Efter exilen? Historien om chilenarna i Sverige. - Arbetarhistoria
Efter exilen? Historien om chilenarna i Sverige. - Arbetarhistoria
Efter exilen? Historien om chilenarna i Sverige. - Arbetarhistoria
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
ANTIPODES<br />
Svenska hamnarbetareförbundet inledde en blockad av chilensk<br />
koppar under september 1974. Foto: T<strong>om</strong>as Södergren.<br />
gen hit, såväl från kyrkan s<strong>om</strong> från facket.<br />
I Argentina tog militären över 1975. Facket – s<strong>om</strong> vi hade<br />
mycket goda kontakter med – tvingades under jorden. S<strong>om</strong> en<br />
reaktion på militärkuppen krävde Metalls kongress år 1977 att<br />
<strong>Sverige</strong> inte skulle spela VM i fotboll i Argentina nästföljande<br />
år. Det kunde vi inte hindra. Däremot fick vi till stånd en<br />
bred debatt <strong>om</strong> hur vi skulle kunna stödja demokratin i La-<br />
46 • ARBETARHISTORIA 2–3/2010<br />
tinamerika. Skulle det svenska facket kunna gå ut så hårt i dag?<br />
Men det var först och främst i Italien s<strong>om</strong> den chilenska<br />
kuppen avspeglade sig. Det fanns i början av sjuttiotalet mörkerkrafter<br />
med anknytningar långt in i regeringen s<strong>om</strong> ville ta<br />
över makten. Överstarna hade ju tagit över i Grekland. Varför<br />
skulle inte Italien kunna följa Greklands och Chiles exempel?<br />
Den italienska demokratin hotades. Det stora oppositionspartiet,<br />
k<strong>om</strong>munistpartiet, med över 30 procent av väljarkåren,<br />
anpassade sin strategi för att möta hotet. Partiet hade sedan<br />
länge bekänt sig till demokratin. 1968 tog man avstånd<br />
från den sovjetiska inmarschen i Prag. K<strong>om</strong>munisterna hade<br />
den politiska makten i många städer i norra Italien. De samarbetade<br />
lokalt med socialistpartiet. Partiet förenade arbetarklassen<br />
och fackföreningsrörelsen med medelklassen och<br />
småföretagarna. Mot denna bakgrund blev partiledaren Enrico<br />
Berlinguer den främste exponenten för »eurok<strong>om</strong>munismen»,<br />
en paroll s<strong>om</strong> lät förstå att de italienska k<strong>om</strong>munisterna<br />
var ett salongsfähigt regeringsalternativ.<br />
Folkfrontsregeringen i Chile innebar ytterligare ett k<strong>om</strong>munistiskt<br />
steg mot det borgerliga lägret. För att försvara demokratin<br />
räcker inte 51 procent av väljarunderlaget, menade<br />
Berlinguer. Det behövs en kvalificerad majoritet tvärs över de<br />
ideologiska gränserna. Det var en annan lärd<strong>om</strong> av Chile.<br />
Folkfronten hade inte flertalet röster i det sista valet före kuppen.<br />
Och på slutet fick Allende dessut<strong>om</strong> kristdemokraterna<br />
mot sig.<br />
De italienska k<strong>om</strong>munisterna räckte ut handen mot kristdemokraterna.<br />
Det var grunden för den »historiska k<strong>om</strong>pr<strong>om</strong>issen»,<br />
nämligen att vänstern måste samarbeta med borgerligheten<br />
för att stoppa högerkrafterna. Men detta var också<br />
den enda möjligheten för att kunna delta i regeringsarbetet<br />
överhuvudtaget.<br />
Fackligt samarbete över politiska gränser<br />
Den chilenska fackliga enheten fick sin parallell i den italienska<br />
fackföreningsrörelsens utveckling. De tre centralorganisationerna<br />
sökte ett samarbete över de politiska gränserna. Metallförbunden<br />
gick i spetsen och ville ansluta sig till Metalls internationella<br />
och europeiska fackliga samarbetsorganisationer.<br />
<strong>Efter</strong> hårda duster med främst tyskar och amerikaner blev de<br />
italienska metallförbunden i slutet av 70-talet medlemmar, först<br />
i den europeiska organisationen sedan i den internationella.<br />
På 1970-talet var den fackliga ideologiska konkurrensen<br />
hård. Den ingick s<strong>om</strong> en del i kampen <strong>om</strong> det politiska herraväldet<br />
över arbetarklassen i världen.<br />
Den internationella fackföreningsrörelsen var splittrad i tre<br />
olika riktningar. Där fanns FFI, den Fria Fackföreningsinternationalen,<br />
dit LO och TCO hörde. FFI hade en viss socialdemokratisk<br />
framtoning. Där fanns AVF, Arbetarnas Världsfederation,<br />
s<strong>om</strong> hade sitt ursprung i den katolska arbetarrörelsen.<br />
Där fanns FVF, Fackliga Världsfederationen, med säte<br />
i Prag och styrt av k<strong>om</strong>munisterna.