producenter har provat en<br />
metod där hönsen får åka rutschbana i rör från de övre våningsplanen.<br />
Rören består av vägtrummor med 400 mm<br />
diameter. Slakteriets journal över skador och kassationer<br />
visade att metoden fungerade väl, jämfört med traditionell<br />
hantering.<br />
Det är viktigt att man är många personer, ca 30 stycken,<br />
för att arbetet ska flyta bra. Personalen delas in i arbetsgrupper<br />
med en ansvarig gruppledare. Gruppledaren, som<br />
bör vara erfaren, talar om för de övriga i gruppen hur arbetet<br />
ska gå till och hur man fångar, håller och hanterar<br />
höns. I de stallar där metoden med rutschbana provats hade<br />
man två rör, ett på varje sida i systemet. En person stod<br />
uppe i systemet vid rörets mynning och övrig personal<br />
samlade hönsen tre och tre för att försiktigt släppa ner dem<br />
54<br />
genom röret. Bemanningen nere på ströbädden, vid rörets<br />
mynning, tog emot hönsen och placerade dem i lådorna.<br />
Det gick åt en person bara till att organisera personalen,<br />
och inte minst viktigt, att ordna förtäring i arbetspauserna.<br />
Var rädd om mörkerseendet och servera mat och kaffe i<br />
skenet av värmeljus!<br />
För att lasta ut knappt 30 000 höns behövdes knappt en<br />
minut per höna med den teknik och personalstyrka som<br />
man använde. Viktigt är att planera och förbereda arbetet<br />
noga innan utlastningen börjar. Ta hand om personalen så<br />
att de trivs. Du kommer att behöva deras hjälp igen om ett<br />
och ett halvt år!<br />
Övriga tips<br />
Hissa upp foder- och vattenlinjer i taket om du har möjlighet,<br />
så slipper du kliva över dem under utlastningen.<br />
Alternativ till utlastning och slakt<br />
Från den 1 januari 2008 behövs ingen dispens för koldioxidavlivning<br />
av höns i stall, se SJVFS 2007:77 Saknr<br />
L22, Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd<br />
om slakt och annan avlivning av djur. Om gården är belägen<br />
långt från slakteriet eller då hönsen av någon anledning<br />
inte bör transporteras, kan koldioxidavlivning vara<br />
ett bättre alternativ i stället för slakt.<br />
Rengöring och sanering<br />
God hygien är grunden för att förebygga sjukdomar i äggproduktionen.<br />
Både daggamla kycklingar och könsmogna<br />
unghöns är mycket mottagliga för infektioner när de anländer<br />
till ett nytt stall. De möts av en miljö med nya smittämnen<br />
som de inte har utvecklat skydd mot. En<br />
systematisk rengöring och desinfektion måste därför göras<br />
mellan varje hönsomgång. Det är bra att komma igång<br />
med rengöringen omedelbart efter att hönsen lämnat huset.<br />
Efter rengöring och desinfektion är det viktigt att stallet<br />
får stå tomt och torka, ju längre tid desto bättre. För detaljerade<br />
instruktioner, se bilaga 5 ”Gör rent hus i hönshuset”.<br />
Tvättrobot<br />
Några producenter har provat att låta en tvättrobot göra<br />
grovtvätten. Denna typ av tvättrobot har tidigare mest använts<br />
i grisstallar, men har nu även provats i hönsstallar.<br />
Roboten är konstruerad så att den programmeras för varje<br />
stalls exakta utseende. När programmeringen väl är gjord,<br />
tvättar roboten på egen hand genom att metodiskt arbeta<br />
sig fram i stallet. Den går flera gånger fram och tillbaka i<br />
stallet för att tvätta hus och inredning i den ordning som<br />
programmeringen anger. I en utvärdering av robotens arbete<br />
anges att den gjorde en bra blötläggning och grovspolning,<br />
ca 70–80 % av tvättarbetet utfördes. En sista<br />
noggrann rengöring får sedan göras manuellt.
Tvättrobot.<br />
Läs mer<br />
Berg, C. och Yngvesson, J.(2007) Avlivning av värphöns i<br />
stallet med koldioxid. Tidningen Fjäderfä nr 7/2007.<br />
Engström m.fl. (2003) Kompendium Fjäderfäsjukdomar<br />
(Rengöring, Desinfektion). Fjäderfäavdelningen, SVA<br />
Uppsala.<br />
Jordbruksverkets rådgivningsbrev (www.sjv.se)<br />
– Gör rent hus i hönshuset. Nr 4.<br />
– Sittpinnar och strö ger bättre djurmiljö och säkrare<br />
äggproduktion. Nr 6<br />
– Äggproducenter ger praktiska yrkestips. Nr 10<br />
– Fönster och ljus i hönsstallar. Nr 11<br />
– Goda skötselrutiner ger säkrare äggproduktion. Nr 13<br />
– Viktigt med bra rutiner vid arbetstoppar i hönshuset. Nr 14<br />
55<br />
Svedberg, Jan (1995) Rengöring av värphönshus mellan<br />
produktionsomgångar. Institutionen för husdjurens miljö<br />
och hälsa, SLU i Skara.<br />
Svedberg, Jan (2004) Djurskyddstillsyn i praktiken. Värphöns<br />
– Kroniskt sjuka värphöns (Tillsyn mm). Institutionen<br />
för husdjurens miljö och hälsa, SLU i Skara.<br />
8 ARBETET I HÖNSSTALLET<br />
FOTO: OVE LITORELL
9<br />
Arbetsmiljö i<br />
äggproduktionen<br />
Om man frågar äggproducenterna vad de tycker om sin arbetsmiljö så är de flesta nöjda. Det finns dock<br />
några moment i produktionen som upplevs både tunga och smutsiga. Gemensamt för alla, oavsett vilket<br />
inhysningssystem man har, är att utplockningen av de uttjänta värphönsen upplevs som ett arbetsamt moment.<br />
Dessbättre lastar man ju vanligtvis ut höns endast en gång per år och avdelning. Värre är det då<br />
med arbetsmoment som förekommer dagligen och på sikt kan orsaka belastningsskador. I besättningar<br />
med frigående höns kan golvägg vara ett arbetsmiljöproblem. Dessutom förekommer damm, buller och<br />
gödselgaser som på olika sätt påverkar arbetsmiljön.<br />
Regler för arbetsmiljö<br />
I Arbetsmiljölagen anges de övergripande reglerna för arbetsmiljön.<br />
Arbetsmiljöverkets (AV) föreskrifter beskriver<br />
mer i detalj de krav och skyldigheter som ställs på arbetsmiljön.<br />
Det finns inga färdiga föreskrifter när det gäller arbete<br />
med djur, men ett förslag är på remiss och väntas träda<br />
ikraft under 2007, se vidare www.av.se.<br />
Belastningsskador<br />
Ensidiga arbetsrörelser kan orsaka överansträngning, t.ex.<br />
i skuldror, axlar och ryggens nedre del. För att undvika<br />
skador är det bra att kunna variera arbetsställning och att<br />
växla arbetsuppgift då och då. Till exempel är det bra att<br />
växla mellan att sitta och stå. För att undvika belastningsskador<br />
är det viktigt att hålla kroppen i trim genom allsidig<br />
träning och motion.<br />
Lämpliga arbetshöjder för en kort resp.<br />
lång person. I normalfallet är armbågshöjd<br />
den bästa arbetshöjden.<br />
(Efter Arbetsmiljöverket,<br />
AFS 1998:1, www.av.se)<br />
56<br />
Arbetet i äggsorteringsrummet tar ofta flera timmar per<br />
dag och då gäller det att tänka på att ha så bra arbetsställning<br />
som möjligt. Undersökningar har visat att det ensidiga<br />
arbetet vid äggsorteringen ofta ger, speciellt kvinnor,<br />
besvär i händer, handleder, nacke och axlar. Lämplig arbetshöjd<br />
är armbågshöjd och eftersom alla inte är lika<br />
långa är det bra om höjden kan regleras på något enkelt<br />
sätt. Enklast är kanske att ha något stadigt att stå på t.ex.<br />
en pall eller låda för den som är kort. Det är också viktigt<br />
att räckvidden inte blir för lång när man ska nå äggen. Du<br />
kan styra äggen närmare dig med hjälp av en gummilist<br />
eller liknande. Huvuddelen av äggen bör inte vara längre<br />
än 30 cm från kroppen, maximalt 45 cm.<br />
Arbetet utförs ofta stående vilket ger en ständig belastning<br />
på hjärta och blodomlopp samt på lederna i ben och<br />
fötter. Ett sviktande underlag samt bra skor är viktigt för att
minska dessa besvär. För att minska belastningen och ge<br />
variation är det bra om du ibland kan sitta eller ståsitta på<br />
en s.k. ståstödstol.<br />
Äggbrickorna ska staplas och lyftas över på pallar, de<br />
översta brickorna ska upp på ca en och en halv meters<br />
höjd. Här finns det olika hjälpmedel som man kan använda<br />
för att undvika onödiga lyft. En pallyft kan hjälpa till att<br />
höja upp pallen så att den kommer i höjd med äggbandet.<br />
En nedsänkt saxlyft kan hjälpa till att sänka pallen när de<br />
sista äggbrickorna ska lastas på. En sådan saxlyft kan du<br />
också komplettera med en våg, så att du enkelt kan väga<br />
äggen och därmed ha kontroll på äggvikten. Ett annat alternativ<br />
kan vara att montera en travers i taket, för att med<br />
hjälp av den lyfta över äggbrickorna till pallen.<br />
Golvägg<br />
I system med frigående höns förekommer fellagda ägg i<br />
varierande mängd. Flervåningssystemen har överlag större<br />
problem än envåningssystemen. För en del producenter<br />
kan detta vara ett stort problem som oftast pågår under hela<br />
omgången. I stora besättningar kan man ha 1 500–2 000<br />
fellagda ägg som ska plockas manuellt varje dag. De flesta<br />
äggen förekommer i ströbädden, men en del kan också finnas<br />
på de olika golvplanen.<br />
Insamling av golvägg innebär böjda och vridna arbetsställningar<br />
för skötaren vilket är påfrestande på främst<br />
rygg, armar och ben. Detta, ofta i kombination med dålig<br />
belysning, damm, mikroorganismer och gaser gör det till<br />
ett viktigt problem att åtgärda. I möjligaste mån ska man<br />
naturligtvis försöka undvika golvägg, och om man drabbas<br />
av det gång på gång ska man försöka utreda var problemet<br />
ligger.<br />
Det vanligaste hjälpmedlet som används är att äggen<br />
samlas i en eller flera korgar. Ägg som ligger under inredningen<br />
kan dras fram med hjälp av en käpp eller liknande.<br />
57<br />
9 ARBETSMILJÖ I ÄGGPRODUKTIONEN<br />
(Efter Arbetsmiljöverket,<br />
AFS 1998:1, www.av.se)<br />
Arbetsområden för händerna, mätt i centimeter.<br />
För att slippa böja på ryggen, kan du använda en särskild<br />
tång, se bilden på sidan 50.<br />
Insättning av unghöns<br />
Då det är dags för en ny omgång unghöns kommer de på<br />
lastbil i transportlådor med ca 12 hönor i varje. Om det är<br />
möjligt körs lådorna in i stallet på vagnar. Frigående höns<br />
kan gärna få möjlighet att hoppa ur lådorna själva, det spar<br />
både höns och personal. De hönor som inte lämnat lådan<br />
efter en stund får plockas ut manuellt. Burhållna höns<br />
måste tas ur lådorna och placeras i burarna manuellt, vilket<br />
är ett drygt arbete som ofta kräver extrapersonal. Vid<br />
insättning i den nedersta burraden måste man böja sig, och<br />
till den översta får man sträcka sig.<br />
Utlastning av uttjänta höns<br />
När hönorna är ca 75 veckor gamla ska de skickas till slakt.<br />
Hönorna insamlas och stoppas i transportlådor, som lastas<br />
på lastbil för att sedan köras till slakteriet. Ofta anlitas<br />
extra personal för detta moment, då det underlättar att vara<br />
många. Lastningen får inte ta för lång tid, då lastningstiden<br />
ingår i transporttiden, och transporttiden är begränsad.<br />
Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd<br />
(DFS 2004:10, saknr L5) om transport av levande djur-<br />
Detta gör att personalen ofta upplever det stressigt, samtidigt<br />
som det är dammigt och tungt. Det är viktigt att<br />
extrapersonalen får bra instruktioner om hur arbetet ska gå<br />
till, både ur djur- och arbetsskyddssynpunkt.<br />
Hönorna samlas in och stoppas i transportlådor, ca 12 i<br />
varje. Beroende på stallets utformning stoppas djuren i lådorna<br />
inne i stallet eller strax utanför. Om det är möjligt<br />
transporteras lådorna på en vagn i stallet, annars bärs de<br />
ut manuellt. För att hönorna ska sitta still vid insamlingen<br />
görs det på kvällen då djuren sitter på pinnarna. För att underlätta<br />
för personalen används ofta blå lampor, vilket hön-
sen inte uppfattar som ljus.<br />
Burhållna höns plockas manuellt ur burarna och då burarna<br />
är ganska djupa kan det ibland vara svårt att nå de<br />
hönor som sitter längst in. För att nå upp till den översta<br />
raden kan det vara nödvändigt att stå på en pall för att nå<br />
in. Om det är möjligt är det en fördel att kunna stänga till<br />
redena innan utlastningen börjar, så att inte hönorna kan<br />
gömma sig därinne.<br />
Frigående höns tar längre tid att samla in, då de kan<br />
springa omkring när de blir skrämda. Här är det ännu viktigare<br />
att personalen får bra instruktioner och att arbetsledningen<br />
fungerar. Glöm inte bort att ta regelbundna<br />
pauser! Se mer under kapitlet ”Arbetet i hönsstallet”.<br />
Luftkvalitet i stallet<br />
Luftföroreningar är ett grundläggande problem i många<br />
djurstallar, och så även i värphönsstallar. Dammhalterna<br />
är generellt höga i värphönsstallar men halterna är genomgående<br />
högre i system med lösgående värphöns jämfört<br />
med burstallar. Hönsens egen aktivitet ger upphov till<br />
huvuddelen av dammet. Oroliga höns som flaxar får mer<br />
