Ett budskap om frid - Till Liv

INFÖR JULEN • REFLEKTIONER I RÄTT TID
När tiden var fullb
Min perSOnLigA åSikt är att julen kommer för tidigt.
Inte så att det vore bättre att vi med en stor del av
kristenheten fi rade Kristi födelses fest vid Epifania,
det vill säga vid vår Trettondedag jul. Inte heller
att det stör mig särskilt mycket att de här raderna
kommer till i sommarens varmaste vecka. Jag
förstår mycket väl att en jultidning måste ha lång
pressläggningstid.
Men det är det här med julkommersen, som börjar
så tidigt. För ett par år sen hade vi ärende till
IKEA lördagen före Mikaelidagen, jag tror det var
sista september. Helgen var varm och folk gick i Tshirts
och kortbyxor. Men varuhuset hade julskyltat
och när vi stod i kön till kassan var det fullt med
granar och glitter runt omkring. Jag tänkte: så här
är det väl att fi ra jul i Australien – eller nån annanstans
på södra halvklotet. Men jag vill inte att det
ska vara så här! Jag vill inte höra ”O, helga natt” i
affärerna kring allhelgonahelgen. Kan ingen ändra
på det?
Advent SkuLLe vArA JuLFAStA. Alltså: en period av
stillhet och eftertanke och att avstå för fördjupningens
skull. Bibeltexterna på adventssöndagarna
är ganska allvarliga, och namnsdagarna i december
hjälper oss att minnas kämpande mänskliga föredömen,
både från Bibeln och från kyrkohistorien.
Men nu har julen fl yttat fram till första söndagen
i Advent och på många håll är det mer folk i kyrkorna
då än under julhelgen. I gengäld börjar fastlagsbullarna
säljas redan före jul.
Är det så viktigt med detta då? Ja, jag tror det.
Med jämna mellanrum dyker det upp tidningsartiklar
som med stor vetenskaplig tillförlitlighet
klarlägger att det är högst osäkert att Jesus föddes i
december. Ibland har dessa artiklar en liten underton
av att ”där fi ck ni allt så ni teg, alla kristna som
fi rar Jesu födelsedag den 25 december!” Men snälla
nån, vi har alltid vetat att ingen kan fastställa Jesu
födelsedag. Urkyrkans kristna fi rade inte gärna födelsedagar
– den enda födelsedagsfest Bibeln talar
om är Herodes och den blev inte särskilt lyckad,
om man säger så. I stället fi rade man sin dopdag,
dagen då man fi ck ta emot det eviga livet hos Gud.
Så det var väl ingen som lade på minnet precis
vilken dag jungfru Maria födde Jesusbarnet. När
det sedan ändå kändes angeläget att få fi ra hans
födelsedag gjorde man det vid den mörkaste tiden
på året. De hedniska religionerna i Rom – och för
all del även den här uppe i Norden – hade väldiga
fester vid vintersolståndet, så att ljuset skulle återvända.
Han, som är världens ljus, kommer till oss
när det är som mörkast och kallast. Vi behöver inte
anstränga oss för det, bara öppna våra hjärtan. Och
i hans ljus ser vi ljus (Ps. 36:10).
14 TILL LIV 12 • 2008