You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
med 5 anställda. Han skulle stämplas som kulak, vilket<br />
betydde deportering. I februari 1930 lyckades<br />
familjen Moora med far och andra släktingar fly i 5<br />
slädar över den frusna Peipussjön till Estland. 1937<br />
års arresterings- och utrensningsvåg över hela Sovjetunionen<br />
drabbade naturligtvis hårt alla gränsnära minoritetskolonier,<br />
så skedde även i Peipuslandet. Exemplen<br />
är många och nedslående. Gränstrakterna rensades<br />
på alla "opålitliga element". 1939 gavs order att<br />
kvarvarande ensamstående gårdar skulle överges eller<br />
flyttas till större ryska byar. Eftersom endast få arbetsföra<br />
män fanns kvar, var det ofta inte möjligt att förflytta<br />
större bonings- eller gårdshus, utan man fick<br />
nöja sig med bodar eller andra mindre byggnader. På<br />
de hus som blev kvar förstördes vanligen taket eller<br />
också brändes de ned. Det andra världskriget medförde<br />
omfattande rekvistioner av matvaror, hästar och<br />
fordon. Brist på arbetskraft och redskap, nödslakt av<br />
boskap med mera var ett krigstida elände i slutfasen<br />
av de estniska samhällens förintelse. Ytterligare en<br />
åderlåtning drabbade dem: mobilisering av kvarvarande<br />
män till Röda armén.<br />
Under tysk ockupation<br />
1941 ockuperades området av tyska trupper. Tyska<br />
myndigheter hade börjat intressera sig för folkminoriteternas<br />
etniska bakgrund där och beslutade att registrera<br />
dem. Samtidigt väcktes idén vid universitet i<br />
Tartu att utföra vetenskapliga etnologiska undersökningar<br />
i Ingermanland och i Oudovalandet. Grupper<br />
av olika vetenskapsmän tilläts företa forskningsresor<br />
till dessa områden under våren och sommaren 1943.<br />
Arbetena pågick etappvis, avbrutna av trafikproblem<br />
och de ryska partisanernas aktiviteter, särskilt i Ljadõ<br />
trakten. Ett omfattande material över den estniska<br />
bosättningen historia och kultur samlades in. Till september<br />
1943 hade forskningsgruppen registrerat 6 125<br />
estländare. 1926 bodde där 16 882 estländare.<br />
Evakuering<br />
Estländare och finländare bosatta i Ingermanland<br />
tilläts i början av 1942 av tyska myndigheter att på<br />
eget initiativ flytta till Estland. Senare skulle den tyska<br />
krigsmakten ställa järnvägsvagnar till förfogande.<br />
På hösten 1943 sviktade den tyska fronten vid Leningrad.<br />
Den tyska krigsmakten utfärdade då ett upprop<br />
till estländarna i Peipuslandet med uppmaning att<br />
frivilligt överflytta till Estland, eftersom den tyska<br />
armén inte skulle försvara området mot Röda arméns<br />
anfall. De kunde ta med sig boskap, kläder, säd och<br />
mat för 2 veckor. För överflyttningen lovades militär<br />
hjälp. Evakueringen, frivillig eller tvångsmässig, upplevdes<br />
olika från fall till fall. "De som inte ville frivilligt<br />
flytta till Estland, kunde vid evakuering råka<br />
komma till helt och hållet oförmodat ställe"(Arens<br />
1994 s. 9). I oktober 1943 hade Röda armén erövrat<br />
Ljadõ.<br />
3<br />
Rev A 2006-11-08<br />
Ett ämbetsverk vid inrikesministeriet i Tallinn<br />
(Sõjapõgenike Korraldamise Valitsus), vars uppdrag<br />
var att inkvartera krigsflyktingar, rapporterade till<br />
inrikesministeriet den 16 december 1943 att antalet<br />
evakuerade ester från områdena bakom Peipus hade<br />
stigit till över 20 000. Flyktingarna blev ett inrikespolitiskt<br />
problem. Man hade noterat att de medförde få<br />
husdjur och nästan inga inventarier och redskap alls,<br />
varför utarrendering av gårdar till dem inte kunde<br />
komma ifråga, ansåg det tyska "Lantbruksorganet för<br />
Östområden" i ett brev i maj 1944 till en avdelning<br />
hos generalkommissarie Litzmanns kansli.<br />
Svenskarnas övergivna egendomar till tysk ägo<br />
Den av tyskarna tillsatta estniska civilförvaltningen<br />
hade vid sitt jordbruksdepartement bildat en s.k. Koloniseringsmyndighet<br />
(Asundusamet), som hade till<br />
uppgift att bl.a. ordna förvaltning och fortsatt brukande<br />
av gårdar som tillhörde till Sverige utvandrade<br />
estlandssvenskar. Chefen för den tyska civilförvaltningen<br />
i Estland, generalkommissarien Karl Sigismund<br />
Litzmann, gav i ett brev (daterat den 1 augusti<br />
1944) via sin kanslichef direktiv till Koloniseringsmyndigheten<br />
angående jordbruksfastigheter och inventarier<br />
som de till Sverige emigrerade jordbrukarna<br />
hade lämnat kvar eller i framtiden skulle lämna kvar.<br />
Brevet var hemligstämplat. I det påtalades det att dessa<br />
egendomar förvaltas av det tyska "Lantbruksorganet<br />
för Östområden". Han hade i avsikt att ge dessa<br />
jordbruksfastigheter för brukande under estnisk förvaltning,<br />
medan äganderätten skulle bli kvar hos den<br />
ovannämnda tyska myndigheten. Litzmann gav Koloniseringsmyndigheten<br />
i uppdrag att registrera fastigheterna<br />
samt att hitta brukare till dessa, framförallt<br />
sådana som hade särskilda förtjänster vid kampen mot<br />
kommunismen. Arrendekontrakt skulle skrivas för 1-3<br />
år.<br />
Att få arrendera svenskarnas gårdar<br />
En fullmäktig representant för Koloniseringsmyndighet<br />
var stationerad i Länsstyrelsens lokaler i Hapsal. I<br />
lokalpressen (Lääne Sõna nr. 88) kungjorde han den 3<br />
augusti 1944 villkoren för att få arrendera estlandssvenskarnas<br />
gårdar. Kungörelsen bär rubriken "Utvandrarnas<br />
gårdar till riktiga jordbrukare. Tillräckliga<br />
jordbrukskunskaper är förutsättning för att få arrendera<br />
kustsvenskarnas gårdar". Lantbrukare från närliggande<br />
krigsområden och från Ryssland evakuerade<br />
estländare skulle få företräde vid utdelningen. På<br />
grund av tidsbrist skulle inga slutgiltiga kontrakt skrivas<br />
nu utan endast tillfälliga brukande- och förvaltningskontrakt.<br />
Kontraktet skulle gälla även verktyg<br />
och lantbruksinventarier, emigranterna inte fick föra<br />
bort dem eller sälja dem. Den sökande måste uppvisa<br />
flera dokument och intyg, bland annat utlåtande från<br />
hans förutvarande kommun om hans duglighet som<br />
jordbrukare. Den övervägande delen av de sökande
Change language