damm att yra omkring. Regelbunden dammsugning, helst<br />
med centraldammsugare, minskar totalmängden damm i<br />
burstallar samt i anslutande utrymmen.<br />
Organiskt damm<br />
Djur, foder, strö och gödsel ger upphov till mycket organiskt<br />
damm. Exponering för organiskt damm kan ge upphov<br />
till sjukdomar i andningsorganen t.ex. kronisk<br />
luftrörskatarr, hosta, snuva och nästäppa. Dammpartiklar<br />
varierar mycket i storlek och de som är mindre än 5µm i<br />
diameter är så små att de följer med inandningsluften ner<br />
i lungornas alveoler och kan orsaka inflammatoriska förändringar<br />
i lungorna.<br />
Kvalsterbekämpning<br />
De allra flesta äggproducenter har större eller mindre problem<br />
med det röda hönskvalstret. Under produktionsomgången<br />
bekämpas kvalstren med kiselpulver, som ska<br />
blåsas in i alla skrymslen och vrår. Många producenter<br />
upplever detta som ett dammigt och besvärligt arbetsmoment<br />
och andningsskydd är en nödvändighet.<br />
Gödselgaser<br />
I värphönsstallar är det främst ammoniak som kan vålla<br />
besvär. Ammoniak kan förvärra effekterna av dammexponeringen<br />
genom att flimmerhåren i näsgångarna förlamas.<br />
Därmed riskerar man att damm tränger djupare ner i andningsvägarna.<br />
Undersökningar har visat att ammoniakhalten<br />
i stalluften sjunker om man gödslar ut ofta, t.ex. var tredje<br />
dag. Man kan också minska ammoniakhalten genom<br />
att evakuera frånluft i direkt anslutning till de ytor som är belagda<br />
med gödsel.<br />
58<br />
Andningsskydd bör användas vid arbete i hönsstallet.<br />
Buller<br />
Störande buller kan ge både psykologiska och fysiologiska<br />
effekter. Man kan känna trötthet och irritation, men också<br />
få ökad hjärtfrekvens, förhöjt blodtryck och utsöndring av<br />
stresshormoner. Egenskaper som påverkar upplevelsen är<br />
ljudets styrka samt dess frekvens- och tidskaraktär. Risken<br />
för störning kan inte bedömas enbart utifrån ett ljuds egenskaper,<br />
utan samma ljud kan ge skilda effekter i olika situationer<br />
och för olika personer. Den individuella<br />
känsligheten för buller är olika.<br />
Buller i värphönsstallar beror på hönsen, ventilationsfläktar,<br />
maskinell utrustning som t.ex. foderkedjor, gödselmattor,<br />
ägginsamlare etc. Det finns möjlighet att<br />
bullerdämpa ventilationsfläktar, men då påverkas samtidigt<br />
fläktens kapacitet. Ta kontakt med din leverantör om<br />
du tycker att fläktarna väsnas onödigt mycket. Använd hörselskydd<br />
om du upplever ljudet i stallet störande. Enligt<br />
djurskyddsbestämmelserna (L100) är maxgränsen för mekaniskt<br />
buller i djurstallar 65 dBA, vilket har betydelse<br />
även ur arbetarskyddssynpunkt.<br />
Olycksfallsrisker<br />
Inom fjäderfäproduktionen är olyckorna oftast inte så allvarliga,<br />
men de är ganska vanligt förekommande. Vid närkontakt<br />
med djuren, t.ex. vid in- och utlastning finns det<br />
risk för både riv- och bitskador. Användning av handskar<br />
och ögonskydd rekommenderas. I system med frigående<br />
höns krävs det att man går på inredningen, t.ex. vid tillsyn<br />
och kontroll av reden, djur och utrustning, eller vid insamling<br />
av djur till slakt. Eftersom inredningen inte är anpassad<br />
för att klättra på, finns risken att man halkar eller<br />
FOTO: OVE LITORELL
fastnar. Använd pallar eller upp- och nedvända drickabackar<br />
för att säkrare kliva upp och ned på spalten.<br />
Rengöringsarbetet mellan produktionsomgångar är ansträngande<br />
och kan upplevas som riskfyllt. Använd stövlar<br />
med bra mönster för att minska halkrisken. Arbeten<br />
med utgödslingsanordningar är också förenade med vissa<br />
olycksrisker.<br />
Skyddsutrustning<br />
Exempel på personlig skyddsutrustning är hörselskydd,<br />
andningsskydd, skyddsskor och skyddshandskar. För arbetet<br />
i hönsstallar är kanske andningsskyddet det viktigaste.<br />
Det bör alltid vara personligt och passa bäraren efter<br />
nödvändig justering. Finns det risk för höga dammhalter<br />
bör andningsskydd med dammfilter P2 användas.<br />
Att arbeta ensam<br />
Många i äggbranschen arbetar ensamma utan arbetskamrater,<br />
antingen som egenföretagare eller anställd. Hur man<br />
59<br />
9 ARBETSMILJÖ I ÄGGPRODUKTIONEN<br />
upplever det kan vara mycket olika, en del vantrivs medan<br />
andra tycker det är skönt att få sköta sitt arbete ensam.<br />
Oavsett om man trivs eller inte kan man ibland behöva diskutera<br />
med andra inom samma bransch. Ett bra sätt kan då<br />
vara att bilda erfa-grupper där man kan diskutera allt som<br />
rör produktionen. Där kan man utbyta erfarenheter, få råd<br />
och tips samt diskutera både problem och glädjeämnen.<br />
Ensamarbete kan också innebära risker och det är viktigt<br />
att tänka igenom vilka det är. En bra livförsäkring kan<br />
vara att ha ett larm runt halsen som är kopplat till larmet i<br />
stallet. Skulle du då råka ut för en olycka kan du snabbt få<br />
hjälp.<br />
Barn och ungdomar<br />
Att växa upp på ett lantbruk är oftast positivt för barnen,<br />
men det kan också vara en farlig och riskfylld miljö. Traktorer<br />
och maskiner skapar de allra värsta riskerna och<br />
andra farliga miljöer är brunnar, dammar, kemikalieförråd,<br />
maskinhallar och verkstäder.<br />
Vid tillsyn krävs att man klättrar på inredningen. För att minska olycksrisken bör man dock ha halksäkra skor!<br />
FOTO: ÅSA ODELROS
Men det är inte bara olycksrisker som barn och ungdomar<br />
utsätts för utan även buller och dålig luft. Barn får lättare<br />
hörselskador än vuxna och det är viktigt att skydda<br />
dem från skadligt buller. Kvalster, damm och mögel kan<br />
utlösa allergiska reaktioner och barn är mer känsliga än<br />
vuxna. När de vistas i bullriga och dammiga miljöer ska de<br />
ha rätt anpassade hörsel- och andningsskydd med bra passform<br />
och av god kvalitet.<br />
Regler för minderåriga<br />
I Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om Minderåriga<br />
1996:1, finns regler som gäller för barns och ungdomars<br />
arbetsmiljö. Den som inte fyllt 18 år är minderårig. När<br />
man väljer arbetsuppgifter till en minderårig ska särskild<br />
hänsyn tas till den minderåriges fysiska och psykiska förutsättningar.<br />
Betryggande säkerhet ska ges mot olycksfall,<br />
Läs mer<br />
På Arbetsmiljöverket finns omfattande information att<br />
hämta när det gäller regelverk, allmänna råd och information.<br />
Arbetsmiljöverket<br />
171 84 SOLNA<br />
Tfn: 08 730 90 00<br />
Fax: 08 730 19 67<br />
Arbetsmiljoverket@av.se<br />
www.av.se<br />
ADI-broschyrer:<br />
ADI 161 Anmäl din arbetsskada<br />
ADI 523 Att köpa nya maskiner<br />
ADI 460 Tips till dig som arbetar i lantbruket – Så undviker<br />
du att andas in det farliga dammet<br />
Böcker:<br />
H8 Arbetsmiljölagen med kommentarer<br />
H26 Arbetstidslagen med kommentarer<br />
H199 Aktiebolag och fysiska personer som arbetsgivare<br />
H302 Arbetsmiljöansvar och straffansvar<br />
Föreskrifter:<br />
1994:11 Allmänna råd om organiskt damm i lantbruk<br />
2001:03 Användning av personlig skyddsutrustning<br />
1994:01 Arbetsanpassning och rehabilitering<br />
2000:42 Arbetsplatsens utformning<br />
1998:01 Belastningsergonomi<br />
2005:16 Buller<br />
1982:03 Ensamarbete<br />
1999:07 Första hjälpen och krisstöd<br />
1996:01 Minderåriga<br />
1980:14 Psykiska och sociala aspekter på arbetsmiljön<br />
2001:01 Systematiskt arbetsmiljöarbete<br />
60<br />
belastningsskador, överansträngning, skador från buller<br />
och vibrationer samt andra förhållanden som kan medföra<br />
skadlig inverkan på den minderåriges hälsa och utveckling<br />
i fysiskt, psykiskt eller socialt avseende. Den minderårige<br />
ska också ha fått nödvändig utbildning om det aktuella arbetet<br />
samt ha tillgodogjort sig instruktionen.<br />
Arbete före 13 års ålder är förbjudet, med undantag för<br />
lätt utfodringsarbete, frukt- och bärplockning, rensning av<br />
trädgårdsland och liknande arbetsuppgifter i jordbruk som<br />
drivs av någon i den egna familjen.<br />
Det finns också särskilda bestämmelser när det gäller<br />
arbetstid. Mer information hittar du på<br />
www.av.se/teman/minderariga/<br />
Läs mer<br />
Alwall Svennefelt, Catharina och Lundqvist, Peter (2005)<br />
Hur skapas attraktiva och hälsosamma arbetsplatser inom<br />
svensk äggproduktion? Beställs från SLU i Alnarp.<br />
Dammexponering i djurstallar, Rapport 1998:11, Arbetarskyddsstyrelsen<br />
Arbetsmiljöverket www.av.se<br />
Lundqvist, Peter (1999) Att arbeta med höns – en arbetsmiljöhandbok.<br />
specialmedd. 233, SLU i Alnarp.
10<br />
Stall och<br />
inhysningssystem<br />
Ny-, om- eller tillbyggnad av ett stall eller annat förvaringsutrymme för fjäderfä ska i förväg godkännas ur<br />
djurskydds- och djurhälsosynpunkt. Det kallas förprövning och är ett krav om fler än 500 fjäderfän ryms på<br />
anläggningen efter den planerade byggnadsåtgärden. Har du strutsar är förprövning ett krav om du har<br />
fler än två djur. Med anläggning avses i det här sammanhanget en eller flera byggnader belägna på<br />
samma fastighet. Som ombyggnad räknas alla byggnadsåtgärder i befintliga byggnader, där man antingen<br />
förändrar stallets planlösning eller byter inredningstyp. Stallarna ska utformas så att det finns godtagbara<br />
förutsättningar att rädda djuren vid brand. Lantbrukets Brandskyddskommittés rekommendationer bör följas<br />
vid nybyggnad och större om- och tillbyggnad av stall. Reparationer och underhåll av befintlig inredning<br />
utan att stallets planlösning förändras, behöver inte förprövas. Dock gäller djurskyddsföreskrifterna utan<br />
undantag även för de stallar som inte behöver förprövas.<br />
Jordbruksverket är central tillsynsmyndighet då det gäller förprövning av djurstallar. Länsstyrelsen<br />
har det regionala ansvaret och handlägger varje enskilt ärende. Ansökan om förprövning görs på särskild<br />
blankett som tillsammans med byggnadsritningar lämnas till länsstyrelsen. Inga byggnadsåtgärder<br />
får göras innan länsstyrelsen beslutat om förhandsgodkännande. Innan byggnaden får användas ska<br />
länsstyrelsen göra en besiktning och kontrollera att den är uppförd enligt de tidigare godkända ritningarna.<br />
Byggnadskonsulenterna på länsstyrelsen, som handlägger förprövningsärendena kan även ge<br />
goda råd vid om- och nybyggnationer.<br />
Jordbruksverket har utrett, på uppdrag av regeringen, hur systemet med förprövning kan förenklas och<br />
förbättras. Ett förslag är bl.a. att även smittskyddsaspekter ska ingå.<br />
Djurskyddsbestämmelser<br />
och omsorgsprogram<br />
Vid ny- och ombyggnad av fjäderfästallar är det mycket<br />
att ta hänsyn till. I djurutrymmet är det djurskyddsbestämmelserna<br />
som sätter ramarna och anger minimimått.<br />
Äggbranschen har egna riktlinjer, ett s.k. omsorgsprogram,<br />
som ska bidra till kvalitetskontroll och en bättre djurhållning<br />
. I SFS – <strong>Svensk</strong>a Äggs omsorgsprogram läggs tyngdpunkten<br />
på djuromsorg, livsmedelskvalitet och smittskydd.<br />
Rikslikaren handhar det praktiska fältarbetet och kan också<br />
vara behjälplig vid planering av om- eller nybyggnation. I<br />
omsorgsprogrammet bedöms anläggningen i ett poängsystem<br />
med avseende på fågel- och gnagarsäkerhet, foderhantering,<br />
för- och packrum, personal- och<br />
biutrymmen, ägglager och hygiengräns. I själva djurutrymmet<br />
bedöms golv, väggar, stolpar, tak, belysning, inredningens<br />
funktion och mycket annat. Mer information<br />
kan fås från SFS – <strong>Svensk</strong>a Ägg. Om man är ansluten till<br />
<strong>Svensk</strong>a Äggs omsorgsprogram och uppnår tillräckligt hög<br />
poäng tillåts man, enligt djurskyddsbestämmelserna, att i<br />
61<br />
flervåningssystem ha upp till 9 höns/m 2 per tillgänglig area<br />
i stället för 7 höns/m 2 som annars är den högsta beläggningsgraden.<br />
Det är inte obligatoriskt att vara med i omsorgsprogrammet,<br />
men vissa handelskedjor kan ålägga<br />
producenten att delta i branschens omsorgsprogram för sin<br />
kvalitetssäkring.<br />
Djurskyddslagen (1988:534) och djurskyddsförordningen<br />
(1988:539) innehåller de grundläggande bestämmelserna<br />
om hur djur ska hållas och skötas. I<br />
Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd<br />
(DFS 2007:5) om djurhållning inom lantbruket, L 100,<br />
finns mer detaljerade regler. Här anges t.ex. minsta tillåtna<br />
utrymme för frigående värphöns fördelat på totalarea, rede<br />
och ströarea. Se tabell nedan. Motsvarande finns angivet<br />
även för värphöns i bur, för unghöns, avelshöns och slaktdjur.
