U2002:08 Riskavfall: från källa till behandling - Avfall Sverige

som skall läggas i de olika behållarna. Vidare har man på en del håll problem med läckande
och dåligt tillslutna förpackningar, vilket också kan åtgärdas med mer information.
Kraven har skärpts för mindre vårdinrättningar, i och med att skärande/stickande avfall
räknas som smittförande. Vårdinrättningar som tillhör landstingen ansluter sig ofta till
det system som länet har byggt upp centralt kring det egna sjukhuset. En sådan samordning
inom regionen håller kostnaderna nere och underlättar transporterna. Kommunalägda
vårdinrättningar tenderar också att följa den vägen, men genomslagskraften verkar
enligt undersökningen inte ha varit lika stor, och det förekommer kommunala sjukhem
som inte har löst frågan ännu. Privatägda vårdinrättningar som har omfattats av undersökningen
tar sitt ansvar enligt Miljöbalken och ser till att det riskavfall som uppkommer
tas omhand på ett riktigt sätt. Dock krävs en noggrannare undersökning för att fastställa
vilka vägar det riskavfall som uppkommer från olika mindre vårdinrättningar tar.
Alldeles säkert förekommer stora regionala skillnader, där glesbygdsproblematiken spelar
in.
Avfall som uppkommer inom hemvårdsverksamhet, en ökande sektor, skall omhändertas
av den som utför vården, och föras till den ordinarie arbetsplatsen, t ex vårdcentralen.
Enligt undersökningen fungerar inte alltid detta, då typ av fordon som vårdaren
använder, närheten till den ordinarie arbetsplatsen och vårdarens vilja att ta med avfallet
spelar in. Antagligen hamnar en del av detta avfall i det kommunal avfallet.
I det kommunala avfallet hamnar också mycket av det avfall som uppkommer i egenvårdsverksamhet,
dvs egen sjukvård utan inblandning av vårdare från organiserad sjukvård.
Avfall som kan uppkomma här är t ex överblivna och kasserade mediciner och
använda sprutor från t ex diabetiker. Detta avfall är ett kommunalt ansvar, men skall
inte läggas med vanligt avfall. För medicinrester har Apoteket valt att organisera insamlingen,
och föra det till förbränning. Detta är implementerat, men stora mängder mediciner
hamnar ändå i det kommunal avfallet, eller spolas ned, hamnar i avloppssystemen,
och sprids därmed i naturen. För övrigt avfall som uppkommer inom egenvård finns i
dag ingen bra lösning. Särskilt framhålls skärande/stickande/smittförande avfall som ett
problemområde, då den största risken för spridning av smitta är förenat med hantering
av detta. Sådant avfall klassas som farligt avfall, men kan inte samlas in av kommunen
på återvinningsstationer som annat farligt avfall pga risk för stöld av använda sprutor.
Olika lösningar, som t ex samarbete med apoteken eller den organiserade sjukvården
diskuteras som lösning.
Riskavfallet behandlas antingen via förbränning på någon av de fyra förbränningsanläggningar
som är utrustade att ta emot sådant avfall, eller autoklaveras/värmebehandlas
för avsmittning, följt av deponering. Stena Miljö planerar återvinning av autoklaverat
skärande/stickande/smittförande avfall. Hur deponiförbudet för brännbart avfall kommer
att påverka den deponering av riskavfall som förekommer är i dag oklart.
4