Snille och smak och mord - DiVA
Snille och smak och mord - DiVA
Snille och smak och mord - DiVA
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
snille <strong>och</strong> <strong>smak</strong> <strong>och</strong> <strong>mord</strong><br />
58<br />
sannolikhet skulle en sådan som Halina aldrig få en novell publicerad i den, men<br />
det var illa nog om redaktionen skulle läsa vad hon skrivit. För han förstod vilket<br />
erotiskt tillfälle det var hon hade beskrivit. (s. 271)<br />
För läsaren blir Artes en explicit symbol för det högkulturella, <strong>och</strong> det<br />
finns gott om sådana markörer i Skugga. Som flera forskare betonat var<br />
införlivandet av högkulturella markörer länge vanligt förekommande i<br />
deckargenren. Dessa användes i pusseldeckaren för att höja dess status<br />
<strong>och</strong> på så sätt närma sig en läsande, borgerlig publik. 148 Magnus Persson<br />
ger som ett exempel på detta Maria Langs debut Mördaren ljuger inte<br />
ensam från 1949, där det redan i personförteckningen klargörs hur hög-<br />
kulturella <strong>och</strong> bildade historiens karaktärer är:<br />
Här återfinns förutom hjältinnan Puck Ekstedt, litteraturstuderande professorsdotter,<br />
bland annat en ”moralisk historiker med bruna ögon <strong>och</strong> passion för<br />
detektivromaner” (Einar Bure), en ”nyvorden doktor i litteraturhistoria”, en<br />
”framgångsrik modernistisk lyriker”, en ”mörk <strong>och</strong> temperamentsfull skulptris<br />
<strong>och</strong> konsthistoriker” <strong>och</strong> en ”humoristisk licentiat i litteraturhistoria”. 149<br />
Som vi ser är tonen hos Lang humoristisk, men likväl användes beskriv-<br />
ningar som dessa för att i första hand närma sig högkulturen, inte för att<br />
driva med den. Bo Lundin förklarar idealtillståndet i en essä från 1971:<br />
Romanfigurerna får gärna vara lite mer belästa, lite bättre bemedlade <strong>och</strong> ha<br />
lite mer konservativ livssyn än läsarna: det ger böckerna ett diskret snobbvärde,<br />
samtidigt som det kanhända ibland ger publiken en fingervisning om hur man<br />
ska se på världen, om man vill räknas in bland de betydande. 150<br />
Bildningssynen har uppenbarligen förändrats, <strong>och</strong> den beskrivning av<br />
högkulturen vi finner hos Alvtegen är väsentligt annorlunda. Där den<br />
148 Persson (2002); Kärrholm (2005); Jim Collins (1989), Uncommon cultures: Popular<br />
culture and post-modernism, New York: Routledge, s. 49–54.<br />
149 Persson (2002), s. 190.<br />
150 Bo Lundin (1971), Salongsbödlarna <strong>och</strong> andra betraktelser på temat värderingar i populärlitteraturen,<br />
Staffanstorp: Cavefors, s. 41 f.
Change language