Metall och tredje industriella revolutionen - Juhani Kulo

Metallarbetarförbundet och den tredje 

industriella revolutionen 1975-1989 

Erik Bengtsson 

Magisteruppsats, Ekonomisk-historiska institutionen vid Göteborgs Universitet 

Vårtermin 2007 

Handledare: Christer Lundh 

1

Abstract 

Erik Bengtsson, Metallarbetarförbundet och den tredje industriella revolutionen 1975-1989. Master’s thesis, 

Department of Economic history, Göteborg University spring 2007. Tutor: Christer Lundh. Number 

of pages: 69 

This thesis discusses the discursive activity of the Swedish Metal Workers’ Union (Metall) as a 

part of the third industrial revolution in Sweden, in two interconnected areas: new technology 

associated with the microprocessor, and the globalization of economic activity, in the period from 

1975 to 1989. 

It draws theoretical inspiration from new political economy and deploys a text analysis, a 

sender-oriented argumentation analysis, to understand Metall’s policy formulation and their striving 

to form the technological and economical processes in a gainful way. 

The thesis shows how Metall already in the mid-1970s were quite aware of the importance of 

the new technology, and started working on analysis and policy regarding the technological 

development. This work culminated in the program “The good job” (“Det goda arbetet”) in 1985, a 

program with which Metall aimed to formulate a strategy for good economic development – strong 

ability to compete, and high growth – combined with providing good jobs for the workers. 

The thesis also shows that Metall had more problems with facing globalization than with facing 

the new technology. In the mid-1970s Metall’s analyzing of globalization began with the discussion in 

the labour movement on the multinational corporations (MNCs). In the late 70s Metall’s analysis was 

advanced when they began to consider more thoroughly the different situations – political, social – 

in countries around the world, combining this new focus with the previous focus on MNCs. But still 

Metall had problems formulating a strategy to cope with globalization and the tougher competetition 

from around the world. In the 1980s Metall continued to treat globalization on an more or less ad 

hoc basis, there was no programmatic strategy like the one for technology with the report “The good 

job”. In the late 1980s the situation was further complicated when Swedish firms started to make 

explicit political demands, backing these up with the threat to move production out of the country. 

At the same time Metall also had to deal with foreign firms setting up operations in Sweden, without 

necessarily wanting to use Swedish collective agreements. 

Keywords: Metall, unions, political economy, third industrial revolution, economic globalization 

2

Innehåll 

Abstract s 2 

1. Inledning s 4 

1.1 Syfte 

1.2 Tidigare forskning 

1.3 Frågeställning 

2. Teori och metod s 12 

2.1 Teori 

2.2 Metod och material 

3. Bakgrund: den tredje industriella revolutionen i Sverige s 20 

4. Metall och den teknologiska utvecklingen 1975-1989 s 26 

4.1 Pudelns kärna: den nya tekniken, sysselsättningen och konkurrenskraften 

4.2 Problemidentifiering: vad är den nya tekniken och hur skall den användas? 

4.3 Målet: det goda arbetet 

4.4 Har facket en chans? Kapitalismens nya ansikte, 1985-1989 

5. Metall och globaliseringen 1975-1989 s 39 

5.1 Pudelns kärna: lönerna och konkurrensen 

5.2 De svenska multinationella företagen: problemidentifieringens första fas 

5.3 Den nya internationella arbetsdelningen: hårdnande konkurrens 

5.4 Internationellt fackligt samarbete? 

6. Avslutande diskussion s 58 

7. Käll- och litteraturförteckning s 62 

7.1 Källor: artiklar ur Metallarbetaren 1975-1989 

7.2 Litteratur 

Tabeller och figurer 

1. Uppsatsens förhållande till tidigare forskning s 10 

2. Andelar av sysselsättningen inom olika sektorer i Sverige 1951/1955-1991/1995 s 20 

3. Länders andelar av världens skeppsbyggande, 1956 och 1982, procent s 22 

4. Länders andelar av världens bilbyggande, 1960, 1980 och 2000, procent s 23 

5. Svenska verkstadsindustriföretags anställda i Sverige och utomlands 1974-1994 s 23 

6. Internationella arbetsplats- och fackliga reportage i Metallarbetaren 1975-1989 s 47 

7. Rapporterade studieresor i Metallarbetaren 1975-1989 s 48 

3

”Människorna gör själva sin historia, men de gör den inte efter eget gottfinnande, 

inte under omständigheter som de själva valt utan under omständigheter, 

som är omedelbart för handen givna och redan existerande.” 

Karl Marx 1 

1. Inledning 

Sedan 1970-talet har den svenska ekonomin och med den det svenska samhället förändrats 

fundamentalt, genom den tredje industriella revolutionen och globaliseringen, två sammanhängande 

processer. Historikern Bo Stråth hävdar att 1970-talet är en av modernitetens tre stora brytpunkter, 

en fas av kvalitativ förändring, där hela samhället går in i ett nytt stadium 2. Den tredje industriella 

revolutionens kärna är teknologisk: utvecklingsblocket av innovationer kring mikroprocessorn. 

Mikroprocessorns och sedermera datorernas effekter på ekonomin – på vad som tillverkas, hur det 

tillverkas, var det tillverkas, hur produktionen, distributionen och konsumtionen är organiserad, är 

enorma. Den ekonomiska globaliseringen är avhängig den nya teknologin och en genomgående 

förändring av världens ekonomiska geografi, en ny internationell arbetsdelning (se kapitel 3). Den 

tredje industriella revolutionen används i denna uppsats i vid bemärkelse, som ett analytiskt begrepp 

för världsekonomins förändring efter 1970, där länder globaliserats och även om till exempel Sverige 

och Sydkorea utvecklats olika, så har dock deras utvecklingar varit sammankopplade 3. 

Den tredje industriella revolutionen är inte en opersonlig, objektiv förändring som ”drabbat” 

Sverige. Tvärtom konstitueras denna samhällsförändring, likt varje samhällsförändring, av målinriktat 

handlande av människor som agerar utifrån sina respektive förutsättningar – medborgare, arbetare, 

tjänstemän, företagare, politiker. Varje implementering av datorteknik i industriproduktionen, varje 

omorganisering av företag, varje outsourcing är resultat av beslut, beslut fattade i enighet eller under 

opposition, i enlighet med människors identifikation, intressen, preferenser och maktresurser. 

Denna uppsats utgår från den ekonomihistoriska analysen av den tredje industriella 

revolutionen och den nya politiska ekonomins aktörperspektiv för att analysera den svenska 

ekonomins strukturomvandling. 

1 Marx u.å 

2 Stråth 1993 s 52. Stråth använder inte begreppet tredje industriella revolutionen, men överlappningen i Stråths och 

Lennart Schöns periodiseringar är tydlig. 

3 Magnusson inkluderar globaliseringen i sitt definierande kapitel om den tredje industriella revolutionen (Magnusson 

2000 kap 3). Amsden 2002 använder begreppet tredje industriella revolutionen med betoning på globaliseringsaspekten, 

inte teknikaspekten. 

4

Uppsatsen är strukturerad som följer. Härpå följer ett allmänt formulerat syfte för uppsatsen. 

Därpå följer en översikt över tidigare forskning om fackförbund i den samhällsekonomiska 

omvandlingen efter 1970. I förhållande till denna förtydligas därefter uppsatsens syfte och dess 

frågeställning formuleras, i del 1.3. Därefter följer kapitel 2 som förklarar uppsatsens teori och 

metod. Det teoretiska perspektivet är den nya politiska ekonomins och metoden är textanalys. 

Därefter följer kapitel 3 som ger en bakgrund till uppsatsens empiri, genom att gå igenom den tredje 

industriella revolutionen i och globaliseringen av Sverige i korta drag. Därpå följer de två 

empirikapitlen, kapitel 4 och 5, som handlar om hur Metall identifierat samhälleliga-politiska problem 

och formulerat lösningar i den tredje industriella revolutionen. Därefter avslutas uppsatsen med 

kapitel 6, ett diskussionskapitel där uppsatsens frågeställning skall besvaras. 

1.1 Syfte 

Uppsatsens syfte är att belysa en intressegrupps agerande i den tredje industriella revolutionen i 

Sverige. Detta är ett relevant syfte eftersom den samhälleliga utvecklingen (som understryks i kapitel 

2) i hög grad formas av olika intressegruppers ställningstaganden och interagerande. På grund av 

tidsbegränsning har jag valt att studera intressegruppens analys av utvecklingen (problemidentifiering) 

och ställningstaganden (problemlösning), snarare än det praktiska agerandet för att uppnå mål. 

Den intressegrupp som valts är Metallarbetarförbundet, som oftast helt enkelt benämns Metall. 

Metall är den svenska tillverkningssektorns största fackförbund och dess förutsättningar och 

verksamhet torde fundamentalt ha påverkats av den tredje industriella revolutionen. Det finns dock 

ingenting som säger att uppsatsen inte istället kunde ha behandlat till exempel 

arbetsgivarorganisationer (till exempel SAF eller Verkstadsföreningen) eller andra fackförbund (till 

exempel Civilingenjörsförbundet). Tvärtom så skulle sådana undersökningar också vara mycket 

intressanta, men i varje projekt måste man på grund av begränsningar vad gäller tid begränsa sig, och 

här har därför valts att studera just Metall som på grund av sin storlek och plats i 

tillverkningsindustrin torde vara en av de mest intressanta aktörerna i den tredje industriella 

revolutionen i Sverige. 

1.2 Tidigare forskning 

Inledning 

Det finns, som denna forskningsöversikt skall visa, en del tidigare forskning om hur 

5

fackförbunden agerat under den tredje industriella revolutionen i Sverige. Denna forsknings 

mångsidighet är slående: de olika studierna har helt olika teoretiska perspektiv och syften med sina 

undersökningar; perspektiven kan variera från Stråths förhandlingsperspektiv till Thörnquists 

ateoretiska till Blomqvist och Murhems organisatoriska till Sjölanders och Strannes postmarxistiska. 

Det finns knappt två studier med samma perspektiv. Detta kapitel kommer att gå igenom 

forskningen med betoning på studiernas (teoretiska) perspektiv, deras syfte, material, samt resultat 

som är relevanta för denna uppsats. I kapitlets avslutning diskuteras vad från den existerande 

forskningen som kan och skall användas i denna undersökning. 

Forskningen 

Historikern Bo Stråth var tidigt ute då han 1979 påbörjade en studie om varvskriserna i 

Västeuropa och deras politiska konsekvenser. Stråth såg varvsindustrins spektakulära kollaps under 

en kort period efter 1975, samtidigt som stål- kol- och textilbranscherna gick igenom liknande 

stålbad, och frågade sig hur samhället kunde gå igenom en så stor förändring utan att det ledde till 

uppror 4. Stråths studie blev ett mångårigt och mycket ambitiöst projekt i vilket han undersökte 

”avindustrialiseringens politik” i Sverige, Västtyskland, Frankrike, Storbritannien och Holland. 

Stråths studie påvisar betydelsen av förhandlingar om hur varvskriserna skulle hanteras: i varje land 

uppstod förhandlingar mellan fackförbund, arbetsgivare och staten, och inte sällan gick staten in och 

stödde industrin, som eftergifter till krav som fackföreningar och arbetsgivare gemensamt ställde. 

Stråths studie är signifikant då den visar betydelsen av klasskompromisser, och av staters näst intill 

oundvikliga inblandning i ekonomin. Materialet som Stråth använde var ett eklektiskt urval av 

organisationstryck, intervjuer, tidningsartiklar med mera. 

Annette Thörnquist har studerat beklädnadsfackförbundens agerande. Beklädnadsarbetarna är 

sysselsatta i sko-, läder-, textil- och konfektionsindustrierna, vilka är de branscher som allra snabbast 

decimerades av den internationella konkurrensen: mellan 1963 och 1978 halverades antalet anställda i 

textilindustrin, och antalet anställda i konfektionsindustrin minskade med ungefär 67 procent 5. 

Thörnquists fråga var ”hur har fackförbunden inom beklädnadsindustrierna agerat – principiellt och i 

praktiken – inför denna utveckling? 6” Thörnquists undersökning är inte särskilt teoretisk. Materialet 

är framför allt organisationstryck. Thörnquist kunde konstatera att beklädnadsförbunden ännu i 

mitten av 60-talet var frihandelsvänliga, men att omsvängningar mot mer protektionistiska 

4 Stråth 1987 s viii, s 1 

5 Gustafsson 1983 tabell 4.1, s 99 

6 Thörnquist 1991 s 107 

6

inställningar skedde åren runt 1970 7. Thörnquists studie belyser liksom Stråths hur staten till synes 

oundvikligt är indragen i strukturomvandlingen, med statliga utredningar, statliga företag, 

importkvoter och annat 8. 

Den kanadensiska statsvetaren Rianne Mahon har diskuterat den samhällsekonomiska 

omvandlingens (här kallad tredje industriella revolutionen) konsekvenser för maktförhållanden och 

politik i Sverige. Mahons utgångspunkt är ett maktresursperspektiv och från en socialdemokratisk 

inställning frågar hon hur den svenska arbetarrörelsen kan utveckla en progressiv sorts post-fordism 9. 

Hon hänvisar positivt till policydokument från Metall (Det goda arbetet, 1985) och LO (Det utvecklande 

arbetet, 1988) som en utveckling mot en ”solidarisk arbetspolitik”, som kan fungera som en post- 

fordistisk variant av fordismens ”solidariska lönepolitik” 10. Solidarisk arbetspolitik innebär för Mahon 

ett fokus på givande och utvecklande arbeten, inte minst i grupp, miljöhänsyn, och att för 

konkurrenskraften satsa på ”high-value added activity”, alltså kvalificerad produktion. 

Statsvetaren Paula Blomqvist och ekonomihistorikern Sofia Murhem har studerat 

metallindustrins fackförbunds strategier och agerande i globaliseringen. De fokuserar på hur 

partsrelationerna på den svenska arbetsmarknaden har förändrats, samt ”vilka kanaler för inflytande 

fackförbunden väljer för att försvara sina medlemmars intressen för att försvara sina medlemmars 

intressen i den internationaliserade miljö i vilken de verkar idag” 11. De undersöker såväl Metall som 

Svenska Industritjänstemannaförbundet (SIF) och Svenska Civilingenjörsförbundet (CF), och deras 

metod är intervjuer med företrädare för förbunden och för de europeiska fackliga organisationerna. 

Blomqvist och Murhems studie fokuserar på internationella samarbetsorganisationer, nordiska och 

europeiska. En svag punkt i Blomqvist och Murhems undersökningar är att de helt fokuserar på 

1990-talet, trots att det snarare är 1970-talet som kan ses som en brytpunkt i den svenska industrins 

globalisering. Att deras viktigaste källor är intervjuer utförda i början av 2000-talet förstärker denna 

skevhet. 

Johan Åkerman skrev sin avhandling om Electrolux verkstadsklubb i Motala och 

koncernfackligt samarbete 1925-1985. Åkerman undersökte hur koncernfacket vid Electrolux 

utvecklats och visar att Electrolux länge varit en internationell koncern: redan i slutet av 1940-talet 

hade man produktion och dotterbolag i Europa, Nordamerika, Sydamerika och Oceanien, och hade 

7 Thörnquist 1991 s 169, s 176, s 188 

8 Båda forskarna pekar dock på att manliga branscher som varv fick mer politisk uppmärksamhet än kvinnliga branscher 

som teko: Thörnquist 1991 s 209f; Stråth 1987 s 20. 

