En annan Jesus - Restoration Fellowship

var Clark Kent och i nästa Supermannen.” 6 Eller som Lockhart kraftfullt säger, att tro på
två naturer som en bokstavlig tolkning är ”likvärdigt med att bli ombedd att tro att Jona
svalde fisken och inte fisken Jona”. 7
När en uppriktig romersk-katolsk troende kallar Maria ”Guds moder” hukar sig
kristna med ett protestantiskt arv. Vi roas av den omöjliga förespeglingen att den
Allsmäktige Guden en dag ödmjukt skulle ha närmat sig den judiska flickan Maria med
önskemålet: ”Maria, skulle du vilja vara vänlig och bli Min mor?” Från vårt ”objektiva”
och fördomsfria perspektiv som en ”outsider” är det lätt att se hur denna Maria-myt
bryter mot Skrifternas bud. Vi kan på miltals avstånd upptäcka hur senare tradition
arbetade fram en Maria som evig jungfru, som aldrig senare kunde glädja sig åt sexuellt
umgänge med sin make Josef (även om Skrifterna lär att hon hade barn med Josef efter
Jesu födelse). Vi kan upptäcka den andra Maria-myten som säger att Maria kom till
genom en obefläckad avlelse, som betyder att hon alltid var utan synd och som utan
Skrifternas stöd – utan att dö - påstås mirakulöst ha upplyfts till himlen för att
förhärligas bredvid sin Son som ”med-återlöserska” (den officiella romerska läran om
Marias himmelsfärd). Men det är mycket svårare på ”vår” sida om staketet att upptäcka
hur Kristus-myten också skapades. När Jesus kallas ”Gud Sonen”, kan vi då lika lätt se
hur detta överträder Skrifternas dokument? Vi kommer strax att se att i Bibeln kallas
Jesus Guds Son, vilket betyder något helt annat än Gud Sonen. Och när Jesus i postbiblisk
tid kallades ”Gudamänniskan” ser vi inte den uppenbara blinda fläcken i vårt
grekiska seende, för Bibeln beskriver honom inte en enda gång så. Jesus kallar sig själv
en ”man” (Joh 8:40) och apostlarna kallar honom ”en man” (Apg 2:22). Han
kontrasteras ständigt mot Gud och skiljs tydligt från honom, sin Fader. Den hebreiska
Bibeln förutsade att Jesus skulle vara en man (Jes 53:3). Skriften använder aldrig termen
”Gudamänniska” för att berätta för oss vem Jesus är. Den tidens grekiska språk hade ett
utmärkt bra ord för ”Gudamänniska” (theiosaner) men det förekommer inte i Nya
testamentet. Så varför håller vi fast vid dessa utombibliska termer? Varför fortsätter vi
att använda icke-bibliskt (dvs. obibliskt) språk för att beskriva Jesus? Eller spelar det
verkligen någon roll?
Det ordspråk är sant som säger att vi är mycket snabba att se flisan i ögat på en
annans teologi, men hur blinda är vi inte för bjälken i vårt eget. Maria är inte Guds
Moder enligt Skrifterna. Och inte heller är Jesus Gud Sonen eller Gudamänniskan enligt
Bibeln. Och ingenstans kallas han ”Gud av Gud” som den senare nicenska
trosbekännelsen kallar honom. Protestanter som gör anspråk på att vara Bibelns folk
borde känna till att det omtvistade utombibliska ordet som användes i Nicea,
homoousios, som betyder ”av samma substans” ”inte kom från Skrifterna utan framför
allt från gnostiska läror.” 8 Resultatet blev att sådan terminologi introducerade
främmande begrepp i den kristna förståelsen av Gud. Med andra ord, ”ett epokgörande
6 D.Cupitt, The Myth of God Incarnate, citerat i Lockhart, Jesus the Heretic, s. 137.
7 Ibid., s. 45.
8 Kuschel, Born Before All Time? s. 500.
3