Ett budskap om frid - Till Liv

ohag. Det var i stort sett allt som dottern
fick från det rika hemmet. Vid moderns
död fick hon några hundralappar
och så kom en gräddost till familjen vid
jultid under ett antal år! I det frykmanska
hemmet föddes tio barn. (Samtliga
nådde vuxen ålder och fick betydande
samhällsfunktioner i Amerika, som blev
deras hemland.)
Efter några års tjänst i Norrköping
sökte sig familjen tillbaka till Värmland
och Sunne. Där engagerade man
sig i missionsföreningens verksamhet.
Nils veckoprogram kunde se ut så här:
skolan på dagarna, bönestunder på
kvällarna och predikningar två till tre
gånger på söndagarna. Det var också
vid den här tiden, mitten av 1870-talet,
som Nils poetiska ådra visade sig. De
första sångerna publicerades i Wermlands
Allehanda 1876. Exempel på tidiga
alster finns bland annat i sångboken
Lova Herren (LH): ”Min Gud när
jag betänker vad du har gjort för mig”
och ”Vem som helst kan bli frälst”. Det
fanns en tidning som hette Sanningsvittnet
och i den publicerades flera
sånger. Flera sånghäften gavs också ut,
såväl av Sanningsvittnets förlag som av
författaren själv.
Lärostrider – fortsatt verksamhet
1878 bildades Missionsförbundet med
P.P. Waldenströms som en ledande person.
Detta gav upphov till stridigheter
mellan läsarna och också i förhållande
till Svenska kyrkan. Frykman och två
andra lärare anslöt sig till Waldenströms
lära. Skolstyrelsen med dåvarande
kyrkoherden och biskopen i
spet sen varnade de tre, som ålades att
undervisa enligt Svenska kyrkans lära.
Efter diskussioner tycktes det bli lugnt
och de tre lärarna fortsatte att undervisa.
Så föddes barn nummer sex i familjen
Frykman. En lekman förrättade dopet.
Då var måttet rågat. Frykman ställdes
inför att avsäga sig sina frikyrkliga
principer, bli uppsagd eller säga upp sig
själv. Han valde det senare alternativet
och slutade 1883 sin skollärartjänst
för att vara resepredikant inom Missionsförbundet.
Han kallades till de
nybildade församlingarna såväl som till
Ansgariiföreningen, främst i Värmland.
Under predikoresorna skrev han flera
kända sånger, bland annat ”Min framtidsdag
är ljus och lång” (Sv. Ps. 302,
LH 687).
Ett barn i en familj Frykman gästat
har berättat att han gick mellan orgeln
och skrivbordet, spelade några takter
och så tillbaka till skrivbordet igen.
Så fortsatte han tills sången var färdig.
Innan han lämnade hemmet hade han
sjungit sången tillsammans med familjen
flera gånger.
Frykmans sånger har blivit mycket
omtyckta. De präglas av den glädje och
lycka det är att vara ett Guds barn. En
medarbetare har uttryckt sig så här:
”Han skriver så att varje, om än så enfaldig
människa, begriper vad det står
utan att behöva ta om det.” Själv hade
Frykman större krav på sina als ter: en
andlig sång bör vara ”sann som Bibeln,
enkel som ett barn, trosfrisk som Luther,
hjärtlig som Rutström, formgod
som Runeberg, älsklig som Topelius,
len som Franzén och ledig som Lina
Sandell”. Dock menade han inte att
han hade nått sina högt ställda mål!
kallelse till Amerika
Verksamheten i Sverige blev inte långvarig.
Redan 1887 kallades han av
Svens ka Evangeliska Missionsförbundet
i Amerika till predikanttjänst i Chicago.
År 1888 flyttade hela familjen dit;
åtta av de tio barnen var födda i Sverige.
I Chicago blev familjen väl mottagen,
men storstaden kändes skrämmande,
så ett erbjudande om flytt till
en landsortsförsamling välkomnades.
I Amerika fortsatte sångskapandet.
1908 utgavs sångboken Sions basun,
där Frykman bidrog med 115 sånger.
de sista åren – och en ljus framtid
År 1907 lämnade Frykman sin tjänst
som ordinarie predikant och bosatte sig
i Minneapolis. När han tänkte tillbaka
på sitt liv, såg han på vissa saker med
stor smärta, däribland händelserna i
Värml and på 1870-talet. Han sa att han
lockats av människors tankar och fallit
för beröm och att de förespeglat sig en
”himmel på jorden”. Han sammanfattade
sina tankar så här: ”Jag är trött
och om jag med de erfarenheter som jag
har åter ställdes i valet, så valde jag troligen
på ett annat sätt.”
Sista kvällen som Frykman levde
sade hustrun till honom: ”Jesus kommer
snart.” ”Ja, ja”, svarade han och
såg på henne. Vid midnatt lutade sig
en son över honom och citerade: ”Jesu
Kristi, Guds sons, blod renar från alla
synder.” ”Ja, jag är så glad” blev svaret
och så viskade han: ”Det går så lätt.”
Det var tidig morgon den 30 mars
1911. Då vek ”Nattens skuggor” för
honom – så som han själv formulerat
det i en av sina älskade sånger. 5
Ett par tusen människor deltog i begravningsgudstjänsten.
Som text lästes
2 Tim. 4: 7–8: Jag har kämpat den goda
kampen … Nu ligger rättfärdighetens
segerkrans i förvar åt mig … Som församlingssånger
sjöngs två av Frykmans
sånger, hemlandssången ”Mitt hem är
ej på jorden” och så naturligtvis ”Min
framtidsdag är ljus och lång”.
Gravstenen på Lakewoods kyrkogård
är av rödaktig granit. Överst finns
en lyra med initialerna N.F. Mitt på
stenen är hela namnet inristat och därunder
första versen på sången ”Min
framtidsdag är ljus och lång” på svenska
och engelska.
AnnA niLSSOn, pensionerad skolledare, Kristianstad
1. Jesus säger i Joh. 6:35 att han är Livets bröd.
2. Lagisk: en (person/rörelse/kristendomstyp) som
är mer upptagen av det som människan ska göra
än av vad Jesus har gjort till vår frälsning.
Evangelisk: en som funnit vila i Jesu verk och
hämtar sin kraft därifrån.
3. A. bildades 1865 (på tusenårsdagen av Ansgars
död) och verkade till 1882. En sammanslutning
av missionsföreningar i Värmland med mål
att främja inre och yttre mission.
4. Folklig benämning på medlemmar i lågkyrkliga
väckelserörelser som samlades för att läsa Bibeln
och andliga skrifter.
5. ”nattens skuggor sakta viker”, Sv. Ps. 318,
LH 731
källor:
Lövgren, Oscar Nils Frykman – den kristna glädjens
sångare, tredje bearbetade upplagan, Falköping
1972
Elowsson, Folke Nils Frykman – en glädjens
sångare, BVs julkalender 1967
TILL LIV 12 • 2008 21