9 Mahon 1991 s 296. 

10 Mahon 1991 s 311. Mahon talar om en utveckling från ”solidaristic wages to solidaristic work”. 

11 Blomqvist och Murhem 2003b s 4. Blomqvist och Murhem 2003a innehåller en liknande analys. 

7

fler anställda utanför Sverige än i Sverige. 12 Fackklubben i Motala hade ändå under 1950- och 60- 

talen föga internationella kontakter med andra fack inom koncernen. 13 Det första koncernfackliga 

mötet ägde rum 1946 men var ett helsvenskt arrangemang. 14 Emellertid blev under 1970-talet inom 

LO frågan om multinationella företag och flytt av jobb till utlandet allt viktigare. 15 1972 etablerade de 

nordiska fackliga centralförbunden Nordens Fackliga Samorganisation (NFS). Brevskolan och ABF 

publicerade 1975 ett studie material om de multinationella företagen och facket, Storbolagens värld eller 

vår, och på LO-kongressen 1976 presenterades rapporten Fackföreningsrörelsen och de multinationella 

företagen. Det var också 1975 som det första transnationella samarbetet etablerades mellan de svenska 

Metallklubbarna på Electrolux, och deras motsvarigheter i andra länder. Då besökte svenska 

metallare Electrolux fabrik i Luton i England. 16 

Sociologen Bertil Rolandsson skrev sin avhandling om svenska LO:s strategier och agerande 

gentemot den nya informationsteknologin från 1976 till 1996. Hans material var protokoll från LO- 

kongresserna, rapporter presenterade på dessa, samt ytterligare några rapporter från centrala LO. 

Rolandsson sätter facket och IT i perspektiv genom att diskutera hur svenska fackförbund tidigare 

förhållit sig till ny teknik. Rolandsson konstaterar att det finns två alltid närvarande 

argumentationslinjer: dels en rationaliseringsvänlig, produktionsorienterad inställning, dels en linje 

som fokuserar på emancipation och varnar för att tekniken kan dekvalificera och alienera arbetarna 17. 

Rolandsson urskiljer tre centrala teman i LO:s diskussion om IT: Arbetets utarmning, Samhällsansvar 

och IT, och En meningsfull IT. Rolandsson analyserar på ett förtjänstfullt sätt hur LO i sina 

diskussioner om IT ständigt förhåller sig till ett antal andra samhällsaktörer – framför allt till 

arbetsgivarna (SAF), till andra fackförbund och till politiker – för att söka allianser och skapa och 

föra en politik enligt LO:s intressen. 18 

Historikern Staffan Stranne analyserade i sin avhandling den tredje industriella revolutionen på 

ett företag, golvindustrin Tarkett i Ronneby. Strannes studie utgår från Lars Magnussons diskussion 

om den tredje industriella revolutionen, Castells tes om informationell kapitalism, Robert Reichs tes 

om övergång från högvolym- till högvärde-produktion, reguleringsskolans analys av den fordistiska 

12 Åkerman 2003 s 51, s 61. Jfr denna uppsats tabell 5 om svenska verkstadsföretags anställda i Sverige och utomlands. 

13 Åkerman 2003 s 71 

14 Åkerman 2003 s 47 

15 Åkerman 2003 kapitel 4 

16 Åkerman 2003 s 203 

17 Rolandsson 2003 s 31-33 

18 Se till exempel diskussionen om inflytande och relationen till staten och SAP, Rolandsson 2003 s 132-134 

8

ackumulationsregimen, samt klass- genus- och hegemoniteori 19. Stranne undersökte såväl företagets 

teknologiska och organisatoriska utveckling, som ideologisk förändring och konflikter 20. Hans 

primära material var företagshandlingar, intervjuer, en lokal forskningscirkel genomförd med 

anställda på företaget, samt Fabriksarbetareförbundets arkivhandlingar och publikationer. Strannes 

undersökning visar att produktionen på Tarkett genom den teknologiska utvecklingen 

decentraliserats: arbetsledarna har avskaffats och självstyrande grupper införts, vilket facket sedan 

tidigare arbetat för 21. Samtidigt har dock den centrala kontrollen ökat – Stranne talar om 

”centraliserad makt och decentraliserat ansvar” 22. Stranne menar att arbetsgivarnas ideologiska 

hegemoni förstärkts. 

Historikern Jonas Sjölander skrev sin avhandling om arbetslivets omvandling i den tredje 

industriella revolutionen och det fackliga samarbetet mellan svenska och colombianska 

metallarbetare inom Ericssonkoncernen. Sjölander utgår från världssystemteori och postkolonial 

teori för att analysera utvecklingen, och materialet för avhandlingen är intervjuer gjorda under 1980- 

talet av en i Colombia bosatt svensk, samt de olika fackförbundens handlingar och 

organisationstryck 23. Sjölander undersöker varför ett koncernfackligt samarbete aldrig utvecklades 24. 

Sjölander hänvisar i sitt svar på frågan till en mängd faktorer – på en praktisk nivå ”ideologiska, 

realpolitiska och organisatoriska faktorer”, ”språkförbistringar, kommunikationsproblem, prestige, 

personkemi och okunskap”, men också övergripande strukturella faktorer: hur den globala 

kapitalismen fungerar, där det multinationella företaget i sin självtillräcklighet har en styrkeposition 

gentemot olika länders sinsemellan olika fackförbund 25. 

Avslutning 

Genomgången av forskningsläget visar att forskningen om facken och den tredje industriella 

revolutionen är spretig såväl teoretiskt som syftesmässigt. All den refererade forskningen har dock 

det gemensamt att den har kvaliteter och är av intresse – vilket givetvis inte innebär att denna 

uppsats skall försöka inkorporera alla perspektiv och metoder från denna forskning. 

Vad gäller analysen av de ekonomiska processerna i globaliseringens tidsålder varierar 

19 Stranne 2004 s 24f, 39f 

20 Stranne 2004 s 30-33 

21 Stranne 2004 s 203f, s 208, s 206 

22 Stranne 2004 s 209 

23 Sjölander 2005 kap 2 om teori, s 24 om källor 

24 Sjölander 2005 s 23 

25 Denna sammanfattning är i allra högsta grad med mina egna ord, min tolkning av Sjölander 2005 s 285-290 

9

egreppsanvändandet en del. Både Mahon och Stranne talar om post-fordism, vilket jag inte finner 

är ett relevant begrepp. Även om toyotism och lean produktion helt klart varit en trend i Sveriges 

ekonomi efter 1970 (se kapitel 3) så är post-fordism ett alltför ”stort”, alltför definitivt begrepp. 26 

Stranne och Sjölander använder begreppet den tredje industriella revolutionen, vilket åtminstone för 

Sveriges del är det begrepp som det (genom arbeten av Schön, Magnusson med flera) finns mest 

betydande orsaker ur forskningen för att använda och som här kommer att användas. 

Vad gäller analysen av arbetsmarknadens förändringar och fackens verksamhet som en del av 

den samhälleliga utvecklingen, erbjuder den genomgångna forskning inget övertygande perspektiv. 

Thörnqvist och Åkerman kommer förvisso långt med endast blygsamma teoretiska antaganden. 

Strannes avhandling lider däremot av alltför stor teoretisk belastning. Mest intressant är Stråths 

refererade studie som visar den stora betydelsen av intressegruppers förhållanden och förhandlingar 

för samhällsutvecklingen, men Stråth utvecklade inte denna insikt teoretiskt. Denna uppsats kommer 

för att förstå samhällets utveckling använda den nya politiska ekonomins teori, som är förenlig med 

Stråths analys. I tabell 1 illustreras att denna uppsats, förutom empirisk kunskap, tar med sig tre 

perspektiv från den tidigare forskningen: tesen om den industriella revolutionen, medvetande- och 

problemlösningsperspektivet och förhandlingsperspektivet. Ett kryss i rutan betecknar vilken eller 

vilka forskare som detta perspektiv är hämtat från. 

Tabell 1. Uppsatsens relation till tidigare forskning 

Stråth 1987 Mahon 

10 

Rolandsson 

2003 

Stranne 2004 Sjölander 

2005 

1991 

Tes om tredje industriell 

revolution 

X X 

Medvetande- och 

problemlösningsperspektiv 

X X X 

Förhandlingsperspektiv X X X 

Tesen om den tredje industriella revolutionen formuleras i kapitel 3. Medvetande- och problemlösningsperspektivet 

handlar om hur intressegrupper analyserar samhället, identifierar problem och formulerar lösningar 

på dessa, lösningar som de därefter förhandlar om med andra intressegrupper, politiker etc. Med 

förhandlingsperspektiv menar jag Stråths betoning på ekonomins och politikens ofrånkomliga och starka 

samband. Som Douglass C North betonat är även det fria marknadssystemet något som måste 

26 Sandkull och Johansson 2000 s 157

institutionaliseras, alltså befästas politiskt. 27 

1.3 Frågeställning 

Uppsatsens övergripande syfte är att analysera Metalls diskursiva agerande i den tredje 

industriella revolutionen. I detta avsnitt preciseras syftet till frågeställningar. Uppsatsens 

frågeställningar är: 

- Hur såg Metalls analys av den nya tekniken ut mellan 1975 och 1989? Vilken var förbundets strategi 

för att implementera tekniken på ett för medlemmarna gynnsamt sätt? Dessa frågeställningar 

kommer vägleda undersökningen i kapitel 4. 

- Hur såg Metalls analys av den ekonomiska globaliseringen ut mellan 1975 och 1989? Hur såg man 

på den ökade internationella konkurrensen, inte minst från låglöneländer? Vilka strategier 

förespråkade man för att bibehålla och stärka den svenska industrins konkurrenskraft? Dessa 

frågeställningar kommer vägleda undersökningen i kapitel 5. 

I kapitel 6 kommer jag att återkomma till frågeställningarna, för att besvara dem utifrån 

undersökningen som redovisats i kapitel 4 och 5. 

27 North 1981 s 17: ”A theory of the state is essential because it is the state that specifies the property rights structure”. Se 

även s 20 och s 167. Sociologen Wolfgang Streeck formulerar det klarare: “När man friställer ekonomin från politiken 

/.../ är det självt politik. Man kan inte komma ifrån den dubbelkaraktären.” Citerat ur en intervju, Hofmann 1997. 

11

2. Teori och metod 

2.1 Teori: ny politisk ekonomi 

Ny politisk ekonomi: ett holistiskt och politiskt perspektiv på ekonomisk utveckling 

Uppsatsen utgår från en forskningsriktning som utvecklats sedan 1970-talet och kallas ny 

politisk ekonomi (new political economy). Politisk ekonomi är ett gammalt begrepp; ursprunget till vad 

som idag kallas nationalekonomi (på engelska economics) finns hos 1700- och 1800-talsförfattare – 

Smith, Ricardo, Mill, Marx – som kallade vad de sysslade med för politisk ekonomi/political 

economy/politische Ökonomie, och inte nationalekonomi eller economics. Sedan den marginalistiska 

revolutionen under 1870-talet och den neoklassicistiska teorins genombrott inom 

ekonomiforskningen har emellertid economics och nationalekonomi varit gängse begrepp för 

huvudfåran inom forskningen om samhällsekonomin. Politisk ekonomi har sedan dess betecknat 

olika heterodoxa inriktningar, som återanknutit till de ”klassiska” ekonomerna – inte minst Smith 

och Marx – och kritiserat neoklassicismen. Den politiska ekonomin har då vänt sig mot och kritiserat 

neoklassikernas modellbyggande, teoristyrning, historielöshet, brist på samhälleligt perspektiv, 

politiska (marknadsliberala) bias, alltför starka antaganden om (snävt ekonomisk) rationalitet) och så 

vidare 28. Det finns dock ingen exakt definition, ingen monopoliserad definition, av vad som är 

politisk ekonomi, utan snarare olika heterodoxa inriktningar 29. Gemensamt har den forskning som 

uppsatsen utgår från, den nya politiska ekonomin som utvecklats sedan 1970-talet, ett holistiskt, 

samhälleligt perspektiv på ekonomin och ett mer historiskt perspektiv än vad den neoklassiska 

nationalekonomin har 30. Jag menar att det politisk-ekonomiska perspektivet är relevant då 

ekonomihistoriska förlopp kan vara alltför komplexa för att kunna formaliseras i en neoklassisk 

teoretisk modell. Som ekonomihistorikern Douglass C North skrivit, ”from the viewpoint of the 

economic historian, [the] neoclassical model appears to beg all of the interesting questions” 31. Det 

innebär inte ett allmänt förkastande av neoklassisk teori utan endast ett konstaterande att olika syften 

28 Pålsson Syll 2002 s 462-464 ger en sådan kritik av den idag ortodoxa neoklassiska nationalekonomin. 

29 Dessutom kallas ibland den mycket annorlunda Public Choice-skolans forskning, som applicerar ekonomisk teori på 

politisk utveckling, för politisk ekonomi, men Public Choice skolans utvidgning av neoklassicismen är snarast motsatt 

den politiska ekonomi som denna uppsats utgår ifrån. 

30 Om den politisk-ekonomiska forskningens uppsving och tendenser sedan 1970-talet, se Krätke och Underhill 2006 och 

Le Gales och Voelzhow 2001. I tidskriften New Political Economy (publiceras av Routledge sedan 1996) hittar man ny 

forskning i denna unga tradition. 

31 North 1981 s 5 

12

och undersökningar kräver olika teoretiska perspektiv 32. 

Patrick Le Gales och Helmut Voelzhow beskriver den nya politiska ekonomin, ”new political 

economy”, som 

”political economists and economic sociologists who have concentrated on the analysis 

of diverse forms of national capitalism and the institutional embeddedness of the 

economy by stressing, not only the role of communities in the social construction of the 

economy (á la Polanyi or Bagnasco), but also that of institutions, systems of firms, social 

conflicts, organized interests, the state, political regulation and associations” 33 

Den har utvecklats som forskning om samhällsekonomi, forskning med ett brett samhälleligt 

perspektiv snarare än snävt ekonomiskt perspektiv, den nya politiska ekonomin skriver således under 

på Joseph Schumpeters påstående att 

”The social process is really one indivisible whole. Out of its great stream the classifying 

hand of the investigator artificially extracts economic facts” 34. 

Även den politiska ekonomin måste givetvis analytiskt extrahera vad som ses som viktiga fakta ur 

verklighetens ström, men gör det från ett mycket annorlunda perspektiv än neoklassicismen, med 

dess asociala uppfattning av ekonomin. Den nya politiska ekonomin är lika mycket relaterad till 

korporatismforskningen, sociologisk klassforskning och välfärdsstatsforskning som till den 

neoklassiska nationalekonomin. 

Samtida politisk-ekonomisk forskning: intressegrupper, konflikt, kompromiss och förändring 

Peter Swenson definierar den politiska ekonomins studieobjekt som 

”a pattern of state-society interaction in which interest coalitions of organized societal 

and state actors produce market intervention policies whose central purpose, whether 

these actors explicitly acknowledge it or not, is to foster the organizational security and 

collaboration of interest groups.” 35 

I citatet framgår en betoning på intressegrupper och på sociala och politiska ingripanden i marknadens förlopp. 

Enligt det politisk-ekonomiska perspektivet är ekonomi och politik omöjliga att skilja åt. 

Ekonomiska processer – produktion, handel – innehåller alltid intressegruppsförhållanden, 

32 Robert Cox distinktion mellan ”problem-solving theory” och ”critical theory” är relevant för att definiera skillnaden 

mellan neoklassicism och politisk ekonomi. Se Cox 1981. 

33 Le Gales och Voelzhow 2001 s 22. Se även Crouch och Streeck 1997. 

34 Schumpeter 1951 s 3 

35 Swenson 1989 s 3f 

13

kompromisser, koalitioner och konflikter. Marknaden själv är enligt det politisk-ekonomiska 

perspektivet en samhällelig, social, skapelse och process, inte något som står utanför politikens 

konflikter 36. Här delar den politisk-ekonomiska forskningen alltså premisser med den 

institutionalistiska teorin 37. Med detta perspektiv kan studier av ekonomisk utveckling aldrig 

begränsas till att bara behandla teknologi, produktivitet och arbetsorganisation, utan bör även 

behandla intressegruppers utvecklingar och förhållanden. 

