Produktivitet och effektivitet i hälso- och sjukvården - Webbutik ...

More documents

Recommendations

Info

Antalet anställda inom landstingens hälsooch sjukvård uppgick år 2004 till knapp 200 000 faktiska årsarbetare. Denna siffra inkluderar de av landstingen helägda bolagen, däremot inte privata entreprenörer som landstingen köper tjänster från. Av det totala antalet anställda har 36 procent en högskoleutbildning 3. Detta kan jämföras med arbetsmarknaden som helhet där 32 procent har en högskoleutbildning. De största personalkategorierna är sjuksköterskor (32 %), omvårdnadspersonal (18 %) och läkare (11 %). I yrkesgruppen omvårdnadspersonal ingår undersköterskor, sjukvårdsbiträden, skötare, vårdare och vårdbiträden. Antalet faktiska årsarbetare i landstingen ökade med 1,4 procent, motsvarande 2 800 årsarbetare, mellan åren 2001 och 2004. Antalet läkare och sjuksköterskor, mätt som årsarbetare, har dock ökat med drygt 7 procent. Samtidigt har omvårdnadspersonalen minskat med knappt 5 procent. Även gruppen övrig landstingspersonal har minskat. Till stor del kan detta sannolikt förklaras med att olika verksamheter har lagts ut på entreprenad eller motsvarande alternativt att verksamheten har bytt huvudman. Tabell 3. Faktiska årsarbetare i ett antal yrkesgrupper 2001–2004 3. Hälso- och sjukvården till 2030 – Om sjukvårdens samlade resursbehov på längre sikt, Sveriges Kommuner och Landsting 2005. 3. Vårdens resurser 17 Figur 2. Personalens fördelning mellan olika yrkesgrupper 2004 Procent Administrativ personal 9 % Paramedicin 7 % Övrig sjukvårdspersonal 10 % Yrkesgrupp 2001 2002 2003 2004 Läkare 21 179 21 606 22 318 22 810 Sjuksköterskor 57 767 58 967 60 761 61 889 Omvårdnadspersonal 37 506 38 108 37 492 35 686 Övrig sjukvårdspersonal 19 764 20 169 20 381 19 979 Paramedicin 13 615 13 883 14 135 14 130 Administrativ personal 18 010 18 486 18 464 18 284 Övrig landstingspersonal 27 708 26 692 26 050 25 581 Samtliga 195 548 197 911 199 601 198 359 Källa: Landstingsanställd personal 2004, Sveriges Kommuner och Landsting. Övrig landstingspersonal 13 % Omvårdnadspersonal 18 % Läkare 11 % Sjuksköterskor 32 % Not: I yrkesgruppen paramedicin ingår: sjukgymnast, arbetsterapeut, kurator, psykolog och logoped. I yrkesgruppen övrig sjukvårdspersonal ingår bland annat läkarsekreterare, barnskötare, medicintekniker, ambulanssjukvårdare, audionom, behandlingsassistent, arbetsterapibiträde, sjukhuskemist/-fysiker och fotvårdsspecialist. I yrkesgruppen administrativ personal ingår administrativ chef, utredningssekreterare, adbtekniker, administrativa assistenter, kanslist, kontorist, kontorsvaktmästare och telefonist. I yrkesgruppen övrig landstingspersonal ingår bland annat tandsköterska, tandläkare, tandtekniker, tandhygienist, lokalvårdspersonal, ingenjör/tekniker, kock, vaktmästare, hantverkare, fritidspersonal och dietist. Källa: Sveriges Kommuner och Landsting.
18 Produktivitet och effektivitet i hälso- och sjukvården Figur 3. Förändring av antal faktiska årsarbetare inom olika yrkesgrupper i landstingen 2001–2004 Procent Procent 10 8 6 4 2 0 –2 –4 –6 –8 –10 Läkare Sjuksköterskor Omvårdnadspersonal Övrig sjukvårdspersonal Paramedicin Källa: Sveriges Kommuner och Landsting. Administrativ personal Övrig landstingspersonal Samtliga Den genomsnittliga utbildningsnivån och yrkeserfarenheten i sjukvården har ökat påtagligt. Medelåldern har stigit och därmed också den genomsnittliga tiden i yrket. Andelen högutbildade har stigit. Detta representerar som framgick ovan en ökad insats av humankapital. Det finns ett förhållandevis starkt samband mellan å enda sidan personalens utbildningsnivå och yrkeserfarenhet och å andra sidan den relativa lönenivån. Sjukvårdshuvudmännen har därmed fått betala för den högre utbildningen och att personalen nu är mer erfaren än tidigare. En beräkning visar att dessa faktorer isolerat bidrog till att öka lönerna med 7 procent mellan 1994 och 2004 4. Denna ökade personalkostnad och resursinsats bör således avspeglas i fler prestationer per anställd eller i ökad kvalitet. I annat fall har sjukvårdshuvudmännen fått betala för en resursinsats utan motsvarande ökning i produktion, det vill säga en sänkt produktivitet. Prisförändringar och prisskillnader på insatta resurser som inte beror på kvalitetsskillnader ska dock inte påverka produktiviteten. Om lönenivån vid en klinik är högre än vid en annan behöver inte detta bero på högre kompetens eller erfarenhet. Det kan istället vara ett utslag av att den allmänna lokala lönenivån ligger högre. Den kostnadsskillnaden motsvarar därför inte någon skillnad i de resurser som används, utan i priset på resurserna. 4. Analysrapporten. November 2005 – Produktivitet på andra villkor, Sveriges Kommuner och Landsting 2005.
Page 1 and 2: Produktivitet och effektivitet i h
Page 3 and 4: Sveriges Kommuner och Landsting 118
Page 5 and 6: 4 Produktivitet och effektivitet i
Page 7 and 8: 6 En effektiv hälso- och sjukvård
Page 11 and 12: 10 Produktivitet - en del av effekt
Page 17: 16 Produktivitet och effektivitet i
Page 27 and 28: 26 Slutsatser om hälso- och sjukv
Page 29 and 30: 28 Jämförelse mellan landstingen
Page 33 and 34: 32 Fortsatt arbete med indikatorer

Produktivitet och effektivitet i hälso- och sjukvården - Webbutik ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?