Grundvatten av god kvalitet. SGU Rapport. - Sveriges geologiska ...

Den utlakning och nedbrytning av föroreningar som sker idag är så begränsad
att föroreningsinnehållet i stort sett inte minskar. Tillskottet av
avfall betyder därför en successiv uppbyggnad av föroreningsförrådet.
Föroreningarna kan spridas såväl i fast fas som partiklar som i gasfas
eller lösta i vatten. Normalt är de största riskerna förknippade med spridning
av föroreningar lösta i vatten. Utlösningen av föroreningar bestäms
av avfallets egenskaper och den kemiska och biologiska miljön i deponin.
De flesta deponier, med undantag av gruvavfallsdeponier, har fortfarande
sådana egenskaper att läckagen av föroreningar bromsas upp, men förutsättningarna
förändras bl. a genom nedbrytningen av organiskt material
och förändrade syreförhållanden vilket medför kraftigt förhöjt metalläckage.
Man räknar med att ökningen kan bli flera tiopotenser. Man kan
befara att utsläppen av såväl metaller som organiska föroreningar, främst
genom lakvatten, under en lång tid skulle överskrida vad naturen förmår
bryta ner, fastlägga eller späda ut.
Höga halter av föroreningar i grundvatten beror mycket ofta på förorenade
områden, som gamla industritomter, äldre deponier etc. Inventeringar
har visat att det finns ca 6000 äldre deponier i Sverige. Farligt avfall
har också spritts ut genom att det använts som utfyllnader bl. a vid
väg- och järnvägsbyggande. Många nya miljöfarliga ämnen, som introducerades
under efterkrigstiden lades på avfallstippar. Det rör sig om bekämpningsmedel,
PCB-oljor, kvicksilverpreparat, kadmiumhaltiga produkter
och föreningar som baseras på petroleumråvara. Förorenad mark
behandlas inom miljökvalitetsmålet .
Ambitionen att hålla vägarna fria från snö och is vintertid för att öka
framkomligheten genom att salta vägarna har lett till att kloridhalterna
har ökat i grundvatten i vägarnas omgivning. Värst drabbade blir hushåll
med enskild förbrukning från brunnar i mindre vattenmagasin p g a små
möjligheter till utspädning. Trots den stora utspädningen i stora åsmagasin
har vägsaltningen inneburit att kloridhalter över 100 mg/l har uppmätts,
t.ex. i Upplands Väsby och i Götene. Förutom att vattnet ger
smakproblem och hos känsliga personer hälsoproblem, innebär de förhöjda
salthalterna ökad korrosion på ledningssystemet, pumpar, uppvärmningssystemet
och på hushållsapparater. Saltet i marken och grundvattnet
kan också bidra till ökad mobilitet av tungmetaller och organiska
miljögifter, som tillsammans med saltet kan försämra miljön för växter
och djur i grundvattnets utströmningsområden.
Långtransporterade luftföroreningar bidrar till försurning av grundvatten
i områden där depositionen av försurande substanser överskrider vad
marken förmår neutralisera. Oavsett orsaken har ca 50% av brunnar i jord
grundvatten med så låg alkalinitet att den anses otillräcklig för att ge en
stabil och acceptabel pH-nivå ( Aastrup et al., 1995 och Naturvårdsverket,
1999). Grundvatten med låga pH-värden förmår hålla och transportera
vissa tungmetaller, som lösts ut ur marken, i relativt höga halter,
dock sällan eller aldrig i halter som påverkar människans hälsa. Alumi-
59