Sista konserten - fritenkaren.se

En återblick över minnet av Berndt Lindholm.
Född 12.8.1946, yngst av tre bröder, bodde han med familjen i Helsingfors när
han vid 14 års ålder cyklandes på gatan blev överkörd av en lastbil med släpvagn.
Olyckan kom sig av att den unge långtradarchauffören, som endast haft sitt
långtradarkörkort i sex månader, gjorde en olovlig omkörning och sedan mötte en bil
som gjort samma olovliga omkörning från sitt håll. I panik girade
långtradarchauffören in mot trottoaren och struntade därmed i att det var mitt i en
krök och att en cyklist befann sig innanför honom. Han räddade sig själv och den
mötande bilisten, men i stället kom Berndt under långtradarens släpvagns bakhjul.
Detta gick över midjan på cyklisten, och bredvid Berndt på trottoaren gick hans
älsklingskusin Marianne och såg alltsammans på alltför nära håll. Hon råkade senare
ut för en sorts besläktad olycka som hon senare dog av. För Berndts del medförde
hans olycka oöverskådliga inre blödningar och skador, som med tiden slog ut båda
njurarnas funktioner. Det hette att han nästan hade gått av på mitten. Tre
tillfälligheter räddade Berndts liv: en bilist som körde bakom Berndt vid
olyckstillfället och som bevittnade hela olyckan råkade ha en släpvagn på sin bil. På
denna släpvagn kördes Berndt direkt till sjukhus i halvt hopkrupen ställning. Hade
han exempelvis lagts på rygg hade han avlidit. Han var 14 år och skulle därför ha
körts till barnsjukhuset, men det blev hans andra räddning att han i stället fördes till
ett kvalificerat sjukhus för vuxna där han omedelbart kunde opereras. I två år låg han
och svävade mellan liv och död utan att bli bättre då ryktet om Bengt Johanssons,
"Plast-Johans" plastkirurgi vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg nådde moderns
öron. Hon flög genast med Berndt till Göteborg till denne läkare, som vägrade ta sig
an det komplicerade fallet Berndt. Modern hotade då med att omgående både
sittstrejka och hungerstrejka på "Plast-Johans" mottagning. Det blev Berndts tredje
räddning. Hans föräldrar sålde sin villa på Brändö, lämnade sina tjänster och började
ett nytt liv i Göteborg bara för att på alla sätt bistå Berndt vid dennes konvalescens.
Min familj umgicks med dem regelbundet, Märta och Berndt brukade komma hem
till oss och bada bastu en gång i veckan, och jag lärde känna Berndt från början av
hans konvalescenstid i Göteborg. Mina föräldrar och hans var bekanta sedan 40-talet,
och dessutom var mina morföräldrar sedan deras Borgåtid på 20-talet mycket goda
vänner till hans mormor, född av den grevliga ätten Stewen-Steinheil, sedermera
känd som "Sissan" Eklöf. Min mor blev en av Berndts flitigaste besökare och
närmaste vänner medan han låg på Sahlgrenska, efter två år på Sahlgrenska kunde
han åter stå på benen (efter att ha varit nere i en vikt av 34 kilo,) Plast-Johan ställde
då beredvilligt till deras förfogande en mindre strandvilla vid Onsala som blev
centrum för febrila sommarnöjen, min syster blev då Berndts kanske närmaste vän
och kanske till och med första kärlek, och efter att mina syskon och min mor blivit
scientologer 1968 var det jag i familjen som intresserade mig mest för Berndt. Han
genomgick ständigt nya operationer, ibland lyckades de och ibland gick de sämre,
över lag var de tillfredsställande men helhetsresultatet otillfredsställande, och den
avgörande krisen inträdde 1967 när hans mor frivilligt offrade sin ena njure för att
rädda Berndts liv. Efter det led modern av ständigt högt blodtryck, men Berndts liv
var räddat för, som det visade sig, 22 år framåt. Få har levat så länge med en
transplanterad njure som han.
1972 avled hans mor i en plötslig hjärnblödning endast 58 år gammal, och Berndt
blev i praktiken hänvisad till sig själv. Han hade redan inlett sin utbildning till
silversmed, och han arbetade ständigt vidare. Han fortbildade sig i Köpenhamn, blev
färdig guldsmed och övertog på 80-talet en anrik guldsmedja i sin moders familjs
53