Jag ser mig

ungdomar i intervjuerna är att det kan vara värre att bli utröstad av
sina kompisar, som till exempel i programmet Robinson, än av en
professionell jury vars jobb är att vaska fram guldkornen. Men begreppet
förnedrings-tv tappar stadigt relevans eftersom utröstningar
och hårda omdömen idag ses som ett naturligt inslag i tävlingsprogram
och upplevs därför inte speciellt förnedrande, i alla fall inte sett
ur de yngre konsumenternas perspektiv. De har ett mer likgiltigt förhållningssätt
till fenomenet i och med vad vi kan se som en normalisering
av dokusåpaliknande underhållningstemata i visuella media.
De ungdomar som intervjuades menar att utröstningsprogrammen
är som livet i stort:
96
Julia säger att det är som i vardagslivet och förklarar att utröstningen
oftast sker om någon är annorlunda. ”I Robinson var någon lite annorlunda
i början och blev utröstad snabbt. Det är lite som de som säger
annorlunda saker, de blir utanför i samhället. Det är som gäng och grupper
i skolan.” Markus håller med. I skolan ”ska man ha rätt stil”, säger
han. Julia tillägger att de som inte har rätt stil blir placerade i ett fack
eller kommer utanför.
En annan anledning till att utröstningsprogram som Idol inte upplevs
som ”förnedring” av de yngre kan vara att dagens medieteknologier
innebär flera former av kommunikation. Språket och tonen i
de mer ickepersonliga medierna, alltså där man inte möter en annan
människa öga mot öga, är ofta hårdare och råare än det som
sker IRL. Det publika, eller offentliga samtalet på internet är inte
på samma sätt påverkat av en annan människas omedelbara reaktioner
i form av ansiktsuttryck, tonläge, ögonkontakt och så vidare och
har till viss del därför förlorat vanlig mänsklig hövlighet. Här är det
bara det skrivna ordet och olika ikoner som blir grunden för hur man
uppfattar och tolkar det man är delaktig i.
På många ”platser” på nätet där ungdomar vistas råder en rå och
sarkastisk ton, detta gäller inte minst TV4:s eget Idolforum. Den