Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
jag, att när jag nu äntligen kom och besökte dem efter att de hade väntat på mig i tio<br />
år, så var det nästan i ett olämpligt ögonblick. Gunilla, som hon hette, hade nämligen<br />
sorg.<br />
En god vän till henne hade dött i Finland. Hon kom själv från detta land, och<br />
eftersom jag själv hade kontakter där frågade jag naturligtvis vem den avlidne var.<br />
Det var en guldsmed som hade dött endast 43 år gammal. Ingen ålder för en<br />
människa, tänkte jag. Så sorgligt. Nå, vad hette han? Han hette Berndt Lindholm och<br />
hade dött i Borgå. Längst bort i mitt bakhuvud började en alarmerande klocka att<br />
stilla men ihärdigt klämta.<br />
Hade inte Peter Morello varit personligt bekant med en ej alltför gammal<br />
handikappad guldsmed i Borgå? Och var inte den guldsmeden just den i Göteborg<br />
välbekante långvårdspatienten Berndt Lindholm, som blivit överkörd vid unga år,<br />
nästan gått av på mitten och <strong>se</strong>dan legat tio år på sjukhus medan de bit för bit<br />
långsamt och outhärdligt satte ihop honom igen?<br />
"Kände du honom?" frågade mig Gunilla.<br />
"Vem då?" frågade jag.<br />
"Berndt förstås. Vem annars?"<br />
"Jaså. Jag trodde du menade Peter Morello."<br />
"Känner du honom?"<br />
"Vem då?"<br />
"Peter Morello, förstås!"<br />
"Jag känner honom inte, men jag kände honom."<br />
"Varför säger du 'kände'? Han är väl inte död han också?"<br />
"Det är just det jag alltid har förnekat att han skulle vara."<br />
"Har det någonsin rått några tvivel om saken?"<br />
"Om att han skulle vara död?"<br />
"Nej, om att han skulle vara levande."<br />
"Javisst. Vet du då inte att den spanska poli<strong>se</strong>n hittade hans lik i Spanien i<br />
Madrids undre värld i höstas?"<br />
"Det kan inte ha varit han i så fall."<br />
"Nej, jag menar det. Jag kallades dit för att identifiera honom. Jag förnekade att<br />
det var han."<br />
"Det var tur det, för han lever."<br />
"Hur vet du det?"<br />
"Han var med på Berndts begravning."<br />
"Hur vet du det? Var du där själv?"<br />
"Nej, men jag har fått en skriftlig rapport från begravningen av honom."<br />
"Det tror jag inte på."<br />
"Då ska du få svart på vitt."<br />
Och hon överlämnade åt mig ett dokument på tre sidor som jag tog del av med<br />
den största häpnad. Min haka nästan föll ur ansiktet på mig när jag kom till slutet av<br />
läsningen och fick bevittna den ofrånkomligt autentiska underskriften på<br />
dokumentet. Döm själva om min häpnad, goda läsare! Detta självbiografiska blad ur<br />
Peter Morellos liv kan jag öppet visa för vem som helst då det knappast avslöjar<br />
något känsligt om honom själv.<br />
52
Change language