o o ty så roar mig att måla om nagra västerbottniska bildberättare
o o ty så roar mig att måla om nagra västerbottniska bildberättare
o o ty så roar mig att måla om nagra västerbottniska bildberättare
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
en bondes måleri • Erik Persson<br />
Erik Persson, naivisten och gode vännen är<br />
borta men minnena av trevliga sammanträffanden<br />
lever kvar. Erik Persson började <strong>måla</strong><br />
på "riktigt", då han s<strong>om</strong> förste deltagare<br />
anmälde sig till Medborgarskolans <strong>måla</strong>rkurs<br />
1959. Själv blev jag naturligtvis förvånad<br />
över <strong>att</strong> en <strong>så</strong> gammal man (79) hade <strong>så</strong>dana<br />
intressen, men givetvis gladde jag <strong>mig</strong><br />
mycket åt <strong>att</strong> få hon<strong>om</strong> med s<strong>om</strong> elev. Målarkurser<br />
i Vännäsby var något helt nytt och<br />
oprövat. S<strong>om</strong> kontrast till den 79-årige eleven<br />
var den yngste 17 år. Erik Perssons berättarglädje<br />
tog sig många former, när andra<br />
brottades med olika uppställningar, krukor,<br />
flaskor etc. då s<strong>att</strong> Erik Persson avsides<br />
med sin palett och pannå, klämmande ut<br />
färgerna direkt på penseln. Spontant placerade<br />
han ut kor, hästar och ladugårdar tills hela<br />
pannån var fylld. Han älskade klara och<br />
ljusa färger - det kan man se i den <strong>så</strong> ofta<br />
reproducerade tavlan "Bröllop i Strand", lika<strong>så</strong><br />
i "Mids<strong>om</strong>mardans", s<strong>om</strong> hänger på Vängården<br />
i Vännäsby. Vid ett tillfälle under kurserna,<br />
de var flera, talade dåvarande läraren<br />
Astrid Tobias son-Schoerner <strong>om</strong> k<strong>om</strong>plementfärger.<br />
Alla lyssnade intresserat även Erik<br />
Persson, men när fru Schoerner senare frågade<br />
hon<strong>om</strong>, <strong>om</strong> han arbetade efter dessa regler,<br />
<strong>så</strong> sa han "jag <strong>ty</strong>cker inte <strong>om</strong> de där med<br />
k<strong>om</strong>pletfärger, jag vill <strong>måla</strong>, s<strong>om</strong> jag <strong>ty</strong>cker<br />
själv". Han fick ock<strong>så</strong> <strong>måla</strong>, s<strong>om</strong> han själv<br />
ville och det blev bäst <strong>så</strong>. Jag tror, <strong>att</strong> han -<br />
trots sin egensinniga stil och ohörsamhet<br />
mot råd och föreskrifter - ändå kände allas<br />
stöd och uppmuntran. Han kände kamratskap<br />
och sammanhållning, s<strong>om</strong> det ju alltid blir<br />
vid all kursverksamhet. - 1964 hade vi glädjen<br />
<strong>att</strong> se X-et, Sven Erixon, ställa ut i Vännäs<br />
sockens konstklubbs regi. Erik Persson<br />
var en av de första vernissagebesökarna och<br />
han blev ock<strong>så</strong> god vän med den celebre gästen<br />
och inför en av X-ets äldre målningar utbrast<br />
Erik Persson "jag tror, <strong>att</strong> professorn<br />
<strong>måla</strong>r likadant s<strong>om</strong> jag". X-et sam<strong>ty</strong>ckte, fick<br />
sig ett gott skr<strong>att</strong> och köpte dagen därpå en<br />
tavla av Erik Persson.<br />
Efter de lärospån han fått, s<strong>att</strong> Erik Persson<br />
sedan på sitt rum på Vängården i Vännäsby<br />
