Melodityperna - Svenskt visarkiv

samt inskriven i Cronholms notbok 177517. Båda tillhör samma mefodityp, mer
konstmässig än visartad, och har knappast använt's inom den folkliga vissången.
MT Vad är det åt att jag mitt sinne kväljer
Tjugutvå visor kan genom sina MA direkt eller indirekt sammankopplas med
Vad är det åt att jag mitt sinne kväljer (se tablå 19). De flesta MA görs till den­
na visa, däribland den tidigast kända (för O gode Gud har nu din godhet ända)
1703. Vad är det åt att jag mitt sinne kväljer infördes i skillingtryck 1706. Visan
är hämtad ur Columbus' Odae Sveticae 1674 och tonsatt av Gustaf Diiben d. ä. (se
notex. 40). Diibens melodi var vid slutet av 1600-talet och under förra hälften av
1700-talet förebild för flera svenska författare, som skrev dikter till hans melodi.
Nämnas kan t. ex. Runius, Michael Zethrin och Lucidor.18 Vad är det åt att jag
mitt sinne kväljer uppges också som melodi för ett stort antal tillfällighetsdikter
från samma tid.19
I flera andliga sång- och vissamlingar från 1700-talet förekommer V ad är det
åt att jag mitt sinne kväljer som MA. I Kolrnadins Andelig dufwo-röst är visan MA
för Var nu ti!lfreds min själ (jfr MA i skillingtryck, tablå 19) och i Wederqweckende
siäla-ro ( 1737) bl. a. för Det kommer visst en dag (jfr också här MA
i skillingtryck). Vidare förekommer samma MA i Helgonens grönskande ben
uti grafwen (1736) och i Evangeliske läro- och böne-psalmer (1741).
Inga traditionsuppteckningar till denna grupp av skillingtrycksvisor har beva­
rats. Aft det är Diibens melodi som avses i skillingtrycken är dock tämligen säkert
liksom att denna melodi skulle varit känd av ett större antal skillingtrycksavnämnare.
Ingen annan melodi till denna text är känd från 1600---1700-talen. Att
man skulle hämtat en folklig melodi ur den muntliga traditionen är också osanno­
likt, då det rör sig om en ganska komplicerad textmeter, vilken i varje fall inte
finns representerad i de traditionella visgenrerna ( 5u5u5u5u5u2). Att skillingtrycksköparna
under 1700-talet i allmänhet skulle ha varit' förtrogna med Odae
Sveticae och därigenom med Diibens melodi är i och för sig otroligt. Men ge­
nom att MT Vad är det åt att jag mitt sinne kväljer begagnats i så stor utst'räck­
ning till kända andliga visor, torde den blivit känd och spridd härigenom. Endast
två MA i skillingtryck förekommer före 1730-talet, den tid då ovannämnda andliga
samlingar började utkomma. Allt ändrar sig vår kalla vinter viker uppges i
tryck 1717 skall sjungas som "Columbi: Vad är det åt etc."
De flesta visorna upptagna i tablå 19 har utan tvekan sjungits till denna melo­
difyp, dvs samtliga som direkt hänvisar till V ad är det åt att jag mitt sinne kväljer
17 Ms, f. 6 r (LUB).
18 Jfr Moberg, Michael Zethrin och svensk paroditeknik, STM 1936, s. 15 not l, och Å.
Vretblad, a.a., s. 26 f.
19 Flera exempel härpå ges av Vretblad, a.a., s. 27 not l, för tiden 1690-1718. Härutöver
kan nämnas begravningsverser till Anna E. Möllenstedt f. Hansson ( 1724), G. Neosta­
dius (1730) och H. Skunck (1745); samtliga i UUB.
169