Modern Svensk Äggproduktion - Fjäderfäcentrum

söksplatserna. Under förmiddagen letar flocken efter föda
och därefter vilar de en stund mitt på dagen. När de vilar
putsar de fjädrarna, eller solbadar om det är soligt väder.
Från tidig eftermiddag fram till skymningen letar de åter
efter föda. I skymningen återvänder de till viloträdet, som
de hoppar upp i efter en stunds kroppsvård.
Födoval
Höns är s.k. generalister i sitt val av föda. Det innebär att
de inte är specialiserade på någon speciell födotyp utan
kan leva på lite allt möjligt. De äter gärna insekter, insektslarver
och maskar, frön, knoppar och vissa gröna växter.
Skydd mot rovdjur
Eftersom hönsen flyger dåligt, är risken stor att de blir utsatta
för både markrovdjur och rovfåglar. Därför har de
Hot – kamp – flykt.
A – sträcker nacken
B – reser nackfjädrarna
C – visar upp sidan
D – slåss
E – jagar respektive flyr undan
F – vänder bort huvudet
G – går undan
19
3 HÖNANS BETEENDE
utvecklat särskilda skyddsläten, som hela flocken förstår.
Ett läte varnar för rovfågel och ett annat för markrovdjur.
Om hönsen hör varningen för markrovdjur, reagerar de
med att fly. Om de i stället varnas för rovfågel trycker de
sig mot marken och ligger orörliga. En skyddsfärgad fjäderdräkt
smälter då samman med omgivningen och gör att
hönsen blir svåra att upptäcka från luften. Detta beteende
finns kvar även hos våra vita raser.
Hönsens språk
Fåglar har ganska dåligt luktsinne och därför har luktsignaler
ingen funktion hos höns. Syn- och hörselintryck är
däremot viktiga signaler. Ljudyttringar gör det möjligt för
hönsen att kommunicera även i täta buskage och snår. En
skrämd höna avger ett kort läte, som omedelbart får övriga
höns att lystra och uppmärksamt spana efter faror. Om ett
H – pickar
(undersökande, vilket dock kan övergå i aggression)
I – fryser stilla
J – hukar
K – kryper ihop (samma beteende som vid parning – ett
starkt aggressionsdämpande beteende)
(Neuschütz, Odén och Hagman, 2005)