xlm rapport 2012-14 - Länsmuseet Gävleborg

En utblick
Inför undersökningen planerades för analys av två slagger och malm. I
samband med urvalet av prover för analys visade det sig att den
förmodade malmen inte var någon malm. I samråd med uppdragsgivaren
prioriterades istället analyser av tre slagger. Analysresultaten visar att
dessa är av samma karaktär. Det kan i sammanhanget vara intressant med
en kortfattad utblick för att se om, och, hur dessa liknar andra slagger från
järnframställning och malmer i närområdet. Jämförelsen är mycket
begränsad och baseras sig på data som finns tillgängliga i GAL:s databas.
Det innebär att det inte är någon fullständig utblick som görs. Inom
ramen för denna undersökning har inga ytterligare jämförelser kunnat
genomföras.
Några få intressanta iakttagelser från jämförelsen kan dock lyftas fram.
En rör de skillnader som finns jämfört med reduktionsslagger från Valbo
socken i Gästrikland, som är de som ligger geografiskt närmast i
referensmaterialet. Andra resultat belyser vilken malmtyp som har
använts.
Jämfört med slaggerna från RAÄ 412, Valbo socken, Gästrikland
(Forenius m.fl. 2007) har de nu analyserade slaggerna från Kungsbäck
lågt innehåll av de flesta ämnena, t.ex., mangan och barium (fig. 15 och
16). De har dock något högre innehåll av fosfor (fig.17). Fosforhalten är
dock inte extremt högt – t.ex. i slagger från Dalarna (Willim & Grandin
2008 och referenser däri) varierar fosforhalten över stort intervall, liksom
även manganhalten. Slaggerna från Kungsbäck har också betydligt lägre
innehåll av spårämnet vanadin (fig.18), som finns i slagger från Valbo i
tämligen höga halter. Vanadinhalten är också tämligen låg jämfört med
slagger från Dalarna och Västmanland, de senare huvudsakligen från
Röda Jorden-området (Grandin m.fl. 2000). Slaggerna från Kungsbäck
har också låga halter av de sällsynta jordartsmetallerna (REE) jämfört
med slagger från såväl Valbo i Gästrikland som slagger från Dalarna och
Västmanland.
Denna korta jämförelse visar att slaggerna från Kungsbäck inte har
någon kemisk likhet med tidigare analyserade slagger från RAÄ 412 i
Valbo, och följaktligen har olika malmer använts i produktionen på de
båda lokalerna. Ett sådant resultat var möjligen förväntat med tanke på att
platserna inte är närliggande.
Mangan är ett ämne som förekommer i varierande halter i sjö- och
myrmalmer. Slaggerna som har analyserats har tämligen lågt
manganinnehåll och med utgångspunkt i enbart i detta faktum är
malmtypen inte självklar. För att utreda detta kan vi därför också betrakta
andra huvudämnen som är vanligt förekommande i bergmalmer i
området, t.ex. magnesium och kalcium. Dessa båda ämnen är låga i
slaggerna från Kungsbäck, på liknande nivåer som i andra
reduktionsslagger (fig. 15 och 17). Bergmalmer (Grandin 2009 och
referenser däri) uppvisar också helt annan sammansättning av de sällsynta
jordartsmetallerna (REE) än vad dessa slagger gör. Vi kan följaktligen
tolka resultaten som att en limonitisk malm (sjö- eller myrmalm) har
använts i järnframställningen på platsen.
Järnhantering vid Kungsbäck. Arkeometallurgisk analys av slagger och bränd lera 25