Metall och tredje industriella revolutionen - Juhani Kulo

”Vi får finna oss i att det blir fler robotar ute i industrin. Vi kan inte bortse från
utvecklingen i resten av världen. Det går inte att stå vid sidan av och tälja barkbåtar.”
De näringspolitiska ståndpunkter som rapporteringen från kongressen redovisar är Metalls: facket
måste, som forskarna Östberg och Gardell hävdat, utbilda sig vad gäller den nya tekniken för att
kunna utnyttja den för sina syften. Industrin behöver strukturrationaliseras och den nödvändiga
omvandlingen kan endast uppnås genom ökad planering av ekonomin. I strukturrationaliseringen
måste drabbade arbetares situation beaktas:
”En strukturrationalisering måste genomföras så att följden inte blir en social katastrof
för dem, som ’blir över’ och en katastrof för de kommuner, som drabbas.”
Inför socialdemokraternas partikongress samma år utropar Metallarbetarens ledare att näringspolitiken
är kongressens ödesfråga. I en intervju med den folkpartistiske industriministern Erik Huss
konstaterar tidningen att ”De nya grepp som krävs är ingrepp i den fria marknadsekonomin och för
en folkpartist är det nästan som att svära i kyrkan.” 86
I slutet av 1970-talet befann sig Sverige i en industrikris. Samtidigt pågick elektronikens
genombrott i ekonomin. Metallarbetaren identifierade den nya teknikens betydelse och förespråkade
utifrån det samhällsekonomiska läget statligt planerad strukturrationalisering av ekonomin. Intressant
är att man fördömde åren 1973-75 som ”förlorade år”, då en strukturrationalisering borde ha skett.
Storskalighet, samarbete och samordning var ord för dagen: såväl statligt (t.e.x. SSAB) som den
planerade Volvo-Saabfusionen. De borgerliga regeringarnas devalveringsstrategi förkastades eftersom
den sänkte arbetarnas köpkraft, istället förespråkades planering och aktiv näringspolitik.
Men under 80-talet vände den ekonomiska konjunkturen. Efter 1982 gick Sverige ur 70-talets
stålbad och in i en ny boom. Sammanhanget för Metalls problemidentifierande och –lösande
förändrades alltså i grunden, särskilt som samtidigt en socialdemokratisk regering tillträdde. Metall
hade identifierat den nya teknikens betydelse men hade inget offensivt program för hur den skulle
hanteras. Detta kom att utvecklas under 1980-talets första hälft.
4.3 Målet: det goda arbetet
I början av kapitlet citerades Bert Lundin som 1976 pekade på att den nya tekniken kunde
användas till att ta bort de omänskliga arbetena, och förbättra arbetsmiljön och arbetsuppgifterna för
arbetarna. Många artiklar i Metallarbetaren under de följande åren följer samma grundinställning. Till
86 Om kongressen Åhlström 1978e, intervjun med industriministern är Åhlström 1978i.
32