Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
edan skapat sovjetmaktens organ. De var valda, de<br />
valde i sin tur exekutivkommittéer. Det fanns sådana i<br />
kommunerna, senare i rajoonerna och i bysovjeterna.<br />
Naturligtvis hade det också bildats en partiorganisation<br />
i rajoonen. Vi går vidare från den perioden under<br />
1950-talet. Hur gick man då in i partiet? Först och<br />
främst måste personen fylla i några dokument. För det<br />
första skulle man göra en ansökan: "Var god och ta<br />
emot mig som medlem i Sovjetunionens kommunistparti.<br />
Jag lovar att hålla fast vid partiets stadgar och<br />
åtlyda partiprogrammet". Dessa tankar måste finnas i<br />
ansökan. Senare lade man till: "Jag vill delta i uppbyggnaden<br />
av kommunistmen. Underskrift och datum".<br />
För det andra fanns det ett frågeformulär som<br />
man skulle fylla i i enlighet med frågorna. Där skulle<br />
man notera personuppgifter. Men obligatoriskt måste<br />
man ange vems ens föräldrar var, vilka ens släktingar<br />
var och vad de sysslade med. Mycket viktigt var att du<br />
själv, och dina närmaste släktingar, inte hade tillhört<br />
de tyska ockupationsstyrkorna, inte hade varit med i<br />
SS-organisationerna och mycket annat liknande. Vid<br />
den tiden uppstod även juridiskt ett sådant begrepp<br />
som "presumption", dvs. att man även började bestraffa<br />
medlemskap i sådana organisationer, som under<br />
den estniska republikens tid hade varit tillåtna: om<br />
man tillhörde hemvärnet, tillhörde fosterlandsförbundet,<br />
kämpade i de estniska nationella styrkorna mot<br />
Sovjetunionen osv. Alla sådana uppgifter skulle man<br />
ange. Likaledes om du hade släktingar utomlands. För<br />
det bestraffades man inte, men man måste ange var de<br />
levde, vad de sysslade med i utlandet, vilka förbindelser<br />
man hade med dem. Det frågeformuläret var<br />
mycket viktigt. Det kontrollerades senare och om det<br />
kom fram att man hade utelämnat något då kunde det<br />
krävas redovisning eller att man ställdes till ansvar.<br />
För det tredje skulle man skriva en levnadsbeskrivning<br />
i fri form, för det mesta vad du hade gjort, var du<br />
hade gått i skola, var du hade arbetat. Befattningar och<br />
befordringar skulle antecknas såväl i frågeformuläret<br />
som i levnadsbeskrivningen. Slutligen måste det finnas<br />
en rekommendation från två kommunister, som<br />
hade varit partimedlemmar i åtminstone tre år. Formen<br />
för rekommendationen var strikt föreskriven. Där<br />
måste obligatoriskt finnas: känner denna person från<br />
vad och från den och den tiden på grundval av samhälleligt<br />
arbete och samhällelig verksamhet (under<br />
åtminstone tre år). Slutet var obligatoriskt följande:<br />
jag ansvarar för min rekommendation, ansvarar för<br />
den rekommenderades värdighet, går i godo för att<br />
han skulle bli en värdig kommunistpartimedlem. Om<br />
det inte var så måste man skriva om rekommendationen.<br />
Nu när dokumenten fanns, kom den följande<br />
etappen: partiets underorganisation granskade dem,<br />
framför allt utformningen av ansökan från partikommitténs<br />
handläggare. En av partikommitténs viktigaste<br />
uppgifter var att utöka partikadrerna. Partiets underor-<br />
2<br />
Rev A 2006-11-08<br />
ganisations "kamrater", som man sade då, kunde fråga<br />
dig om allt som berörde din familj, ditt uppförande,<br />
ditt arbete. Sedan fattade man beslutet att ta emot<br />
denna kamrat som medlemskandidat i partiet och lägga<br />
fram allt material om medlemskandidaten till partiets<br />
rajoonbyrå. När denna etapp var genomförd kallade<br />
man kandidaten till byrån "framför bordet", där<br />
vanligen underorganisationens sekreterare redogjorde<br />
inför byråns medlemmar för personuppgifterna. När<br />
allt där var hårdgranskat: vem och vad du var, hur du<br />
arbetade, vilka dina föräldrar var, vilka syskonen var<br />
osv., genom frågeformuläret kontrollerade man om<br />
allting. Och sedan förklarade partikommitténs förstesekreterare<br />
att denna kamrat var antagen som partikandidat.<br />
Vanligtvis sade man att "vi hoppas kunna<br />
anta dig som partimedlem om ett år". Medlemskandidat<br />
var man ett år, det var liksom en provtid. Att byrån<br />
skulle anta kandidaten hade alla kommit överens om<br />
redan i förväg, det hände bara vid enstaka tillfällen att<br />
man sände tillbaka en person från byrån. Efter ett år<br />
måste partimedlemskandidaten på nytt företa vandringen<br />
från underorganisationen till partiets rajoonkommitté.<br />
Efter det att han hade blivit godkänd där,<br />
fick han en fullberättigad partimedlems rättigheter att<br />
ta till orda, tillkännage sina åsikter och argumentera<br />
fram till dess att beslutet var fattat. När beslutet hade<br />
fattats med röstmajoritet fick man inte längre argumentera<br />
mot det. Vilka dokument förde man i partidistriktets<br />
kommittéer? Av frågeformulären, ansökningarna<br />
och rekommendationerna gjordes en handling,<br />
men till denna hörde även medlemmens registreringskort<br />
eller "partiboken". Det hade en mycket viktig<br />
uppgift: där fanns alla uppgifter om honom. Om han<br />
flyttade till en annan plats, då vandrade partiboken<br />
tillsammans med honom. Mellan partibyråerna i rajoonerna<br />
fanns det förbindelser, alltid meddelade man<br />
att "till ert distrikt har kommit den och den kommunisten".<br />
Varje kommunists uppgift var att man måste<br />
kunna räkna med honom. Till partiboken fördes även<br />
straff: om någon felade det ena eller det andra sättet,<br />
inte var lydig eller uppförde sig ovärdigt (till detta<br />
hörde dryckenskap, slarv, stöld och allt annat som ger<br />
en människa dåligt rykte). I underorganisationen diskuterade<br />
man igenom ditt uppförande och högsta instans<br />
var återigen partiets rajoonbyrå som bestämde<br />
om det skulle bli en anmärkning (det var det mildaste<br />
straffet) eller tillrättavisning, det fanns även sträng<br />
tillrättavisning. Det strängaste straffet var uteslutning<br />
ur partiet. Vad betydde det för personen? Det var en<br />
fläck på personens anseende om man blev utkastad ur<br />
partiet, hans karriär och tjänstemöjligheter var stängda,<br />
han stod i en uppförsbacke. Det var ett ganska<br />
strängt straff och straffen förde man in i partiboken.<br />
En tid senare kunde det visa sig att man kunde befria<br />
kamraten från straffet. Byrån fattade det slutgiltiga<br />
beslutet om han hade bättrat sig att vi sänker straffet. I
Change language