Efter exilen? Historien om chilenarna i Sverige. - Arbetarhistoria

Första majfirande i Chile före militärkuppen. Från vänster Salvador Allende, Luis Figueroa och kardinal Raúl Silva Henríquez.
förhandlingar. Samtidigt vill man ge ett sken av ett arbetsrättsligt
normsystem som är fritt, öppet, modernt och opolitiskt;
som medger full föreningsrätt och som reglerar de
kollektiva förhandlingarna i ordnade former. Allt detta för
att skapa stabilitet och soliditet till den nya ordningen med
auktoritär dominans och privilegier för vissa, som installerades
vid makten 1973. Detta är ett komplement till den så
kallade fria marknadens ekonomiska politik.»
Med besvikelse kan jag konstatera att mycket av Plan Laboral
lever kvar än idag, vilket starkt har bidragit till att fackföreningsrörelsen
är atomiserad, med rekordlåg anslutningsgrad,
knappt tio procent, och praktiskt taget förlamad i förhandlingssituationer.
Det är förklaringen till att ett land med en
positiv ekonomisk utveckling befinner sig bland de sämsta när
det gäller inkomstfördelning.
Demokratiskolor
Fotboll var en viktig del av arbetarklassens kultur. I Chile
fanns alltid, i varje bostadsområde och på varje arbetsplats, en
fotbollsklubb och både fotbollsplanerna och klubbarna fungerade
som naturliga mötesplatser för grannar, vänner och arbetskamrater.
Klubbarna hade också en social funktion. De arrangerade
kulturevenemang och danskvällar, och hade på så sätt en roll
som kan jämföras med den svenska Folkets hus-rörelsen.
Fotbollsklubbarna i arbetarkvarteren, på fabrikerna och i skolorna
blev naturliga »demokratiskolor», där man lärde sig att organisera
och samarbeta. Engagemang i klubben blev ofta ett första
steg till engagemang också i politiken och facket. Det var därför
inte en slump att idrotts- och kultursekreterare var en viktig
post i varje chilensk facklig organisation, lika viktig som studieorganisatören
i den svenska fackföreningsrörelsen. Vi förde den
här kulturen vidare till exilen i Sverige. Den fotbollscup som
CUT arrangerade här hjälpte oss att behålla sammanhållningen
och traditionen bland oss chilenare i det nya landet
Olof Palme brukade tala om studiecirkeldemokrati i Sverige.
På samma sätt hävdade Salvador Allende att Chile var en
dynamisk föreningsdemokrati. Vi var organiserade överallt.
Engagemanget var stort och delaktigheten likaså. Vi praktiserade,
övade och levde demokrati varje dag utan att egentligen
tänka på det. Vi röstade och valde folk ständigt och jämt, i det
stora och i det lilla. Detta skedde inte bara i fotbollsklubbar
och fackföreningar utan också i arbetarkvarteren, på mötesplatsen
för mödrar – Centros de Madres – bland studenterna
och så vidare. Varenda grupp som hade något att kämpa för
bildade omgående en kommitté.
Jag tror att Chiles djupa demokratiska tradition också låg
till grund för valet av Salvador Allende till president. De tusentals
Unidad Popular-kommittéer som blommade upp under
hans kampanjperiod är ett bra bevis för detta.
Augusto Pinochets blodiga diktatur är bara en dramatisk
ARBETARHISTORIA 2–3/2010 • 41