Att höra i skolan – om några förutsättningar som rör ... - Barnplantorna

Håkan Bergkvist, hörselteknisk samordnare, Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM), Örebro.
De bärbara/portabla systemen finns i olika utförande. Mikrofonerna är oftast i samma
utförande som till fasta installationer men är sällan möjliga att kombinera med den fasta
anläggningen med mindre att en ändring av mikrofonens egenskaper genomförs – oftast av
en tekniker eller annan person som är väl förtrogen med tekniken.
Mottagaren, som eleven använder, är antingen i ”body-pack/belt-pack-utförande” alltså en
apparat som man har i fickan eller klämmer fast med clipet i kläderna och oftast sker
lyssningen via en halsslinga med hörapparat i MT- eller T-läge eller en direkt anslutning via
sladd till hörapparatens elingång men även hörtelefoner är möjliga att ansluta till
mottagarna.
Det andra utförandet är s.k. miniFM-system. En sockerbitsstor mottagare är då
direktansluten till eller inbygg i hörapparaten. Ofta kallas miniFM för MLx vilket är
missvisande eftersom MLx är en modellbeteckning och miniFM finns i flera olika fabrikat
och modeller.
MiniFM-tekniken är liten och smidig vilket gör att den är enkel att ta med sig. Eftersom den
får sin strömförsörjning från hörapparaten krävs ingen laddning och vill man så kan den vara
kopplad till hörapparaten hela dagarna och blir då enkel att hålla ordning på.
För att uppnå det lilla formatet har konstruktörerna av miniFM-tekniken varit tvungna att
skala bort funktioner som annars är viktiga för en bra radioöverföring och bra ljudkvalité.
Förminskad antenn och avsaknad av diversity medför att radioöverföringen påverkas
negativt. Det som är särskilt besvärligt är att ljudkvalitén och driftsäkerheten ibland kan bli
påverkad av rummet där tekniken används. Om det finns metall i rummet
(belysningsarmaturer, elektriska apparater, väggreglar, etc.) uppstår reflexioner mot detta
Fig 5
14(18)