Denna uppsats behandlar organiserade intressen och samhällskonflikter vilket, som Le Gales 

och Voelzhow skriver, tillhör den nya politiska ekonomins viktigaste motiv. De viktigaste 

intressegrupperna i en nationell ekonomi är arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer, men 

även konsumentorganisationer och andra organisationer kan spela roll. Dessa organisationer 

företräder intressen, som kan vara sammanfallande med eller motstridiga andra aktörers intressen. 

Hall och Soskice formulerar det som att 

”we see the political economy as a terrain populated by multiple actors, each of whom 

seeks to advance his interests in a rational way in strategic interactions with others” 38. 

Hall och Soskice delar alltså den neoklassiska nationalekonomins uppfattning att ekonomin består av 

rationellt agerande aktörer som agerar enligt sina intressen, vilket är en premiss även för denna 

uppsats, men jag hävdar även att en aktörs ”intresse” aldrig är objektivt eller evigt, utan tvärtom 

något som ständigt omförhandlas i konflikt och kompromiss med andra aktörer 39. Den nya politiska 

ekonomins intresse för intressekonflikter i ett samhälleligt perspektiv har den mer gemensamt med 

maktresursskolan (Esping-Andersen, Korpi) än med den neoklassiska nationalekonomin. Sociologen 

Walter Korpi, som arbetade med ett maktresursperspektiv, hävdar i en bok om svensk politik något 

som passar väl in även i ett politisk-ekonomiskt perspektiv. Korpi skriver att det är relevant att 

“se samhällsförändring som ett resultat av människornas försök att lösa viktiga problem 

som de ställs inför. Samhällsförändringar av större eller mindre omfattning blir 

därigenom inte några anonyma eller mystiska processer utan resultatet av att 

människorna i samverkan eller i strid med varandra försöker finna lösningar på vad som 

de uppfattar som samhälleliga problem.” 40 

36 Detta formuleras klart av Stubbs och Underhill 2006, s 4-7. 

37 Bland andra Geoffrey Hodgson står för en heterodox institutionalism med klara likheter med den nya politiska 

ekonomin. 

38 Hall och Soskice 2001 s 6. Vidare om hur intressekoalitioner formar politik i den avancerade kapitalismen, se 

Gourevitch 1986; Mares 2000; Swenson och Pontusson 2000. 

39 Stråth 2000b s 27 

40 Korpi 1981 s 22. Korpis boks titel Den demokratiska klasskampen illustrerar väl hans maktresursperspektiv. 

14

Bo Stråth står för ett liknande perspektiv då han menar att man kan se samhället som ”en 

kontinuerlig process för att formulera och lösa uppkomna problem med krav och motkrav”, och att 

”Det sätt på vilket problem uppfattas är självklart inte okontroversiellt utan i hög grad föremål för 

samhällelig konflikt” 41. 

Som Korpi betonar är samhällsförändringar inte ”anonyma eller mystiska processer”, utan 

innefattar alltid medvetet mänskligt agerande. Detta gäller även vid exempelvis introduktion av ny 

teknologi. Forskningen visar att implementerandet av teknologi alltid är avhängig av det sociala 

sammanhanget, och att en uppfinning som en ny maskin i verkstadsindustrin inte alls behöver få 

samma effekter på arbetets organisering, produktivitet etc. i olika länder eller olika företag. Även 

teknologisk förändring medieras alltså genom sociala processer (där intressegrupper och deras 

interaktion spelar en central roll) 42. 

Den politisk-ekonomiska forskningen hävdar institutionernas betydelse och, inte minst, 

betydelsen av deras inbördes förhållanden. Jämförande politisk-ekonomisk forskning från de senaste 

decennierna påvisar hur det aldrig räcker att bara peka på existensen av en eller två faktorer i ett land 

som avgörande för dess ekonomiska utveckling; istället måste forskaren ta hänsyn till samexistensen 

av olika faktorer i landet, alltså landets specifika institutionella konfiguration 43. 

Den politiska ekonomin är dock aktörscentrerad. Långvariga jämviktstillstånd är inte att vänta 

för ekonomin, med tanke på att den är sammansatt av så många olika processer som ständigt pågår 

och kan förändra riktning eller genomgå skiften. Jämvikt kan i den mån den alls är uppnåelig bara 

åstadkommas genom kompromiss. Ekonomin är ett plussummespel och till exempel 

arbetsgivarorganisationer och arbetstagarorganisationer kan därmed ingå avtal och kompromisser. 

Men förutsättningarna för dessa kompromisser och möjligheterna att upprätthålla dem kommer hela 

tiden att förändras. 

Fackföreningar 

Historikern Bo Stråth hävdar i en artikel från 1988 att fackföreningar har två basala funktioner: 

intressefunktionen, och den problemlösande funktionen 44. Intressefunktionen är uppenbar: facket 

försvarar sina medlemmars intressen på arbetsplatsen, såsom högre lön och bättre 

41 Stråth 2000a s 40 

42 Rubery och Grimshaw 2003 kap 4 diskuterar hur olika produktionsregimer existerar i olika länder med samma 

teknologi tillgänglig. Jfr Stranne 2004 s 211 

43 Hall och Soskice 2001 

44 Stråth 1988 

15

arbetsförhållanden, och ofta (till exempel i Sverige) också utanför arbetsplatsen: det kan gälla skatter, 

pensioner, med mera. Men facket har också en problemlösande funktion: det är en 

förhandlingspartner med ett visst perspektiv på saker och ting, och som i samarbete med 

arbetsgivare, politiker eller vem det månde vara kan komma fram till kompromisser och lösningar av 

gemensamma problem. 

2.2 Metod och material 

Metod 

Uppsatsen analyserar Metallarbetarförbundets ställningstaganden gentemot och som en del av 

den tredje industriella revolutionen. En central aktivitet för en intressegrupp är att formulera sin 

politik, alltså att skapa en sammanhängande argumentation som kan användas i samhälleliga 

förhandlingar för att uppnå mål. I termer från en lärobok i samhällsvetenskaplig textanalys är denna 

uppsats metod en avsändarorienterad argumentationsanalys 45. 

Ekonomihistorikern Jenny Andersson analyserar i sin avhandling om svensk socialpolitik olika 

aktörers argumentation för sina lösningar på samhälleliga problem. Andersson använder begreppen 

”kamp om auktoritativ kunskap” och ”kunskapsgrupper” för att analysera socialpolitikens 

utveckling 46. ”Kamp om auktoritativ kunskap” innebär att olika aktörer framställer sina idéer om 

samhället och argumenterar för dem; denna kamp pågår i riksdagen såväl som i tidningar, reklam och 

organisationsarbete. Det finns aldrig en total överenskommelse varken om hur samhället faktiskt ser 

ut eller om hur det bör se ut, utan argumentationen – ”kampen om auktoritativ kunskap” pågår 

ständigt. ”Kunskapsgrupper” är Anderssons begrepp för de aktörer som skapar och sprider idéerna. 

Kunskapsgrupper kan vara politiska partier, fackförbund, arbetsgivarorganisationer och en mängd 

andra organisationer. Anderssons avhandling, där ”kampen om auktoritativ kunskap” analyseras i 

förhållande till den samhällsekonomiska utvecklingen, influerar denna uppsats då avhandlingen visar 

möjligheten av ”diskursiva” undersökningar som inte tappar bort den materiella utvecklingens 

betydelse. 

De vanliga medlemmarna i Metall (”rank and file”) är inte den del av Metall som här kommer 

att ägnas mest uppmärksamhet. Uppsatsen fokuserar tvärtom på vad jag vill kalla för organisatoriska 

intellektuella (jfr Anderssons ”kunskapsgrupper”). I all samhällsförändring spelar intellektuella – här 

45 Bergström och Boréus 2005. Om avsändarorienterad analys se s 26; om argumentationsanalys se kapitel 3. 

46 Andersson 2003 

16

definierade som personer som har till yrke eller uppdrag att analysera samhället och debattera det 

samma – en roll. Inte minst gäller detta organisatoriska intellektuella, personer som arbetar för någon 

organisation – till exempel ett politiskt parti eller en fackförening – med att analysera och formulera. 

I Sverige spelar fackföreningarnas ekonomer och utredare historiskt en viktig roll; ett tydligt exempel 

på detta är LO-ekonomerna Gösta Rehn och Rudolf Meidner och den arbetsmarknadsmodell som 

uppkallades efter dem. Under hela undersökningsperioden hade Metall anställda utredare och 

ekonomer, alltså organisatoriska intellektuella som professionellt och på heltid sysslar med att 

analysera samhället och formulera problemlösningar, utifrån Metalls intresse och politiska 

ståndpunkt. I Metallarbetaren yttrar dessa organisatoriska intellektuella sig flitigt, bland annat i form av 

krönikor i näst intill varje nummer. Därtill är också journalisterna på förbundets tidning 

Metallarbetaren organisatoriska intellektuella. Också de ägnar sig åt att analysera och formulera, utifrån 

Metalls intresse och ståndpunkt. Metalls organisatoriska intellektuella är inte arbetare, inte 

metallarbetare, men företräder ändå i kraft av sina positioner som utredare, ekonomer och 

journalister förbundet. På så sätt är deras analyser och förslag viktiga att studera, som en del av det 

svenska samhället och dess utveckling. 

I teoriavsnittet betonades – se till exempel citaten från Hall och Soskice samt Korpi – att 

samhällelig förändring alltid involverar mänskligt (rationellt, målmedvetet) agerande, där intressen 

spelar roll. På ett metodplan motsvarar detta statsvetaren Vivien A Schmidts form av 

”diskursanalys”, en metod för att fånga den argumenterande, diskursiva aspekten av 

samhällsförändring. Schmidt konstaterar i ett arbete om olika europeiska välfärdsmodellers 

utveckling att politisk utveckling aldrig är determinerad av exogena faktorer (teknologi, 

utrikesrelationer eller något annat) utan att icke-politiska händelser och processer i ett samhälle 

påverkar och influerar den ständiga ”kampen om auktoritativ kunskap” (med Anderssons begrepp) 

eller diskussionen. Schmidt formulerar det som att 

“whatever the external pressures for change, welfare state adjustment is a process of 

internal negotiation and compromise between states and citizens about whether, how, 

and to what end to alter existing practices. Thus, it is not just a question of interests but 

also a question of ideas and values, as conveyed through discourses that seek to convince 

citizens that reforms that may reverse long-established policy legacies and preferences 

are not only necessary but also appropriate.” 47 

Schmidts undersökning rör som synes välfärdsstatsutveckling medan denna uppsats handlar om 

47 Schmidt 2003 s 129 

17

arbetsmarknadens utveckling, men perspektivet är detsamma: arbetsmarknadens utveckling handlar 

inte bara om yttre faktorer (som teknologi eller konkurrenssituationen) utan även om förhandlingar 

och kompromiss, om diskurser och agerande. Schmidt skriver om diskurs att 

“Discourse, as defined herein, consists of whatever policy actors say to one another and 

to the public in their efforts to generate and legitimize a policy programme. As such, 

discourse encompasses both a set of policy ideas and values and an interactive process of 

policy construction and communication. /.../ In its interactive dimension, discourse 

performs a coordinative function by providing a common language and framework for 

the construction of a policy programme and a communicative function through the 

public presentation and deliberation of the policy programme.” 48 

Uppsatsen följer Schmidts definition och perspektiv på ”diskurs” och studerar alltså Metalls 

fortlöpande formulerande av sitt policyprogram, (framför allt genom förbundets organisatoriska 

intellektuella) i sin samhälleliga kontext. Uppsatsen är ekonomihistorisk med ett fokus på 

samhälleliga processer och texterna som studeras är korta och inte särskilt avancerade; därför 

används inte någon avancerad modell för textanalys. Uppsatsens textanalys har ett deskriptivt och 

kontextuellt-analytiskt syfte: att förstå hur Metalls ståndpunkter förändrats under perioden 1975- 

1989. I textanalysen kommer därför ringa uppmärksamhet ägnas åt frågor om hur rimlig och korrekt 

argumentationen är; uppsatsen är ingen utvärdering av Metalls politiska alternativ utan en analys av 

detsamma 49. 

Materialet 

Materialet som valts för studien är artiklar i förbundets medlemstidning Metallarbetaren från 

1975 till 1989. För att få en kontinuerlig och detaljerad bild av hur Metalls medvetande om och 

inställning till den tredje industriella revolutionen och globaliseringen har utvecklats, torde en sådan 

undersökning vara relevant. Ledarartiklarna i Metallarbetaren företräder förbundets ståndpunkt, och en 

studie av en mängd ledarartiklar över tid bör därför ge en god insikt i hur Metalls ståndpunkter och 

policyprogram utvecklas. Det finns också många artiklar i tidningen där Metalls företrädare och 

organisatoriska intellektuella, som ordförande, utredare och Metallekonomer, uttalar sig. Dessa 

artiklar ses också som viktiga, då dessa personer är viktiga för att utveckla förbundets samhällsanalys 

48 Schmidt 2002 s 210 

49 Bergström och Boréus 2005 s 91 skriver att argumentationsanalys kan ha tre syften: deskriptivt, preskriptivt och att 

undersöka argumentationens bärkraft. Den föreliggande uppsatsens textanalys rör alltså framför allt det första av dessa 

tre syften. 

18

och politiska hållning. Även rapportering från Metalls kongresser, konferenser och liknande är 

intressant då detta material ger inblick i förbundets fortlöpande verksamhet och vilka frågor som 

diskuterats. Artiklar med mindre koppling till förbundets policy, såsom reportage, beaktas också då 

de ger en bild av förbundets fokus och intressen under perioden. 

Tidningen Metallarbetaren är medlemstidning och hade 1975 en genomsnittsupplaga på 438 632 

exemplar. Den kom under perioden ut med 52 nummer per år med ett sidantal på ungefär trettio 

sidor per nummer. Tidningens innehåll spände över fackliga frågor, politik, ekonomi, kultur, vitsar, 

serier, recept, sport med mera. Ledarartiklarna tog under perioden upp mellan en och fyra sidor per 

nummer. Ledarna försvarar undantagslöst Metalls agerande och under större delen av perioden även 

det socialdemokratiska partiets agerande. De ledare och övriga policyformulerande artiklar som tillför 

något till Metalls formulerande av sin ståndpunkt vad gäller den tredje industriella revolutionen och 

globaliseringen, är särskilt viktiga för uppsatsen. 

Materialet kommer i uppsatsens empiriavsnitt att diskuteras tematiskt – den tredje 

industriella revolutionen först och därefter globalisering – och inom temana kronologiskt, för att 

åskådliggöra hur Metalls ställningstaganden, deras fortlöpande faktiska policyprogram, förändrats 

över tid. Tillsammans bör analyserna av ledarartiklar och Metallföreträdares uttalanden i 

Metallarbetaren ge uppsatsen god validitet vad gäller att faktiskt påvisa vilka ställningstaganden Metall 

gjort under perioden 50. Icke policyformulerande artiklar som reportage bör ge validitet vad gäller att 

begripa vilka händelser och processer som metallarna så att säga hade i åtanke när de formulerade sin 

politik. I termerna från uppsatsens syfte är ledarartiklar och artiklar från Metalls företrädare 

intressanta från problemlösningsperspektivet, och övriga artiklar intressanta från medvetandeperspektivet. 

Studien av detta material ska alltså förhoppningsvis ge en god analys av vad Metall uppfattade som 

centralt i den samhällsekonomiska utvecklingen (medvetande), och vilka politiska förslag man utifrån 

detta framställde och formulerade (problemlösning). 

