You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Den som öppnade dörren var halvvägs ett spöke, halvvägs ett benrangel, och<br />
halvvägs en människa. Det var en uråldrig kvinna med reslig statur och spenslig<br />
växt, men där var inget kött på benen. Hon liknade närmast en genom årtu<strong>se</strong>nden<br />
utmärglad mumie. Hon tilltalade genast besökaren på finska. Han svarade på<br />
svenska.<br />
"Det är Peter."<br />
"Jaså. Peter, med armen i band, <strong>se</strong>r jag. Stig in. Är du på väg till Borgå?"<br />
Han steg in.<br />
"Nej, jag är på väg till Sverige. Jag tar båten om några timmar."<br />
"Hur gick <strong>kon<strong>se</strong>rten</strong>?"<br />
"Allt klaffade perfekt tills kon<strong>se</strong>rtdagen kom. Då gick allting åt helvete."<br />
"Vad hände?"<br />
"En bil körde på mig. Nyckelbenet knäcktes, och jag har fortfarande ingen kän<strong>se</strong>l<br />
i armen."<br />
"När hände det?"<br />
"När jag skulle cykla in till min kon<strong>se</strong>rt."<br />
"Så det blev ingen kon<strong>se</strong>rt."<br />
"Nej, tyvärr."<br />
"Det är onsdag idag. Kon<strong>se</strong>rten skulle ha varit i lördags. Har du varit på<br />
sjukhus?"<br />
"Jag fick nyckelbenet röntgat, och det konstaterades en underlig fraktur."<br />
"Hela din axel verkar krokig. Har de lagt nyckelbenet rätt?"<br />
"De gav mig detta band att hålla armen i och förbjöd mig att spela piano på en<br />
månad. Sedan skulle det visa sig om armen skulle bli bättre eller ej."<br />
"Vad var det för underliga läkare?"<br />
"Etablerade läkare. Men du är ju en gammal sjukgymnast. Har du några<br />
kunskaper kvar om krossade nyckelben?"<br />
"Jag slutade arbeta för två år <strong>se</strong>dan."<br />
"Ja, efter 60 års erfarenhet."<br />
"Jag är en gammal och trött och förvirrad hjärna."<br />
"Du är bara 88 år. Man blir gammal först vid 90."<br />
"Men kom in och sätt dig. Vad vill du att jag skall göra?"<br />
De steg in i lägenhetens enda rum. Längst bort fanns en liten kokvrå. Ett bord<br />
stod i mitten, och en säng stod längs väggen. Det fanns bokhyllor med romaner från<br />
mest 30- och 40-talet. Rummet var sparsamt men smakfullt möblerat. Några<br />
fotografier av släktingar vittnade om avlägsna familjeband. Antagligen hade alla<br />
dessa släktingar för länge <strong>se</strong>dan dött, ty porträtten var också från 30- och 40-talet.<br />
Denna dam hade antagligen levt precis på samma sätt i denna tidlöst oföränderliga<br />
lokal <strong>se</strong>dan 30-talet.<br />
"Säg mig hur jag skall kunna börja spela igen."<br />
"Kan du röra armen alls?"<br />
"Ytterst försiktigt, och förr eller <strong>se</strong>nare uppstår det en brännande smärta."<br />
"Så länge smärtan är där måste du låta armen vila."<br />
"Kan den någonsin bli bra?"<br />
"Det måste den bli."<br />
"Babben, du är min enda släkting kvar i Finland. Hela släkten dog ut för att den<br />
vägrade diskutera sanningen, som alltid bara bortförklarades, förmildrades och<br />
sopades under mattan. Därför blev sanningen med tiden bara desto bittrare så att<br />
den till slut fick alla att längta till graven och nästan frivilligt lägga sig däri. Bara du<br />
33
Change language