xlm rapport 2012-14 - Länsmuseet Gävleborg
xlm rapport 2012-14 - Länsmuseet Gävleborg
xlm rapport 2012-14 - Länsmuseet Gävleborg
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
tillräckligt hela ben av hästen har med säkerhet kunnat användas för en uppskattning av<br />
mankhöjd. Några av de trasiga benen från de yttre extremiteterna var dock något mindre än de<br />
i den komparativa samlingen, vilket kan tyda på en något mindre storlek än dagens ridhästar.<br />
Inga hela tänder eller andra skelettelement som kunde användas för åldersbedömning av<br />
hästen hittades. Övriga identifierade djurarter i graven representeras av en falang 3 (tredje<br />
finger- eller tåbenet) av björn, en falang 1 från baktassen av katt, en malleolare (rudimentärt<br />
vadben hos gräsätare) av nöt samt ett bröstben/gaffelben av hönsfågel. Bland övriga<br />
identifierade fragment från graven konstaterats 21 komma från gräsätare, 41 från mellanstora<br />
däggdjur, och 5 från stora däggdjur (Appendix 2).<br />
Förbränningsgrad – om kremeringen<br />
Vid förbränning genomgår ben förändringar som kan relateras till den temperatur som benen<br />
upphettats till. Ett obränt ben är till färgen ljusbrunt/gulaktigt (vitt i färskt tillstånd). Vid<br />
upphettning förbränns benets organiska komponent och då antar benet en mera gråaktig ton<br />
som kan övergå i ett helt svart utseende (se t.ex. Holck 2008). Svedda ben är ofullständigt<br />
brända ben. Därefter ljusnar färgen och så småningom blir benet helt vitt. Det vitbrända benet<br />
har en förändrad kemisk sammansättning och all organisk materia är borta. Om alla<br />
benfragment i ett brandlager är vitbrända kan man säga att man har lyckats väl, och man kan<br />
då tro att man verkligen genomfört kremeringsritualen ”till fullo”. Oftast finns dock i<br />
brandlagren svartbrända fragment eller fragment som uppvisar både en vit och svart färgton<br />
(grad 3-5). De svarta delarna har inte upphettats till samma höga temperaturer och kremeringen<br />
kan då anses som ofullständig. För undersökningen av förbränningsgraden i graven har<br />
ett schema enligt Stiner (et al. 1995) använts som omfattar 6 olika grader:<br />
0 – obränd<br />
1 – lätt delvis bränd < till hälften förkolnad<br />
2 – lätt bränd > till hälften förkolnad<br />
3 – helt förkolnad<br />
4 – delvis kalcinerad (mer svart än vit)<br />
5 – > till hälften kalcinerad (mer vit än svart)<br />
6 – helt kalcinerad (helt vit)<br />
Som en ytterligare specificering har vi har delat in Stiner et al:s grupp 6 i två olika kategorier:<br />
6A som representerar vitbrända fragment som har en mjuk eller porös yta<br />
6 B är vitbrända fragment som är hårda och kompakta. Dessa har upphettats till c.700/800<br />
grader eller mer - bedömningen varierar i olika källor.<br />
De flesta fragment från Kungsbäck är helt kalcinerade, fragmenteringsgrad 6A och 6B, och<br />
den vanligaste storleken på fragmenten är mindre än 1,5 cm. Fragmentstorlek A- representerar<br />
fragment upp till 1,5 cm, A = 1,5 – 2 cm, B = 2 – 4 cm, C = 4 – 6 cm (Tabell 5).<br />
Förbränningen av de mänskliga fragmenten visar att de flesta är hårt vitbrända. Ett skalltaksfragment<br />
och ett överarmsfragment hamnar dock i kategori 5, vilket innebär att de inte är helt<br />
kalcinerade utan något sämre brända (Fig. 3). Det skulle kunna indikera att den övre ena sidan<br />
av den gravlagde inte blivit fullständigt bränd. Det skulle dock behövas fler fragment för att<br />
med säkerhet kunna konstatera detta.<br />
6