I kapitel 4 och 5 kommer materialet från Metallarbetaren att analyseras. Före uppsatsen går in på 

detta kommer dock ett bakgrundskapitel som ska presentera en grundläggande analys av den 

samhällsekonomiska omvandling, så att de empiriska kapitlens diskussion sätts i sitt sammanhang. 

50 Om validitet och reliabilitet i textanalys se Bergström och Boréus 2005 s 34f 

19

3. Bakgrund: den tredje industriella revolutionen i 

Sverige 

I detta kapitel analyseras mycket kortfattat Sveriges samhällsekonomiska utveckling sedan 

1970-talet, utifrån den politisk-ekonomiska teori som introducerats i del 2.1 och den 

ekonomihistoriska analysen av den tredje industriella revolutionen. Här ligger fokus alltså på 

ekonomisk-strukturella förändringar och intressegruppernas styrkor och förhållanden. Först 

redovisas skillnaderna i tillväxttakten mellan perioderna 1950-1975 och 1975-1995, och därefter 

behandlas de processer som ses som beståndsdelar av den tredje industriella revolutionen i vid 

bemärkelse: teknologin, den nya internationella arbetsdelningen, organiseringen av produktionen, 

och förändrade intressegruppsförhållanden på grund av strukturomvandlingen av ekonomin. 

Tillväxt och sysselsättningsstruktur 

I inledningen konstaterades att 1970-talet var en brytpunkt i den svenska ekonomiska 

utvecklingen. Från början av 1950-talet till början av 1970-talet – ”de gyllene åren” – låg den årliga 

BNP-tillväxten på 3,8 procent, men från början av 1970-talet till början av 1990-talet – alltså den 

period som denna uppsats skall behandla – låg tillväxten bara på 1,5 procent per år 51. Sedan 1970- 

talet har också ekonomins strukturella sammansättning ändrats drastiskt: den offentliga sektorn växte 

kraftigt fram till 1990-talets början varefter den varit tämligen stabil, och tillverkningssektorn har 

mätt i antal anställda gått kräftgång, samtidigt som den privata tjänstesektorn vuxit något. Dessa 

förändringar syns i tabell 2. 

Tabell 2. Andelar av sysselsättningen inom olika sektorer i Sverige 1951/1955- 

1991/1995 

Sektor Andel 1951/1955 Andel 1971/1975 Andel 1991/1995 

Jordbruk med binäringar 18,6 7,1 3,9 

Industri 34,6 28,5 20,5 

Byggnadsverksamhet 8,4 8,6 6,1 

Transporter 7,5 6,6 7,0 

Privata tjänster 20,4 25,2 29,1 

Offentlig sektor 10,5 24,0 33,4 

Källa: Schön 2000 tabell 5.5 s 339; tabell 6.3 s 476. Andelarna anges i snitt från en femårsperiod, för att inte ett års 

eventuella extremnotering skall förvrida bilden. 

51 Schön 2001 tabell 5.8 och tabell 6.4, s 376 och 483 

20

Den strukturella förändring av sysselsättningen som påvisas i tabell 2 är fundamental för hur det 

svenska samhället fungerar, och mycket komplex. Alla de aspekter som diskuteras i detta kapitel 

hänger ihop och påverkar varandra. Den teknologiska utvecklingen har möjliggjort att färre anställda 

i industrin producerar mer än förr och därmed en arbetskraftsöverflyttning till tjänstesektorn; 

konkurrensen från nya industriländer har ökat konkurrenstrycket på svensk industri, arbetets 

organisering påverkar sysselsättningsstatistiken 52 och påverkas av teknologin, och 

intressegruppsförhållandena mellan offentlig och privat sektor, som diskuteras i slutet av kapitlet, 

förändras fundamentalt av den sysselsättningsförändring som syns i tabell 2. 

Den tredje industriella revolutionen: teknologin 

Ekonomihistorikerna Lennart Schön och Lars Magnussons analyserar, från olika teoretiska 

perspektiv, hur den tredje industriella revolutionen började i den svenska ekonomin under 1970- 

talet 53. Under 1970-talet slog, med Schöns begrepp, ”utvecklingsblocket” kring mikroprocessorn 

igenom i ekonomin och förändrade i grunden dess funktionssätt. Schön använder begreppet 

”utvecklingsblock” för att analysera hur innovationer inom centrala verksamheter som 

energiförsörjning och kommunikationer möjliggör en mängd relaterade innovationer som fungerar i 

komplimentaritet med den centrala innovationen. Tillsammans utgör dessa innovationer ett 

utvecklingsblock som påverkar hela ekonomin. Utvecklingsblocket kring mikroprocessorn utgör ny 

informations- och kommunikationsteknologi, till exempel persondatorer, och har visat sig särdeles 

betydande. Dess implementerande och effekter kallas därför den tredje industriella revolutionen. 

Ekonomihistorikern Charles Edquist med medarbetare skriver om revolutionen inom 

verkstadsindustrin: 

”De fyra flexibla automationsteknikerna är datorstyrda verktygsmaskiner, 

industrirobotar, datorstödd design (CAD), och flexibla tillverkningssystem (FMS). 

Tillsammans åstadkom dessa fyra ett stort tekniskt genombrott inom verkstadsindustrin 

– det viktigaste sedan ångmaskinen och elektriciteten” 54 

Den ökade automatiseringen har möjliggjort högre produktivitetstillväxt och att öka produktionen 

utan att öka antalet anställda – i förlängningen ”jobless growth”. 

52 Minskningen av industriarbetens andel överskattas i statistiken pga. outsourcingen. Tjänstejobb som tidigare utfördes i 

industriföretag räknades i statistiken då som industrijobb, men efter outsourcing till tjänsteföretag räknas de som 

tjänstejobb. Se Ekstedt och Sundin 2006 s 11. 

53 Schön 2000 s 435; Magnusson 1999 s 484; Magnusson 2000 

54 Edquist et al 2002 s 77 

21

Ekonomihistorikern Christer Lundh pekar på tre fundamentala förändringar 55 inom industrin 

på grund den tredje industriella revolutionen. För det första innebär datorerna möjligheter att ersätta 

arbetskraft med kapital, att öka automatiseringen (som Stråth påpekar innebär detta ett stärkande av 

arbetsgivarsidan i arbetsmarknadsrelationerna 56). För det andra ökas kapaciteten att hantera 

information drastiskt, vilket förbättrar möjligheterna till ekonomisk styrning av verksamheten, att 

kundanpassa produktionen och införa (i enlighet med toyotistisk managements föreskrift) lagerlös 

produktion. För det tredje har kompetenskraven, arbetsorganisationen och hierarkierna inom 

industrin förändrats med de nya maskinerna och datorerna. 

Den nya internationella arbetsdelningen 

Under perioden efter andra världskriget har världsekonomin ”globaliserats” då kontakterna och 

utbytena (handel, finansintegration) mellan nationella ekonomier har ökat både kvantitativt och 

kvalitativt. Geografen Peter Dicken kallar denna process för ett ”globalt skifte”. Dicken pekar på att 

från 1952 till 1997 minskade de gamla i-ländernas (OIC, Old Industrial Core) andel av 

världsproduktionen i tillverkning från 95 till 77 procent, och nya industriländers (NIEs, Newly 

Industrialized Countries) andel ökade från 5 till 23 procent 57. Denna förändring är avhängig tre faktorer: 

informations- och kommunikationsteknologins utveckling som möjliggör effektivare globala 

produktionskedjor; transportteknikens utveckling som möjliggör frakt av varor till lägre priser vilket 

överkommer geografiska avstånd; och politiska utvecklingar som öppnar stater mot varandra 58. För 

att exemplifiera och tydliggöra den nya internationella arbetsdelningen används här två tabeller som 

visar arbetsdelningen i två verkstadsindustrisektorer: tillverkningen av skepp och av bilar 59. Tabell 3 

visar förändringen i produktionen av skepp. 

Tabell 3. Länders andelar av världens skeppsbyggande, 1956 och 1982, procent 

1956 1982 

Sverige 7.7 < 2 

Storbritannien 23.1 2.6 

Västtyskland 17.3 3.7 

Japan 24.4 48.8 

Sydkorea - 8.3 

Källa: Stråth 1987 s 9 

55 Lundh 2002 s 236f, om kompetenskraven s 245 

56 Stråth 1998 s 205f 

57 Dicken 2003 s 37. Amsden 2002 analyserar NIEs utifrån ett perspektiv som ligger mycket nära ny politisk ekonomi. 

58 Jfr Dicken 2003 s 89; Gustafsson 1983 s 72f 

59 Om den nya internationella arbetsdelningen och Sveriges tekoindustri, se Gustafsson 1983 

22

Tabellen visar att Japans och Sydkoreas andelar av världens skeppsbyggande ökade mycket drastiskt 

från 1950-talet till början av 1980-talet, medan de gamla i-ländernas, inklusive Sverige, Storbritannien 

och Västtyskland, andelar minskade motsvarande drastiskt. Tabell 4 visar en liknande trend för 

bilproduktionen. 

Tabell 4. Länders andelar av världens bilbyggande, 1960, 1980 och 2000, procent 

1960 1980 2000 

Sverige 0.8 1.1 1.0 

Frankrike 9.0 9.6 7.0 

Italien 4.6 5.6 3.6 

Spanien 0.3 4.6 5.6 

Storbritannien 10.4 3.7 4.5 

USA 51.4 19.2 14.2 

Japan 1.3 25.5 20.5 

Sydkorea n.a. 2.5 6.0 

Källa: Dicken 2003 tabell 11.1, s 358. Från Dickens tabell som innehåller ytterligare länder har här inkluderats 

Sverige och de länder som för något år har en andel på över fem procent. 

Tabell 4 visar att Storbritanniens och USA:s andelar av världens bilproduktion minskat kraftigt, 

samtidigt som Japans och Sydkoreas andelar ökat kraftigt. Japan och Sydkorea hade under perioden 

en mycket stark tillväxt, men den nya internationella arbetsdelningen rör förstås inte bara tillväxt i 

dessa två länder, utan även i till exempel Singapore, Taiwan, Hong Kong, Brasilien och Kina. 

Den ökade spridningen av industriell aktivitet i världen beror både på växande inhemska 

företag i NIE:s (nyligen industrialiserade ekonomier) och på att företag från den gamla industriella 

kärnan (OIC) förlagt verksamhet utomlands. Svenska företag har varit mycket aktiva i 

internationaliseringen, vilket syns i tabell 5 som visar svenska verkstadsindustriföretags antal anställda 

i Sverige och utomlands mellan 1974 och 1994. 

Tabell 5. Svenska verkstadsindustriföretags anställda i Sverige och 

utomlands 1974-1994 

I Sverige Utomlands 

1974 225 819 (53,1%) 199 768 (46,9%) 

1978 227 723 (50,5%) 223 064 (49,5%) 

1986 248 687 (47,3%) 277 361 (52,7%) 

1990 171 468 (35,2%) 316 070 (64,8%) 

1994 149 227 (36,9%) 255 611 (63,1%) 

Källa: Braunerhjelm 1996 tabell 6, s 257 

23

Som synes i tabellen ökade antalet anställda utomlands under perioden, samtidigt som antalet 

anställda i Sverige minskade kraftigt. 

Organiseringen av produktionen 

Företagens organisering har under perioden genomgått en viktig förändring 60. Det finns två 

huvudsakliga orsaker till denna förändring. Den ena är påverkan från den japanska 

managementfilosofin, som under 1970- och 80-talen svepte över världen. Denna filosofi kan 

benämnas toyotism eller ”lean production” och står i kontrast till den tidigare dominerande 

organisationsprincipen i västvärlden, fordism 61. Lean produktion bygger på idén om att effektivisera 

hela produktionskedjan genom att var komponent skall befinna sig på rätt plats i rätt tid, vare sig 

tidigare eller senare – alltså ”just in time”. Lean produktion innebär jämfört med fordismens 

organisationsprinciper större decentralisering och mer grupparbete med större lokalt ansvar för att 

leverera sin komponent i tid. Den andra faktorn som fundamentalt förändrat företagens organisering, 

är utvecklingen inom informations- och kommunikationsteknologi (IKT). Denna har möjliggjort 

informationshantering och kommunikation på tidigare oanade nivåer, såväl över tid (arkivering) och i 

rummet (globalisering). Detta har för företagsorganisationerna möjliggjort omfattande 

decentraliseringar och avknoppningar (outsourcing) – Christer Lundh formulerar det som att 

”teknikutvecklingen [bidrog] till att sänka kostnaderna för transaktioner via marknaden, vilket 

generellt har ökat betydelsen av marknadslösningar framför administrativa lösningar” 62. En studie 

från Institutet för tillväxtpolitiska studier pekar på att implementerandet av IKT i Sverige inte har 

påverkat vad som tillverkas så mycket som hur det tillverkas, alltså organisationen av produktionen 63. 

Den ökade decentraliseringen i svensk ekonomi kan avläsas i faktumet att andelen inköpt 

material i svenska verkstadsföretag ökat från 55% till 75% från mitten av 70-talet till idag, samtidigt 

som företagens förädlingsvärde sjunkit till ungefär 25% 64. Detta visar att produktionskedjan har 

delats upp på allt fler enheter. Det är framför allt större företag som Ericsson som gått i bräschen för 

denna utveckling. 

60 Lundh 2002 s 237f analyserar den förändrade organisationen som strategi för att klara den hårdnande internationella 

konkurrensen. Jfr Ekstedt och Sundin 2006 

61 Sandkull och Johansson 2000; Wikman 2006; Bäcklund 1994; Stranne 2004 s 69-75 

62 Lundh 2002 s 274. Jfr Bengtsson 2005; Dabhilgar 2005; Sandkull och Johansson 2000 s 160 

63 Enflo 2006 

64 Bengtsson 2005 s 49. Jfr Lundh 2002 s 274 

24

Förhållandena konkurrensutsatt – skyddad sektor, och privat – offentlig sektor 

Som tabell 1 visat har sedan 1970-talet den privata tjänstesektorn och den offentliga sektorn 

ökat sina andelar av de anställda i Sverige, medan jordbrukets och industrins andelar minskat. Då den 

politisk-ekonomiska forskningen pekar på intresseorganisationernas betydelse för 

samhällsutvecklingen, är denna strukturella förändring i ekonomin intressant också som förändring 

av sammansättningen av intresseorganisationer. Jytte Klausen konstaterar att arbetarklassen har blivit 

mer diversifierad och därmed splittrad intressemässigt, och av de socioekonomiska konflikterna 

sedan 1970-talet har konflikter inom samhällsklasserna varit lika viktiga som konflikterna mellan 

klasserna 65. Geoffrey Garrett och Christopher Way visar hur den offentliga sektorns expansion i 

länder som Sverige har skapat nya konfliktytor i samhällsekonomin och hur dessa intraklasskonflikter 

varit inflationsdrivande 66. Även nationalekonomerna Henrekson, Jonung och Stymne fäster i sin 

analys av den svenska ekonomins utveckling 1945-1991 stor vikt vid den offentliga sektorns tillväxt, 

men de fokuserar mer på effekterna på produktiviteten och tillväxten än på de sociala aspekterna 67. 

Deras artikel, som utgår från neoklassisk teori, belyser på så sätt tydligt skillnaderna i fokus mellan 

neoklassisk och politisk-ekonomisk forskning. 

Avslutning 

I denna analys av den svenska samhällsekonomins förändring sedan 1970-talet har den tredje 

industriella revolutionen använts som samlande analytiskt och periodiserande begrepp för vad som 

här ses som viktigast: den teknologiska utvecklingen, den förändrade internationella 

konkurrenssituationen, organiseringen av produktionen, och arbetsmarknadsrelationerna. Alla dessa 

aspekter kommer fortsättningsvis löpa som röda trådar i uppsatsen. 

