Ett budskap om frid - Till Liv

en JuLAFtOnSLäSning För HeLA FAMLiJen
En kärlek som kostar
Vi har kanske julpyntat våra hem. Ljusen brinner, granen doftar gott, det är varmt och mysigt
– och i julkrubban ligger det lilla Jesus-barnet. Mitt i julstämningen får vi nu ta oss till
Japan och en helt annan händelse. Men lyssna – de hör ihop!
MiSSiOnScentret i yOkOHAMA låg omgivet av höga
vackra tallar. Vi var några ungdomar samlade i en
mysig soffhörna i den stora matsalen i huset – det
var återträff efter sommarens bibelcamping. En stor
julgran stod mitt på det välputsade trägolvet.
En amerikansk missionär ledde mötet – jag kallar
honom här Ray. För att vara amerikan var han kort
och smälte väl in bland japanerna. Han var lågmäld
och duktig i japanska. Han hade små runda glasögon.
Alltid hade han något roligt att berätta och
han kunde verkligen locka till skratt.
Vi återupplevde trevliga händelser från sommarens
läger och pratade om vad vi därefter hade
gjort och tänkt. Sedan sjöng vi julpsalmer och missionären
började berätta en hisnande historia – det
är mycket möjligt att han sa mer än han från början
hade tänkt ...
”Vad jag nu kommer att berätta har jag inte talat
så mycket om förut här i Japan.” Han log, men
bakom glasögonen såg hans ögon allvarligare ut än
vanligt. ”Jag ska berätta varför jag kom till Japan
som missionär tillsammans med min hustru … Det
kan vara lite svårt för er att smälta … Men detta
är något som verkligen hände mig för trettio år sedan.”
i Sin BerätteLSe tog Ray oss så med ut i djungeln
på en ö i Stilla havet. Det var i slutet av Andra
världskriget då kriget pågick mellan USA och Japan.
Det var sjukdomar, vattenbrist och attacker
från fi enden. Ray var soldat på ön och ansvarade
för mat och dryck till sitt kompani. Det var ingen
enkel uppgift att utföra där mitt i djungeln under
kriget, men han jobbade hårt och kämpade på sitt
vis. Kamrater och befäl uppskattade hans insatser.
En dag kom en kraftig attack från japanerna –
de hade hittat Rays grupp och bombade den. Det
han upplevde under den korta stunden, sa Ray,
var mer än vad han kunde beskriva med ord. Ex-
plosion följde på explosion, bomber haglade framför
honom, bakom, till vänster och till höger om
honom. Han visste inte vart han skulle ta vägen.
Kamraterna, som för en liten stund sedan levde och
leende hade talat med honom, låg plötsligt döda.
Ja, döden fanns överallt omkring honom. Han var
omringad av fruktansvärda ljud, eld och skrik och
stod som förlamad. Han kände inte om han hade
skadat sig eller inte. Han hann knappt be till Gud
om räddning, då han hörde Guds röst – det var ett
överraskande budskap: ”Det här kriget tar snart
slut. När du är tillbaka hemma, ska du förbereda
dig för att bli missionär i Japan. Du ska åka dit och
vittna om mig för det japanska folket.”
Det var inte ens ”Jag ska rädda dig” eller ”Du
kommer att överleva”, utan det var direkt om hans
nya uppdrag mitt i den fruktansvärda krisen.
Först trodde han inte att det var Gud som hade
talat till honom men Gud upprepade sina ord fl era
gånger i det kaos som han befann sig i där i djungeln.
Japanerna drog sig tillbaka och han blev räddad.
Ray fi ck senare veta att han var en av få i gruppen
som hade överlevt attacken. Men han blev sårad
och fi ck åka hem till USA och därefter tog kriget
slut. Ray frågade Gud om det var riktigt som
han hade hört i djungeln och fi ck svaret att Gud
inte hade ändrat sitt budskap till honom.
rAy BörJAde StuderA för att bli missionär. Han träffade
sin blivande hustru, som gärna ville följa med
honom till Japan som missionär. Allting verkade
fl yta på. Men riktigt så väl var det inte. Hans sår
på kroppen läkte så småningom, men såren i han
själ satt mycket djupare än han hade förstått. Han
drömde mardrömmar och fi ck natt efter natt i
drömmen åter uppleva det som han hade fått gå igenom
i djungeln. Den fruktansvärda rädslan, synen
av döda kamrater, ljus och dån från explosionerna
24 TILL LIV 12 • 2008