Jag ser mig

Lillebror: Jag ska vara med i Talang … då ska jag trolla …
Gustav: Nej jag ska vara med i Idol … helst, Talang om jag inte kom-
mer med i Idol, men det hänger ju på att jag lär mig spela något instrument
…
Lillebror: Idol är töntigt …
Mamma: Jamen det är ju en jättebra målsättning, om du börjar spela
nu och kan söka till Idol om några år …
Vi lever i en tid där de basala behoven är tillfredsställda. Vi kämpar
inte längre för att överleva, att få mat för dagen och tak över huvudet.
Nu strävar vi efter att känna/uppleva ”lycka”. Vi ska vara ”lyckliga”
eftersom vi lever i en värld där alla kan ”lyckas”. Vi ifrågasätter
ständigt om vi är tillräckligt nöjda och ”lyckliga” eller om vi är tillräckligt
”lyckade”. Det är inte konstigt att vi i en samtid av så höga
förväntningar också känner oss ”misslyckade” om vi inte känner att
vi är ”lyckade” – och lyckliga. Stefan Klein skriver i boken Lyckoformeln
att depressioner ökar påtagligt i vår del av världen: ”Unga
människor lever idag med en tre gånger så hög risk att drabbas av en
svår depression jämfört med för tio år sedan” (2002:17, jfr Lindblad
och Lindgren 2009). I en tid där alla kan ”lyckas”, vilket vi ju ser på
tv, på Idol bland annat, ökar också förväntningarna. Och med ökade
förväntningar ökar också besvikelserna. Drömmen om framgång är
en illusion för det stora flertalet. Frågan är vad det får för konsekvenser
eftersom det är ”i skärningspunkten mellan drömmarna och den
sociala realiteten som identitet skapas” (Johansson 2006:216).
Men livet på nätet kan till viss del bli en brygga mellan drömmar
och verklighet.
… tillvaron på nätet kan användas för att realisera de önskningar man ej
kan tillfredsställa i vanliga livet. Vill man bli en rockstjärna kan man vara
det på nätet, utan att någon egentligen kan kontrollera det.
lalaNdEr oCH joHaNssoN, 2002: 202
99