Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
orgelackordet ljöd hörde jag genast att detta inte var vår organist." Tydligen hade<br />
Peter från början i sitt spel lyft hela församlingen till en nivå som den aldrig hade<br />
upplevt förut. En annan musikaliskt kunnig dam berättade: "Sådana harmonier till<br />
våra psalmer har ingen norsk mänska hört förut." Hon anmärkte också att Peter<br />
spelat psalmerna i en helt annan rytm än vad de varit vana vid, då han tagit hänsyn<br />
till psalmnoternas kommatecken och vid varje sådant gett församlingen en<br />
andningspaus, vilket ingen organist gjort med dem förut. En tredje dam tyckte det<br />
var synd att organisten inte fortsatt spela efter utmarschen. Jag tolkade detta på mitt<br />
eget sätt: bättre att Peter spelade ett stycke för mycket än ett för litet.<br />
Slutligen fick jag även träffa Peter. Han verkade något uppsliten av all<br />
uppståndel<strong>se</strong>n men kände dock igen mig.<br />
"Thomas! Vad gör du här?"<br />
"Jag reste hit för att få höra dig spela."<br />
"Bara därför? Har du inte hört nog av mig förut?"<br />
"Jag kan aldrig höra nog av dig."<br />
"Då var du inte på min sista kon<strong>se</strong>rt."<br />
"Det var jag visst det."<br />
"Vad tyckte du då?"<br />
"I alla stycken överträffade du dig själv utom i det allra sista, som du borde ha<br />
utelämnat."<br />
"Man kan inte avsluta en kon<strong>se</strong>rt med balladen i F-moll. Det blir för svart."<br />
"Jag förstod det. Men du tog dig vatten över huvudet med att efter Appassionata<br />
och Waldstein och två Chopinballader ta upp Fantasin opus 49."<br />
"Jag vet. Men vad gör man inte för formen?"<br />
"Ibland är det bättre att avstå från idealismen när man inte kan leva upp till den."<br />
"Aldrig! Idealismen måste alltid komma först vilka offer den än kräver."<br />
"Därför har du kört ihjäl din mage."<br />
"Det var det värt."<br />
"Tänker du fortsätta i samma stil som hittills?"<br />
"Nej. Det här är mitt definitivt sista uppträdande. Det har alltid sagts om mig<br />
som organist att jag inte kan spela på bröllop, men idag har jag gjort det så att det<br />
aldrig kommer att glömmas. Man har bett mig stanna kvar här och ersätta den gamla<br />
organisten när han snart tar slut."<br />
"Tänker du göra det?"<br />
"Nej, jag tänker ta <strong>se</strong>mester och försvinna."<br />
"Det har du redan gjort från Göteborg."<br />
"Men nu tänker jag verkligen försvinna."<br />
"Vart då?"<br />
"Om jag sade det skulle mitt försvinnande vara fåfängt."<br />
"Varför vill du då försvinna?"<br />
"För att ta reda på om jag kan leva utan musiken. Jag har genom musiken utfört<br />
en underbar livsgärning. Alla som hört mig spela har därav blivit bättre som<br />
mänskor och fått en ny glädje i sina liv att leva för. Hör här vad en yngre kollega har<br />
skrivit till mig under våren:" Han tog fram en väl hanterad och tydligen ofta uppläst<br />
papperslapp och läste:<br />
"Hela världen är full av vackra blommor. Blommorna älskar och trivs i lju<strong>se</strong>t. Då<br />
blomman <strong>se</strong>r sin egen skugga vänder den sig mot lju<strong>se</strong>t i en längtan efter värme. Du<br />
är en sol, och jag måste akta mig så att jag inte flyger för nära dig. Ikaros hade ingen<br />
fallskärm, och jag litar inte på min egen. Fortsätt att lysa, så ber jag att vinden sopar<br />
14
Change language