Sista konserten - fritenkaren.se

försiktig medan båda dina andra syskon var ganska labila. Din syster var sprudlande
livlig och ombytlig som en sommarfågel och saknade en inre egen stabilitet och fast
karaktär, och din närmaste bror var ju popmusiker och såsom sådan var han
tämligen påtänd, eller hur?"
"Ja. Det var det som gjorde att scientologin kom in i min familj."
"Men hur gick det till egentligen?"
"Min syster hade en fästman. Han var ett brilliant ingenjörssnille, han sysslade
med datorer och sådant som var rena pionjärområden 1963, och alla älskade honom,
men han började också experimentera med droger. Han hörde till de tre stora
drogpionjärerna i Göteborg på 60-talet. De andra två var Kjell Tandlund och Per-Olof
Söderberg. Till följd av hans hejdlösa LSD-entusiasm bröt min syster med honom,
och vi sörjde över hans fall. Våren 1967 reste han till England för att pröva något nytt
och kom tillbaka helt fri från droger. Vad han hade prövat var scientology. Följden
blev att alla hans vänner, hela Göteborgs avant-garde-generation inom ungdomen,
reste över till England och blev scientologer. Min bror var en av de första, och han
kom tillbaka som en ny ren och frisk människa som dessutom var lycklig. Det
unnade man honom gärna. Av nyfikenhet reste även min syster över, och även hon
blev scientolog. Så reste även min äldsta bror över. Han var mycket skeptisk till en
början, han hade egentligen inget behov av något sådant, men även han blev
övertygad om sanningen i den scientologiska science fiction-mytologin med dess
buddhistisk-hinduistiska själavandringstro. Min mor reste över i februari 1968 och
blev även hon övertygad. Sedan reste jag över för att ta reda på vad det var, åkte på
en del besvikelser och for hem igen i avsikt att ge firman en andra chans. Jag reste
tillbaka till England i augusti-september och blev ännu mera besviken. Jag hade
ingenting emot rörelsens filosofi, moral och intressanta spekulationer, men vad som
avskräckte mig var bekantskapen med dess militanta organisation. Ändå var jag
besluten att gå till botten med vad hela rörelsen egentligen gick ut på."
"Och vad kom du fram till?"
"L. Ron Hubbard är en av detta århundradets stora fantaster. Liksom Hitler och
Lenin och Mussolini, Mao Zedong och även Olof Palme var han absolut övertygad
om att han själv ensam hade rätt och att nästan alla andra alltid hade haft fel. Han
började som science fiction-författare i 30-talets Hollywood, och det förklarar
egentligen hela hans karriär. Han bländades från början av Hollywoods hejdlösa
fantasirika drömmar. Han var framgångsrik inom science fiction-genren medan hans
två första fruar skilde sig från honom övertygade om att han var galen. Men han var
bara en fantast, och en sådan förblev han alltid. Så fick han världens idé. För att
verkligen skapa sig en förmögenhet så vore det fiffigaste sättet att skapa en ny
världsreligion. Han studerade hinduismen och buddhismen ingående i Asien, och
som en syntes av dessa själavandringsreligioner och amerikansk science fiction
uppstod hans religion scientology år 1950, som han satte som utgångspunkt för en ny
tideräkning. Enligt hans religion är varje människa enbart en själ och inte alls en
kropp, men denna själ har före födseln utsatts för en sorts hjärntvätt av illasinnade
intergalaktiska makter. Därför minns man ingenting från före födseln. Denna process
har pågått i det oändliga bakåt i tiden och fortsätter automatiskt in i framtiden: när
en människa dör är hon programmerad till att återvända till själstvättscentralen som
på nytt inprogrammerar i själen att hon endast är en kropp och inte en själ inför
hennes följande inkarnation. Därigenom gör sig L. Ron Hubbard till en oförsonlig
fiende till materialismen, och så långt är ännu ingen skada skedd. Men han går
längre.
59