Ladda ner hela tidningen här. - 100 procent Östersund

10 PÅ JOBBET
En helt vanlig skoldag
på folkmusiklinjen
Spelgemenskap. Alla är med, gammal som ung, alla får spela med.
08.30 Jag är framme på Birkas
skolområde och sitter i ett rum som är
pyntat med tyger på väggarna och stora
plastblommor i fönstren. De är till för att
dämpa akustiken i rummet, för volymen
blir lätt för hög, får jag veta senare. Sömniga
musiker trillar in en efter en, det
är en salig blandning av
gamla och unga, nybörjare
och vana. Det är en
varm och välkomnande
miljö. Nyfi ket tittar de på
mig. Ӏr du ny i klassen?
Vad gör du här? Ska
du börja här? Du kan ju
sjunga!”
”De hoppar
runt och
värmer upp
till glada
toner från
cd-spelaren”
FÖRST PÅ SCHEMAT står
uppvärmning, dags att
väcka liv i de trötta lemmarna.
De börjar sträcka
och vrida på sina stela
leder och hoppar runt till
glada toner som strömmar ut från cd-spelaren.
Vissa gör yogaliknande övningar,
andra fl axar runt med armarna och
andra gör inte mycket alls. Men det är
minsann inga sura miner någonstans!
”Vi sätter på bra musik för att få en bra
stämning,” säger Kjell Erik Eriksson.
När uppvärmningen är över så sätter
de sig ned för att gå igenom gårdagens
lektioner och för att bestämma vad de
ska göra i dag.
Det stora ämnet är deras inspelning.
Pär Broman berättar att det är något de
planerat att göra ända sedan de startade
i höstas.
”Det är ingen avancerad studioinspelning”,
säger han.
De har planerat att spela in skivan här
i klassrummet. Målet är att alla ska få
med sig en skiva när de slutar i år för att
visa upp vad de har gjort. I dag lägger de
förslag på vilka låtar som de vill spela in.
Det blir en lång lista. Slutligen så markeras
några titlar för vidare diskussion.
09.00 Några blygsamma toner
börjar sippra ut, allt eftersom de pratar
om olika låtar och övningar. Instrumen-
ten stäms och spelas upp. I dag är det
bara nio elever i klassen som är där, annars
brukar de vara runt 13 stycken.
Nu på förmiddagen är det Kjell-Erik
Eriksson som står för ”fi olerna”, men de
har många olika gästföreläsare. Annars
har de fyra stycken fasta lärare. Snart
börjar de spela en låt som Kjell-
Erik Eriksson skrivit, men jag
märker att fl öjten inte är med, så
jag frågar varför.
”Det är ‘overkill’ för fl öjten”,
svarar Jörund Eggen.
Med det menar han att fl öjten
inte har lika brett register som
de övriga instrumenten. När väl
fl öjten spelas, så drunknar den i
mandolinens och fi olernas starka
röster. Det är också förklaringen
till att Jörund fl era gånger under
dagen går in i ett annat rum; det
handlar helt enkelt om att han
ska kunna höra vad han spelar.
Som tur är har klassen ett helt hus för sig
själva och det fi nns många rum att öva i.
KJELL-ERIK BERÄTTAR att de fl esta
folkmusiklåtar som vi har i dag är från
gamla inspelningar och att vissa av
låtarna kan vara väldigt lika varandra.
Det beror på att det var ett musikmode
som gick då.
De lämnar snart tonskalorna och går
över till en låt av Mats Frost. Då råder en
harmoni mellan såväl fi oler, orgel som
fl öjt, alla är med.
Orgeln, i den glada låten,väcker upp en
gammal känsla och får mig att tänka på
skolavslutningarna i lågstadiet.
10.30 Låten de spelat på fl yter på
bra nu, de fl esta är inne i det som de gör.
Jag ser många leenden, men också blickar
fyllda av djup koncentration. Snart
har de spelat ’nonstop’ i över en timme.
Ibland smyger läraren in ett och annat
tips som tar musiken till nästa nivå. När
musiken väl tystnar skiner Kjell Erik
upp och verkar nöjd med resultatet.
Lektionen fortsätter med ännu en låt
fram till lunch.
Mest jämtländskt. Det är för det mesta jämtländsk folkmusik som spelas, men
ibland blickar de ut på folkmusiktraditioner från andra landskap och länder. Kjell-
Erik Eriksson från Hoven Droven är en av flera lärare i klassen.
12.00 En timmes lunch. Efter vi
ätit visar det sig att de ska gå på något
som de kallar KM, kulturmöte. På Birka
brukar de ha KM på torsdagar ett par
gånger i månaden. Då kommer det olika
kulturella grupper till skolan och kanske
har en föreläsning, workshop eller en
uppvisning. Dagens uppvisning är en
dansshow av eleverna på Wendlas dansstudio.
14.00 Dags att gå tillbaka till
stugan, där ytterligare en lärare, Rickard
Näslin, väntar. Eleverna övar på en
polska som de spelade förra veckan och
tränar på den ända fram till lektionens
slut en timme senare. Innan jag går därifrån
så frågar jag en av de yngre medlemmarna
i gruppen om vad han vill ha ut
av sin tid här på Birka. ”Bli en bättre
musiker och spela i nåt band. Men jag