Efter exilen? Historien om chilenarna i Sverige. - Arbetarhistoria

ANTIPODES
varianter där det inte är självklart att sätta vare sig det svenska,
chilenska eller latinamerikanska ursprunget i första rummet.
Ett slags symbolisk manifestation av detta kunde noteras
i samband med fotbollslandskampen mellan Sverige och Chile
i juni 2006. Många i publiken med chilensk anknytning uttryckte
öppet sina dubbla tillhörigheter. Flertalet målade sina
ansikten både i chilenska och svenska färger. Andra viftade
med flaggor som på den ena sidan var chilenskt rödvit med blå
fyrkant och på den andra blågul.
Vad jag här beskriver är ett slags »diasporisering» av »chilenare»
som i många fall lika gärna kunnat identifiera sig som
»svenskar» eller något annat. För en del är den chilenska anknytningen
ett historiskt faktum som kan väcka känslor till liv,
för andra är det kuriosa. Intresset måste hållas vid liv för att
inte falla i glömska. Därför behöver diasporan också ett socialt
rum för kommunikation som de tänkta medlemmarna kan
utnyttja för att uppträda som etniska fränder. Det förefaller
som om den framväxande chilenska diasporan i Sverige lyckats
väl i att skapa detta sociala rum där de kan odla en gemenskap
på spanska och i någon mening uppträda som chilenare
och latinamerikan. Särskilt för dem som bor i eller omkring
de större städerna finns stora möjligheter. Det finns ett stort
utbud av radiostationer och teve sändningar som håller intresset
för det chilenska levande – både lokalt i Sverige och
globalt. I radiokanalernas reklaminslag eller i den spanskspråkiga
veckotidningen Liberacion märker man dessutom att det
finns ett betydande utbud på till exempel chilenska produkter
och tjänster som till exempel penningtransaktioner, resebyråer
och jurister som gynnar utvecklingen av en »egen» kommers
och servicesektor. Utbudet av chilenska produkter som
mat, vin och kläder är dessutom numera gott. Latinamerikanska
restauranger och nöjesställen har blivit populära träffpunkter.
Även om de sociala eller kommersiella inrättningarna i detta
rum sällan är koncentrerade till en viss stadsdel eller ett område
och därför förefaller ha liten eller ingen koppling med
varandra, är de del av ett slags infrastruktur som länkar samman
såväl chilenska som latinamerikanska nätverk i Sverige.
De projekt som till exempel föreningar driver är på sätt och
vis spridda skurar som var för sig engagerar en liten del av
massan men tillsammans och under anspråket på att »vara chilenare»
utgör de den struktur som kan benämnas som diaspora.
Dessutom etableras här länkar till de chilenare (eller latinamerikaner)
som lever i andra länder och framförallt i hemlandet.
I takt med förbättrade kommunikationsmöjligheter är
det numera relativt oproblematiskt att via dator eller telefon
hålla kontakten med släkt och vänner i olika delar av världen. 23
Det sociala liv som försiggår inom detta sociala rum av
klubbar, föreningar, affärer, församlingar, restauranger med
mera som chilenare och latinamerikaner i förskingringen har
tillgång till, är ett viktigt möblemang för det sociala rum där
den chilenska diasporan kan leva. Att delta i detta liv innebär
28 • ARBETARHISTORIA 2–3/2010
att det helt enkelt är legitimt och kanske önskvärt att uppträda
på ett sätt som omgivningen förknippar med att vara chilenare.
I det avseendet tillhandahåller det chilenska rummet ett
viktigt säte för kommunikation chilenare (i diasporan) emellan
och på sätt och vis förbinder dem med föreställningen om
hemlandet. Även om det är det chilenska som hålls fram inom
detta rum så är en chilensk familjeanknytning ingen nödvändig
förutsättning för att delta i olika praktiker. Offentliga lokaler
med latinamerikansk prägel, till exempel vissa res-tauranger
och barer, är öppna för allmänheten och vem som helst
kan givetvis konsumera chilenska produkter, besöka chilenska
hemsidor och dansa chilensk cueca. De som deltar i detta bidrar
till synligheten av verksamheten. Reproduktionen av den chilenska
gemenskapen som diaspora är inte helt och hållet en
»chilensk» angelägenhet.
Diasporans historiska kontext
Jag har i artikeln försökt visa att formeringen av en chilensk
diaspora i Sverige är resultaten av ett dynamiskt samspel där
migrationshistorien är en viktig faktor. Utgångspunkten är att
det sätt varpå en diaspora likt den chilenska i Sverige definieras
och uttrycks inte är given på förhand utan konstrueras och
förändras över tid. En rad andra samhällsfenomen och företeelser
inverkar över hur denna gemenskap kan konstrueras
och uttryckas. Merparten av de tidiga chilenska migranterna i
Sverige var flyktingar från militärdiktaturens Chile. De olika
sociala nätverken av flyktingar svetsades samman i en exilgemenskap
som inte kan skiljas ut från den samhällskontext som
gemenskapen formerades inom. Solidaritet med det chilenska
folket och drömmen om återvandring var de diskursiva element
som till exempel föreningar och kulturverksamheter
byggde aktiviteter med. Det fanns under exilen en stark lockelse
i detta men den hade inte fått en sådan kraft om inte det
omgivande samhället både tillåtit och uppmuntrat det politiska
engagemanget. När dessa element förlorade sin attraktionskraft
– till exempel när Pinochet inte längre var Chiles
diktator och när återvandring blev politiskt möjlig – hamnade
den chilenska diasporan i en brytningstid.
När den chilenska exilen så småningom gick över i det som
jag här kallat postexil aktualiserades en omorientering i de chilenska
leden. Efter att Pinochet lämnat ifrån sig makten, det
politiska vänsterprojektet förlorat i kraft och en ny generation
av chilenare – många av dem födda i det som till en början var
exilen – måste de föreningar, verksamheter, aktivister och andra
som varit själva ryggraden i den chilenska gemenskapen
fundera över hur de skulle kunna gå vidare. Man kan säga att
maktskiftet i Chile och andra politiska samhällsförändringar
påtagligt förändrat villkoren för denna mobilisering. Ett åldersbetingat
»generationsskifte», en påtaglig återvandring och
andra typer av intresseförskjutningar har också de förändrat
villkoren. Omställningen gav utrymme för en rad nya initiativ
att blomma upp och för att gemenskapen skulle kommersiali-