och <strong>måla</strong>de. Jag besökte hon<strong>om</strong> då och då,<br />
min man gick ner till hon<strong>om</strong> minst en gång i<br />
veckan och det s<strong>att</strong>e han stort värde på. Han<br />
behövde litet kritik, sade han, och han blev<br />
124<br />
lika glad s<strong>om</strong> vi, varje gång han <strong>måla</strong>t färdig<br />
en sak. Man blev alltid glad till sinnes, när<br />
man tittade på hans bilder, det var minnen,<br />
s<strong>om</strong> k<strong>om</strong> fram, minnen av ett långt strävsamt<br />
bondeliv. Han kunde ock<strong>så</strong> konsten <strong>att</strong> berätta<br />
<strong>om</strong> sina saker, <strong>om</strong> auktioner och bönemöten,<br />
hästpremieringar och djurauktioner. Jag frågade<br />
hon<strong>om</strong> ibland <strong>om</strong> det inte tröt med motiv.<br />
"Nej då", sa han, "ibland kan jag ligga<br />
på n<strong>att</strong>en och k<strong>om</strong>ma ihåg saker från min<br />
ungd<strong>om</strong>s- och jordbrukartid, och då vet<br />
jag, vad jag skall <strong>måla</strong>. Och inte behöver<br />
jag motiven framför <strong>mig</strong> heller, man vet<br />
ju hur en ko ser ut".<br />
Vår familj gladdes åt hans framgångar,<br />
han var inte själv riktigt medveten <strong>om</strong>, hur<br />
underbart han <strong>måla</strong>de och vilken märklig<br />
konstdebut han gjort. Den största var säkerligen<br />
den på Sveagalleriet 1962, då han<br />
utställde med både svenskar och fransmän<br />
och allt <strong>så</strong>ldes. Erik Persson var då ganska<br />
nyopererad, men ville förfärligt gärna<br />
resa till Stockholm och bese utställningen.<br />
Min man lovade följa hon<strong>om</strong> och de skulle<br />
flyga ner över dagen. Jag kan än idag se<br />
den gamle fine hedersmannen iförd mörk<br />
kos<strong>ty</strong>m och rock, nyinköpt svart h<strong>att</strong> och<br />
käpp med silverkrycka stående utanför<br />
vår dörr för avfärd till flygplatsen. Han var<br />
litet nervös och spänd inför resan, men glad<br />
och lycklig över <strong>att</strong> den skulle bli av. Vid<br />
återk<strong>om</strong>sten på kvällen hade han mycket <strong>att</strong><br />
berätta och upplevelserna fick vi ta del av<br />
en lång tid framåt, bl. a. <strong>ty</strong>ckte han <strong>att</strong> besöket<br />
på Moderna Museet var "dåligt". En av<br />
hans tavlor "Fäbodvallen" <strong>så</strong>ldes till Moskva,<br />
inköpt av en rysk ambassadtjänstemän,<br />
lika<strong>så</strong> inköpte chefen för Moderna Museet<br />
en vacker Perssontavla och allt detta gladde<br />
hon<strong>om</strong> oerhört. Jag tror <strong>att</strong> resan, upplevelserna,<br />
det brusande storstadslivet påverkade<br />
hon<strong>om</strong> positivt. Han fick dessut<strong>om</strong><br />
tillfälle <strong>att</strong> råka sina båda söner och se deras<br />
hem, vilket i och för sig var en upplevelse.<br />
Med åren avtog krafterna och ett och<br />
annat sjukhusbesök gjorde <strong>att</strong> penslar och<br />
palett fick vila. Sjukhusmiljön gav hon<strong>om</strong><br />
impulser <strong>att</strong> börja igen, han <strong>måla</strong>de läkare,<br />
sköterskor och interiörer. Han <strong>måla</strong>de en<br />
tavla med tre sängar och mellan varje säng<br />
ett bord. På alla borden stod det bl<strong>om</strong>mor,
Change language