65 Klausen 1999. Jfr Swenson och Pontusson 2000 

66 Garrett och Way 2000 

67 Henrekson, Jonung och Stymne 2002 

25

4. Metall och den teknologiska utvecklingen 

Detta kapitel handlar om Metall och den teknologiska utvecklingen: mikroprocessorns 

utvecklingsblock, datorteknikern, robotarna. Kapitlet är strukturerat som följer. Först (4.1) 

behandlas vad jag menar är ”pudelns kärna” ur facklig synpunkt: jobben, lönerna och 

konkurrenskraften. Det avsnittet utgår från material från 70-talets andra hälft, när datateknikens (den 

tredje industriella revolutionens) effekter först blev klart synliga i den svenska industrin. Därefter 

(4.2) behandlas Metalls problemidentifiering, hur förbundet började studera och analysera tekniken. 

Därefter (4.3) diskuteras hur den nya teknikens omvälvning av industrin visade sig som tvetydig, hur 

den i vissa fall gjorde arbetena bättre men i vissa skapade arbetslöshet, och hur Metall för att bemöta 

utvecklingen arbetade fram programmet Det goda arbetet (1985) som analys och ställningstagande av 

och gentemot den nya tekniken. Slutligen (4.4) behandlas 1980-talets andra hälft, när den svenska 

ekonomin efter 70-talskrisen och 80-talets uppgång hade gått in i en ny fas, där arbetsgivarnas 

beteende förvirrade Metall genom att vara ömsom aggressivt, ömsom radikalt samarbetsvilligt, och 

detta i nya former som kvalitetscirklar, vinstdelning och konvertibellån. 

4.1 Pudelns kärna: den nya tekniken, sysselsättningen och 

konkurrenskraften 

Informationsteknologins omvälvande effekter är högst närvarande i Metallarbetarens 

rapportering och opinionsbildning redan 1976. I nr 31-32 1976 refereras forskningsdebatten från 

LO-kongressen och Metalls ordförande Bert Lundin refereras särskilt utförligt: 

”I debatten påpekade Bert Lundin att förändringarna på verkstadsgolvet under det 

senaste decenniet skett i en febril takt. Den kommer att bli ännu intensivare under de 

närmaste tio åren. Datatekniken och robotarna har i allt större utsträckning kommit till 

användning, men ändå är vi bara i början – 80-talet kommer genom nya rön och 

metoder att medföra en ökad automatisering. /…/ I Sverige ska vi inte, som de 

förtvivlade vävarna i England en gång i tiden, slå sönder maskinerna därför att de 

uppfattas som ett hot mot yrkeskunnigheten, sa Bert Lundin. Nej, vi ska naturligtvis ta 

vara på tekniken och utvinna det positiva ur den och med dess hjälp få bort omänskliga 

arbetsuppgifter. Ska facket lyckas med detta måste löntagare själva få vara med och styra 

26

utvecklingen och forskningen.” 68 

Jag har återgivit ett längre stycke från Lundins uttalande eftersom det är väl representativt för Metalls 

hållning inte bara 1976, utan även vidare under undersökningsperioden. I citatet betonar Lundin att 

facket inte kan eller bör vara teknologifientliga utan att man tvärtom ska ”ta vara på tekniken”, alltså 

använda teknologin för en gynnsam utveckling. Lundin talar om att ”få bort omänskliga 

arbetsuppgifter” som något som tekniken kan hjälpa till med; LO-företrädare uttalade 1978 att 

80 000 svenska industrijobb hade så dålig arbetsmiljö att det vore bra om de ersattes av 

industrirobotar 69. Det framgår klart i materialet att datortekniken och robotarna – den tredje 

industriella revolutionens teknologiska bas – minskar arbetstillfällen genom automatisering, ”färre 

jobb inom svensk industri – det är vad alla prognoser pekar mot”, konstaterades inför 

Metallkongressen 1977 70. Automatiseringen kunde göra metallare åtminstone tillfälligt arbetslösa, 

men vad man såg som positivt var att de jobb som försvann om man använde tekniken rätt skulle 

komma att vara de ”omänskliga”, alltså tunga och slitsamma arbeten med dåliga arbetsförhållanden. 

Inte desto mindre var automatiseringens jobbreducerande effekter problematiska för Metall. 

Ett tidigt och tydligt exempel på detta i undersökningsmaterialet är ett reportage i nr 7 1977 om LM 

Ericssons fabriker i Örebro och Olofström 71. På dessa fabriker ersattes 1977 mekanisk tillverkning 

med elektronisk tillverkning, och med den tekniska utvecklingen försvann många jobb. Olofström 

var då redan drabbat av en Volvofabriks nedläggning, vilket gjorde Ericssons avskedanden till ett 

extra hårt slag. Reportaget är indignerat, vilket framgår redan i rubriken: ”LM Ericsson uppträder 

som gamla tiders hästhandlare”. Besvikelsen är uppenbar. I jämförelsen mellan denna rapportering 

från ett konkret fall av implementering av datateknik och robotar, där ilskan är stor, och Bert 

Lundins principiellt positiva inställning till samma teknik, framgår en grundläggande spänning i 

Metalls inställning till den nya tekniken. Å ena sidan måste man använda tekniken för att bibehålla 

och öka produktiviteten och konkurrenskraften; å andra sidan drabbas enskilda medlemmar. Metall 

ville använda tekniken till att avskaffa omänskliga arbeten; arbetsgivarnas vision var Produktion med 

Begränsad Bemanning (PBB) som i vinstmaximerande syfte skulle automatisera produktionen, 

68 Osignerad 1976a. I fotnoterna som hänvisar till Metallarbetaren-artiklar har jag valt att inte ange sidnummer. Eftersom 

artiklarna i regel inte är mer än två sidor långa och deras sidnummer anges i artikelförteckningen bör det inte bli någon 

svårighet för läsaren att hitta citerade stycken. 

69 Tures 1978a; jfr ett reportage om datorisering på Kilstasmedjan i Bofors, Tures 1978b, och ett om kalkylatorernas och 

Facits kris, och arbetslöshet i Åtvidaberg och Blekinge, Wall 1978b. 

70 Wall 1977a 

71 Åhlström 1977c 

27

knappast med arbetsmiljön som hög prioritet 72. LM Ericssons agerande i Örebro och Olofström fick 

Metallarbetarens ledare att lyfta ett par frågor: 

”Kan man minska takten i omläggningen till ny teknik? 

Vilken är den rimliga arbetsfördelningen mellan Sverige och utlandet? 

Vad tål LM? 

Först när dessa frågor har besvarats kan man tänka sig att överhuvudtaget diskutera om 

det behövs några nedskärningar.” 73 

Här framgår Metalls kluvna inställning till den nya tekniken: å ena sidan hävdar ordföranden Lundin i 

principdebatten på LO-kongressen en positiv inställning, men å andra sidan kommer individuella 

metallare i kläm och då frågar Metallarbetaren om man inte kan minska takten i omläggningen till ny 

teknik. Denna (insinuanta) fråga får dock ses som otypisk. 

I en ledare i nr 17-18 1978 behandlas ett tema som är ständigt återkommande under 70-talets 

andra hälft, präglad som tiden var av industrikriser: industrins konkurrenskraft och olika politiska 

strategier för att stärka denna. Ledarskribenten konstaterar: 

”Under många år har svenska arbetare haft högst löner i Europa. Det har gått bra därför 

att man har tillverkat tekniskt avancerade kvalitetsgrejer. Men det som för 5, 10 eller 15 

år sedan var avancerad teknik är idag standard. Det vi gör kan andra göra billigare. 

Regeringen har därför valt att sänka företagens kostnader. Men hur långt tänker man 

driva den politiken innan man är nöjd?” 74 

Mellan 1976 och 1982 hade Sverige borgerliga regeringar. Dessa drev en fortlöpande 

mjukvalutepolitik, där sänkande av kronans kurs skulle stimulera den svenska exporten 75. 

Ledarskribenten, som i egenskap av organisatorisk intellektuell på Metall försvarar de svenska 

industriarbetarnas köpkraft, konstaterar att svenska arbetare haft det bra på grund av den svenska 

industriproduktionens avancerade karaktär. Detta är vad som i litteraturen kallas ”high value added” 

eller ”high road”-strategi, alltså en satsning på avancerad tillverkning som gör även produktion med 

höga löner konkurrenskraftig 76. Med mjukvalutepolitiken satsar regeringen istället på att konkurrera 

med lägre lönekostnader. Metallarbetaren återkommer som sagt under perioden ofta till frågan om den 

svenska industrins konkurrenskraft. I en ledare i nr 34 1978 formuleras tydligare dess avvisande 

72 Om PBB se Tures 1978a och 1978b. 


74 Ekberg 1978 

75 Om mjukvalutestrategin se Scharpf 2000. 

76 Pierre 2004 diskuterar den svenska ”high road”-strategin. 

28

hållning till mjukvalutestrategin: 

”Den borgerliga regeringen har uppenbarligen inga begrepp om grunden för Sveriges 

ekonomiska problem. De bara talar om kostnadsläget – en diskussion som avleder 

uppmärksamheten från de verkliga problemen – att vi inte i tid har ställt om industrin till 

branscher som har framtiden för sig.” 77 

Metallarbetaren avfärdar tolkningen att de svenska industrikriserna beror på lönekostnadsläget. Detta 

är förenligt med Metalls uppdrag att försvara medlemmarnas löner. Men det är inte så enkelt att 

avfärdandet endast handlar om egenintresse. Man pekar också på högst reella problem – att det 

investerades för lite i Sverige, och att det investerades särskilt lite i framtidsbranscher. Närmare 

bestämt menar man att de goda åren 1973-75, med tillfälligt stora vinster i den svenska industrin, 

blev till ”förlorade år” eftersom vinsterna inte användes till något produktivt 78. Detta är en tolkning 

som i sentida forskning finner stöd i ekonomihistorikern Charles Edquists jämförelse mellan Sveriges 

och USA:s tillväxttakt 79. Även borgerligt sinnade kunde ha hållit med om den analysen. Men 

Metallarbetarens förslag till lösning på problemet var mer tydligt ideologiskt: mer löntagarinflytande 

över investeringarna, och mer statlig styrning. I en ledare i nr 41 1978 hävdar skribenten att svenska 

företag måste bli bättre på att samarbeta med varandra, och att detta kan uppnås genom statlig 

samordning 80. Japans MITI och Västtysklands teknologiministerium tas upp som förebilder, och 

skribenten förespråkar ett ”AB Svenska Fabriker” som skulle vara ett statligt företag som samordnar 

svensk produktion till att konstruera färdigbyggda och kompletta fabriker att exportera. Referensen 

till Japan är ingen slump. Under 1970-talet skapade Japans industriunder fascination och skräck i 

Västvärlden, och under 1977 hade också Metall skickat medlemmar och funktionärer på studieresa 

dit. Denna resa kommer vidare tas upp i kapitel 5; här kan det räcka att konstatera att delegationen 

imponerades av den japanska planeringen av ekonomin. Angående planering konstaterar en ledare 

1978: 

”Vi behöver vettig planering, planerad ekonomi, planerad hushållning. Det är ett krav 

som växer sig starkare när många känner sin tillvaro hotad.” 81 

Det är intressant hur kravet på mer planerad ekonomi här kopplas till arbetarnas (och därmed 

arbetarrörelsens) svaghet: arbetarna känner sin tillvaro hotad när industrierna krisar och jobben 


78 Åhlström 1978a 

79 Edquist et al 2002 

80 Åhlström 1978g. Se också Åhlström 1978d, 1978f och 1978h. 

81 Hjelte 1978 

29

flyttar utomlands. I argumentationen för ökad planering stod sysselsättningen i centrum. Privata 

ägare ansågs inte kunna skapa tillräckligt med jobb. Men om man rätt ska förstå argumentationen för 

planering och löntagarfonder bör också en annan faktor tas upp: Metalls argumentation för ökad 

industriell samordning över huvud taget. 1978 var Volvo och Saab på väg att fusionera, men 

hindrades av konkurrenspolitiska skäl. Därpå sökte Volvo ingå en affär med den norska staten, som 

skulle stå för stora investeringar i företaget. Metall tog ställning för båda dessa åtgärder, utifrån att de 

sågs som investeringsökande och därmed sysselsättningsskapande. När Volvos aktieägare stoppade 

Norgeaffären var bitterheten stor hos Metall, och man menade att efter de två misslyckandena (med 

Saab och med Norge) borde den svenska staten ingripa i bilindustrin, då aktiekapitalismen visat hur 

odemokratisk och oansvarig den var 82. Exemplet med Volvo visar hur Metall i slutet av 70-talet var 

engagerat för i att höja investeringskvoten i ekonomin – inte bara genom statlig planering och 

fonder, utan man ville även se mer samarbete mellan privata företag. 

Kraven på mer statlig planering i ekonomin var inte desto mindre viktiga, och gällde också 

forskningen. I det Bert Lundin-citat som återgetts i början av kapitlet talar Lundin om att facket 

måste få vara med och påverka forskningen, för att den tekniken ska kunna användas på ett positivt 

sätt. Detta är ett krav som återkommer i undersökningsmaterialet, till exempel i en artikel i 2-3 1979 

av en Metallutredare som menar att staten, liksom i Japan, bör planera forskningen mer. 83 

höga löner. 

Som sagt hävdade Metall under perioden en ”high road”-strategi: högkvalificerad produktion, 

4.2 Problemidentifiering: vad är den nya tekniken och hur skall den 

användas? 

Som konstaterades i kapitlets inledning var redan 1976 den nya tekniken högst närvarande i 

Metallarbetarens rapportering. Bert Lundin deltog i det årets LO-kongress debatt om tekniken, och 

framförde en i grunden positiv inställning. Hur identifierade då Metall denna process? Hur 

identifierade man, för att använda det teoretiska begrepp som lagts fram i kapitel 1 och 2, problemet? 

Först och främst kan man konstatera att implementerandet av datorer och industrirobotar i 

produktionen naturligtvis inte undgick de personer som var verksamma på arbetsplatsen, inklusive 

Metalls medlemmar. Därför är det inte så konstigt att det på LO-kongressen 1976 fördes en 

82 Ekberg 1979, Jansson och Svensson 1979, Åhlström 1979a, Åhlström 1979b 

83 Olsson 1979 

30

diskussion om datorerna som, betraktad efter millennieskiftet, IT-bubblan och en hel del spekulativa 

teser om ”kunskapsekonomi”, ”IT-samhälle” med mera, framstår som kvalificerad. Metallarna och 

andra verksamma i produktionen insåg under 70-talet att den nya tekniken innebar en omvälvning av 

organisationen av produktionen; kulturdebatten och i forskningen har förhållandevis sackat efter vad 

gäller den förståelsen. Metall hade 1978 en dataansvarig, Kent Karlsson, och till Socialdemokraternas 

partikongress samma år lämnade en datapolitisk arbetsgrupp en rapport. Metall framställde ett 

studiematerial om ”datakunskap” och startade studiecirklar. Rubriken till en artikel om 

studiematerialet säger en hel del: ”Testcirkel i data-kunskap: Vi måste lära oss vad vi ska kräva!” 84. 

