You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
och dess valda arbetsledande organ centralkommitté.<br />
Den var partiets högsta organ mellan kongresser och<br />
ledde under kongressernas mellanperioder stads- och<br />
rajoonorganisationer och kontrollerade deras verksamhet.<br />
Centralkommitténs uppgift var att organisera<br />
och kontrollera att från unionen givna direktiv verkställdes,<br />
samt att välja delegater till den allunionella<br />
kongressen. Så t.ex. sammankallade centralkommittén<br />
för Estlands kommunistiska parti sina plenarsammanträden<br />
en gång under fyramånadsperioden, kongressen<br />
sammankallades var femte år. Centralkommittén utnämnde<br />
sina verkställande organ, byrån och sekretariatet,<br />
som ledde organisationens arbete under plenarsammanträdens<br />
mellantid. Byrån hade makt att stadfästa<br />
valet av centralkommitténs avdelningschefer,<br />
ordförande i kommittéer och kommissioner, redaktioner<br />
för partiets tidningar och tidskrifter. Sekretariatet<br />
hade hand om löpande ärenden och kontrollerade att<br />
besluten verkställdes.<br />
Unionens partiorganisation bestod av republikernas<br />
partiorganisationer representerade genom deras delegater<br />
vid den allunionella kongressen. Sovjetunionens<br />
kommunistparti var alltså hierarkiskt uppbyggd med<br />
strikt underlydande organisationer. Den allunionella<br />
kongressen med flera tusen delegater godkände centralkommitténs<br />
och revisionskommitténs redogörelser,<br />
stadfäste partiprogrammet och angav partiets inrikes-<br />
och utrikespolitiska riktlinjer. Kongressen, som sammanträdde<br />
minst en gång på en femårsperiod, valde<br />
centralkommittén och revisionskommittén. Centralkommittén<br />
sammankallade plenarsammanträden<br />
minst en gång per halvår och utnämnde de viktigaste<br />
utskotten, den s.k. politbyrån och sekretariatet som<br />
leddes av generalsekreteraren. Dessa två utskott<br />
ledde partiarbetet under tiden mellan plenarsammanträdena.<br />
De var de verkliga maktcentra i partiet och<br />
därmed i hela unionen. Ett fåtal personer dominerade<br />
helt partitoppen, särskilt generalsekreteraren utövade<br />
närmast diktatorisk makt. Den befattningen hade Stalin<br />
i över 30 år, följd av andra Sovjetledare, Malenkov.<br />
Chrusjtjov, Breznjev, Andropov, Tjernenko och<br />
Gorbatjov.<br />
Kommunistpartiet säkrade sin makt i unionen genom<br />
olika kontrollåtgärder, framförallt genom att placera<br />
pålitliga medlemmar på alla nyckelposter och i ledande<br />
ställningar. Partiet var på alla områden i samhället<br />
involverat i detaljstyrning av alla ärenden. Partidirektiven<br />
genomfördes genom pålitliga partimedlemmar<br />
eftersom de skulle effektivt delta i uppbyggande av<br />
kommunismen. Partiet måste enligt dess stadgar vara<br />
"den ledande och riktande kraft i det sovjetiska samhället,<br />
leda det arbetande folkets delegaters sovjeter,<br />
fackföreningar, kooperativa föreningar och andra organisationer<br />
som inte var partibundna". Enligt författningen<br />
hade endast vissa givna organisationer rätt att<br />
2<br />
Rev A 2006-11-08<br />
nominera kandidater. Ofta nominerades bara en kandidat<br />
att röst på, den av partiet godkända eller en partimedlem.<br />
Valet blev bara en formalitet och partiet<br />
kunde säkra kontrollen över statsapparaten. Grunden<br />
till kommunistpartiets verksamhet var den marxistiskleninistiska<br />
ideologin, som skulle leda till ett kommunistiskt<br />
samhälle där alla levde lyckligt. Alla beslut<br />
kunde motiveras med denna ideologi, däribland avskedanden<br />
och utrensningar i parti- och statsapparaten.