Jag ser mig

men på skolan med sina vänner, speciellt under måndagar. Man pratar
om vad som hänt i programmet. Några av dem vi intervjuat har
varit på de chattforum som finns. Anna och Julia kan ibland skriva
något inlägg om någon annan skrivit ofördelaktigt om den idol de
tycker om. Men ingen är speciellt engagerad. De var mer engagerade
tidigare år. ”Förut var jag jätteinsatt men nu har jag tappat lusten”,
förklarar Markus. Han menar att det inte händer något ”nytt” på
chattarna, det är samma kommentarer och åsikter som förekommer
detta år som tidigare år, vilket också gäller själva tv-programmet. De
har börjat tröttna och vill ha något som upplevs nytt och spännande.
Juryn
Generellt sett tycker ungdomarna bra om juryn. Att de har olika
åsikter om vem som är bra eller dålig av jurymedlemmarna är självklart
men man tycker inte att juryn är speciellt taskig eller otrevlig.
De anser snarare att juryn är ärlig och rättvis. I enstaka fall har juryn
uttryckt sig ”för” taskigt och då reagerar ungdomarna på det, inte på
kritiken i sig utan på sättet juryn uttrycker sig. De menar dock att de
som söker till Idol borde veta vad som väntar dem. Det är inte taskigt
att säga sanningen, dock finns det olika sätt att uttrycka denna
sanning på.
Juryns påverkan på ungdomarna verkar utåt sett vara mindre än
väntat. Trots att ungdomarna lyssnar på juryns uttalanden så tar de
enbart till sig deras kommentarer ifall de tycker att de är relevanta.
Det gäller främst när juryn ger negativa bedömningar om någon favorit.
Då är kritiken riktad mot juryn hård, som i Jessicas och Abdikharis
fall då de hävdar att juryn ”tog bort alla bra”. Men ungdomarna
tar även juryns uttalanden som försvar när det gäller den idol
de tycker bäst om, vilket Jessica nämnde då Reza fick mycket beröm
samt liknelsen om att framträdandet var som taget ur en MTV-video.
Då litar de på juryns professionalism. Likaså stödjer de juryns
57