sou 1999 117 - Regeringen

FÖRORD
tydlig i t.ex. amerikansk diskussion, handlar om att ta en genväg till
politiskt inflytande, skippa politikerna och överflygla etablerade
maktstrukturer. Representativ demokrati ersätts med direkt. Men
det finns förmodligen också ett tredje synsätt som utgår från att
informationstekniken och demokratin nu står i motsatsställning till
varandra. Juridiska och politiska makthavare tvekar inför att låta den
radikala svenska offentlighetsprincipen gälla fullt ut. Det finns en
skepsis som naturligtvis ytterst beror på en rädsla för att ordningen
och maktfördelningen skall rubbas.
De tre följande uppsatserna behandlar alla informationsteknikens
geografiska villkor. Vad händer med medborgaridentiteter och folkstyrelsens
gränser? Kajsa Ellegård menar att vi står inför ett hot om
kommunikationskollaps. Under såväl dagspolitikens som demokratireformernas
yta pågår nämligen ett mycket dramatiskt skeende där
den demokratiska processens villkor i fråga om geografisk förankring
och territoriell logik ruckas. Nu kan medborgarna frigöra sig
från sin gamla platsbundenhet och skapa intressegemenskaper där
valkretsindelningar framstår som tämligen överspelade. Men samtidigt
som vi får en större social räckvidd får vi mindre möjligheter
att utnyttja hela denna potential. Vi kan bara vara på en plats i sänder.
I drömslottets oändligt många rum kan vi bara vistas i ett av
dem i taget. Och skulle de förtroendevalda å sin sida exploatera teknikens
möjligheter till distans och abstraktion, förlorar de sin igenkännbarhet
bland folket genom att fjärma sig från sina väljares
vardagserfarenheter och deras platser i lokalsamhället. De blir inte
en av oss utan främlingar. Ställda inför alla möjligheter till dialog
med väljarna, kan de bara stå i kontakt med en bråkdel. Så, vad hjälper
det en förtroendevald om hon lyckas hålla sin hemsida aktuell
men förlorar sin representativitet?
Vem ska förresten räknas till ”demos” när den geografiska rörligheten
ökar? Den som bor på platsen, förstås. Men sommarstugeägaren,
säsongsarbetaren och den årligen återkommande badgästen
då? Elin Wihlborg hävdar att IT utmanar folkstyrelsen i mycket
fundamentala avseenden genom att just göra folket mycket rörligare.
Hennes studie handlar om hur människor försörjer sig på den
landsbygd, som fått ge plats för storstaden som självklar utgångspunkt
för de offentliga samtalen. Hon följer bl.a. en programmerare,
en telefonförsäljare och ett vårdbiträde. Hon noterar att de tekniska
möjligheterna har ökat människors försörjningsmöjligheter. Men
hon ser samtidigt att denna utveckling inte utan vidare kan förenas
med en förstärkning av demokratin på dessa platser, eftersom vem
som tillhör folket bestäms utifrån helt andra, gammaldags principer.
5