Jag ser mig

tiskt förstå att man tycker att Erik är bra om man gillar den här musiken
men jag gillar mer Michael Jackson, Beyoncé, pop och disco”. Hon bläddrar
i en bok och pratar gärna om annat. Hon försvinner in i rummet och
tittar lite på en film med sin syster.
Elin hade Mariette som favorit, men även Tove och Erik, så när en
efter en åkte ut tyckte hon i alla fall att det var intressant att följa
programmet. Hon menar själv att det är dumt att bara ha en favorit
för då vet man ju att om den favoriten röstas ut blir det ointressant
att fortsätta titta. Rent strategiskt är det bra att ha flera favoriter, eller
i alla fall flera som man tycker om, då blir det ju roligt att titta på
alla avsnitt.
Vad är det då som gör någon till en favorit? Det verkar i allra högsta
grad handla om en identifiering med idolen som helhet snarare
än fokus på sångprestationen. Alla de som tagit sig vidare i programmet
Idol har bra sångröster, det är en självklarhet att finalisterna är
goda sångare. Bland de informanter som ingått i studien verkar det
som om man väljer någon man kan identifiera sig med. Alba har
till exempel haft Reza som sin stora favorit, stundtals även Mariette.
Alba identifierar sig med ”etniskt” liknande idoler, det vill säga
mörkhyade deltagare som dessutom håller en hög musikaliskt nivå.
De ska kunna sjunga och dansa bra också. Egentligen är det väl ingen
på Idol som kan vara lika bra som hennes riktiga idoler (Beyoncé
och Michael Jackson) men Reza kan i alla fall sjunga.
Både Reza och Mariette har definierats som ”annorlunda”, medan
Tove å andra sidan har stått för en svensk normalitet – ung, söt och
blond svensk tjej. Lea och Ebba har främst identifierat sig med Tove.
Elin har i första hand favoriserat Mariette, men även Tove.
Bland de unga informanterna är det även av betydelse hur idolerna
framställs i medierna. Tove är en förebild medan till exempel
Calle, som tidigare dömts för vandalisering och sniffat bensin enligt
kvällstidningarna, upprör de unga tittarna.
39