Metall hade i augusti 1978 en näringspolitisk kongress i Älvsjö där industrins situation och den 

nya tekniken diskuterades under rubriken ”Svensk industri inför 80-talet”. Rapporteringen i 

Metallarbetaren från kongressen var riklig – sju sidor – och högintressant. Bland annat diskuterades 

forskningen, Sveriges oljeberoende, handelspolitik (den artikeln kommer att diskuteras i kapitel 5), 

den nya tekniken, stålkrisen och varvskrisen. Deltagarna var bland annat metallare som Metallettans 

ordförande Sivert Andersson, andra fackligt och politiskt aktiva som TCO:s Lennart Bodström, och 

forskare. Forskaren Olov Östberg från högskolan i Luleå uttryckte oro för fackets passivitet inför 

implementeringen av tekniken, och menade att arbetsgivarnas (SAF:s) PBB-system (Produktion med 

Begränsad Bemanning) ”skapats av SAF och facket har inte haft någon som helst möjlighet att få 

insyn i eller inflytande över det”. Östberg menade att facket därmed riskerade att tekniken kom att 

endast användas i arbetsgivarvänliga syften, vilket skulle missgynna arbetarna. Bertil Gardell från 

Stockholms universitet instämde och uppmanade facket att skaffa en egen forskningspolitik för att 

klargöra vad facket borde eftersträva. Metalls verkstadsombudsman och dataansvarige Kent Karlsson 

sade: 

”Vi kommer att bli tvungna att skaffa oss experter på heltid. Vi måste skaffa oss grepp 

över utveckling och forskning både centralt och lokalt. Vi har inte haft den beredskap 

som vi borde ha haft. Utvecklingen inom data-tekniken har hittills skett utan någon 

nämnvärd inblandning från fackligt håll, även om frågorna har diskuterats sedan 

kongressen 1973.” 85 

Det är, eftersom denna undersökning bara sträcker sig tillbaka till 1975, intressant att Karlsson alltså 

förlade början på diskussionen om datatekniken i Metall till år 1973. Också intressant är Sivert 

Anderssons hävdande att 

84 Tures 1978c 

85 Osignerad 1978b 

31

”Vi får finna oss i att det blir fler robotar ute i industrin. Vi kan inte bortse från 

utvecklingen i resten av världen. Det går inte att stå vid sidan av och tälja barkbåtar.” 

De näringspolitiska ståndpunkter som rapporteringen från kongressen redovisar är Metalls: facket 

måste, som forskarna Östberg och Gardell hävdat, utbilda sig vad gäller den nya tekniken för att 

kunna utnyttja den för sina syften. Industrin behöver strukturrationaliseras och den nödvändiga 

omvandlingen kan endast uppnås genom ökad planering av ekonomin. I strukturrationaliseringen 

måste drabbade arbetares situation beaktas: 

”En strukturrationalisering måste genomföras så att följden inte blir en social katastrof 

för dem, som ’blir över’ och en katastrof för de kommuner, som drabbas.” 

Inför socialdemokraternas partikongress samma år utropar Metallarbetarens ledare att näringspolitiken 

är kongressens ödesfråga. I en intervju med den folkpartistiske industriministern Erik Huss 

konstaterar tidningen att ”De nya grepp som krävs är ingrepp i den fria marknadsekonomin och för 

en folkpartist är det nästan som att svära i kyrkan.” 86 

I slutet av 1970-talet befann sig Sverige i en industrikris. Samtidigt pågick elektronikens 

genombrott i ekonomin. Metallarbetaren identifierade den nya teknikens betydelse och förespråkade 

utifrån det samhällsekonomiska läget statligt planerad strukturrationalisering av ekonomin. Intressant 

är att man fördömde åren 1973-75 som ”förlorade år”, då en strukturrationalisering borde ha skett. 

Storskalighet, samarbete och samordning var ord för dagen: såväl statligt (t.e.x. SSAB) som den 

planerade Volvo-Saabfusionen. De borgerliga regeringarnas devalveringsstrategi förkastades eftersom 

den sänkte arbetarnas köpkraft, istället förespråkades planering och aktiv näringspolitik. 

Men under 80-talet vände den ekonomiska konjunkturen. Efter 1982 gick Sverige ur 70-talets 

stålbad och in i en ny boom. Sammanhanget för Metalls problemidentifierande och –lösande 

förändrades alltså i grunden, särskilt som samtidigt en socialdemokratisk regering tillträdde. Metall 

hade identifierat den nya teknikens betydelse men hade inget offensivt program för hur den skulle 

hanteras. Detta kom att utvecklas under 1980-talets första hälft. 

4.3 Målet: det goda arbetet 

I början av kapitlet citerades Bert Lundin som 1976 pekade på att den nya tekniken kunde 

användas till att ta bort de omänskliga arbetena, och förbättra arbetsmiljön och arbetsuppgifterna för 

arbetarna. Många artiklar i Metallarbetaren under de följande åren följer samma grundinställning. Till 

86 Om kongressen Åhlström 1978e, intervjun med industriministern är Åhlström 1978i. 

32

exempel konstateras det 1980 i ett arbetsplatsreportage från Bahco ventilation i Enköping att arbetet 

förbättrats, att tempoarbeten omvandlats till yrkesarbeten, och verkstadsklubbens ordförande säger: 

”Man tillvaratar människors kunskap – det är raka motsatsen till datorisering på arbetsgivarnas 

villkor.” 87 Å andra sidan fanns det fall som LM Ericsson. På omslaget till nr 42 1980 ser man ett foto 

på en ensam arbetare. Bildtexten lyder: 

”Vad händer LM Ericsson? Rune Wulkan jobbar på LM Ericsson. För varje dag blir han 

allt ensammare. Den nya tekniken gör att jobben på LM försvinner i rasande takt.” 

I artikeln konstateras: 

”Tack vare elektronikens intåg kan LM öka produktionen och samtidigt minska antalet 

arbetare. Det som händer i LM har drabbat många orter i vårt land och ger en föraning 

om vad som kan hända i andra industrier på 1980-talet.” 88 

Som Metall såg det kunde den nya teknikens implementerande leda till såväl förbättrade som 

försämrade arbetsvillkor, till uppgradering av arbeten och avskaffande av skitjobb, men också till 

ökad arbetsgivarmakt och arbetslöshet. Denna insikt ledde till utvecklingen av ett nytt program för 

arbetsmiljö och arbetsutveckling, ”Det goda arbetet” som utvecklades till Metallkongressen 1985 89. 

Metalls utredningschef Hans Olsson presenterade 1983 i en diskussion om Sveriges 

samhällsekonomiska läge arbetet med ”det goda arbetet”-programmet så här: 

”Den hypotes vi arbetar med inför nästa metallkongress är just att lyfta fram den 

enskildes arbete, och utvecklingen av arbetet, för att kunna utnyttja den resursen bättre 

än våra konkurrentländer. Detta kan bli ett avgörande element i konkurrensen 

framöver.” 90 

Olssons replik kommer från en diskussion mellan honom, Metalls dåvarande utredningschef, och 

förbundets tidigare utredningschefer, om Sveriges ekonomiska läge och hur det skulle kunna 

förbättras. Olsson lyfter då fram ”det goda arbetet”-projektet ur ett samhällsekonomiskt perspektiv: 

som en strategi för högkvalificerade arbetare för högkvalificerad produktion, som kan vara 

konkurrenskraftig även med höga löner. 

När rapporten väl presenteras, på Metallkongressen 1985, tas den upp i Metallarbetarens ledare i 

det nummer där kongressen behandlas, nummer 37. I ledaren är fokus mer på metallarnas egna 

intressen, vilket är naturligt då föregående citat kom från Metalls utredningschef i en 

87 Tures 1980 

88 Svensson 1980a 

89 Mahon 1991 fäster stor vikt vid detta program. Se diskussionen om Mahons artikel i forskningsöversikten, kapitel 1.2. 

90 Jutterström och Widerberg 1983 

33

samhällsekonomisk diskussion, medan ledaren är direkt opinionsbildning. Ledaren hävdar att 

metallarna 

”ska ha tillgång till kvalificerade och utvecklade arbetsuppgifter. Utbildning ska blir ett 

normalt inslag i arbetet, såsom redan är fallet för andra yrkesgrupper. Större kunskaper 

och ökat ansvarstagande leder till högre lön. /…/ Alla ska få tillgång till det bättre 

arbetsinnehållet. Och blir det dåliga jobb kvar, så ska de bättre avlönade dra upp deras 

lönenivå.” 91 

Det är tämligen allmänt formulerat, och låter föga förvånande; det är naturligt att 

intresseorganisationen Metall ville ha kvalificerade och utvecklande arbeten med hög lön för sina 

medlemmar. Men programmet bör ses i sitt sammanhang. 

Den nya teknikens effekter på arbetarnas kvalifikationer blev i mitten av 80-talet uppenbar då, 

som Metallarbetaren rapporterade, allt fler metallarbetare lämnade Metall för att istället gå med i SIF 

(Svenska Industritjänstemannaförbundet) då deras arbeten utvecklats och blivit avancerade, vilket 

gjort att de räknats som tjänstemannajobb. Under perioden januari till oktober 1984 gick 2584 

metallare över till SIF. I den frågan drev Metall ståndpunkten att metallare inte skulle behöva bli 

SIFare då deras arbeten uppgraderats 92. Detta bör ses i kontexten ”det goda arbetet” och Metalls 

förespråkande av kvalificerade arbetsuppgifter för sina medlemmar. Metalls utredare Göran Marking 

uttryckte poängen distinkt i en krönika 1984: ”Flytta inte jobb till kontoren – ge metallare utbildning 

istället” 93. Denna ståndpunkt fick förbundet stöd för i en dom från Arbetsdomstolen (dom 75/1987) 

som förklarade att Verkstadsavtalet 94 kunde tillämpas även på ”mycket kvalificerade arbetsuppgifter”. 

Domen gällde åtta servicetekniker på UVA AB i Bromma; arbetsgivarna ville att serviceteknikerna 

skulle klassas som tjänstemän men Metall hävdade att teknikerna fortfarande var metallare, vilket 

man alltså fick stöd för 95. 

Företaget UVA var långt ifrån den enda arbetsplats som i mitten av 80-talet behandlades i 

Metallarbetaren utifrån hur den nya tekniken omvandlade metallarnas arbeten. I början av detta 

avsnitt togs två sådana reportage från 1980 upp, ett – Bahco ventilation i Enköping – där tekniken 

förbättrade arbetarnas situation, och ett – LM Ericsson – där elektroniken mest tyckte höja 

produktiviteten så mycket att arbetare blev arbetslösa. Även i mitten av 80-talet publicerades 

91 Jutterström 1985b 

92 Siffran kommer från Osignerad 1984. 

93 Marking 1984. Jfr Göransson 1984b 

94 Verkstadsavtalet är ett avtal som sluts mellan Metall och arbetsgivarorganisationen VF. Det berör alltså arbetare. 

95 Jutterström 1987b 

34

arbetsplatsreportage med både positiva och negativa aspekter av den tredje industriella revolutionen. 

I nr 48 1982 konstaterade Metalls ansvarige för datafrågor Lennart Olofsson i anslutning till ett 

reportage från Volvo Köpingverken där metallare blivit dataoperatörer att ”ny teknik kan ge oss 

yrkesrollen tillbaka”, och i nr 40 1985 utropade en rubrik glatt ”Här finns Sveriges mest avancerade 

metallarbete”, till en artikel om E-fabriken på SKF 96. Å andra sidan reportage som det från Volvo 

Torslanda i nr 47 1985, där en ung fackligt aktiv arbetare säger ”Vid bandet är vi dresserade apor” 97 

Han konstaterar att ingen står ut med att arbeta på hans plats vid bandet mer än ett år. Arbetarna i 

hans lag är alla i 20-årsåldern men en av dem är redan arbetsskadad, och alla tycks de drömma om att 

säga upp sig från Volvo. Talande nog ingick detta reportage i en artikelserie på temat ”Har facket en 

chans?” Detta tema skall jag återkomma till i ett avrundande avsnitt av detta kapitel. 

Först är det viktigt att konstatera att den process av omkvalifikation av arbeten som uppenbart 

pågick i Sverige under 80-talet, med den tredje industriella revolutionens teknik och utflyttningen av 

framför allt o- eller lågkvalificerade arbeten i den nya internationella arbetsdelningen, fick Metall att 

inta en inte okontroversiell ståndpunkt i en kärnfråga: för större löneskillnader, ökad lönespridning, 

inom förbundet 98. Förbundets nya ståndpunkt presenterades i nr 21-22 1985, där 

förbundsordföranden Leif ”Blomman” Blomberg intervjuades. I inledningen till intervjun 

konstateras: 

”Arbetsorganisationen på företagen genomgår stora förändringar. Ny teknik ställer nya 

krav på arbetet – och metallarna. De nya produktionssystem som införs kräver större 

mångkunnighet och flexibilitet.” 99 

Blomberg betonar att mångkunnigheten och högre löner inte för vara något som förbehålls 

tjänstemän, eller att man ska behöva bli tjänsteman (SIF-medlem) för att få högre lön när ens arbete 

blivit mer kvalificerat. Blomberg hävdar att Metall behöver ny lönesättning, nya befattningsmallar för 

mätande av hur kvalificerade arbetsuppgifter är, för att lönesättningen ska kunna förändras till att 

bättre motsvara hurdant arbete man faktiskt utför. Tidningen rapporterade dock också om motioner 

till Metallkongressen som hävdade att ökad lönespridning var fel väg att gå och att man tvärtom 

borde inrikta sig på låglönesatsningar, och i ett reportage från Wedholms från Nyköping diskuterar 

metallare av skilda åsikter: för eller emot ökad lönespridning 100. I diskussionen om lönepolitiken 1985 

96 Olofsson 1982, Öberg 1985a 

97 Öberg 1985b 

98 Jutterström 1985c 

99 Widerberg 1985b 

100 Widerberg 1985a, 1985c 

35

aktualiserades fackliga honnörsord som solidaritet och solidarisk lönepolitik, och jämlikhetsideal 

ställdes mot analysen av den förändrade arbetsorganisationen och metallarnas intresse av att kunna få 

mer kvalificerade arbetsuppgifter och högre löner även som arbetare. 

4.4 Har facket en chans? Kapitalismens nya ansikte, 1985-89 

I det föregående avsnittet har konstaterats att Metall 1985 antog programmet ”Det goda 

arbetet”. Programmet kan med uppsatsens teoretiska begrepp ses som Metalls problemlösning på 

problemet med den tredje industriella revolutionens omorganisering av produktionen. 

Kunskapsgruppen Metall framställde en analys och ett förslagspaket på hur samhället borde hantera 

situationen (problemet). 

Metall ansåg sig också ha visst politiskt stöd för sin ”goda arbetet”-politik, från 

socialdemokratiska politiker som arbetsmarknadsministern Ingela Thalén och statsministern Ingvar 

Carlsson 101. Men inte desto mindre såg utvecklingen problematisk ut. Att Metallarbetaren 1985 körde 

en artikelserie med vinjetten ”Har facket en chans?” påvisar detta. Artikelseriens utgångspunkt var 

vad man kan kalla ”det dåliga arbetet”, alltså slitsamma och monotona arbeten, som de som 

Volvoarbetarna i den ovan nämnda artikeln hade. Om den socialdemokratiska regeringen visade visst 

intresse för ”det goda arbetet”-politiken så var arbetsgivarna mer skeptiska. 

Hela den samhällsekonomiska utvecklingen föranledde också frågan ”Har facket en chans?”. 

