Den stora generationsväxlingen i ... - Arbetsgivarverket

4. Avslutande diskussion
De svenska officiella befolkningsprognoserna från Statistiska centralbyrån visar, tvärtemot vad
som ibland sägs i media, att den arbetsföra befolkningen kommer att öka i samband med de
stora pensionsavgångarna. I arbetslivet är det förmodligen mer adekvat att tala om en gigantisk
generationsväxling än en demografisk bomb. Eftersom statsförvaltningen är mycket mångfasetterad
så är frågan om generationsväxlingen i hög grad komplex och omfattande. Det finns inga
självklara lösningar eller någon idealisk åldersstruktur utan varje myndighet måste i stället utgå
från sina egna förutsättningar.
Klarar statliga arbetsgivare av konkurrensen på arbetsmarknaden?
Även om antalet i arbetsför ålder ökar, så uppstår ett problem eftersom andelen i arbetsför ålder
av befolkningen minskar till följd av att allt fler står utanför arbetskraften. Ett relativt konstant
antal människor ska med andra ord försörja ett större antal som står utanför arbetskraften än
tidigare. Den så kallade försörjningskvoten förändras och statsmakterna måste, med lika stora
resurser som tidigare, bygga ut vård och omsorg av äldre. Det betyder sannolikt att kommuner
och landsting får ett ökat personalbehov om inte den privata vård- och omsorgssektorn i stället
växer dramatiskt. Ett sådant scenario skulle också kunna innebära att resurser i större utsträckning
än tidigare styrs över från statsförvaltning till kommunal- och landstingskommunal sektor.
Trots att statliga och kommunala arbetsgivare sällan konkurrerar om samma yrkeskategorier, så
finns det på längre sikt alltid en risk att ungdomar i större utsträckning än tidigare väljer utbildningar
som passar kommunala och landstingskommunala yrken om statsmakterna omallokerar
resurser. Trots att den statliga sektorn är den sektor som andelsmässigt står inför störst pensionsavgångar
så bör de statliga arbetsgivarna inte vara oroliga för att tillräckligt många människor
ska finnas tillgängliga. I stället bör man fråga sig om de statliga jobben kan locka de unga,
få dem att välja rätt utbildning och på så sätt klara den statliga kompetensförsörjningen i en allt
tuffare konkurrens. Här bör nämnas att denna konkurrens förmodligen på kort sikt blir mindre
allvarlig under den rådande finanskrisen som sätter sina spår på efterfrågan av arbetskraft.
Hur påverkar krav på produktivitetsökningar personalbehoven?
Mindre resurser för den statliga sektorn innebär också med stor sannolikhet att effektivitets- och
produktivitetskraven ökar ytterligare. Vidare är det svårt att i framtiden veta exakt hur medborgarnas
behov och politikernas fördelning av resurser mellan olika offentliga sektorer kommer att
se ut. Medborgarnas nuvarande krav på tillgänglighet, service och rättsäkerhet lär inte minska.
Vi kan redan nu bland myndigheterna skönja gemensamma sätt att hitta nya innovativa och
billigare servicevägar till medborgarna. Samordning och samverkan blir således ett sätt att även
i framtiden öka effektiviteten.
De flesta bedömare är också ense om att politikerna även i framtiden kommer att sträva efter att
avveckla verksamhet som inte anses vara statlig kärnverksamhet. Det innebär också med största
sannolikhet en diskussion om vad staten ska göra i framtiden och vad som kan göras i privat
regi. Så kallad division of labour dvs. specialisering och fördelning av arbetsuppgifter mellan
privat och offentlig regi i syfte att öka produktiviteten blir allt vanligare. Det har också förts
fram åsikter om att arbetsmarknadens parter själva är mer lämpade att ta hand om allt från försäkringssystem
till arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Något som till viss del redan sker genom
40