sou 1999 117 - Regeringen

EN PLATS FÖR KOMMERS ELLER EN PLATS FÖR OSS?
bilder. Det som Steven Spielberg kan göra i sina magiska bildverkstäder,
kan i allt högre utsträckning göras av varje någorlunda kunnig
Internetanvändare. Vi vet att Internet i dag redan blivit en plats
för rykten och skvaller och felinformation, med bilder som hanterats
och manipulerats för speciella syften. Detta kommer knappast
att bli bättre i framtiden.
Den nya tekniken kännetecknas också av att den är lateral till sin
natur. Den erbjuder direkt, punkt-till-punkt-samspel som utesluter
mellanhänder och hierarkisk övervakning. Den tillåter oss att tala
med varandra och inte bara till våra lärare och herrar. Potentiellt
gynnar detta kännetecken direktdemokrati mycket bra (och av samma
skäl hotar det representativ demokrati). Politikerna kan protestera:
”Det sista vi vill är att medborgarna ska prata med varandra!
Låt dem tala till oss, och vi ska tala till deras med-medborgare, å
deras vägnar!” Om de möjligheter till horisontell kommunikation
som Internet erbjuder gynnar direktdemokrati, är de av samma skäl
till mindre nytta för samråds- (deliberative) demokrati. Omedelbarhet
är en demokratisk dygd, men också en demokratisk synd,
eftersom omedelbar kommunikation är odisciplinerad konversation,
fördomsfull konversation, privat konversation, polariserande och
improduktiv konversation. Överläggningar har traditionellt krävt
medverkan från förmedlare, auktoritära ledare, moderatorer,
utgivare eller utbildare. Om överläggningarna lämnas åt sig själva,
urartar samtalet till svammel och deltagarna till en mobb.
”Pratradio” (där lyssnarna ringer in och deltar i pågående politiska
debatter som leds av högröstade och ytterst rabiata politiska
anhängare) är en varning. Den kallar sig själv ”demokratisk” men
uppmuntrar i själva verket till överdrifter, söndring, ogenomtänkta
påståenden och dumhet. Det direkta utbytet av våldsamma fördomar
tillför inte samtalet någonting och ännu mindre gynnar det demokratin.
I pratradio ropar och skriker människor och de orerar vitt
och brett och ställer fördom mot fördom. De ägnar sig åt hatfyllda
litanior och lär sig knappast något nytt (eller något över huvud taget).
De förändras aldrig eller växer inte i empatisk förmåga att ta till
sig en bredare förståelse av sitt upplysta egenintresse. De bara
befäster sina egna fördomar.
Jag har besökt ett antal s.k. politiska ”chatrum” på Internet och
de börjar låta skrämmande likt pratradio. Människor förstärker fördomar,
talar nedsättande om andra, förhindrar förståelse och gemenamma
utgångspunkter och kriminaliserar skillnader. Internets
sedesamma förpliktelse till direkt lateral konversation blir dess
största synd och öppnar nätet för farorna som kommer av vandalism
24