Utrymme och övriga mått för frigående värphöns<br />
Högsta beläggning Envåningssystem under 2,4 kg: 9 höns/m2 tillgänglig area<br />
2,4 kg eller mer: 7,5 höns/m2 tillgänglig area<br />
1) Minst två tillgängliga för varje höna<br />
2) Centrumavstånd 300 mm, avstånd vägg 200 mm<br />
3) Ska vara utspridda utefter hela byggnadens längd<br />
Stallbyggnaden<br />
Flervåningssystem 7 höns/m2 tillgänglig area<br />
20 höns/m2 tillgänglig area<br />
Rede Fackrede 0,0125 m 2 /höna<br />
På svenska lantbruk är man ofta noga med att bygga ett<br />
hus som passar i in gårdsbilden. Tänk långsiktigt när du<br />
planerar för husets placering, ifall det senare blir aktuellt<br />
med t.ex. en utbyggnad. Kanske du funderar på att i framtiden<br />
använda egen spannmål till dina värphöns. Då är det<br />
bra om det inte är för långt mellan hönshuset och spann-<br />
62<br />
minsta area 0,075 m 2<br />
kortaste sidan 0,24 m<br />
Kollektivreden 0,010 m 2 /höna<br />
minsta area 0,140 m 2<br />
kortaste sidan 0,35 m<br />
Ströarea 1/3 av golvarean,<br />
dock minst 0.025 m 2 /höna<br />
Golv Lutning högst 12 %<br />
Vatten Rakt tråg 25 mm trågkant/höna<br />
Runt tråg 10 mm trågkant/höna<br />
Nippel eller kopp 1) Högst 10 höns/nippel eller kopp<br />
Fodertråg Rakt tråg 100 mm trågkant/höna<br />
Runt tråg 40 mm trågkant/höna<br />
Sittpinne 2) 150 mm/höna<br />
Fri höjd mellan<br />
våningar<br />
Flervåningssystem 0,45 m<br />
Antal våningar Flervåningssystem Högst 4<br />
Öppningar till utomhusytorna3) Höjd 0,35 m, bredd 0,40 m,<br />
dock minst 2,0 m totalt per 1 000 höns<br />
(ur DFS 2007:5 Saknr L 100)<br />
målstorken. Undvik, om möjligt, att placera husets långsida<br />
mot förhärskande vindriktning eftersom det kan påverka<br />
ventilationen och mängden tilluft. Tänk också på att<br />
det ska finnas plats för en lastbil med släp att vända på<br />
gårdsplanen, t.ex. vid foderleveranser.<br />
Vilken typ av hus man bygger beror på vilken typ av inredning<br />
man väljer att ha. Det är viktigt att hus och inredning<br />
passar ihop för att ventilationen ska fungera bra.<br />
Väljer du en inredning som är hög i mitten måste huset ha
hög takhöjd för att luften ska kunna passera runt. Har man<br />
däremot ett gammalt hus som ska byggas om, får man<br />
välja en inredning som passar huset och som ger bra förutsättningar<br />
för en väl fungerande ventilation.<br />
Formatet på nybyggda värphönsstallar bestäms av inredningstyp<br />
och beläggningsgrad. Hur långt huset är beror<br />
på antalet höns och utrustningens kapacitet. För att begränsa<br />
kostnaderna gäller det att utnyttja drivenheter till<br />
foderkedjor och gödselband maximalt. I ett långt hus blir<br />
det väldigt långa avstånd för personalen att förflytta sig i<br />
det dagliga arbetet men även vid t.ex. brand då stallet<br />
snabbt ska utrymmas. I långa stallar med frigående höns<br />
kan fördelningen av djur bli ojämn vilket kan orsaka problem<br />
bl.a. med temperaturstyrningen. En lösning på detta<br />
problem kan vara att dela in huset i flera sektioner och avgränsa<br />
med t.ex. en nätmellanvägg.<br />
Stallbyggnaden består ofta av förrum, motorrum, djurutrymme,<br />
packrum och kylrum.<br />
Hygiengränser<br />
Hygiengränser ska finnas in till förrummet och till varje<br />
djuravdelning. Dessa ska vara utformade så att man lätt<br />
byter skor innan man passerar in i nästa utrymme. Gränsen<br />
ska vara tydligt avgränsad med en skiva eller en bänk.<br />
Förrum<br />
Beroende på hur det ska användas kan förrummet vara utrustat<br />
på olika sätt. Det kan innehålla kontor, fikaplats och<br />
andra funktioner.<br />
Motorrum m.m.<br />
Motorrummet är ett utrymme som ofta är ljuddämpat. Där<br />
placeras t.ex. hydrofor, kompressor och reservelverk. Ur<br />
brandsynpunkt bör elcentral, ventilationsdator och larm-<br />
Äggen kan transporteras både i höjd- och sidled på s.k. pinnband.<br />
63<br />
10 STALL OCH INHYSNINGSSYSTEM<br />
anordningar inrymmas i ett eget avgränsat rum. Om det<br />
inte är möjligt kan det placeras i förrummet.<br />
Omklädningsrum och hygienutrymmen<br />
Har du anställd personal ska det finnas omklädningsutrymme<br />
med dusch, toalett och tvättställ samt möjlighet att<br />
hålla isär arbets- och gångkläder. Men även om du endast<br />
arbetar själv med dina höns kan det vara skönt att slippa få<br />
in arbetskläder i boningshuset.<br />
Ägginsamling<br />
Från redena rullar äggen ut på ett längsgående band som<br />
för äggen till ett tvärgående band för fortsatt transport in i<br />
packrummet. Banden kan vara gjorda av juteväv eller olika<br />
Hygiengränsen in till förrummet gör det enkelt och<br />
naturligt att byta skor innan man går in.<br />
FOTO: ASTRID LOVÉN PERSSON<br />
FOTO: ÅSA ODELROS
FOTO: ASTRID LOVÉN PERSSON<br />
En packmaskin spar tid och minskar belastningen på<br />
kroppen.<br />
plastmaterial. Det finns en mängd olika system för äggtransport,<br />
både horisontellt och vertikalt.<br />
Packrum<br />
I packrummet sorteras, packas och staplas äggen. Äggen<br />
kommer via ett band in i packrummet och smutsiga ägg<br />
sorteras bort manuellt. De rena äggen läggs på äggbrickor,<br />
i stora besättningar med hjälp av en packmaskin som sedan<br />
staplar brickorna på varandra. Har man under 10 000 höns<br />
kan man packa äggen manuellt om arbetstiden räcker till.<br />
En packmaskin spar inte bara tid utan minskar även belastningen<br />
på kroppen.<br />
Packrummet räknas som livsmedelslokal och ska därför<br />
lätt kunna rengöras och desinficeras. Ytorna bör vara släta<br />
och täta och fast utrustning bör placeras så att rengöringen<br />
inte försvåras. Lokalerna ska hållas rena och i gott skick.<br />
Äggen ska inte utsättas för främmande lukter eller kraftiga<br />
temperaturförändringar. Det är därför viktigt att ha ett isolerat<br />
utrymme med aktivt temperaturregleringssystem. Det<br />
ska också finnas handtvättställ utrustat med rinnande kallt<br />
och varmt vatten, tvålautomat och engångshanddukar eller<br />
motsvarande.<br />
Förpackningar och förpackningsmaterial ska förvaras<br />
torrt och rent. Tänk också på att packrummet är det utrymme<br />
där du och/eller din personal kommer att tillbringa<br />
många timmar och då kan det vara trevligt att ha ett fönster<br />
att titta ut igenom.<br />
Kylrum<br />
Äggen förvaras på pallar som förflyttas till kylrummet med<br />
hjälp av en pallyft. Storleken på kylrummet anpassas efter<br />
antal ägg och hur ofta packeriet hämtar äggen. Normalt<br />
hämtas äggen en eller två gånger i veckan. I packrummet<br />
64<br />
ska det finnas utrustning som mäter och registrerar temperaturen.<br />
Temperaturen i kylrummet ska, enligt EU-direktiv,<br />
vara 18 ºC men SFS omsorgsprogram ställer lite<br />
större krav och kräver att temperaturen inte överstiger<br />
15 ºC.<br />
Djurutrymme<br />
I djurutrymmet ska innerväggar och golv vara av ett material<br />
som är lätt att tvätta och desinficera. Det ska helst<br />
inte finnas några skarvar eller springor där damm, kvalster<br />
och andra kryp kan gömma sig.<br />
Fönster och dagsljusinsläpp<br />
Enligt Djurskyddsmyndighetens föreskrifter ska fjäderfästallar,<br />
liksom andra djurstall, ha fönster eller andra ljusinsläpp<br />
för dagsljus. Tyvärr finns det i dag inga riktlinjer<br />
hur dessa ska vara utformade för att man helt problemfritt<br />
ska kunna ge värphönsen tillgång till dagsljus under hela<br />
produktionen. Dagsljusinsläppen måste gå att stänga till helt,<br />
så att dagsljus inte sipprar in och stör ljusprogrammet.<br />
Det är olämpligt att släppa in direkt solljus i stallet, utan<br />
fönstren måste vid behov kunna avskärmas med markiser,<br />
jalusier eller annat. Indirekt dagsljus fungerar bättre och<br />
det pågår en del försök med utformning av sådana insläpp.<br />
Att släppa in dagsljus uppe vid taknocken och låta det spridas<br />
över hela husets längd kanske kan vara ett alternativ, i<br />
stället för att få punkter och fläckar av ljus där hönsen<br />
gärna skockar sig.<br />
Artificiell belysning<br />
Stallar ska vara försedda med artificiell belysning som inte<br />
orsakar obehag för djuren och som gör det möjligt att ha<br />
god tillsyn över djuren. Belysningen ska släckas och tändas<br />
genom dimning för att efterlikna gryning och skymning.<br />
Det är också bra att kunna reglera ljusintensiteten<br />
under produktionen. Höns är mycket känsliga för blinkande<br />
ljus, så om man vill ha lysrör i stallet måste de vara<br />
blinknings- eller flimmerfria. Ljuskällorna ska vara täta<br />
så att de tål rengöring. Monteringen av ljusarmaturer bör<br />
samordnas med installationen av ventilationsanläggningen.<br />
Är armaturerna fel placerade kan de störa luftströmmarna<br />
och medföra att ventilationen fungerar sämre.<br />
Armaturerna bör vidare vara placerade så tätt att det blir ett<br />
jämnt ljus över hela stallet, vilket minskar risken för golvägg<br />
eller andra fellagda ägg. På platser där man riskerar<br />
att få golvägg kan man gärna ha ljusare än i övriga stallet.<br />
Ventilation<br />
I ett värphönsstall är en välfungerande ventilationsanläggning<br />
en av de viktigaste faktorerna för att uppnå ett bra<br />
produktionsresultat och ett bra arbetsklimat. Vintertid är<br />
syftet med ventilationen att minska stalluftens innehåll av<br />
fukt och gaser, s.k. minimiventilation. På sommaren ska<br />
stalltemperaturen inte överstiga utetemperaturen med mer
FOTO: ASTRID OVÉN PERSSON<br />
än fyra grader, s.k. maximiventilation.<br />
Koldioxid, CO 2 , avges vid utandning, så ju fler höns<br />
desto mer koldioxid. När vi ventilerar späds koldioxidhalten<br />
ut. Koldioxidhalten kan ses som ett mått på ventilationens<br />
luftflöde i förhållande till antalet höns. I stallar med<br />
frigående höns och låg beläggning kan det vintertid vara<br />
svårt att hålla uppe temperaturen i stallet eftersom hönsen<br />
inte producerar tillräckligt med värme. För att kunna ventilera<br />
tillräckligt är det då nödvändigt med tillsatsvärme i<br />
någon form.<br />
Om man inte ventilerar tillräckligt ökar också luftfuktigheten<br />
vilket påverkar ströbädden negativt. Blir ströbädden<br />
fuktig ökar också ammoniakavgivningen. Halten<br />
ammoniak i stalluften påverkas även av djurtäthet och ventilationsflöde.<br />
Ammoniak avges från gödsel och därför är<br />
gödselhanteringen i stallet mycket viktig. Stallar med daglig<br />
utgödsling har de lägsta ammoniakhalterna. När lufthastigheten<br />
ökar kring gödseln, ökar också<br />
ammoniakavgivningen. Därför är placeringen av tilluftsdonen<br />
viktig. Friskluften bör tillföras i taket, jämnt fördelat<br />
i stallet och långt bort från gödseln. Luften ska sedan<br />
strömma så lång väg som möjligt innan den når golv, djur<br />
och gödselytor. Frånluftsdonen placeras jämnt fördelade<br />
för att få så jämn temperatur som möjligt i stallet. Det ska<br />
inte dra på djuren.<br />
Den ordinarie ventilationsanläggningen kan behöva<br />
kompletteras, framförallt sommartid. S.k. sommarfläktar<br />
kan monteras in på gaveln och ger extra ventilationskapacitet<br />
vid höga temperaturer. Fläktarna bör kompletteras<br />
med ”ljusfällor” för att hindra att ljus tränger in i stallet.<br />
Det löser man genom att montera plastlameller i en ram av<br />
galvaniserad plåt som sätts på den invändiga sidan, sugsidan.<br />
Detta gör att sugkapaciteten minskar så lite som möjligt.<br />
Man kan också öka luftcirkulationen i stallet med hjälp<br />
av cirkulationsfläktar. Då får man den varma luften i mitten<br />
av stallet att sprida sig ut mot kanterna. På detta sätt<br />
kan man förbättra både luftens och ströbäddens kvalitet.<br />
Det gör också att djuren fördelar sig jämnare i stallet, vilket<br />
i sin tur ger en jämnare fördelning av ägg i systemet.<br />
Det finns bursystem där minimiventilationen finns inbyggd<br />
i burarna, vilket samtidigt torkar gödseln till lägre<br />
ts-halt och mindre volym. Det systemet kan också kom-<br />
Sommarfläktar placeras på gaveln och ger extra ventilationskapacitet<br />
varma sommardagar.<br />
65<br />
10 STALL OCH INHYSNINGSSYSTEM<br />
pletteras med en värmeväxlare för att förvärma inluften<br />
vintertid.<br />
Luft får inte strömma mellan olika stallavdelningar via<br />
genomföringar i t.ex. ventilations-, utgödslings- och ägginsamlingssystem.<br />
Öppningar mellan stallavdelningar ska<br />
kunna stängas och vara stängda när de inte används.<br />
<strong>Modern</strong>a ventilationsanläggningar är tekniskt avancerade<br />
samtidigt som de används i dammiga miljöer. Det kan<br />
därför vara en bra lösning att sluta ett serviceavtal med försäljaren.<br />
Med ett serviceavtal får man regelbunden översyn<br />
av anläggningen och dess funktion och kan förebygga en<br />
del akuta reparationer.<br />
Inhysning och inredning<br />
Innan du bestämmer dig för en viss inredning ska du åka<br />
Efter Ventorp, M. & Michanek, P. (1995)<br />
Att bygga häststall – en idéhandbok.<br />
Principer för mekanisk ventilation med under-, neutraloch<br />
övertryck.
