Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
spirituell energi, som musiken kräver. Magen är en biologisk funktion som bara kan<br />
fungera enligt naturens lagar. Ert musikaliska stressliv är onaturligt och frestar på<br />
magen. Nerverna säger till först, när deras varningar klingar ohörda leder det till<br />
magsår, som ni haft nu i fem år, och när magsåret inte åtgärdas eller ens skonas utan<br />
bara hänsynslöst fortsätter att misshandlas av er musikaliska slavtjänst så bildar det<br />
cancerceller och börjar alltsammans brista, gå sönder och förblöda. Det är mycket<br />
enkelt. Ni måste välja att antingen behålla er mage eller behålla er musik. Väljer ni<br />
det <strong>se</strong>nare förlorar ni båda."<br />
"Er dom är fruktansvärd, doktor Belfrage."<br />
"Skyll er själv. Kom tillbaka när ni har bestämt er, och då skall jag hjälpa er. Men<br />
om ni fortsätter klamra er fast vid musiken finns det ingenting som hjälper, och då är<br />
det ingen idé att ni kommer tillbaka, för då dör ni inom ett halvår eller blir en<br />
hjälplösare invalid än en sterili<strong>se</strong>rad kastrat."<br />
Det var doktorns sista ord. Jag var färdig därifrån. Jag kunde ingenting säga. Jag<br />
kunde bara gå hem och sörja ihjäl mig inför mitt omänskligt svåra val: att antingen ta<br />
livet av mig med musiken eller ta livet av mig med att avstå från musiken, som jag<br />
heligt hade levt för i hela mitt liv.<br />
3.<br />
Efter <strong>kon<strong>se</strong>rten</strong> var Peter försvunnen i veckor. Jag tog för givet att det berodde på<br />
den mycket dåliga recensionen i tidningen. Huvudkritikern hade i princip flått Peter<br />
levande och dömt hela <strong>kon<strong>se</strong>rten</strong> efter misslyckandet med Chopin-Fantasin. Jag hade<br />
aldrig läst en mera orättvis recension. Det nervösa framförandet av Fantasin hade jag<br />
redan glömt medan jag redan visste att jag aldrig skulle kunna glömma just den<br />
<strong>kon<strong>se</strong>rten</strong>s Beethoven- och Chopinballadtolkningar.<br />
Redan efter en vecka var jag orolig och började forska efter honom. Han fanns<br />
ingenstans. Jag uppsökte honom i hans bostad. Jag kunde där konstatera att<br />
grannarna varken <strong>se</strong>tt eller hört honom på tio dagar och att hans brevlåda var<br />
igengrodd av ohanterade dagstidningar. Det gick då upp för mig att han var<br />
försvunnen, och jag började ana att han skulle förbli försvunnen.<br />
Tre veckor efter <strong>kon<strong>se</strong>rten</strong> fick jag dock äntligen höra något om honom. "Peter<br />
Morello?" sade min kollega vid baren smuttande på sitt cognacsglas. "Han är död.<br />
Hans läkare har befallt honom att lämna musiken. Han har blivit professionell<br />
playboy i stället. Du hittar honom bland hororna i Ro<strong>se</strong>nlund."<br />
Jag var inte den som gick bland hororna i Ro<strong>se</strong>nlund och letade. I stället skaffade<br />
jag mig närmare informationer genom halvunderjordiska kontakter. Ganska snart<br />
fick jag veta att han för närvarande hade drunknat i sällskapet med en mycket<br />
långhårig vamp som dessutom var blond, en riktig Diana Dors- och Jayne Mansfieldtyp.<br />
Jag ringde upp denna inom vissa kretsar välkända <strong>se</strong>xbomb, och hon hade<br />
ingenting emot att jag hälsade på henne för att diskutera fallet Peter Morello. "Men<br />
inte utan betalning," var hennes slutkläm.<br />
Hon var inte bara blond och fyllig utan dessutom i sin farligaste ålder: hon hade<br />
fyllt 40, medan Peter bara var 34. En sådan dam kunde lätt innebära en katastrof för<br />
vilken yngre man som helst. Lyckligtvis var jag medveten om naturen av hennes<br />
farlighet, så jag hade ingenting att frukta i hennes sällskap.<br />
"Vad vill ni veta om Peter?"<br />
"Var träffas han nu för tiden?"<br />
4
Change language