Under 1980-talets andra hälft, när tillväxten var hög, var Metalls problem inte samma som under det 

sena 70-talets industrikris. Under 80-talet handlade det snarare om tillväxtens obalanser. Decenniets 

stora ekonomisk-politiska diskussionsfråga var den växande ojämlikheten, som orsakade den 

långvariga, oftast lågintensiva konflikt mellan fackföreningsrörelsen och socialdemokratin som kallats 

”rosornas krig”. Den svenska kapitalismen gick in i en ny fas, från den historiska kompromissens 

bank- och koncernkapitalism, symboliserad av Wallenbergarna och deras sfär, till en 

”penningflyttekonomi”, ”transaktionskapitalism”, ”klipp-kapitalism”, en kortsiktig 

spekulationskapitalism symboliserad av börshajar som Erik Penser, Anders Wall och Roger 

Akelius 102. Metall frågade gentemot denna utveckling på en konferens 1983: ”Vem tar ansvar efter 

Wallenberg?” 103. Metall reagerade med avsmak på uttryck för denna nya kapitalism till exempel när 

101 Jutterström 1989e 

102 Reiter 2003 och Henrekson och Jakobsson 2003 analyserar det svenska ägandets omvandling. Dessa forskare förhåller 

sig naturligt nog mer analytiskt och mindre värdeladdat till förändringen, och använder inte begrepp som ”klippkapitalism” 

med flera, som Metallarbetaren däremot använde flitigt – se referenserna till not 102. 

103 Lindstedt 1983. Se också Widerberg 1982, Olsson 1983a, b, Svensson 1983 och Hållén 1989b. 

36

aktieägarna stoppade Volvos Norgeaffär 1979 104. Den socialdemokratiska regeringen med 

finansminister Feldt i spetsen tycktes allt mer elda på spekulationskapitalismen med sina 

avregleringar av kapitalmarknaderna. Samtidigt var arbetsgivarna sysselsatta med utvecklingar av sina 

företagsledningsstrategier, som förvirrade fackföreningsrörelsen. Från Japan kom ”toyotismen” (jfr 

kapitel 3) med målet att företagets arbetare skulle alliera sig med ledningen, och med metoder som 

kvalitetscirklar där de anställda gemensamt skulle överväga hur produktionen kunde förbättras. Med 

oklara motiv kom vinstdelningsprojekt där arbetarna fick andelar av sina företags vinster, och 

konvertibellån där arbetarna riskfritt lånade ut pengar till sina företag mot att de fick köpa företagens 

aktier till lägre priser – vilket under 80-talets börsyra blev extremt lönsamt och gjorde arbetare till 

deltidskapitalister. Med Metallarbetarens ord togs facket ”på sängen av den kapitalistiska 

charmoffensiven” 105. I mitten av 80-talet fann sig Metall i en situation där toyotismen, vinstdelningen 

och konvertiblerna tycktes sudda ut konflikten arbete – kapital, men kanske endast skenbart: var inte 

hela denna utveckling i själva verket arbetsgivarnas strategi för att neutralisera arbetarnas 

klassmedvetande? I Metallarbetaren framgår tydligt hur tvetydig utvecklingen var för Metall. 

Det är intressant att notera att i nr 24-25 1983 började tidningen med att använda sidan 6, sidan 

bredvid ledarsidan, till ekonomikrönikor av Metalls utredare och ekonomer, samt intervjuer om 

samhällsekonomin – tidigare hade sådant material publicerats mer sporadiskt och på mer 

undanskymd plats längre bak i tidningen. Denna omdisposition tyder på behovet av 

samhällsekonomisk analys under den tiden. 

1985 konstaterade Metallarbetaren att västvärldens fackföreningsrörelse utmanats av en politisk 

”operation tillbakarullning”, och samtidigt en ekonomisk omvandling. Metallarbetaren hävdade i en 

ledare i nr 47 1985 att det svenska facket klarat den politiska attacken hyggligt, men att: 

”Den utmaning vi beskriver är svårare. Den går ut på att både klara reallönerna och ge 

arbetet ett meningsfullt innehåll.” 106 

Alltså ”det goda arbetet”-projektet. Under 1980-talets andra hälft betonas i Metallarbetarens analys 

(problemidentifiering) av det samhällsekonomiska läget allt mer kunskapens ökade betydelse i 

ekonomin 107. En intressant artikel ställde 1985 denna utveckling i förhållande till Metalls strävanden: 

”Kommer industrin verkligen att acceptera att verkstadsarbetarna får en större betydelse? 

Under hela efterkrigstiden har utvecklingen varit den motsatta. Arbetet har delats upp 

104 Ekberg 1979, Åhlström 1979b 

105 Öberg 1987. Se också Jutterström 1986, Öberg 1986, Jutterström 1987d och Hållén 1988a. 

106 Jutterström 1985d 

107 Jutterström 1987c 

37

och planeringen har centraliserats.” 108 

I detta citat återfinns det sena 80-talets huvudfrågor för Metall vad gällde den tredje industriella 

revolutionen, i koncentrerad form. Artikeln är skriven under en tid när kvalitetscirklar, vinstdelning 

och konvertibler används av arbetsgivarna för vad som för Metall framstår som oklara motiv, men i 

alla fall någon blandning av att stärka arbetarna, att stärka sammanhållningen och 

intressegemenskapen mellan arbetare och företagsägare och –ledning, och att stärka arbetsgivarna. 

Samtidigt blev de anställdas kunskaper, humankapitalet, allt viktigare. Men Metall kunde inte vara 

säkra på om arbetsgivarnas ”charmoffensiv” var en allvarligt menad strategi för att skapa bättre 

arbetsförhållanden för arbetarna, eller endast en strategi för att stärka deras egen makt. Därav kom 

skribentens osäkerhet: ”kommer industrin verkligen att acceptera att verkstadsarbetarna får en större 

betydelse?” Frågan löses inte inom undersökningsperioden. 1989 intervjuade Metallarbetaren forskaren 

Göran Brulin på Arbetslivscentrum, som varnade för toyotismen, som han menade skulle komma att 

försvaga det svenska facket och därmed öka ojämlikheterna i samhället 109. 

Metall var alltså osäkra på hur pass mycket samarbetsvilja och stöd man kunde förvänta sig av 

arbetsgivarna i arbetet med att förverkliga ”det goda arbetet”. 

Metalls projekt var i vilket fall konsekvent efter den strategi för industrins konkurrenskraft som 

förbundet hävdat under 70-talets industrikris. Även under 80-talets slut hävdade Metall att Sverige 

borde satsa på kunskapsintensiv, kvalificerad produktion med höga löner. I nr 47 1988 hämtade man 

stöd för denna ståndpunkt från nationalekonomen Lennart Erixon, som då just publicerat en rapport 

för Statens industriverk om industrins konkurrenskraft. Erixon hävdade att devalverings- 

/låglönestrategin som den socialdemokratiska regeringen fortsatt med var förfelad, eftersom 

låglönestrategin konserverat den svenska industristrukturen och förhindrat en omvandling till ny 

produktion 110. 

108 Lindstedt 1985 

109 Bojs 1989 

110 Gatu 1988 

38

5. Metall och globaliseringen 1975-1989 

I detta kapitel analyseras Metalls problemidentifiering och ståndpunkter vad gäller 

globaliseringen, genom Metallarbetarens innehåll under åren 1975 till och med 1989. Kapitlet börjar 

med ett avsnitt (5.1) om samma fråga som kapitel 4 började med, nämligen den svenska lönenivån, 

som var en stor debattfråga under 1970-talet. Därefter (5.2) följer ett avsnitt om 1970-talets 

diskussion om multinationella företag. Jag hävdar där att svenska MNF:s verksamhet utomlands var 

den viktigaste utgångspunkten för Metalls problemidentifiering av globaliseringen. Därefter (5.3) 

följer ett avsnitt om den nya internationella arbetsdelningen, internationella arbetsplats- och fackliga 

reportage, och konkurrensen mellan gamla och nya industriländer. Slutligen (5.4) behandlas frågan 

om internationellt fackligt samarbete, om ”problemlösning”, vilka strategier och metoder som Metall 

utvecklade och förespråkade i den nya globaliserade situation man fann sig i, vilket visar sig ha varit 

framför allt samarbete med nordiska och europeiska fack, en utveckling som utkristalliserats under 

1980-talets andra hälft. 

5.1 Pudelns kärna: lönerna och konkurrensen 

Detta kapitel, som handlar om globaliseringen, skall börja med en fråga som inte helt 

omedelbart, inte heller uttalat i Metallarbetaren, berör globaliseringen: de svenska metallarbetarnas 

löneläge, som tillsammans med skatter av olika slag (t.ex. arbetsgivaravgift) utgör industrins 

lönekostnader. Detta är relevant att diskutera i ett kapitel om globaliseringen eftersom löneläget (och 

lönekostnadsläget) i hög grad är något nationellt, och en faktor i företags beslut om att lokalisera sin 

verksamhet. Då företagen inte är begränsade till verksamhet i ett land – som med de multinationella 

företagen som varit en viktig aktör i globaliseringen – blir löneläget och lönekostnadsläget alltså en 

konkurrensfaktor mellan länder, inom vilka arbetare, direktörer och politiker har gemensamma 

intressen att locka till sig så mycket företagsamhet som möjligt. När man på detta vis betraktar 

löneläget ur ett globaliseringsperspektiv, framgår det att under 1970-talets andra hälft var löneläget 

och den svenska industrins konkurrenskraft centrala frågor i Metallarbetaren. I sviterna av oljekrisen 

1973 skakades den svenska industrin om. Tillfälliga oväntat stora vinster i industrin 1974, orsakade 

av ökad global efterfrågan på råvaror, ledde till mycket höga löneökningar i avtalsrörelsen 1975-76, 

samtidigt som arbetsgivaravgifterna successivt höjdes. Dessa två ökningar gav stora 

lönekostnadsökningar för den svenska industrin. De borgerliga regeringar som regerade mellan 1976 

och 1982 använde bland annat devalveringar som medel för att minska Sveriges lönekostnader 

39

elativt till konkurrentländer, öka den svenska exporten och minska exporten 111. 

Devalveringspolitiken fortsatte under den socialdemokratiska regering som tillträdde efter 1982. Det 

är intressant att se hur Metallarbetaren under 70-talets andra hälft var kritiska till 

devalveringspolitiken. I ledaren i nummer 37 1977 diskuteras den moderate ekonomiministern och 

partiledaren Gösta Bohman: 

”Visst finns det en och annan i regeringen som helt enkelt är oskicklig. Men Gösta 

Bohman är det inte. Hans syfte är och har hela tiden varit att öka företagens rikedom 

och minska löntagarnas. Hittills har han lyckats. Devalveringar är ett av de medel han har 

använt.” 112 

Devalveringspolitiken ses alltså här som ett sätt att minska löntagarnas andel av BNP, och att öka 

företagens. Det är inte grundlöst. Sverige hade under perioden problem med en låg investeringskvot 

och devalveringspolitiken (de borgerligas och den efterföljande s-regeringens) hade också till syfte att 

sänka lönerna, fylla på företagens kassor och på sätt stimulera till investeringar. 

I Metallarbetaren var man alltså kritiska till devalveringspolitiken. Samtidigt delade man den 

allmänna uppfattningen att den svenska ekonomin var i kris: handelsbalansen var negativ, 

investeringskvoten för låg, och sysselsättningen hotad, inte minst i krisbranscher som varven, där 

Metall organiserade arbetarna. Metallarbetaren hävdade i en ledare i 39 1977 om konkurrenssituationen 

och lönekostnaderna att kostnadskrisen var en myt. Detta innebar att de svenska metallarbetarnas 

löner inte skulle behöva sänkas vare sig absolut eller relativt, vilket givetvis passar väl in med Metalls 

intresse att försvara medlemmarnas löner. Ledaren tar upp de många olika branschkriserna i Sverige 

– teko, stål, skog, gruv, skog – och hävdar att dessa kriser är mycket olika varandra och inte kan 

förklaras med den övergripande faktorn lönekostnader. Metalls ordförande Bert Lundin 

argumenterade i 37 1977 mot uppfattningen att svensk industri led av en kostnadskris; Lundin 

pekade på att produktivitetstillväxten var god och menade att problemen snarast ligger i distribution 

och marknadsföring, två områden som var ”sorgligt försummade” i den svenska industrin 113. Metalls 

analys av den svenska industrin var 1977 att kris rådde men att satsningar på investeringar och vidare 

produktivitetsökningar var vägen att gå. I en rapport om industri och sysselsättning till förbundets 

kongress 1977 konstaterades att sysselsättningen i svensk industri skulle komma att minska, att detta 

111 Om Sveriges ekonomiska politik, och debatten om den samma, mellan 1971 och 1982 är ekonomihistorikern Asta 

Bergströms avhandling, Bergström 1995, en rik källa som här använts. Om avtalsrörelsen 1975-76 se också Magnusson 

1999. 

112 Ekberg 1977a 

113 Lundin 1977 

40

var något för Metall att acceptera. Metall intog alltså en produktivitetscentrerad position i 

diskussionen om den svenska industrins konkurrenskraft. Man såg visserligen att den teknik som 

höjde produktiviteten minskade arbetstillfällena i industrin, men var i alla fall varma förespråkare för 

ökad produktivitet 114. Med ökad produktivitet skulle de svenska industriarbetarnas löner kunna 

försvaras och även höjas, till skillnad från om man satsade på en lågkostnadsstrategi i konkurrensen 

med låglöneländer som Sydkorea och Brasilien. Denna hållning intog Metall under hela 

undersökningsperioden; även under 80-talets sista år publicerades artiklar med detta budskap 115. 

5.2 De svenska multinationella företagen: problemidentifieringens första fas 

Att döma av denna undersöknings material – Metallarbetaren från 1975 till 1989 – var svenska 

multinationella företags (MNF:s) expansion utomlands den viktigaste orsaken till att det svenska 

facket, eller åtminstone Metall, började analysera och ta ställning till globaliseringen. Detta påstående 

bygger på faktumet att i början av undersökningsperioden, alltså 70-talets andra hälft, handlade 

Metallarbetarens bevakning av vad som här kallas globaliseringen/den nya internationella 

arbetsdelningen, mest om svenska multinationella företags agerande. Genom rapporterande om 

svenska MNF:s agerande och verksamhet i andra länder ställdes den ekonomiska globaliseringens 

kärnfrågor tydligt fram: den hårdnande konkurrensen, internationell jämlikhet och solidaritet, 

klassrelationer och makt och hur dessa utspelar sig på nationell och internationell nivå. Iakttagelsen 

att multinationella företag som rörde sig från i-länder (i detta fall Sverige) utåt var den viktigaste 

faktorn för Metalls problemidentifiering av globaliseringen, stämmer väl överens med Peter Dickens 

analys av globaliseringen i vilken MNF:s ses som ”the primary movers and shapers of the global 

economy” 116. Den stämmer också överens med vad Jonas Sjölander skriver i sin avhandling: 

”De multinationella företagens utbredning blev under de fortlöpande 

kongressperioderna på 1970-talet framträdande fenomen i den fackliga 

farhågehorisonten. Detta resulterade i att internationalismen blev en strategisk 

huvudfråga för Metall.” 117 

Utifrån övrig forskning om svensk politik förefaller det rimligt att också se 60-talets uppsving 

för internationella frågor och u-landsfrågor i Sverige, som en viktig sporre för den svenska 

fackföreningsrörelsen att ta tag i globaliseringen. Jag tänker på Vietnamrörelsen, engagemanget för 

114 Wall 1977a, b; Beckholmen 1977a 

115 Gatu 1988, Wictorin 1988, Jutterström 1989c 

116 Dicken 2003 kap 4 

117 Sjölander 2005 s 285 

41

Chile, intresset för Kina, osv.: dessa politiska fenomen torde ha påverkat fackets internationella 

medvetande (under 70-talet var Metallarbetarens insändarsidor fulla av insändare om förhållanden i 

andra och tredje världen), även om ett sådant förhållande inte finns uttalat i materialet. 