unt till kollegor och titta på olika system. Förbered dig<br />
väl innan besöket och skriv upp frågor och funderingar.<br />
Försök hitta ett system som du tror kan passa dig och be<br />
om att få vara med och praktisera under en dag.<br />
Värphöns kan inhysas i inredda burar eller vara frigående<br />
i envånings- eller flervåningssystem. Om du väljer<br />
att producera ekologiska ägg, ska hönsen vara frigående<br />
samt ha möjlighet att gå ut. Läs mer om ekologisk produktion<br />
i kapitel 1.<br />
Ta kontakt med marknadsföreträdare för att ta reda på<br />
om det finns efterfrågan på ägg från den produktionsinriktning<br />
du tänkt dig. Investera inte i en anläggning om du<br />
inte har avsättningen klar.<br />
Inredda burar<br />
Gemensamt för alla godkända burar i Sverige är att de ska<br />
vara utrustade med sittpinnar, rede, ströbad och klonötare.<br />
I Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd<br />
(DFS 2007:5) anges minimimått när det gäller tillgänglig<br />
area, redesarea, ströbadets area samt höjd och kortaste<br />
sida. I Sverige är det i dag tillåtet att ha högst 16 värphöns<br />
per bur. De burar som i dag finns på marknaden i Sverige<br />
har plats för 8–10 höns. Det är inte tillåtet att ha fler än tre<br />
burvåningar.<br />
Det finns några olika tillverkare som saluför sina burar<br />
i Sverige och innan man bestämmer sig för vilket fabrikat<br />
man ska investera i, är det bra att besöka några anläggningar<br />
som redan är igång. Då kan man fråga om för- och<br />
nackdelar med buren, t.ex. hur tillsynen fungerar samt hur<br />
Victorsson T8, inredd bur med plats för 8 hönor.<br />
66<br />
lätt eller svårt det är att sätta in respektive plocka ut höns<br />
ur burarna.<br />
Ska man sätta in inredda burar i en befintlig byggnad<br />
är det bra att ta hjälp av t.ex. försäljaren för att räkna ut<br />
hur många burar det går att få in. Gångarna mellan burraderna<br />
ska vara minst 90 cm. Burarna kan vara olika breda<br />
och djupa beroende på fabrikat och modell. Det är också<br />
viktigt att ta hänsyn till takhöjden, så att det blir tillräckligt<br />
med plats för luften att passera.<br />
Ströbaden ska fyllas på vid behov och det kan göras helt<br />
manuellt eller så kan ströet transporteras in med hjälp av<br />
skruvar. I större anläggningar ska påfyllningen vara halveller<br />
helautomatisk. Hönorna ska ha tillgång till ströbadet<br />
minst fem timmar per dygn. För att undvika att hönorna<br />
värper i ströbadet brukar det öppnas med hjälp av klocka<br />
när hönorna värpt färdigt vid lunchtid.<br />
Redena är försedda med en matta för att förhindra att<br />
hönsen ligger direkt på nätet. Mattan bör vara lätt att rengöra<br />
då den ofta blir nedsmutsad vilket ökar andelen smutsägg.<br />
En lösning kan vara att ha dubbla uppsättningar med<br />
redesmattor så att man kan lägga in en vid samma tillfälle<br />
som man tar bort den smutsiga. Äggen ska rulla försiktigt<br />
ut ur redet för att inte knäckas mot inredningen eller mot<br />
varandra. Tillverkarna kan ha löst problemet på olika sätt,<br />
vissa burar är försedda med en plastklädd wire som bromsar<br />
äggens hastighet.<br />
Sittpinnarna kan vara utformade på olika sätt. Undersökningar<br />
har visat att ovala pinnar i plast eller trä är bäst<br />
för hönans fötter och bröstben. Runda pinnar kan orsaka<br />
FOTO: VICTORSSON
östbensdeformationer, då hönan vilar. Plast är lättare att<br />
göra rent, trä bör bytas ut mellan omgångarna. Varje höna<br />
ska ha tillgång till minst 150 mm sittpinne.<br />
Burarna ska också vara utformade med klonötare så att hönornas<br />
klor inte förväxer, vilket annars kan orsaka skador.<br />
Utfodringen sker helautomatiskt i fodertråg med foderkedjor.<br />
Varje höna ska ha tillgång till minst 120 mm fodertråg.<br />
Hönorna får vatten i nipplar och minst två nipplar<br />
ska finnas åtkomliga från varje bur.<br />
Gödselhanteringen är också automatiserad. Under varje<br />
burrad finns gödselmattor som samlar upp gödseln som<br />
transporteras till husets kortsida. Där finns ett tvärgående<br />
gödselband, elevator eller skruv som för gödseln ut ur<br />
huset. Läs mer om gödsel och gödselhantering i kapitel 11.<br />
System för frigående höns<br />
Det finns två olika typer av system för frigående höns, envåningssystem<br />
och flervåningssystem. I system för frigående<br />
höns gäller det att inredningssystemet är planerat så<br />
att djuren inte hindras när de ska förflytta sig. T.ex. ska<br />
foder- och vattenlinjer vara placerade så att de inte hindrar<br />
hönsen att passera in eller ut ur redena. När det gäller vatten<br />
och vattentillförsel kan det vara värt att nämna att vattennipplarna<br />
ska vara anpassade till värphöns och<br />
vattenflödet ska vara anpassat till nippeln.<br />
Envåningssystemet är det system för frigående höns<br />
som funnits längst i Sverige. Det ger en låg beläggning i<br />
stallet, maximalt 9 höns/m 2 tillgänglig yta enligt djurskyddsbestämmelserna.<br />
Hönsen har tillgång till ströbädd, sittpinnar och värpreden<br />
och kan röra sig fritt i stallet. Ströbädden består oftast<br />
av kutterspån där hönsen kan sprätta och sandbada. Sittpinnarna<br />
får inte vara placerade över ströytan, utan ska placeras<br />
över gödselytan som ofta är täckt med plastspalt.<br />
Sittpinnarna ska heller inte vara placerade så att spillning<br />
kan falla på djur som sitter under. Gödseln, som samlas<br />
under spalten ska helst köras ut varje dag med skrapor eller<br />
67<br />
Principskiss på envåningssystem.<br />
10 STALL OCH INHYSNINGSSYSTEM<br />
Principskiss på en inredd bur.<br />
(Källor: LivsmedelsSverige, www.livsmedelssverige.se/hona)<br />
motsvarande. I äldre stall saknas ofta utgödslingsanordning<br />
och gödseln lagras i stallet under hela produktionsomgången,<br />
s.k. permanent gödsellagring. Dessa stallar<br />
kommer ofta upp i för höga ammoniakhalter under senare<br />
delen av omgången. I dag är det inte tillåtet att bygga nya<br />
stallar utan automatisk utgödsling.<br />
Envåningssystemet kan vara utformat på lite olika sätt<br />
men är ett tekniskt ganska okomplicerat system med relativt<br />
lite inredning. Värpredena kan vara placerade i mitten<br />
av huset eller utefter väggarna.<br />
Flervåningssystemen fick en renässans i samband med<br />
omställningen från oinredda burar till frigående höns då<br />
nya system utvecklades. Ett flervåningssystem ger en<br />
högre beläggning i huset, ända upp till 20 höns per m 2 golvarea.<br />
Det varierar mellan de olika systemen och fabrikaten.<br />
Stora delar av golvytan kan användas som ströyta,
RED-L system (Resting, Eating, Drinking and Laying) efter Vencomatic, www.vencomatic.com<br />
Natura Nova från Big Dutchman<br />
68
vilket är nödvändigt för att uppfylla kravet om 0,025<br />
m 2 /höna.<br />
I ett flervåningssystem får hönsen förflytta sig även i<br />
höjdled för att hitta mat, vatten och rede. En förutsättning<br />
för att unghönsen fort ska lära sig att hitta i systemet är att<br />
de är uppfödda i ett liknade system. Det är dessutom ett<br />
krav enligt djurskyddsbestämmelserna. Risken är annars<br />
att de vid insättningen inte får tillgång till mat och vatten.<br />
För att förhindra felaktigt lagda ägg är det viktigt att redet<br />
är det bästa stället för hönan att värpa på. Det får inte finnas<br />
några trevliga och mörka hörn på golvet eller på spalten<br />
där hon hellre vill lägga sina ägg. Det innebär att<br />
ljuskällorna bör vara placerade så att det blir ungefär lika<br />
ljust överallt.<br />
Reden<br />
Läs mer<br />
De olika systemen och inredningarna kan kombineras med<br />
olika typer av reden. I Djurskyddsmyndighetens föreskrifter<br />
och allmänna råd anges minimimåtten per höna i<br />
kolonireden. I kommersiella system används endast kollektiva<br />
reden, s.k. kolonireden, där flera höns får plats samtidigt.<br />
Redena är oftast tillverkade i trä, plast eller<br />
galvaniserad plåt och är försedda med någon typ av stängningsanordning.<br />
Redena öppnas och stängs med hjälp av<br />
tidur vid lämpliga tidpunkter, för att inte hönorna ska bli<br />
liggande i redena och smutsa ned. Ägget ska sedan, med<br />
låg hastighet, rulla undan på ett äggband bakom eller framför<br />
redet. Är redena placerade i dubbla rader, kan äggbandet<br />
vara gemensamt för båda raderna. I redena ligger en<br />
turfmatta som ska hålla sig ren på ytan och vara lätt att rengöra.<br />
Redets tak ska gå att öppna för att underlätta inspektion.<br />
För att hönan ska få vara lite ifred när hon värper<br />
Ascárd, Kristina och von Wachenfelt, Eva (1997) Stallar för äggproduktion: höns på golv i lågbeläggningssystem.<br />
LBT; SLU i Alnarp.<br />
Brandskydd Förebygg brand och rädda djur – Ditt ansvar. Information från Lantbrukets Brandskyddskommitté,<br />
www.lantbruketsbrandskydd.nu<br />
Jordbruksverkets rådgivningsbrev:<br />
– Viktiga val – hur ska hönshuset inredas? – Eric Magnusson<br />
– Nr 4. Ventilerar du rätt? – Christer Nilsson<br />
– Nr 6. Sittpinnar och strö ger bättre djurmiljö och säkrare äggproduktion– Jackis Bengtson, Eric Magnusson<br />
– Nr 8, mars 2003. Den livsviktiga stallmiljön – Jackis Bengtson<br />
– Nr 11, augusti 2003. Fönster och ljus i hönsstallar – Jackis Bengtson<br />
LivsmedelsSverige – Hönshållning och äggproduktion, www.livsmedelssverige.org/hona<br />
Odelros, Åsa och Gustafsson, Gunnela (2007) Rastgårdar för ekologiska höns. Jordbruksverket, Jordbruksinformation 3-2007<br />
ISSN 1102-8025<br />
69<br />
10 STALL OCH INHYSNINGSSYSTEM
11<br />
Hönsgödsel<br />
– en värdefull resurs<br />
Hönsgödsel är en värdefull resurs med ett högt innehåll av växtnäring och energi. Gödselns slutegenskaper<br />
påverkas av olika faktorer som inhysningssystem, utfodring, utgödslingsintervaller, gödsellagring och<br />
spridningsteknik. Följande beskrivning av hönsgödselns egenskaper och hur dessa påverkas av hantering<br />
och lagring m.m. utgör en sammanfattning av ”Jordbruksinformation 13 – 2005, ”Fjäderfägödsel – en värdefull<br />
resurs” från Jordbruksverket, publicerad i juni 2005.<br />
Hönsgödsel - egenskaper<br />
Den färska hönsgödseln består av urin och träck, som hos<br />
höns utsöndras tillsammans. I den lagrade gödsel kan<br />
också ingå små mängder foderrester och strömedel. Vatteninnehållet<br />
i gödseln kan öka vid läckande vattennipplar<br />
eller annat vattenspill.<br />
Innehållet av växtnäring i hönsgödsel är ganska lika i<br />
besättningar som använder samma sorts eller likvärdigt<br />
foder. I besättningar med ett proteinrikare foder produceras<br />
en kväverikare gödsel. Tack vare de senaste årens utveckling<br />
av foder med tillsats av enzymet fytas förbättras<br />
upptagningen av fosfor i fodret. Det har därför varit möjligt<br />
att minska fosforhalterna i fodret, vilket i sin tur lett till<br />
betydligt lägre fosforinnehåll i hönsgödseln. – I helt färsk<br />
hönsgödsel är torrsubstanshalten cirka 30 %. Den färska<br />
hönsgödseln innehåller<br />
• 1,2–1,5 % totalkväve (12–15 kg per ton)<br />
• 0,3–0,4 % fosfor (3–4 kg per ton)<br />
• 0,4–0,6 % kalium (4–6 kg per ton).<br />
Gödselanalyser från KRAV-godkända system har visat att<br />
kaliuminnehållet i den hönsgödseln är betydligt lägre än i<br />
konventionella system med burar eller frigående höns.<br />
70<br />
Kväve<br />
Den färska hönsgödseln har ett högt innehåll av kväve.<br />
Detta totalkväve finns i de tre huvudformerna<br />
– urinsyra, cirka 60 %<br />
– ammoniumkväve, cirka 10 %<br />
– organiskt (fastare) bundet kväve, cirka 30 %.<br />
Andelen kväve i form av urinsyra och ammoniumkväve är<br />
högre i hönsgödsel än i svin- och nötkreatursgödsel. Därför<br />
