Den stora generationsväxlingen i ... - Arbetsgivarverket

Vilka är det som stannar i den statliga sektorn? Antalsmässigt är det av naturliga skäl främst
personer som jobbar inom statens stora kärnarbetsområden som stannar kvar efter 65 års ålder.
Om vi i stället studerar den andel av arbetstagare inom ett specifikt arbetsområde som blir kvar
efter 65 år finner vi att andelarna är högst inom Utbildning och forskning, Tolknings- och översättningsarbete
samt arbete i museum.
Det är vanligare bland män än bland kvinnor att stanna kvar efter 65 års ålder, Det är lika vanligt
bland chefer som bland medarbetare att stanna kvar efter 65 års ålder, men ju högre befattningens
svårighetsgrad enligt BESTA är desto större är andelen 65+. Vidare är det vanligare att
vara kvar efter 65 bland de med stödkompetens än de med lednings- eller kärnkompetens. Andelen
med bara grundskola och med riktigt hög utbildning som doktorsutbildade m.m. är vanligare
bland 65+ än bland övriga statsanställda.
Bland de som arbetar efter 65 års ålder är den genomsnittliga arbetsomfattningen och den genomsnittliga
månadslönen lägre än hos de övrigt statsanställda. Jämför man i stället genomsnittlig
månadslönen i heltidsekvivalenter (dvs. räknar om alla löner till heltidslöner) är genomsnittslönen
i stället högre för de som stannar efter 65 års ålder än för övriga statsanställda. Föga överraskande
är det inte lika vanligt med tillsvidareanställning med månadslön bland 65+ än bland
övriga statsanställda utan i stället är visstidsanställning och timlön m.m. vanligare bland 65+ än
bland övriga statsanställda.
Facklig organisationsgrad är lägre för 65+ än för övriga statsanställda. Vidare finner man den
högsta sannolikheten att vara kvar efter 65 års ålder i storstadslän som Stockholm, Uppsala och
Östergötland där också många av de stora universiteten finns. Lägst andel 65+ finner man i län
som Blekinge, Norrbotten och Jämtland.
Dessa faktorer till trots, men en arbetsgivare kanske är intresserad av vad som påverkar en individs
beslut att lämna sitt arbete i slutet av sin arbetskarriär. Det är viktigt att komma ihåg att
arbetstagaren ofta har en möjlighet att gå i pension före 65 års ålder och dessutom har rätt att
jobba fram till 67 års ålder.
Det har under många år funnits ansenliga skillnader mellan olika arbetsmarknadssektorer beträffande
tjänstepension och förtidspension som bygger på avtal mellan fack och arbetsgivare. Av
denna anledning finns det stora skillnader i ekonomiska incitament mellan olika avtalsområden
att stanna kvar i sitt jobb. Det är svårt att avgöra vilken betydelse dessa ekonomiska incitament
har eftersom det är svårt att kontrollera för alla bakomliggande icke-observerbara faktorer som
t.ex. påverkar vilken sektor arbetstagaren valt. Mycket tyder dock på att avtalens ekonomiska
incitament påverkar sannolikheten att bli kvar i sitt arbete. 21 Vare sig det handlar om någon typ
av socialförsäkring eller arbetslöshetsförsäkring så är de flesta ekonomer överens om att systemens
ekonomiska incitament har stor betydelse för människors agerande.
Intressant i sammanhanget är att den avtalade möjligheten för statliga arbetsgivare att bevilja
delpension på högst 50 procent anknyter väl till att kortare arbetstid är den faktor som respondenterna
i Arbetsmiljöverkets undersökning tycker är viktigast om att de ska orka arbeta kvar
till ordinarie pensionsålder.
21 Se t.ex. Vilhelmsson (2007)
24