Snille och smak och mord - DiVA

Sammanfattande slutsatser
Sammanfattande slutsatser
I min analys har jag visat hur Nobelpriset och det högkulturella ge-
staltas i Karin Alvtegens spänningsroman Skugga, samt hur detta kan
förstås i relation till det svenska litteratursamhället och den hierarkiska
dikotomin högt/lågt. Min utgångspunkt var den postmoderna diskurs
där denna hierarki sägs befinna sig i upplösning, och där högt och lågt
numera blandas och kullkastas. I de omfattande kulturdebatterna om
det problematiska i deckargenrens utbredning framkom dock att de
traditionella smaksociologiska positioneringarna ifråga om populär-
litteraturen i stort sett tycks vara intakta. I enlighet med Bourdieu
förkastas fortfarande den litteratur som säljer, åtminstone används frek-
vent det ekonomiska argumentet för att undergräva författares status.
Detta är särskilt tydligt i kritikernas förhållande till deckargenren, och
gång efter annan lyfts ståndpunkten att man är trött på det svenska
deckarundret, och att deckarna tränger undan den ”riktiga” skönlittera-
turen. Deckaren och romanen sätts här ständigt i ett motsatsförhållande,
och förstås stundtals som varandes väsenskilda ting.
Alvtegens plats i detta litteratursamhälle är komplex. När hon debute-
rade 1998 skrevs hon genast in i den våg av kvinnliga deckarförfattare som
slog igenom just då, och där har hon sedan blivit kvar, trots att hon allt min-
dre verkar passa in i deckarmallen. Hon framställs i intervjuer och recensio-
ner som skrivandes någonting mer än vanliga deckare och som avvikande
gentemot de övriga i genren. Hon ger också uttryck för ett i förhållande
till genren markant annorlunda förhållningssätt till sitt författarskap, och
tar avstånd från att de ekonomiska aspekterna av författandet skulle vara
intressanta. Detta till trots har hennes genremässiga grundplacering aldrig
83