sker det lättare förändringar av kväveformerna i hönsgödseln<br />
under hantering och lagring då andelen<br />
ammoniumkväve ökar. Därmed stiger riskerna för kväveförluster<br />
om inte lagring och spridning sker med omsorg.<br />
Hönsgödsel är ett effektivt gödselmedel tack vare den låga<br />
kvoten mellan kol och kväve. Vid denna låga kvot (högst<br />
cirka 10) binds kvävet i mindre omfattning i marken och<br />
Hönsgödsel under tak.<br />
FOTO:OVE LITORELL
växterna kan därför lättare ta del av det växttillgängliga<br />
kvävet.<br />
I den färska hönsgödseln sker en mer eller mindre snabb<br />
förändring av kväveformerna beroende på yttre förutsättningar.<br />
Urinsyran bryts ner i olika steg och omvandlas till<br />
ammoniumkväve, som är direkt tillgängligt för växterna.<br />
Denna kväveomvandling sker med hjälp av olika mikroorganismer<br />
och gynnas av tillgång på syre och vatten,<br />
hög temperatur och högt pH-värde.<br />
I takt med att andelen ammoniumkväve ökar i hönsgödseln<br />
ökar dock också riskerna för kväveförluster genom<br />
avgång av ammoniak. Denna ammoniakavgång påverkas<br />
bland annat av<br />
– hönsgödselns torrsubstanshalt<br />
– lagringstemperaturen<br />
– pH-värdet i hönsgödseln.<br />
Vid låga torrsubstanshalter (flytgödsel) blir ammoniakavgången<br />
liten på grund av den syrefria miljön. Ammoniakavgången<br />
ökar i takt med stigande torrsubstanshalt upp till<br />
ett maximum, troligen vid 40–60 % torrsubstanshalt. Därefter<br />
avtar ammoniakförlusterna på grund av för låg vattentillgång.<br />
Ammoniakavgången gynnas av hög temperatur. Därför<br />
blir ammoniakförlusterna från gödsellagringen högre<br />
under sommaren än under vintern. Tätare utgödslingsintervaller<br />
under den kalla årstiden medför att gödseln kyls<br />
ner fortare och därmed minskas kväveförlusterna.<br />
Höga pH-värden gynnar ammoniakavgången. Ytkalkning<br />
av hönsgödsel för att minska flugförekomsten kan<br />
därför bidra till ökade kväveförluster. Det saknas dock<br />
uppgifter om hur kväveförlusterna påverkas genom ytkalkning.<br />
Fosfor och kalium<br />
Hönsgödselns innehåll av fosfor och kalium påverkas normalt<br />
i mycket liten utsträckning av hantering och lagring.<br />
Så gott som all fosfor och kalium i hönsgödseln hamnar<br />
därför i marken vid spridning och nedbrukning förutsatt<br />
att gödseln lagras tätt och ingen ytavrinning sker. I vissa<br />
fall kan det dock ske förluster, t.ex. genom att<br />
– fosfor försvinner på lerjordar med grova spricksystem<br />
i kombination med hög nederbörd<br />
– fosfor och kalium försvinner genom ytavrinning av<br />
gödselpartiklar från kuperade åkrar<br />
– kalium lakas ut på lättare jordar.<br />
Växtnäringsberäkningar<br />
Hönsgödselns växtnäringsinnehåll kan beräknas genom<br />
– egna gödselanalyser<br />
– växtnäringsberäkningar<br />
– riktvärden.<br />
En gödselanalys kostar cirka 750 kr och omfattar i regel<br />
analyser av torrsubstans, totalkväve, ammoniumkväve,<br />
71<br />
11 HÖNSGÖDSEL - EN VÄRDEFULL RESURS<br />
fosfor, kalium och magnesium. Säkra analysresultat förutsätter<br />
att gödselprovet tas ut så att det blir representativt<br />
för hela gödselpartiet. Vid provtagning i lagrade gödselpartier<br />
är det därför viktigt att delprover tas från olika djup<br />
och olika delar av gödsellagret.<br />
Växtnäringsbalanser kan beräknas med ett särskilt program,<br />
”STANK in MIND”, från Jordbruksverket. Detta beräkningsprogram<br />
innehåller en omfattande databas med<br />
uppgifter om olika fodermedel och andra produkters växtnäringsinnehåll,<br />
gödselmängder och normtal för kväveförluster<br />
i stall, under lagring och vid spridning.<br />
Växtnäringsberäkningar kan utföras av konsulter vid olika<br />
rådgivningsorganisationer. Sådana beräkningar är i regel<br />
kostnadsfria tack vare stöd genom särskilda miljömedel.<br />
Uppgifter om riktvärden för växtnäringsinnehåll i hönsgödsel<br />
grundar sig på forskning, försök och praktik. Halterna<br />
av växtnäring i hönsgödsel har sammanställts i en<br />
särskild JTI-rapport nr 349, ”Halter av växtnäring och<br />
spårelement i lagrad gödsel från värphöns”, publicerad i<br />
september 2006.<br />
Hönsgödsel<br />
– mängder och växtnäringsinnehåll<br />
Mängder<br />
Värphöns utsöndrar cirka 30 g gödsel (torrsubstans) per<br />
dygn. Per år motsvarar detta cirka 11 kg torrsubstans per<br />
höna. Vid en torrsubstanshalt i hönsgödseln på 30 % motsvarar<br />
detta cirka 38 kg gödsel (våtvikt) per år.<br />
Volymen hönsgödsel per höna och år är svårare att beräkna<br />
beroende på varierande specifik vikt (ton per m 3<br />
gödsel). I beräkningsprogrammet ”STANK in MIND”<br />
anges mängden gödsel från värphöns till 0,039 m 3 per<br />
hönsplats och år. Detta värde gäller då den färska gödseln<br />
transporterats ut till gödsellagret med skruv. Vid skrapeller<br />
bandtransport blir gödselvolymen troligen högre, särskilt<br />
i början av lagringen.<br />
Krav på lagringsutrymmen för hönsgödsel<br />
Behovet av lagringsutrymmen för hönsgödseln<br />
styrs av företagets läge och storlek. För alla värphönsföretag<br />
med mer än 100 djurenheter (10 000<br />
värphöns) ska lagringsutrymmet täcka minst 10<br />
månaders gödselproduktion. Inom samtliga känsliga<br />
områden omfattas också företag med 10 –<br />
100 djurenheter av kravet på 10 månaders lagringskapacitet<br />
från och med den 1 juli 2007. Bestämmelser<br />
om lagringsutrymmen finns i<br />
Jordbruksverkets förordning SFS 1998:915 och föreskrift<br />
SJVFS 2006:66. Se för övrigt ”Jordbruksinformation<br />
13 – 2005” (sid 10).
Växtnäringsberäkning för gödsel från 10 000 frigående höns<br />
Förutsättningar: årsproduktion 17,4 kg ägg/höna; foderkvot 2,2 kg per kg ägg; fytastillsats<br />
Produkt Mängd, kg Innehåll av …<br />
kväve, kg<br />
Tillförsel<br />
72<br />
fosfor, kg kalium, kg<br />
Fodermedel 382 000 9 940 1 800 2 200<br />
Unghöns 10 000 270 60 30<br />
Summa 10 210 1 860 2 230<br />
Bortförsel<br />
Ägg 174 000 3 300 350 280<br />
Slakthöns 14 000 380 85 40<br />
Summa 3 680 435 320<br />
Differens (före kväveförluster) 6 530 1 425 1 910<br />
Växtnäringsberäkning för gödsel från 10 000 höns i inredda burar<br />
Förutsättningar: årsproduktion 17,4 kg ägg/höna; foderkvot 2,0 kg per kg ägg; fytastillsats<br />
Produkt Mängd, kg Innehåll av …<br />
kväve, kg<br />
Tillförsel<br />
fosfor, kg kalium, kg<br />
Fodermedel 348 000 8 590 1 670 2 000<br />
Unghöns 10 000 270 60 30<br />
Summa 8 860 1 730 2 030<br />
Bortförsel<br />
Ägg 174 000 3 300 350 280<br />
Slakthöns 14 000 380 85 40<br />
Summa 3 680 435 320<br />
Differens (före kväveförluster) 5 180 1 295 1 710
Växtnäringsinnehåll<br />
Växtnäringsinnehållet i hönsgödseln påverkas av fodersammansättningen<br />
och foderbehov per kg producerade<br />
ägg. En högre proteinhalt i fodret ger ett högre kväveinnehåll<br />
i gödseln. Ett fytasberikat foder leder till en sänkning<br />
av fosforinnehållet i hönsgödseln. Vid ett större<br />
foderbehov per kg producerade ägg (foderkvot) ökar växtnäringsinnehållet<br />
i gödseln.<br />
Följande två exempel för 10 000 värphöns visar det beräknade<br />
växtnäringsinnehållet i gödseln från frigående<br />
höns (se övre tabellen på sidan 72) och från höns i inredda<br />
burar (se nedre tabellen på sidan 72). Differensen på sista<br />
raden i varje tabell motsvarar hönsgödselns växtnäringsinnehåll<br />
utan hänsyn till de kväveförluster som uppstår i<br />
efterföljande lagring, hantering, spridning och nedbrukning.<br />
Krav på spridningsarealer för hönsgödsel<br />
Behovet av spridningsarealer för hönsgödsel styrs av<br />
gödselns innehåll av fosfor. Den mängd fosfor som<br />
tillförs med stallgödseln får inte överstiga 22 kg totalfosfor<br />
per hektar räknat som ett genomsnitt under en<br />
5-årsperiod. – Under en övergångstid fram till<br />
1 januari 2013 kan dock följande högsta antal höns<br />
per ha spridningsareal användas som schablon:<br />
System Utan fytas Med fytas<br />
Frigående 100 150 höns per ha<br />
Bur 100 165<br />
Anmärkning: Hönsföretag som får ett tillstånd eller<br />
gör en anmälan enligt miljöbalken måste följa<br />
reglerna om begränsning av mängden totalfosfor till<br />
22 kg per ha.<br />
Hönsgödsel<br />
– lagring, hantering och spridning<br />
Den färska hönsgödselns stora och värdefulla mängd<br />
kväve påverkas av efterföljande lagring och hantering i<br />
och utanför hönsstallet. Kväveförlusterna kan bli betydande<br />
redan inför spridning och nedbrukning av gödseln.<br />
Ytterligare stora förluster kan uppstå om hönsgödseln inte<br />
nedbrukas tillräckligt snabbt efter spridningen på åkern.<br />
Kväveförluster i hönsstallet<br />
Kväveförlusterna i hönsstallar sker genom ammoniakavgång<br />
med ventilationsluften och varierar mellan olika stalltyper<br />
och under året. I beräkningsprogrammet ”STANK in<br />
MIND” anges kväveförlusterna i hönsstallar till 10 % av<br />
totalkvävet utom för värphöns på ströbädd (35 % kväveförluster).<br />
Kväveförlusterna i hönsstallet påverkas av föl-<br />
73<br />
11 HÖNSGÖDSEL - EN VÄRDEFULL RESURS<br />
jande faktorer:<br />
– Hönsgödselns torrsubstanshalt. Vid mycket låga eller<br />
höga torrsubstanshalter minskar ammoniakavgången.<br />
Förtorkning av gödseln i stallet borde därför ge lägre<br />
kväveförluster, men förtorkningen ger samtidigt kraftigare<br />
luftrörelser, som kan öka ammoniakavgången.<br />
– Stalltemperatur. Vid högre temperatur ökar ammoniakavgången,<br />
som därför blir högre under varma dagar<br />
med högre innertemperatur. Under vintern kyls stallgödseln<br />
av i gödsellagret och därmed minskas ammoniakavgången.<br />
Det är därför en fördel med tätare<br />
utgödslingsintervaller under den kalla årstiden.<br />
– pH-värdet i hönsgödseln. Högre pH ger en högre ammoniakavgång.<br />
– Lagringstid/utgödslingsintervall. Mätningar har visat att<br />
omvandlingen till ammoniak i den färska hönsgödseln<br />
startar på allvar efter cirka fem dagar, som därför bör<br />
vara längsta utgödslingsintervall. Vid tätare utgödsling<br />
ökar dock slitaget på utrustningen.<br />
– Beläggningsgrad. Kväveförlusterna ökar med beläggningsgraden.<br />
Förlusterna per m 2 produktionsyta är därför<br />
större i hönsstallar med bursystem och<br />
flervåningssystem än i stallar med envåningssystem.<br />
– Stallventilation. Under sommaren med kraftigare ventilation<br />
ökar lufttillförseln och luftrörelserna, vilket ökar<br />
ammoniakavgången.<br />
– Storlek på gödselbemängda ytor. I hönsstallar med envåningssystem<br />
och stor andel djupströytor blir de gödselbemängda<br />
ytorna relativt stora, vilket medför större<br />
ammoniakförluster än i andra stalltyper.<br />
Bestämmelser om luftföroreningar i hönsstallar<br />
Koncentrationen av ammoniak i stalluften mäts i ppm<br />
(parts per million). Hög koncentration av ammoniak i<br />
stallet påverkar arbets- och djurmiljön negativt. Enligt<br />
djurskyddsbestämmelserna är högsta tillåtna ammoniakhalt<br />
10 ppm i system med inredda burar och för<br />
flervåningssystem och 25 ppm för övriga inhysningssystem.<br />
I Arbetsmiljöverkets föreskrifter gäller nivågränsvärdet<br />
25 ppm ammoniak vid 8 timmars arbete i djurstallar.<br />
Det finns också ett takgränsvärde på 50 ppm<br />
ammoniak för en 5-minutersperiod.<br />
Kväveförluster i gödsellager<br />
I gödsellagret kan kvävet i hönsgödseln lätt omvandlas och<br />
betydande kväveförluster uppstå genom ammoniakavgång.<br />
Det finns också ett samband mellan ammoniakavgång och<br />
risker för luftstörningar. I beräkningsprogrammet ”STANK<br />
in MIND” anges kväveförlusterna, uttryckt i % av ursprunglig<br />
mängd totalkväve, till 20 % för djupströgödsel,<br />
