o o ty så roar mig att måla om nagra västerbottniska bildberättare
o o ty så roar mig att måla om nagra västerbottniska bildberättare
o o ty så roar mig att måla om nagra västerbottniska bildberättare
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Med jämna mellanrum gör sig mina ungar<br />
ärende till den präktiga vedlådan vid kaminen<br />
för <strong>att</strong> vässa pennan. Men ingen <strong>så</strong> ofta<br />
s<strong>om</strong> Hasse: "Fröken få ja väss penna?"<br />
upprepar han monotont med jämna mellanrum<br />
och lodar iväg utan brådska. Jag unnar<br />
hon<strong>om</strong> dessa små avbrott och noterar f. ö.<br />
egoistiskt hur vackert han avtecknar sig mot<br />
den gul<strong>måla</strong>de vedlådan. Hasses magra gestalt<br />
med sluttande axlar och påsbyxor har<br />
en gång för alla gått <strong>mig</strong> till hjärtat. Jag<br />
måste <strong>måla</strong> hon<strong>om</strong> <strong>så</strong> i favoritsysselsättningen,<br />
vässande pennan.<br />
En sorgligt svulten gäst är Kalle, s<strong>om</strong> k<strong>om</strong>mer<br />
upp till <strong>mig</strong> <strong>så</strong> gott s<strong>om</strong> varenda frukostrast<br />
den här våren. Han gapar s<strong>om</strong> en<br />
fågelunge, när jag stjälper i hon<strong>om</strong> hans<br />
dagliga dos fiskolja. Och sen tuggar han i sig<br />
ett lass smörgåsar utan <strong>att</strong> det märks det<br />
minsta på hon<strong>om</strong>. Medan han äter och dricker,<br />
ritar jag hon<strong>om</strong>. Det har han blivit <strong>så</strong><br />
van vid <strong>att</strong> han självmant poserar i olika<br />
ställningar s<strong>om</strong> en yrkesmodell. Han lutar<br />
134<br />
huvudet i den ena handen och i den andra<br />
och <strong>så</strong> i båda. Sjunker lättjefullt ihop i en<br />
bekväm ställning. Rätar på sig. Korta skiftande<br />
ställningar, avslappnade och disciplinerade<br />
<strong>om</strong>växlande. Men alltid fina och intressanta,<br />
där det gängliga och förvuxna<br />
markeras. Jag får aldrig nog av Kalle. Griper<br />
bara efter nya papper. Måtte hän inte<br />
tröttna på min fiskolja och min ivriga penna!<br />
I går följde jag kyrkoherden till Klippen,<br />
fem mil från kyrkbyn och spelade orgel på<br />
husförhör. Det var kallt och snödjupt och<br />
vi var rädda <strong>att</strong> fastna med bilen i dåliga<br />
plogade vägkanter. Men fram k<strong>om</strong> vi till<br />
målet i uts<strong>att</strong> tid. Och målet var förstås<br />
skolan, byns samlingsplats. Folk hade packat<br />
ihop sig på bänkar runt väggarna och<br />
i de trånga skolbänkarna. Luften var redan<br />
het och kvav av ångor. En susande karbidlampa<br />
lyste nödtorftigt upp lokalen. I spelpauserna<br />
s<strong>att</strong> jag hårt och varmt inklämd<br />
i gemenskapen. På min ena sida gav en ung<br />
mamma lugnt bröstet åt sitt barn när det
Change language