Sista konserten - fritenkaren.se

ögonen av otaliga nätters sömnlöshet. Hon var i ett ständigt smått febrilt tillstånd och
höll tydligt på med att förtära sig själv inifrån. Hon behövde en man till varje pris
innan det var för sent. Åtminstone trodde hon det om sig själv.
Hon hade varit Sverres bästa vän innan han träffade Agneta, och när de en stund
satt tillsammans under bröllopsfestaftonen såg jag hur goda vänner de var. De
förstod varandra och passade även för varandra. De hade varit klasskamrater och var
lika gamla, och innan Sverre träffat Agneta hade hon och Sverre varit deras klass
enda återstående ogifta personer. Naturligtvis kände Sverre dåligt samvete för
hennes skull efter att han vunnit sin Agneta, och han hade sett mig som en lämplig
ersättningsungkarl åt den försmådda.
Tre hundra år tidigare hade hon säkert fått rykte om sig av att vara en häxa. Hon
var alldeles för intelligent för att vara en vanlig kvinna, hon hade studerat sig till
läkare men hoppat av den utbildningen när hon genomskådat läkarvetenskapens
officiella hyckleri, hon hade i åratal ägnat sig åt djuplodande bibelstudier, och hennes
logiska tankeförmåga var ytterst skärpt. Dess värre kunde jag inte göra mera för
henne än vara artig mot henne.
När jag kom till Voss beslöt jag emellertid att söka upp henne i Bergen. Jag hade
ju ändå ingenting att förlora. Jag kunde lika gärna tillbringa en dag i hennes sällskap
och utbyta tankar om till exempel musiken som hon ju hade studerat i åratal och
visste mera om än någon annan i Rosendal: hon hade en underbar sångröst som hon
hade skolat väl, och hon gnolade hela tiden på en melodi som ingen av oss visste var
den kom från och som jag misstänkte att kom från hennes egen musikaliska fantasi.
Vi intog en middag tillsammans, och hon visade sig vara så utsvulten att hon
somnade vid bordet direkt efter kaffet. Men sedan gick vi på en mycket lång
promenad omkring i det undersköna Bergen som jag visste så litet om. Jag
imponerades av dess vackra universitet och parkanläggningarna där omkring men
måste tyvärr konstatera att ungdomslivet i Bergen var precis lika stökigt och
dekadent som i Göteborg. Samma ungdomliga fyllon regerade på gatorna i Bergen
om kvällarna med skränandets medel som i det inte ett dyft mera bråkiga Göteborg.
Jag blev nästan chockerad.
Vi talade om musik hela tiden. Jag hoppades på något orakelspråk från hennes
sida som kunde belysa min situation och mitt öde men fick ingen klarhet däri. Hon
försökte bara avglorifiera alla de stora kompositörerna, och hon lyckades med de
flesta, men när hon förgrep sig på Bach, Beethoven, Brahms och Bruckner var jag
tvungen att försvara mina ideal, och jag lyckades övertyga henne om att de var
försvarbara. Sedan kom vi in på andra ämnen.
Som jag redan tidigare anat visade det sig att hon var lysten på en karl, och hon
frågade mig rent ut om jag aldrig hade varit kär. Naturligtvis hade jag varit kär och
det alltför många och fatala gånger, men vad hade hon med det att göra? Jag var ju
tyvärr inte alls kär i henne.
"Men hur kan ni leva utan en kvinna?" frågade hon. "Vad har livet för mening om
man inte har någon att älska? Vad finns kvar i livet utan kärleken utom döden?"
"Ni har alldeles rätt, Bergljot, men även kärleken är en form av rena döden. Har
man en gång lidit skeppsbrott i kärleksförbindelser så har man tyvärr själsligen
delvis avlidit på kuppen och det oåterkalleligt."
"Men är inte kärleken om något någonting som alltid kan födas på nytt?"
"Aldrig fullständigt. Det är vad jag tror åtminstone. Jag har åtminstone aldrig fått
göra den angenäma erfarenheten att få hela min ungdoms kärleksförmåga
pånyttfödd."
"Men ni har väl haft många damer som varit kära i er?"
26