12 % för fast- och kletgödsel och 1 – 8 % för flytgödsel be-
Gödselhus för värphönsgödsel<br />
roende på täckning.<br />
Kväveförlusterna vid gödsellagringen kan minskas genom<br />
olika åtgärder som reducerar ammoniakavgången, t.ex.<br />
genom att<br />
– undvika uppfuktning och vindrörelser under lagringstiden,<br />
helst genom lagring under tak i gödselhus. Lagringen<br />
kan också ske på platta med tät täckning med<br />
material som används för täckning av plansilor eller<br />
flisupplag vid skogsavverkning. Denna metod kan användas<br />
vid lagring hos gödselmottagande gårdar med<br />
friställda plansilor<br />
– tömma gödsellagret helt inför vårbruket för att undvika<br />
högre lagringstemperatur<br />
– undvika bearbetningar och flyttningar av hönsgödseln<br />
för att undvika ökat lufttillträde<br />
– samla upp eventuellt kväverik överskottsvätska från<br />
gödsellagret i en tät eller täckt behållare<br />
– blanda upp hönsgödseln med vatten eller flytgödsel hos<br />
gödselmottagare. Det går dock åt ganska stora mängder<br />
vatten eller flytgödsel för att få en pumpbar flytgödsel.<br />
Vid uppblandning med flytgödsel ökar riskerna<br />
för separation och luktolägenheter.<br />
Kväveförluster vid<br />
spridning och nedbrukning<br />
Den lagrade hönsgödseln innehåller som regel en stor<br />
andel växtnäringstillgängligt men också lättflyktigt ammoniumkväve.<br />
Vid spridningen kan kväveförlusterna bli<br />
mycket stora om gödseln inte brukas ned snabbt. Vid nedbrukning<br />
inom en timme försvinner troligen 10–20 % av<br />
74<br />
gödselns ammoniumkväve. Vid nedbrukning inom 12 timmar<br />
kan förlusterna öka till 50 %. Utan nedbrukning, t.ex.<br />
till vall, kan troligen upp till 90 % av ammoniumkvävet<br />
försvinna.<br />
Bestämmelser om spridning av hönsgödsel<br />
Hönsgödsel som sprids under perioden 1 december<br />
– 28 februari ska brukas ned samma dag. Inom känsliga<br />
områden finns olika begränsningar för spridningstidpunkter,<br />
spridningsmängder, spridning på<br />
snötäckt, frusen, vattenmättad eller översvämmad<br />
mark m.m. Bestämmelser om spridning av hönsgödsel<br />
finns i Jordbruksverkets förordning SFS 1998:915<br />
och föreskrift SJVFS 2006:66. Se för övrigt ”Jordbruksinformation<br />
13 – 2005” (sid 22).<br />
Värdering av hönsgödsel<br />
I takt med ökade besättningsstorlekar ökar också användningen<br />
av hönsgödsel utanför det egna företaget. Hönsgödsel<br />
har hög torrsubstanshalt och högt växtnärings- och<br />
energiinnehåll. Den är därför förhållandevis lätt att transportera<br />
och kan tack vare det värdefulla innehållet transporteras<br />
över längre sträckor med större transportfordon.<br />
Hönsgödseln kan värderas med hänsyn till växtnäring och<br />
energi. Hönsgödsel från vissa uppfödningssystem (frigående)<br />
är KRAV-godkänd och kan därför vid stallgödselavtal<br />
med ekologiska odlare betinga ett betydligt högre<br />
värde.
Stallgödselavtal<br />
Avtal måste finnas om stallgödsel ska spridas på annans<br />
mark om syftet är att uppfylla kraven på spridningsareal.<br />
Bestämmelser om stallgödselavtal finns i<br />
Jordbruksverkets förordning SFS 1998:915 och föreskrift<br />
SJVFS 2006:66. Se för övrigt ”Jordbruksinformation<br />
13 – 2005” (sid 29).<br />
Växtnäringsvärdet i hönsgödsel<br />
Hönsgödselns totala växtnäringsvärde utgörs i första hand<br />
av växtnäringseffekterna under spridningsåret och i andra<br />
hand av efterverkan under följande år.<br />
Under spridningsåret ger hönsgödselns fosfor och kalium<br />
samma effekt som motsvarande mängd handelsgödsel.<br />
För det allt dyrare kvävet varierar effekten bland annat<br />
beroende på hur gödseln hanteras och sprids, aktuell gröda,<br />
temperatur och fukthalt i marken. Det är därför svårt att<br />
ange den exakta kväveeffekten från hönsgödsel under<br />
spridningsåret. Enligt schablonvärden uppgår kvävevärdet<br />
uttryckt i kg per ton gödsel (våtvikt) till 4–6 kg för hönskletgödsel<br />
och 2–3 kg för flytgödsel.<br />
Hönsgödselns efterverkan utgörs av kväveeffekter och<br />
bördighetsförbättringar. Kväveffekten uppskattas till 10<br />
kg kväve per ton torrsubstans i gödseln. För bördighetsförbättringar<br />
finns ett grovt schablonvärde på 10 kr per ton<br />
för fasta gödselslag.<br />
Läs mer<br />
• Bestämmelser om lagringsutrymmen finns i Jordbruksverkets<br />
förordning SFS 1998:915 och föreskrift<br />
SJVFS 2006:66.<br />
• Bestämmelser om spridning av hönsgödsel finns i Jordbruksverkets<br />
förordning SFS 1998:915 och föreskrift<br />
SJVFS 2006:66.<br />
• Bestämmelser om stallgödselavtal finns i Jordbruksverkets<br />
förordning SFS 1998:915 och föreskrift SJVFS<br />
2006:66.<br />
75<br />
Läs mer<br />
11 HÖNSGÖDSEL - EN VÄRDEFULL RESURS<br />
Stallgödselvärdering med ”Greppa näringen”<br />
Det finns en utförlig beskrivning av stallgödselvärdering<br />
i foldern ”Din stallgödsel är värdefull. Sprid den<br />
vid rätt tidpunkt och med god teknik”. Foldern ges ut<br />
av projektet Greppa näringen och kan beställas via<br />
webbplatsen (www.greppa.nu). Du kan även gå in på<br />
stallgödselportalen på www.greppa.nu/stallgodsel<br />
och beräkna fram ett värde utifrån dina egna förutsättningar.<br />
Energivärdet i hönsgödsel<br />
I ett värphönsföretag omsätts stora mängder energi. Enligt<br />
en översiktlig energianalys för en hönsbesättning med<br />
drygt 30 000 värphöns tillförs årligen en energimängd<br />
motsvarande cirka 500 m 3 eldningsolja. Huvuddelen av<br />
den tillförda energin, drygt 95 %, kommer från fodret.<br />
Drygt hälften av den tillförda energin försvinner genom<br />
ventilation och byggnadsskal. Cirka 25 % av den tillförda<br />
energin finns kvar i hönsgödseln.<br />
I takt med ökade energipriser blir det intressant att återvinna<br />
de stora energimängderna i hönsgödseln. Detta kan<br />
ske genom rötning av gödseln för framställning av biogas.<br />
Årsproduktionen av gödsel från en höna skulle enligt laboratorieförsök<br />
räcka till att producera biogas med ett<br />
energivärde motsvarande cirka 2 liter bensin. Biogasen kan<br />
användas för att driva en motor som genererar cirka 2/3<br />
värmeenergi och 1/3 elenergi. Biogasen kan också uppgraderas<br />
och renas till fordonsgas. Förutsättningarna för<br />
användning av fjäderfägödsel för produktion och användning<br />
av biogas studeras i särskilda utvecklingsprojekt med<br />
stöd av Jordbruksverket m.fl.<br />
”Din stallgödsel är värdefull. Sprid den vid rätt tidpunkt och<br />
med god teknik”. Folder utgiven av projektet Greppa näringen,<br />
www.greppa.nu.<br />
Litorell, Ove (2005) Jordbruksinformation 13 – 2005,<br />
”Fjäderfägödsel – en värdefull resurs” från Jordbruksverket.
12<br />
Ekonomi<br />
i äggproduktionen<br />
Ekonomin för de svenska äggproducenterna har försämrats under de senaste åren. I första hand beror det<br />
på omställningen till nya inhysningssystem som har fördyrat produktionen. Det ledde även till en viss överproduktion,<br />
då flera nya äggproducenter startade samtidigt som de gamla burarna inte avvecklades som<br />
planerat. Andra faktorer har också haft stor betydelse. Importen av ägg och framförallt äggprodukter till<br />
livsmedelsindustrin ökade och därmed även prispressen på packerierna. En del konsumtionsägg har importerats<br />
från Finland vilket är ett av de fåtal länder som kan exportera ägg till Sverige p.g.a. den svenska<br />
salmonellagarantin. Däremot kan ägg som används till industriråvara importeras från andra länder p.g.a.<br />
att de pastöriseras. Vi äter mer och mer färdiglagad mat, och därmed ökar vår konsumtion av industriägg<br />
samtidigt som vi konsumerar färre skalägg. Detta sammantaget har lett till ett lägre äggpris till producenterna.<br />
Förutom detta har foderkostnader och energipriser stigit, så det ställs höga krav på äggproducenten<br />
att vara kostnadseffektiv och se över sin produktion.<br />
Produktionsuppföljning<br />
För att få grepp om sin produktion är produktionsuppföljning<br />
ett måste. Med en bra uppföljning kan du se förändringar<br />
och avvikelser som du kanske inte skulle upptäcka<br />
annars. Du kan jämföra aktuell omgång med föregående,<br />
men även jämföra dig med andra producenter. Det bästa<br />
är att börja noteringarna redan vid insättning, så att du inte<br />
missar några intressanta data. ”Att inte följa upp sin produktion<br />
är som att springa 100 meter ensam, utan tidtagning”<br />
(Per Nilsson, LRF Konsult).<br />
De viktigaste parametrarna att registrera är:<br />
– antal ägg<br />
– äggvikt<br />
– foderförbrukning<br />
– antal döda djur.<br />
Notera gärna antal ägg i stallet samt antal på avräkningen.<br />
Väg äggen så färska som möjligt. Det är praxis i manualer<br />
m.m. Glöm inte att notera foderbyten.<br />
Med hjälp av dessa fyra parametrar kan du beräkna<br />
värpprocent, äggmassa per dag, äggmassa per vecka och<br />
foderomvandling, dvs. kg foder per höna och kg foder per<br />
kg ägg. När du beräknar antal ägg eller kg ägg per höna, är<br />
det viktigt att skilja på antal insatta hönor eller antal kvarvarande<br />
hönor. Det är viktigt att ha jämförbara värden.<br />
I dagboken noterar du t.ex. stalltemperatur, vattenförbrukning,<br />
arbetstid, övriga händelser och åtgärder. I system<br />
med frigående höns är det också bra att anteckna antal gol-<br />
76<br />
vägg och gärna även var de flesta är placerade. När du<br />
sedan tittar bakåt på din produktion kan du relatera eventuella<br />
produktionsstörningar till vad som hänt i stallet.<br />
Även om du tror att du kommer ihåg vad som hände och<br />
när, så glömmer man så lätt!<br />
Om du för bok över din produktion och noterar resultaten,<br />
så kan du göra många intressanta reflektioner. Kanske<br />
framförallt om du har möjlighet att jämföra dina resultat<br />
med andras. Då kan du också fundera på vad som kan förbättras.<br />
Det är ju inte förrän du jämför dig med kollegorna,<br />
som kanske dessutom har samma inredningssystem, som<br />
du kan avgöra hur produktionen går.<br />
Frågor att reflektera kring kan vara:<br />
– Varför har jag högre foderförbrukning?<br />
– Varför behöver jag lägga så mycket tid på att packa<br />
ägg?<br />
– Varför får jag så stora kvalitetsavdrag på avräkningen?<br />
– Har jag högre dödlighet än andra?<br />
För att uppnå detta måste du hitta ett system där du kan<br />
delge andra dina egna resultat. Det finns internetbaserade<br />
produktionsuppföljningsprogram där du kan lägga in data<br />
och jämföra med en tidigare omgång eller en annan avdelning.<br />
Jämförelser kan också göras med manual eller<br />
andra producenter med samman hönshybrid. Lantmännen<br />
har ett program som kallas Ruva. Dataväxt har tagit fram<br />
ett annat, Webegg. Om du hellre vill träffa dina kollegor,<br />
kan ni bilda erfa-grupper för att träffas och byta erfaren-
heter med varandra. Men, för att få ta del av andras erfarenheter<br />
måste man också vara beredd att dela med sig av<br />
sina egna!<br />
Det finns förhoppningar om att hitta ett uppföljningsprogram<br />
som branschen kan enas om. Det skulle underlätta<br />
effektiviseringar och produktionsutvecklingen på<br />
gårdsnivå.<br />
77<br />
12 EKONOMI I ÄGGPRODUKTIONEN<br />
SFS – <strong>Svensk</strong>a äggs kalkyler<br />
SFS-<strong>Svensk</strong>a ägg gör varje år en produktionskostnadskalkyl<br />
med data som bygger på en samlad bedömning av resultat<br />
och förutsättningar i olika besättningar och<br />
produktionsformer. Sifforna bör ses som riktmärken, och<br />
varje äggproducent får sätta in sina egna siffror. Stora variationer<br />
kan förekomma mellan olika producenter, inte<br />
minst när det gäller byggnadskostnader.
