Jag ser mig

åsikter om de passar dem, som i idolen Camillas fall då hon gjorde
en illa omtyckt version av Halleluja. Man lyssnar med andra ord på
juryn men väljer ändå självständigt vilka kommentarer man faktiskt
tar till sig och vilka man väljer bort. Att vara ärlig, som ungdomarna
säger att juryn är, är ändå viktigast men de borde inte svära eller vara
”onödigt grymma”.
Det påpekas dock att sådana saker som juryn kan säga till dem
som tävlar inte är något man skulle säga till en vän. En vän vill man
inte såra genom att vara alltför ärlig. Ninib menar att: ”Även om en
kompis inte är så bra så är man kanske inte helt ärlig. Om man spelar
fotboll tillsammans så säger man inte att ”du suger”. Man säger att
han ska fortsätta. ”Han har viljan”. Man säger ju inte: ”du suger”.”
Ungdomarna tycker således att juryns omdöme är rättfärdigat och
ärligt. Likaså att deltagarna måste vara medvetna om tävlingens regler
och villkor, om man ger sig in i leken får man leken tåla. Därför
borde de inte heller bli ledsna om de blir utröstade. Generellt har
ungdomarna själva en avslappnad inställning till juryns omdömen
men reflekterar över att ”gamlingar” verkar tycka att juryns uttalanden
inte är speciellt bra. ”Kollar en pensionär tycker de kanske att det
är dåligt, ungdomar tycker att det liksom är ok”, säger Markus.
Höga förväntningar
Det är lätt att relatera ungdomarnas uppfattning om Idol till Darwins
teori om ”Survival of the fittest”. Det handlar om att vinna, om
att överleva. De olika stadierna som idolerna genomgår är en ständig
kamp, mot varandra och mot sig själva. De måste ständigt överträffa
sig själva, bli bättre och ta sig till nästa stadium. Till slut har de som
var mindre bra inte överlevt. Bara den starkaste överlever – den som
kan uppfylla alla förväntningar.
Ungdomarna har höga förväntningar på sina idoler. Det är viktigt
att idolerna ser rätt ut, har en speciell stil och kan bjuda på sig själva.
58