xlm rapport 2012-14 - Länsmuseet Gävleborg

tillräckligt hela ben av hästen har med säkerhet kunnat användas för en uppskattning av
mankhöjd. Några av de trasiga benen från de yttre extremiteterna var dock något mindre än de
i den komparativa samlingen, vilket kan tyda på en något mindre storlek än dagens ridhästar.
Inga hela tänder eller andra skelettelement som kunde användas för åldersbedömning av
hästen hittades. Övriga identifierade djurarter i graven representeras av en falang 3 (tredje
finger- eller tåbenet) av björn, en falang 1 från baktassen av katt, en malleolare (rudimentärt
vadben hos gräsätare) av nöt samt ett bröstben/gaffelben av hönsfågel. Bland övriga
identifierade fragment från graven konstaterats 21 komma från gräsätare, 41 från mellanstora
däggdjur, och 5 från stora däggdjur (Appendix 2).
Förbränningsgrad – om kremeringen
Vid förbränning genomgår ben förändringar som kan relateras till den temperatur som benen
upphettats till. Ett obränt ben är till färgen ljusbrunt/gulaktigt (vitt i färskt tillstånd). Vid
upphettning förbränns benets organiska komponent och då antar benet en mera gråaktig ton
som kan övergå i ett helt svart utseende (se t.ex. Holck 2008). Svedda ben är ofullständigt
brända ben. Därefter ljusnar färgen och så småningom blir benet helt vitt. Det vitbrända benet
har en förändrad kemisk sammansättning och all organisk materia är borta. Om alla
benfragment i ett brandlager är vitbrända kan man säga att man har lyckats väl, och man kan
då tro att man verkligen genomfört kremeringsritualen ”till fullo”. Oftast finns dock i
brandlagren svartbrända fragment eller fragment som uppvisar både en vit och svart färgton
(grad 3-5). De svarta delarna har inte upphettats till samma höga temperaturer och kremeringen
kan då anses som ofullständig. För undersökningen av förbränningsgraden i graven har
ett schema enligt Stiner (et al. 1995) använts som omfattar 6 olika grader:
0 – obränd
1 – lätt delvis bränd < till hälften förkolnad
2 – lätt bränd > till hälften förkolnad
3 – helt förkolnad
4 – delvis kalcinerad (mer svart än vit)
5 – > till hälften kalcinerad (mer vit än svart)
6 – helt kalcinerad (helt vit)
Som en ytterligare specificering har vi har delat in Stiner et al:s grupp 6 i två olika kategorier:
6A som representerar vitbrända fragment som har en mjuk eller porös yta
6 B är vitbrända fragment som är hårda och kompakta. Dessa har upphettats till c.700/800
grader eller mer - bedömningen varierar i olika källor.
De flesta fragment från Kungsbäck är helt kalcinerade, fragmenteringsgrad 6A och 6B, och
den vanligaste storleken på fragmenten är mindre än 1,5 cm. Fragmentstorlek A- representerar
fragment upp till 1,5 cm, A = 1,5 – 2 cm, B = 2 – 4 cm, C = 4 – 6 cm (Tabell 5).
Förbränningen av de mänskliga fragmenten visar att de flesta är hårt vitbrända. Ett skalltaksfragment
och ett överarmsfragment hamnar dock i kategori 5, vilket innebär att de inte är helt
kalcinerade utan något sämre brända (Fig. 3). Det skulle kunna indikera att den övre ena sidan
av den gravlagde inte blivit fullständigt bränd. Det skulle dock behövas fler fragment för att
med säkerhet kunna konstatera detta.
6