Rusta för fred (500 KB) Ladda ner - Svenska Freds

Det finns nu två vägar att välja mellan:
1. Antingen ger regeringen efter allt mer för företagens påtryckningar och
krassa kommersiella eller tekniska argument och liberaliserar exportreglerna
så att de stämmer bättre överens med praktiken och önskemålen
från våra nya europeiska samarbetspartners,
2. eller så väljer regeringen att stå för sin utrikespolitiska hållning inom
andra områden och ändrar exportkontrollpolitiken och praktiken så att
den överensstämmer med utrikespolitiska mål om nedrustning, demokrati
och global utveckling.
Strategiska samarbetspartners
Att Sverige genom vapenexport inte skall bidra till krig är en av grundpelarna i
det svenska regelverket för krigsmaterielexport. Denna politik riskerar nu att
överges.
Den omfattande kritiken av svensk vapenexport till USA och Storbritannien
under Irakkriget har fått konsekvenser. Tvärtemot vad många kanske tror är
risken emellertid stor att kritiken leder till en liberalisering av vapenexportpolitiken
snarare än en skärpning av den.
Den svenska traditionella vapenexportpolitiken där alla länder bedöms efter
samma strikta regler är på god väg att överges. Utrikesutskottet säger i sitt
betänkande om krigsmaterielexporten 2002 att svenska regler om att inte tillåta
export till krigförande länder framöver måste ”balanseras” mot Sveriges
egna behov av en tryggad materielförsörjning. I denna balans mellan olika riktlinjer
måste, enligt utskottets mening, ”nationens intresse ha förtur”. Det gäller
enligt utskottet att ”slå vakt om Sveriges egen långsiktiga säkerhet”.
I klartext skulle den nya politiken innebära en politik där vi garanterar fritt flöde
av vapen till vissa strategiska samarbetspartners. Det tyska systemet kan
mycket väl stå som modell. I Tyskland har man delat upp världens länder i två
kategorier. I den första kategorin ingår NATO- och EU-länder, och till dessa
länder godkänner man i princip alltid krigsmaterielexport. I den andra kategorin
ingår alla övriga länder, och gentemot dessa länder har man riktlinjer som liknar
de svenska.
Följden av detta är att länder som USA och Storbritannien hamnar i en egen
gräddfil till vilka vapenexport inte kan kritiseras för att strida mot vårt regelverk,
även om de startar folkrättsvidriga krig (som till exempel Irakkriget 2003).
En sådan politik är oacceptabel. Utvecklingen mot att skapa ömsesidiga ”beroenden”
och ”förtroenden” binder upp och hindrar Sverige från att föra en
självständig utrikespolitik. Ytterligare fördjupning av ett långsiktigt och ömsesidigt
militärt samarbete med ett antal länder måste därför ske endast på villkoret
att svensk nedrustningspolitik inte äventyras.
Övergripande trender
Under 1990-talet har den internationella krigsindustrin genomgått stora förändringar.
1980-talets ”glada dagar” med stor efterfrågan på krigsmateriel fick ett
15