Metall och tredje industriella revolutionen - Juhani Kulo

aktualiserades fackliga honnörsord som solidaritet och solidarisk lönepolitik, och jämlikhetsideal
ställdes mot analysen av den förändrade arbetsorganisationen och metallarnas intresse av att kunna få
mer kvalificerade arbetsuppgifter och högre löner även som arbetare.
4.4 Har facket en chans? Kapitalismens nya ansikte, 1985-89
I det föregående avsnittet har konstaterats att Metall 1985 antog programmet ”Det goda
arbetet”. Programmet kan med uppsatsens teoretiska begrepp ses som Metalls problemlösning på
problemet med den tredje industriella revolutionens omorganisering av produktionen.
Kunskapsgruppen Metall framställde en analys och ett förslagspaket på hur samhället borde hantera
situationen (problemet).
Metall ansåg sig också ha visst politiskt stöd för sin ”goda arbetet”-politik, från
socialdemokratiska politiker som arbetsmarknadsministern Ingela Thalén och statsministern Ingvar
Carlsson 101. Men inte desto mindre såg utvecklingen problematisk ut. Att Metallarbetaren 1985 körde
en artikelserie med vinjetten ”Har facket en chans?” påvisar detta. Artikelseriens utgångspunkt var
vad man kan kalla ”det dåliga arbetet”, alltså slitsamma och monotona arbeten, som de som
Volvoarbetarna i den ovan nämnda artikeln hade. Om den socialdemokratiska regeringen visade visst
intresse för ”det goda arbetet”-politiken så var arbetsgivarna mer skeptiska.
Hela den samhällsekonomiska utvecklingen föranledde också frågan ”Har facket en chans?”.
Under 1980-talets andra hälft, när tillväxten var hög, var Metalls problem inte samma som under det
sena 70-talets industrikris. Under 80-talet handlade det snarare om tillväxtens obalanser. Decenniets
stora ekonomisk-politiska diskussionsfråga var den växande ojämlikheten, som orsakade den
långvariga, oftast lågintensiva konflikt mellan fackföreningsrörelsen och socialdemokratin som kallats
”rosornas krig”. Den svenska kapitalismen gick in i en ny fas, från den historiska kompromissens
bank- och koncernkapitalism, symboliserad av Wallenbergarna och deras sfär, till en
”penningflyttekonomi”, ”transaktionskapitalism”, ”klipp-kapitalism”, en kortsiktig
spekulationskapitalism symboliserad av börshajar som Erik Penser, Anders Wall och Roger
Akelius 102. Metall frågade gentemot denna utveckling på en konferens 1983: ”Vem tar ansvar efter
Wallenberg?” 103. Metall reagerade med avsmak på uttryck för denna nya kapitalism till exempel när
101 Jutterström 1989e
102 Reiter 2003 och Henrekson och Jakobsson 2003 analyserar det svenska ägandets omvandling. Dessa forskare förhåller
sig naturligt nog mer analytiskt och mindre värdeladdat till förändringen, och använder inte begrepp som ”klippkapitalism”
med flera, som Metallarbetaren däremot använde flitigt – se referenserna till not 102.
103 Lindstedt 1983. Se också Widerberg 1982, Olsson 1983a, b, Svensson 1983 och Hållén 1989b.
36