Metall och tredje industriella revolutionen - Juhani Kulo

flyttar utomlands. I argumentationen för ökad planering stod sysselsättningen i centrum. Privata
ägare ansågs inte kunna skapa tillräckligt med jobb. Men om man rätt ska förstå argumentationen för
planering och löntagarfonder bör också en annan faktor tas upp: Metalls argumentation för ökad
industriell samordning över huvud taget. 1978 var Volvo och Saab på väg att fusionera, men
hindrades av konkurrenspolitiska skäl. Därpå sökte Volvo ingå en affär med den norska staten, som
skulle stå för stora investeringar i företaget. Metall tog ställning för båda dessa åtgärder, utifrån att de
sågs som investeringsökande och därmed sysselsättningsskapande. När Volvos aktieägare stoppade
Norgeaffären var bitterheten stor hos Metall, och man menade att efter de två misslyckandena (med
Saab och med Norge) borde den svenska staten ingripa i bilindustrin, då aktiekapitalismen visat hur
odemokratisk och oansvarig den var 82. Exemplet med Volvo visar hur Metall i slutet av 70-talet var
engagerat för i att höja investeringskvoten i ekonomin – inte bara genom statlig planering och
fonder, utan man ville även se mer samarbete mellan privata företag.
Kraven på mer statlig planering i ekonomin var inte desto mindre viktiga, och gällde också
forskningen. I det Bert Lundin-citat som återgetts i början av kapitlet talar Lundin om att facket
måste få vara med och påverka forskningen, för att den tekniken ska kunna användas på ett positivt
sätt. Detta är ett krav som återkommer i undersökningsmaterialet, till exempel i en artikel i 2-3 1979
av en Metallutredare som menar att staten, liksom i Japan, bör planera forskningen mer. 83
höga löner.
Som sagt hävdade Metall under perioden en ”high road”-strategi: högkvalificerad produktion,
4.2 Problemidentifiering: vad är den nya tekniken och hur skall den
användas?
Som konstaterades i kapitlets inledning var redan 1976 den nya tekniken högst närvarande i
Metallarbetarens rapportering. Bert Lundin deltog i det årets LO-kongress debatt om tekniken, och
framförde en i grunden positiv inställning. Hur identifierade då Metall denna process? Hur
identifierade man, för att använda det teoretiska begrepp som lagts fram i kapitel 1 och 2, problemet?
Först och främst kan man konstatera att implementerandet av datorer och industrirobotar i
produktionen naturligtvis inte undgick de personer som var verksamma på arbetsplatsen, inklusive
Metalls medlemmar. Därför är det inte så konstigt att det på LO-kongressen 1976 fördes en
82 Ekberg 1979, Jansson och Svensson 1979, Åhlström 1979a, Åhlström 1979b
83 Olsson 1979
30