sou 1999 117 - Regeringen

LARS ILSHAMMAR
Masuda anknöt här inte bara till teknikutvecklingen utan också till
den kritik av industrisamhällets och ”materialismens” baksidor som
pågått sedan 1960-talet. Den nya tekniken tycktes nu skapa en potential
för att överbrygga motsättningen mellan tillväxt och livskvalitet,
mellan materialism och postmaterialism, och motverka den legitimitetskris
för välfärdsdemokratin som många samhällsforskare
tyckte sig kunna iaktta. 76 Det fanns dock problem som måste lösas
på vägen, erkände Masuda. Ett sådant var hur riktig och objektiv
information skulle kunna sammanställas och göras tillgänglig för
medborgarna:
Viktigare än något annat för att medborgarna ska kunna fatta väl underbyggda
politiska beslut i en direkt, deltagande demokrati är att de får
tillgång till en riktig och objektiv information. Om framställningen och
presentationen av information skulle monopoliseras av en liten priviligierad
grupp och stå till förfogande för dess intressen, eller om
specialister och tekniker som arbetade med informationen skulle
behandla den så att den avpassades till deras egna speciella värderingar
eller deras ideologi, så skulle medborgarna fatta beslut som var byggda
på en förvrängd eller felaktig information. 77
Vi kan redan här skymta en polarisering i den samhällsvetenskapliga
debatten mellan två principiellt olika huvudföreställningar om relationen
mellan informationsteknik och demokrati. De två skolorna
motsvaras av en i huvudsak representativ demokratiuppfattning med
varierande grad av elitistiska respektive participatoriska inslag och en
direktdemokratisk uppfattning där avsevärt större beslutsmakt
anförtros åt medborgarna själva. När man från politiskt håll under
1970- och 1980-talen i takt med informationsteknikens utbredning
tyckte sig se en ny vår för demokratin har det dock oftast varit frågan
om den representativa demokrativarianten som skulle förädlas. 78
Mot bakgrund av de tidigare nämnda samhällskriserna var det
inte särskilt förvånande att regeringar och offentliga myndigheter
världen över tacksamt sög upp de nya tankarna om informationstekniken
som generell problemlösare. Samtidigt framställdes tekniken
inte sällan som en i grunden självgående, ohejdbar kraft, som
människan och hennes sociala organisationer har att anpassa sig till.
Denna uppgivenhet inför anspråken från den nya tekniken och dess
uttolkare, förefaller ha stått i mer eller mindre direkt förhållande till
teknikutvecklingens ökande hastighet och komplexitet. 79
De politiska visionerna underlättades av att datorutvecklingen
under 1970- och början av 1980-talet tog en ny och mera egalitär
riktning. Frågan gällde nu inte längre i första hand hur teknikut-
51