PRODUKTIONSKOSTNADSKALKYL FÖR ÄGG<br />
KALKYLANTAGANDEN INREDD<br />
Bur<br />
78<br />
FRIG.<br />
Flervån.<br />
FRIG.<br />
Envån.<br />
FRIG.<br />
Eko<br />
1<br />
HÖNSUPPGIFTER<br />
Antal hönor, st 20 000 20 000 20 000 6 000<br />
2 Insättningsålder, v 16 15 15 15<br />
3 Tomhållningstid, v 4 5 5 5<br />
4 Slaktålder, v 75 75 75 75<br />
5 Inköpspris inkl. vaccin, kr/st 44,50 48,75 47,75 60,75<br />
6 Slaktvärde, kr/st -3,00 -3,00 - 3,00 -3,00<br />
PRODUKTIONSFAKTORER<br />
7 Foderförbrukning (16–18v) kg/höna 1,00 1,04 1,04 1,15<br />
8 Foderpris (16–18v) kr/kg 2,65 2,65 2,65 4,68<br />
9 Foderomvandling kg f/kg ä 2,00 2,20 2,20 2,30<br />
10 Värpfoderpris, kr/kg 2,70 2,70 2,70 4,73<br />
11 Produktion/insatt höna, kg 21,00 20,30 20,30 19,80<br />
12 El, vatten, försäkring m.m., kr/kg 0,70 0,70 0,70 0,75<br />
ARBETE<br />
13 Arbete/1000 hönor och dag, tim 0,25 0,28 0,28 0,30<br />
14 Övrigt arb/1000 hönor och omg, tim 10 16 16 16<br />
15 Kostnad, kr/tim 199 199 199 199<br />
INVESTERING<br />
16 Byggnad m.m., kr/hpl 209 226 317 679<br />
17 Inredning, kr/hpl 167 172 143 309<br />
Summa 376 398 460 988<br />
ÅRSKOSTNAD/HÖNSPLATS<br />
Byggnad<br />
18 Avskrivningstid, år 20 20 20 20<br />
19 Räntesats, % 9,0 9,0 9,0 9,0<br />
20 Reparation, underhåll, % av inventarier 1,5 1,5 1,5 1,5<br />
Inredning<br />
21 Avskrivningstid, år 10 10 10 10<br />
22 Räntesats, % 9,0 9,0 9,0 9,0<br />
23 Rep, underhåll, % av investeringar 2,5 2,5 2,5 2,5<br />
ÖVRIGA RÄNTOR<br />
24 Räntesats djurvärde, % 9,0 9,0 9,0 9,0<br />
25 Rörelsekapital, kr/hpl 24 24 24 24<br />
26 Räntesats, % 9,0 9,0 9,0 9,0<br />
Källa: SFS-<strong>Svensk</strong>a Ägg, 2008
PRODUKTIONSKOSTNAD KR/KG ÄGG<br />
KALKYLANTAGANDEN Inredd bur Frig.<br />
flervån.<br />
Kommentarer till radnummer<br />
1. För ekologisk produktion är djurutrymmet 2 x 3 000 hp med mellanvägg.<br />
3. Uppskattat genomsnitt.<br />
5. IB-vaccination ingår. För frigående dessutom vaccination mot coccidios.<br />
6. Inkluderar utplockning och frakt.<br />
15. Enligt SLA “skolad förman”.<br />
19. Räntesatsen är en mix av aktuell och långsiktig räntenivå.<br />
79<br />
12 EKONOMI I ÄGGPRODUKTIONEN<br />
Frig.<br />
envån.<br />
SÄRKOSTNADER<br />
Rekrytering, 18 v 2,39 2,69 2,64 3,49<br />
Värpfoder 5,40 5,94 5,94 10,88<br />
El, vatten, försäkring m.m. 0,70 0,70 0,70 0,75<br />
Summa 8,49 9,33 9,28 15,12<br />
Arbetskostnad 1,22 1,52 1,52 1,65<br />
SAMKOSTNADER<br />
Byggnad<br />
Avskrivning 0,60 0,70 0,98 2,14<br />
Ränta 0,54 0,63 0,88 1,93<br />
Rep/underhåll 0,24 0,26 0,22 0,49<br />
Summa 1,64 1,80 1,50 3,32<br />
Övriga räntor<br />
Djurvärde 0,12 0,14 0,13 0,17<br />
Rörelsekapital 0,06 0,07 0,07 0,07<br />
Summa 0,18 0,20 0,20 0,24<br />
Produktionskostnad kr/kg exkl. gödsel 12,85 14,37 14,64 25,04<br />
Frig<br />
eko<br />
Källa SFS-<strong>Svensk</strong>a Ägg, 2008
Egna kalkyler<br />
Som äggproducent bör du göra dina egna kalkyler för att<br />
ha kontroll på ditt företag och dess lönsamhet. Ingen anläggning<br />
och ingen produktion är den andra lik!<br />
Intäkter<br />
Ägg. När det gäller äggintäkterna finns det några faktorer<br />
att titta närmare på. Äggpriset kan man tyvärr inte göra så<br />
mycket åt om man säljer till packeri. Men det gäller att<br />
uppfylla de krav som kunden, alltså packeriet, har för att<br />
få så bra betalt som möjligt. Vilken storlek på äggen är bäst<br />
betald? Hur kan jag få så många ägg som möjligt i den<br />
storleksklassen? Diskutera med din foderrådgivare om det<br />
finns någon möjlighet att påverka äggvikten med hjälp av<br />
utfodringen. Har du mycket avdrag för smuts och knäckägg<br />
kan det kanske löna sig att se över ägghanteringen i<br />
hönshuset och packrummet.<br />
Har du eget packeritillstånd och packar själv kan det<br />
finnas möjlighet att få ut ett högre pris för äggen. Ofta får<br />
man då bättre betalt för de stora äggen, än om man skickar<br />
dessa till packeriet.<br />
Gödsel från frigående höns är godkänd som gödsel i<br />
ekologisk odling och har blivit en handelsvara. Här finns<br />
det möjlighet att tjäna några extra kronor. Läs mer i kapitel<br />
11 ”Hönsgödsel – en värdefull resurs”.<br />
Särkostnader<br />
Rekryteringskostnader. Priset på unghönan kan skilja en<br />
del mellan de olika kläckeriföretagen, men kan också variera<br />
beroende på hur många man köper. Om du beräknar<br />
rekryteringskostnaden per kg ägg kan resultaten variera<br />
beroende på hur hög eller låg dödlighet du har. Har du hög<br />
dödlighet, och kanske dessutom tidigt i produktionen ökar<br />
kostnaden för rekrytering.<br />
Foderkostnader. Har du bra kontakt med din foderleverantör<br />
kan du säker få ner foderpriset en del, men tänk<br />
på att det inte får påverka kvaliteten. Ett foder med låg<br />
kvalitet kan till slut bli dyrare eftersom det påverkar produktionen<br />
negativt. Köper du stora kvantiteter kan du nog<br />
också få ett lägre foderpris. Viktigare är det då att ha koll<br />
på foderförbrukningen och foderspillet. Låg stalltemperatur<br />
och dålig fjäderdräkt gör att hönan behöver mer mat.<br />
Läs mer i kapitel 5 ”Foder och foderbehov”.<br />
Om varje höna i en besättning med 30 000 hönor äter 5<br />
gram mer per dag, ökar foderkostnaden med ca 100 000<br />
kr per år. För att minska foderspillet bör du se över foderutrustningen<br />
så att den är i bra skick. Utfodra med rätt<br />
intensitet och lagom många gånger per dag.<br />
Arbetskostnader. Har du anställda som sköter värphönsen<br />
är det lätt att se vad det kostar. Det kan vara svårare<br />
med tidsredovisningen när du som egen företagare<br />
sköter hönsen. Glöm inte att räkna med tid för produktionsuppföljning,<br />
bokföring, samtal med foderförsäljare<br />
m.fl. samt punktinsatser såsom utgödsling, vaccinering,<br />
80<br />
rengöring, in- och utplock, reparationer och produktionsstörningar.<br />
Det är först när du får tiden nedtecknad, svart<br />
på vitt, som du ser vad du lägger tiden på. Gå gärna igenom<br />
rutinerna för att se vad som kan effektiviseras.<br />
Samkostnader<br />
Samkostnader är kostnader som inte är beroende av produktionen.<br />
Det som kan påverkas är möjligen räntan. Har<br />
du bra bankkontakter och kan på det viset sänka räntan?<br />
Precis som du kan diskutera foderpris med din foderförsäljare<br />
kan du diskutera ränta med din bankkontakt. Har<br />
du outnyttjad säkerhet som kan sänka räntan? Kanske du<br />
rentav får bättre ränta om du vänder dig till en annan bank.<br />
Det gäller för dig som företagare att tillhöra den bästa<br />
kvartilen, men för att tävla krävs det tidtagning! Saknar du<br />
bollplank i ditt företag kan lösningen vara att bilda ett<br />
gårdsråd, som träffas 2–4 gånger per år. Ett gårdsråd består<br />
av 3–6 personer som du själv väljer, men det ska inte vara<br />
din bästa kompis! Här ska allt som rör företaget upp på<br />
bordet, och för att det ska ge något resultat måste det vara<br />
personer som du litar på.<br />
Läs mer<br />
Nilsson, Per. (2006) Tidningen Fjäderfä 10/2006 ”Utan<br />
konkurrensfördelar knappast lönsamhet”, föredrag av Per<br />
Nilsson, LRF Konsult, sammanställt av Sven Secher.<br />
• Jordbruksverkets rådgivningsbrev (www.sjv.se)<br />
• Starta din äggproduktion med en kalkyl! Nr 7<br />
• Optimera utfodringen och öka lönsamheten. Nr 9<br />
SFS – <strong>Svensk</strong>a Ägg, www.svenskaagg.se
Allmän litteratur<br />
13<br />
Efter varje kapitel finns hänvisning till litteratur som berör<br />
just det kapitlet. Om du vill läsa mer allmänt om höns och<br />
fjäderfä rekommenderas följande litteratur:<br />
Charpentier, Lena och Odelros, Åsa. (2005) <strong>Äggproduktion</strong><br />
i ekologiskt lantbruk. Jordbruksverket, Jordbruksinformation<br />
21-2005. ISSN 1102-8025<br />
Adresser och webbplatser<br />
Arbetsmiljöverket<br />
171 84 SOLNA<br />
Tfn 08-730 90 00<br />
www.av.se<br />
<strong>Fjäderfäcentrum</strong><br />
Box 63<br />
532 21 Skara<br />
Tfn 0511-67 277<br />
www.fjaderfacentrum.se<br />
Föreningen för ekologisk<br />
fjäderfäproduktion<br />
c/o Åsa Odelros<br />
Flaten<br />
810 40 Hedesunda<br />
Tfn 0291-610 41<br />
www.ekoagg.se<br />
Jordbruksverket<br />
551 82 Jönköping<br />
Tfn 036-15 50 00<br />
www.sjv.se<br />
Övrigt<br />
Livsmedelsverket<br />
Box 622<br />
751 26 Uppsala<br />
Tfn 018-17 55 00<br />
www.slv.se<br />
LivsmedelsSverige – hönshållning<br />
och äggproduktion<br />
www.livsmedelssverige.org/hona<br />
SFS – <strong>Svensk</strong>a Ägg<br />
105 33 Stockholm<br />
Tfn 08-787 54 87<br />
www.svenskaagg.se<br />
SLU, Sveriges lantbruksuniversitet<br />
Inst. för husdjurens miljö och hälsa,<br />
HMH<br />
Box 234<br />
532 23 Skara<br />
Tfn 0511-67 00<br />
www.hmh.slu.se<br />
81<br />
Furnes Bagley, Marlene. (2002) FjØrfeboka. Landbruksforlaget,<br />
Norge. ISBN 82-529-2525-1 (finns att beställa på<br />
www.fjorfe.org)<br />
Neuschütz, K., Odén, K och Hagman, T. (2005) Höns -<br />
raser, skötsel, uppfödning. Natur och Kultur, ISBN: 91-<br />
27-35463-6.<br />
SLU, Sveriges lantbruksuniversitet<br />
Inst. För jordbrukets biosystem och<br />
teknologi, JBT<br />
Box 52<br />
230 53 Alnarp<br />
Tfn 040-41 50 00<br />
www.jbt.slu.se<br />
SLU, Sveriges lantbruksuniversitet<br />
Inst. För husdjurens utfodring och<br />
vård, HUV<br />
Box 7024<br />
750 07 Uppsala<br />
Tfn 018-67 10 00<br />
www.huv.slu.se<br />
SVA, Statens veterinärmedicinska<br />
anstalt<br />
751 89 Uppsala<br />
Tfn 018-67 40 00<br />
www.sva.se<br />
Tidskriften Fjäderfä<br />
Redaktör: Sven Secher<br />
Näset<br />
741 91 Knivsta<br />
018-34 62 52<br />
www.fjaderfa.se
Bilaga 1<br />
Fodermedlens näringsinnehåll<br />
Fett<br />
g/kg<br />
Treonin<br />
tillg.<br />
Met+cys<br />
tillg.<br />
Metionin<br />
tillg.<br />
Lysin, tillg.<br />
g/kg<br />
Treonin<br />
g/kg<br />
Met+cys<br />
g/kg<br />
Metionin<br />
g/kg<br />
Lysin<br />
g/kg<br />
Protein<br />
g/kg<br />
OE<br />
MJ/kg<br />
Råvara Ts<br />
%<br />
g/kg<br />
