o o ty så roar mig att måla om nagra västerbottniska bildberättare
o o ty så roar mig att måla om nagra västerbottniska bildberättare
o o ty så roar mig att måla om nagra västerbottniska bildberättare
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
låtit <strong>mig</strong> studeras av tjugu par ivriga ögon.<br />
Resultatet är roligt och skiftande <strong>om</strong> inte direkt<br />
smickrande för modellen. Ingen har missat<br />
glasögonen och knapparna i koftan. Annars<br />
varierar mitt utseende mycket. Någon har uppfinningsrikt<br />
tillgripit sitt runda bläckhorn för<br />
<strong>att</strong> få hjälp med huvudformen. På ett antal<br />
bilder blixtrar stjärnögon och glöder rosiga<br />
kinder. Än ler jag med knallröda läppar, än<br />
snörper jag lärarinneaktigt på munnen i ett<br />
enda streck. Några har tilldelat <strong>mig</strong> ett par<br />
f<strong>att</strong>iga hårstripor, andra har slösat med lockar<br />
och vågors svall. Alla är stolta, när de<br />
visar upp sina döpta eller odöpta verk. De<br />
flesta heter'Min fröken' eller'Våran fröken'<br />
Någon liten inställsam filur har passat på<br />
<strong>att</strong> kalla sin bild 'Min snälla fröken'. Jag<br />
förstår vinken.<br />
Det är upp och ner med <strong>mig</strong>. Ett bra tag<br />
har jag <strong>ty</strong>ckt <strong>mig</strong> leva på baksidan av allt<br />
meningsfullt. Var livet än är, <strong>så</strong> inte är<br />
det här, har jag sagt <strong>mig</strong>. Allt har varit<br />
oföränderligt <strong>ty</strong>st stumt och dött in<strong>om</strong> <strong>mig</strong>.<br />
Då, mitt i eländet, började det hända något.<br />
Jag befann <strong>mig</strong> inte på baksidan av det meningsfulla<br />
längre. Det var plötsligt viktigt<br />
<strong>att</strong> <strong>måla</strong> igen. Rentav ett tvång.<br />
142<br />
Nu frågar jag <strong>mig</strong>. Måste jag betala detta<br />
pris av nollställdhet <strong>om</strong> och <strong>om</strong> igen. Är<br />
det fråga <strong>om</strong> nån slags ordning, rättvis<br />
eller inte. Först sveda och värk. Sen k<strong>om</strong>pensation.<br />
Ordet är tålamod. Tålamod <strong>att</strong> börja <strong>om</strong>.<br />
Igen och igen. Tålamod <strong>att</strong> trots allt.<br />
För det mesta är jag sprängfylld av idéer.<br />
Det gäller bara <strong>att</strong> få tid <strong>att</strong> pröva dem. Ett<br />
barnansikte i vila, blå skymning över snön,<br />
stela rökar mot grönkall himmel.<br />
Jag vet min begränsning, men ock<strong>så</strong> <strong>att</strong> jag<br />
har något s<strong>om</strong> jag inte får göra avkall på.<br />
Viljan hjälper inte. Inte upp<strong>så</strong>tets renhet.<br />
Inte ens hjärtats värme ger utdelning. Återstår<br />
uppmärksamheten. Öga och hand får inte<br />
slinta i ingivelsens ögonblick.<br />
En aldrig <strong>så</strong> liten landvinning, men min egen,<br />
ger <strong>mig</strong> ett ögonblicks svindel: i nästa är<br />
det hård vardag med kamp och misslyckanden<br />
igen. H<br />
Klassfoto. Fredrika 1943
Change language