g/kg<br />
g/kg<br />
Majs 87 13,8 87 2,58 1,89 3,75 3,09 2,11 1,72 3,37 2,59 40<br />
Vete 87 12,8 117 3,25 1,83 4,52 3,34 2,67 1,59 3,93 2,74 19<br />
Korn >700 g/l 87 12,2 117 3,97 1,91 4,44 3,85 3,10 1,51 3,60 2,93 25<br />
Korn 600–700 g/l 87 11,8 113 3,87 1,85 4,32 3,74 3,02 1,46 3,50 2,84 25<br />
Korn 580 g/l 87 11,1 109 4,29 1,76 4,92 3,63 3,74 1,53 4,18 3,05 52<br />
Havre 490–580 g/l 87 10,7 103 4,10 1,67 4,68 3,45 3,57 1,46 3,98 2,90 52<br />
Havre
Xantophyll<br />
Cl<br />
g/kg<br />
Na<br />
g/kg<br />
K<br />
g/kg<br />
P-tillg<br />
g/kg<br />
P-tot<br />
g/kg<br />
Ca<br />
g/kg<br />
Växttråd<br />
g/kg<br />
Socker<br />
g/kg<br />
Stärkelse<br />
g/kg<br />
Råvara Linolsyra<br />
mg/kg<br />
Majs 32 650 16 20 0,10 2,5 0,5 3.3 0,3 0,4 0,50<br />
Vete 8 580 78 21 0,60 3,3 1,8 4 0,4 0,8 0<br />
Korn >700 g/l 10 517 28 37 0,50 3,5 1,7 4,8 0,4 1,5 0<br />
Korn 600–700 g/l 10 490 26 41 0,50 3,5 1,7 4,8 0,4 1,5 0<br />
Korn 580 g/l 21 420 12 78 0,80 3,4 0,8 4,5 0,8 1,1 0<br />
Havre 490–580 g/l 21 400 10 87 0,80 3,4 0,8 4,5 0,8 1,1 0<br />
Havre
Fett<br />
Treonin<br />
Met+cys<br />
Tillg.<br />
Metionin<br />
Treonin<br />
Met+cys<br />
Metionin<br />
Lysin<br />
Protein<br />
OE<br />
Råvara Ts<br />
g/kg<br />
g/kg<br />
g/kg<br />
g/kg<br />
Tillg.<br />
Lysin<br />
g/kg<br />
g/kg<br />
g/kg<br />
g/kg<br />
g/kg<br />
g/kg<br />
Mj/kg<br />
%<br />
Linfrökaka 90 11,5 360 13,82 6,62 13,10 13.,39 12,44 5,23 10,48 12,19 75<br />
Linfrö 90 20,5 230 8,83 4,23 8,37 8,56 7,95 3,34 6,70 7,79 370<br />
Hampfrökaka 90 8,0 310 13,0 8,1 12,6 12,5 10,4 6,5 10,0 10,0 100<br />
Ärter 87 11 226 16,23 2,17 5,49 8,41 14,93 1,78 4,12 7,15 13<br />
Fiskmjöl 8 % fett 92 13,6 661 50,76 19,17 25,12 28,16 45,18 17,64 21,85 25,34 100<br />
Potatisprotein- 90 14,4 765 58,55 17,24 28,06 42,97 52,70 16,72 26,10 39,97 25<br />
koncentrat<br />
Foderfett (Akofeed) 99 37,7 0 0 0 0 0 0 0 0 965 170<br />
Rapsolja 99 36 0 0 0 0 0 0 0 0 990 200<br />
Solrosolja 99 36 0 0 0 0 0 0 0 0 990 630<br />
Sojaolja 99 36 0 0 0 0 0 0 0 0 990 524<br />
Dinatriumfosfat 100 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0<br />
Foderkalk 100 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0<br />
84<br />
Salt 100 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0<br />
Dikalciumfosfat 100 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0<br />
Monokalciumfosfat 100 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0<br />
Natriumbikarbonat 100 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0<br />
DL-metionin 100 15,4 587 0 980 980 0 0 980 980 0 0<br />
L-lysin-HCl 100 16,7 934 780 0 0 0 780 0 0 0 0<br />
L-Treonin 99 16,7 720 0 0 0 980 0 0 0 980 0
Xantophyll<br />
Cl<br />
g/kg<br />
Na<br />
g/kg<br />
K<br />
g/kg<br />
P tillg<br />
g/kg<br />
P tot<br />
g/kg<br />
Ca<br />
g/kg<br />
Växttråd<br />
g/kg<br />
Socker<br />
g/kg<br />
Stärkelse<br />
g/kg<br />
Råvara Linolsyra<br />
g/kg<br />
mg/kg<br />
Linfrökaka 48 45 45 105 8,00 10 4 11 1 0,5 0<br />
Linfrö 277 100 35 70 2,00 7 0,3 7 1 1 0<br />
Hampfrökaka 54 30 2 260 1,60 11,6 3,8 9,3 0,12 1,0 0,0<br />
Ärter 2.7 416 56 61 1,20 3,5 1,2 10,2 0,4 0,6 3<br />
Fiskmjöl 8 % fett 1.2 0 0 0 41,00 26 21 9 6 9 0<br />
Potatisprotein- 0.4 0 0 10 0,40 2,1 1,6 7,5 0,1 0,6 0<br />
koncentrat<br />
Foderfett (Akofeed) 170 0 0 0.00 0 0 0 0 0 0 0<br />
Rapsolja 200 0 0 0.00 0 0 0 0 0 0 0<br />
Solrosolja 630 0 0 0.00 0 0 0 0 0 0 0<br />
Sojaolja 520 0 0 0.00 0 0 0 0 0 0 0<br />
Dinatriumfosfat 0 0 0 0 0,00 208 208 0 310 0 0<br />
Foderkalk 0 0 0 0 375,00 0 0 0,6 0,2 0 0<br />
85<br />
Salt 0 0 0 0 3,00 0 0 0 390 600 0<br />
Dikalciumfosfat 0 0 0 0 213,00 187 165 1 0,6 0,13 0<br />
Monokalciumfosfat 0 0 0 0 160,00 210 190 0,7 0,6 0 0<br />
Natriumbikarbonat 0 0 0 0 0,00 0 0 0 270 0 0<br />
DL-metionin 0 0 0 0<br />
L-lysin-HCl 0 0 0 0<br />
L-Treonin 0 0 0 0<br />
Källa: Klas Elwinger, SLU
Bilaga 2<br />
IB-vaccination via spray<br />
Känsligt vaccin<br />
Det levande IB-virus som finns i vaccinet är känsligt och<br />
dör lätt om det kommer i kontakt med föroreningar, syror<br />
eller desinfektionsmedel eller om vattnet är för varmt.<br />
Att tänka på vid sprayvaccination<br />
Vid vaccination via spray är målet att alla höns ska få en<br />
lagom stor dos vaccin. Använd korrekt utrustning (se<br />
nedan) och rikta sprayen 20–40 cm decimeter ovanför fåglarnas<br />
huvuden. Det är även viktigt att droppstorleken blir<br />
korrekt. Om dropparna är för små når de för långt ner i<br />
luftvägarna och risken för biverkningar av vaccinet ökar.<br />
Om dropparna är för stora blir å andra sidan effekten av<br />
vaccinet sämre än förväntat. Korrekt droppstorlek fås<br />
genom att använda sprayapparater med munstycken som<br />
ger anvisad storlek på dropparna (100–150mikrometer).<br />
Det är både trycket och hålstorleken i munstycket som<br />
avgör hur stora dropparna blir.<br />
Det är bra om temperaturen är lite lägre än normalt i<br />
djurutrymmet så välj en sval del av dagen för vaccinationen.<br />
Ventilationen och ljuset stängs av för att få lugn och<br />
ro. Man bör också fösa ihop frigående fåglar i täta grupper,<br />
annars hamnar alltför mycket av vaccinet på golvet i stället<br />
för på fåglarna. Var noga under vaccinationen att fåglarna<br />
inte föses framför den som vaccinerar. Då kommer en<br />
mindre del av fåglarna att få en stor del av vaccinet medan<br />
resten inte vaccineras alls.<br />
Utrustning<br />
Det finns många olika sprayutrustningar som kan användas<br />
för vaccination på marknaden. Sprutan ska ge ett jämnt<br />
stabilt tryck och till sprutan ska finnas ett munstycke som<br />
ger lagom fina droppar. Varje kläckeriföretag bör rekommendera<br />
en eller flera olika apparater till sina uppfödare<br />
och kunder.<br />
All utrustning som kommer i kontakt med vaccin<br />
(blandningskärl, gummi-handskar, spruta och munstycke<br />
mm) sköljs ur med rent vatten före och efter vaccinationen.<br />
Det är viktigt att sköljvattnet är av god kvalitet och<br />
inte innehåller disk-, tvätt- eller desinfektionsmedel eller<br />
andra främmande ämnen. Det är även mycket viktigt att<br />
allutrustning som kommer i kontakt med vaccinet aldrig<br />
används för att blanda andra lösningar eller för att spruta<br />
med andra ämnen.<br />
Förberedelser<br />
Kontrollera att fåglarna är friska. Vaccinera aldrig sjuka<br />
djur eller djur i sämre kondition.<br />
86<br />
Vaccinblandning<br />
• Blanda vaccinlösningen i en ren plastbehållare. Blandningen<br />
ska ske på en ren bänk. Använd rena gummihandskar<br />
eller engångshandskar. Destillerat vatten ska<br />
användas för denna blandning. Destillerat vatten kan inhandlas<br />
på bl.a. bensinstationer.<br />
• Minsta möjliga mängd vatten ska användas för vaccinationen.<br />
Total volym för daggamla kycklingar är 3 till<br />
5 deciliter för 1 000 kycklingar. För äldre fåglar används<br />
5 deciliter till 1 liter för 1 000 djur. (Ett tips är att<br />
provvaccinera med vanligt vatten för att se hur långt<br />
den valda volymen räcker med aktuell utrustning och<br />
teknik.)<br />
• Lös upp vaccinpulvret genom att öppna och tömma vaccinflaskorna<br />
i det destillerade vattnet.<br />
• Fyll sprutan med vaccinlösningen och kontrollera att<br />
den fungerar innan ni går in i hönshuset.<br />
• Den som vaccinerar ska använda handskar och ansiktsmask<br />
för näsa och mun som skydd mot inandning av<br />
vaccindroppar.<br />
Vaccination av frigående fåglar<br />
• Stäng av ventilationen så att vaccinet inte ventileras bort<br />
från huset.<br />
• Släck ljuset i djurutrymmet för att djuren ska hålla sig<br />
lugna. Använd ficklampa med svagt ljus under vaccinationen.<br />
• Driv ihop fåglarna längs väggarna.<br />
• Under vaccinationen hålls munstycket ungefär 30 till<br />
40 centimeter ovanför fåglarna.<br />
• Gör en plan för hur vaccinationen ska genomföras i<br />
huset.<br />
• Gå systematiskt två varv och spraya över alla fåglarna<br />
med vaccinet.<br />
• Vänta cirka 10 minuter innan ventilation och ljus slås på.<br />
Vaccination av fåglar i bur<br />
• Öka först ventilationen en stund för att sänka temperaturen.<br />
• Stäng av ventilationen för att inte vaccinet ska ventileras<br />
ut ur huset.<br />
• Släck ljuset i djurutrymmet för att djuren ska hålla sig<br />
lugna. Använd ficklampa med svagt ljus under vaccinationen.<br />
• Under vaccinationen hålls munstycket ungefär 20 centimeter<br />
över burarna.<br />
• Vänta cirka 5 minuter innan ventilation och ljus slås på.
87<br />
1 ÄGGBRANSCHENS UTECKLING OCH STRUKTUR<br />
Lathund för IB-vaccinationer med spray<br />
• En lämplig sprayapparat som bara används för vaccination och som är ren-<br />
gjord och fri från rester av tvättmedel och desinfektionsmedel görs i ordning.<br />
• Använd en väl rengjord (med endast rent vatten) plasthink till<br />
vaccinblandningen<br />
• Till en blandning för .......... doser behövs ca .......... liter destillerat vatten.<br />
(Räkna ut hur mycket vaccin som behövs i varje hus så går det lättare att<br />
blanda rätt vid varje tillfälle)<br />
• Öppna vaccinflaskorna under vattenytan och blanda väl.<br />
• Släck ljuset och stäng av ventilationen innan du går in till hönsen. Välj en tid<br />
på dygnet då det inte är så varmt ute.<br />
• Använd ficklampa i huset och fös ihop fåglarna längs väggarna, men driv<br />
dem inte framför dig.<br />
• Spraya 3–4 decimeter över djuren och försök nå alla.<br />
• Gå helst två varv med sprutan så att alla får en dos.<br />
• I buranläggningar sprayas hönsen med munstycket ca 2 decimeter över<br />
buren.<br />
• Vänta 5–10 minuter innan ljus och ventilation sätts på igen.<br />
Källa: Björn Engström, SVA
Jordbruksverket<br />
551 82 Jönköping<br />
Tfn 036-15 50 00 (vx)<br />
E-post: jordbruksverket@jordbruksverket.se<br />
Webbplats: www.jordbruksverket.se ISSN 1102-8025<br />
J009:5<br />
88<br />
Europeiska jordbruksfonden för<br />
landsbygdsutveckling: Europa<br />
investerar i landsbygdsområden