Man bör dock framför allt ha förskjutningen i industrianställningar i svenska verkstadsföretag, 

där företagen anställde allt fler utanför Sverige (se tabell 5), i bakhuvudet när man studerar 

Metallarbetarens rapportering under 70-talets andra hälft. Under året 1975 publicerade LO en rapport 

om multinationella företag, och den behandlade Metallarbetaren i nr 35, i en artikel av Metalls 

internationelle sekreterare Jan Olsson som varit med och utarbetat LO-rapporten. Olssons artikel går 

pang på rödbetan och konstaterar att ”Vi vill kontrollera de multinationella företagen” 118. Olsson 

pekar på att de tjugo största svenska företagen stod för ungefär en tredjedel av 

industrisysselsättningen och nästan hälften av landets export. Olssons perspektiv är klart och tydligt 

ett maktperspektiv: 

”Det är viktigt att de här företagen förblir i svensk ägo. Då flyttas inte makten över dem 

till direktörer och aktieägare i ett annat land. Då blir det lättare att genomföra 

företagsdemokrati och ekonomisk demokrati.” 119 

Artikeln uttrycker stöd för frihandel och ekonomisk integration, men hävdar att den svenska 

näringspolitiken också måste ta hänsyn till maktbalansen i världen, vilket inte minst innebär att söka 

ekonomiskt samarbete med företag som inte kommer från USA, den rådande hegemonen. Olssons 

artikel tar alltså ett grepp om verkligt stora frågor i den globala ekonomin. Det är en programmatisk 

artikel, en av få sådana som publicerades i Metallarbetaren om globaliseringen under 

undersökningsperioden. Som sagt publicerades det under 70-talets andra hälft en del om 

multinationella företag, men oftast är artiklarna nyhetsbetonade och mindre programmatiska. En 

annan intressant artikel av Metalls internationelle sekreterare Jan Olsson från 70-talet publicerades i 

nr 7 1977 och behandlar en central fråga för Metall i frågan om globaliseringen: multinationella 

företags flytt av produktion till länder med svagare arbetarrörelse 120. I nr 7 1977 handlade det om 

Spanien, som en delegation från LO och TCO besökt. Fackdelegationen hade besökt fabriker 

tillhörande de svenska företagen LM Ericsson, SKF, Alfa Laval, Atlas Copco och ASEA, och var 

besviken över de svenska företagens personalpolitik; artikelns rubrik var ”Svenska företag lever ett 

skyddat liv i Spanien”. Något förvånande uttryckte Olsson inte missnöje framför allt med att de 

svensk-spanska fabrikerna på så vis konkurrerade ojuste med de fabriker i Sverige där arbetarna hade 

118 Olsson 1975 

119 Olsson 1975 

120 Olsson 1977a 

42

fler rättigheter, utan med att de svenska företagens agerande gav företagen dåligt rykte, vilket skulle 

missgynna dem, och därmed svenska arbetare, i konkurrensen. I nr 28-30 1977 publicerades åter en 

intressant artikel om multinationella företag, som en del av ett uppslag av LO-ekonomen Lennart 

Nyström om internationella investeringar och svenska arbetsgivare utomlands 121. Nyström visade, 

bland annat med en tabell med Sveriges 25 största industriföretag och deras anställda i och utanför 

Sverige, hur investeringar och anställningar genomgick en internationaliseringsprocess. Nyströms 

analytiska artiklar är alltså skolexempel på vad som i denna uppsats teoretiska språk kallas 

problemidentifiering: ekonomen (den organisatoriske intellektuelle) Nyström påvisade den 

globaliseringsprocess som pågick, vilket visade behovet av att Metall utvecklade sin ståndpunkt 

(problemlösning) i frågan. 

I en mer agitatorisk genre återfinns i nr 40 1977 en artikel om en LO-studiekampanj på temat 

”Vem äger jobben?”; artikeln har rubriken ”Kraven på ekonomisk demokrati ökar”, men omslaget 

till LO:s kampanjtidning rymmer den skrämmande rubriken ”Sju privata storbolag dominerar 135 

orter. De kanske flyttar ditt jobb redan imorgon!” 122 Oron för den ökade globala konkurrensen 

framgår klart i Metallarbetaren från 1970-talet, i artiklar som ”Beslut i USA arbetslöshet i Halmstad!” i 

nr 51 1976 och ”I Bryssel avgörs hans framtid – Reportage från IKO-kabel i Grimsås” (med bild på 

svensk arbetare) i nr 1 1978 123. Den sistnämnda artikeln inledde artikelserien ”Vem bestämmer vår 

framtid”, en serie om makten i ekonomin. Det är för denna uppsats viktigt att se hur arbetarrörelsens 

fokus på inflytande och makt under 70-talets andra hälft, som uttryckt i artikelserien ”Vem 

bestämmer vår framtid” i Metallarbetaren år 1978, fundamentalt influerades av de multinationella 

företagens (MNF:s) ökade vikt. Artikelserien började alltså med ett reportage från IKO-kabel i 

Grimsås, en del av det internationella konglomeratet International Telephone and Telegraph 

Corporation, med, uppger artikeln, över 100 företag i fler än 80 länder och fler än 375 000 anställda. 

Metallarbetaren problematiserar i den nämnda artikeln de multinationella företagens makt, och 

använder den som argument för löntagarfonder. Kopplingen mellan makt, löntagarfondsfrågan och 

multinationella företag framgick också i Jan Olssons artikel om LO:s rapport om MNF:s som 

refererats ovan, där Olsson konstaterade att ”Vi vill kontrollera de multinationella företagen”. 

5.3 Den nya internationella arbetsdelningen: hårdnande konkurrens 

121 Nyström 1977 

122 Ekberg 1977b 

123 Osignerad 1976b, Wall 1978a 

43

I Metallarbetarens bevakning av Sveriges industrikriser under 70-talet var globaliseringen, 

åtminstone till att börja med, inte särskilt framträdande. I en två sidor lång ledare i nr 11 1975 om 

det krisande varvet Eriksberg i Göteborg, ”en av hörnstenarna i svensk varvsindustri”, pekade man 

ut fyra faktorer som avgörande för varvets kris. Dessa var oljekrisen, inflationen, svåra valutaförluster 

samt ”en sensationellt svag företagsledning” 124. Med tanke på att Japans och Sydkoreas 

varvsindustrier under 70-talet växte sensationellt snabbt (se tabell 3) är det intressant att 

konkurrensen från dessa länder inte nämns. Det förefaller varit så att en analys av de nya 

industriländernas betydelse utvecklades av Metall successivt under 70-talets andra hälft, med åren 

1977-78 som en brytpunkt. I artikeln från 1975 om varvskrisen pekades inte den internationella 

konkurrensen ut som en orsak till krisen, men efter hand ökade uppmärksamheten för den nya 

konkurrenssituationen. 

Metallarbetarens ekonomikrönikor Arne Redemo konstaterade i sin krönika i nr 40 1977 att 

”risken för handelskrig tornar upp sig” 125. Redemo pekar på industrikriserna i Västvärlden och att 

framför allt Japans exportoffensiv i dessa länder ”varit särskilt påträngande”. Redemo försvarade 

dock frihandelsprincipen: ”med importkvoter binder man ris åt egen rygg”. Emellertid var det inte 

någon laissez faire-attityd som präglade Metallarbetarens analys av det världsekonomiska läget. Som 

sagt var åren 1977-78 en brytpunkt, eller snarare en startpunkt, för Metalls problemidentifiering av 

den nya internationella arbetsdelningen. I en ledare i nr 49 1977 hävdas att ”ohämmad frihandel [är 

ett] hot mot vår framtid”. Ledaren pekar på problemen med att konkurrera med länder med 

barnarbetare, rättslösa arbetare och livsfarliga arbetsmiljöer, där företagens produktionskostnader är 

lägre. Ledaren pekar på multinationella företags allt viktigare roll, och på fenomenet med ”frizoner” i 

länder som Sydkorea, Egypten och Senegal, zoner där landets vanliga lagar inte gäller och där därför 

MNF:s ”befrias t o m från de minimala skyldigheter som de här ländernas lagar ålägger företagen”. 

Ledaren är den första och största artikel i undersökningsmaterialet som analyserar dessa frågor och 

därför återger jag ett längre citat: 

”ska vi tillåta att svensk industri, som har satsat på bra miljö, ska slås ut av utländska 

industrier som fortsätter att riskera arbetarnas hälsa och som förgiftar omgivningen? Ska 

vi tillåta att svensk industri flyttar tillverkning utomlands för att kringgå miljökraven? Det 

ska vi naturligtvis inte. Men med nuvarande utformning av handelsavtalen kan vi inte 

göra något åt det. /…/ 

124 Beckholmen 1975 

125 Redemo 1977 

44

Vår tveksamhet till den nu nästan obegränsade frihandeln är inte föranledd av den 

nuvarande lågkonjunkturen. Problemet med de multinationella bolagens illojala 

konkurrens och vissa u-länders sätt att skaffa sig konkurrensfördelar genom billig 

arbetskraft, är ett problem som kvarstår även i högkonjunktur.” 126 

I denna ledare klargörs alltså frågor som än idag, trettio år senare, är centrala i diskussionen om 

globaliseringen: vad som är rättvis respektive orättvis konkurrens, ekonomiska frizoner, 

multinationella företag 127. Den ledaren är den första artikel i undersökningsmaterialet som tar ett 

helhetsgrepp på globaliseringen, som påvisar sambandet mellan vad som händer i en ekonomisk 

frizon i Egypten och på en verkstad i Sverige. Som visats i föregående avsnitt (5.2) påbörjade Metall 

sin analys av globaliseringen med att analysera multinationella företag. I ledaren från 49 1977 förs 

också stater, ekonomisk politik (frizoner) och handelsavtal in i analysen. Problemidentifieringen hade 

då utvecklats betydligt. I nr 35 1978 rapporterades från Metalls näringspolitiska kongress, där Metalls 

internationelle sekreterare Jan Olsson uttalade sig utifrån den analys av den nya internationella 

konkurrensen som inte hade funnits där 1975: 

”Vi måste skydda svenska arbetsplatser från att slås ut av konkurrensen från länder som 

Sydkorea där löntagarna arbetar under extremt urusla förhållanden. Det är också 

nödvändigt med en reglering av vår utrikeshandel så att den styrs över på länder som inte 

utgör ett hot mot vår självständighet.” 128 

Under 1979 utvecklades Metalls analys och agerande i frågan om den nya internationella 

arbetsdelningen vidare, då man startade en ”Brasilienkampanj”, en kampanj om svenska företags 

verksamhet i Brasilien. I och med den kampanjen tog Metall den analys som uttrycktes i artiklar som 

ledaren i 49/77 och Jan Olssons uttalande från näringspolitiska kongressen, vidare till 

opinionsbildning. Metall menade att svenska företag utnyttjade arbetarnas svaga ställning och 

rättslöshet i Brasilien till att bedriva sin produktion med orimliga förhållanden för arbetarna. 

Kampanjen väckte en reaktion hos Tom Wachtmeister som var VD för Atlas Copco och skrev en 

debattartikel som publicerades i Metallarbetaren nr 11 1979. Wachtmeister hävdade att Metalls 

kampanj var ett uttryck för ”facklig imperialism” – ”ni är ute efter att få makt över anställda i andra 

länder. Ni vill tvinga på dem ert fackliga system” 129. Wachtmeisters artikel besvarades på samma sida 

126 Åhlström 1977d 

127 I en bok om GATT och WTO skriven nästan 25 år senare – Hoekman och Kostecki 2001 s 42 – konstateras att dessa 

är frågor som ”increasingly” fått mer uppmärksamhet och antagligen kommer få större betydelse i det nya årtusendet. 

128 Osignerad 1978a 


45

av Bengt Jakobsson från Metalls utredningsavdelning. Jakobsson hävdade tvärtom att Metall drev de 

brasilianska arbetarnas egna krav, efter diskussioner mellan Metall och de brasilianska arbetarna. 

Jakobssons analys av vad Metall måste och bör göra är tydligt relaterad till tidigare refererade artiklar 

i detta avsnitt: 

”Metalls främsta uppgift är att förbättra de svenska metallarbetarnas levnadsvillkor. Men 

ska vi klara det måste vi delta i det internationella fackliga samarbetet. Det är nödvändigt 

i en värld som allt mer domineras av multinationella företag som Atlas Copco. /…/ 

Atlas Copco och andra multinationella företag är särskilt starka i u-länderna. De fackliga 

organisationerna är svaga. Regeringarna ofta reaktionära diktaturer.” 130 

1979 hade Metall klart identifierat vad som pågick i den nya internationella arbetsdelningen, med 

Brasilienkampanjen men också i och med en studieresa till Japan och Sydkorea – de två länder som 

ökat allra kraftigast i varvs- och bilbranscherna, tidigare två av den svenska ekonomins starkaste 

branscher. I nr 42 1979 rapporterade Metalls Kjell Andersson och Birgitta Olsson om en studieresa 

till Japan och Sydkorea, som arrangerats av Chalmers och som innehållit deltagare från industrin, de 

tekniska högskolorna och arbetsmarknadsorganisationer. Rubriken till artikeln är talande: 

”En fråga till Metalls medlemmar inför Metallkongressen 1981: Hur ska vi klara 

konkurrensen från Sydkorea och Japan?” 131 

Andersson och Olsson var inte särskilt imponerade av den sydkoreanska industrin men menade att 

den var konkurrenskraftig genom produktion i långa serier, standardiserade delar, snabb användning 

av västerländsk teknik, låga löner och långa arbetsdagar. Även för den japanska industrin menade de 

att seriestorlek och standardisering var viktiga konkurrensfaktorer, men också 

arbetsmarknadssystemet: livstidsanställning och bra behandling för de viktigaste arbetarna, och usla 

förhållanden för de mindre centrala arbetarna. 

Om man 1975 hade ägnat frågan om nya industriländer föga uppmärksamhet, och de första 

svalorna dykt upp i form av en rapport om MNF:s 1975 och en ekonoms artikel om 

internationaliserade investeringar 1977, så var 1979 bilden betydligt klarare: samband mellan 

multinationella företag, ökad handel, arbetskraftskostnader och arbetarnas rättslöshet i mer eller 

mindre diktatoriska u-länder. Den grundläggande analysen av utvecklingen låg klar 1979 – men utan 

någon korresponderade strategi för vad Metall borde göra. Ledaren i 49 1977 förespråkade en 

socialklausul i Gatt-avtalet, men denna idé utvecklades inte vidare i Metallarbetaren. Däremot fortsatte 


131 Osignerad 1979c 

46

man med artiklar om den nya konkurrensen, som en artikel i nr 3 1982 om den sydkoreanska 

industrins dåliga arbetsförhållanden, med rubriken: ”är detta illojal konkurrens?” 132 

I tabell 7 återges vilka länder som var föremål för artiklar om arbetsplatser och fackföreningar 

utanför Sverige i Metallarbetaren 1975-89. 

Tabell 6. Internationella arbetsplats- och fackliga reportage och nyheter i 

Metallarbetaren 1975-1989 

1975 9 Danmark, Sydafrika, Västtyskland, Finland, USA, Belgien, Vietnam, Ghana, Sovjet 

1976 10 2 ggr Spanien, 2 USA, Finland, Italien, Schweiz, Bolivia, Angola, Nigeria 

1977 11 2 USA, Spanien, Finland, Danmark, Holland, Peru, Mocambique, Frankrike, Indien, 

Latinamerika* 

1978 8 3 Japan, 2 Brasilien, 2 Singapore, 1 Malaysia 

1979 19 4 Brasilien, 2 USA, 2 Malaysia, 2 Colombia, Rumänien, Västtyskland, Sydkorea, Sovjet, 

Spanien, Sydafrika, Filippinerna, Bolivia, Finland 

1980 18 4 Brasilien, 3 Polen, 2 Storbritannien, 2 USA, 2 Chile, Guatemala, Sydkorea, Japan, 

Colombia, Iran 

1981 40 6 Polen, 5 Brasilien, 4 USA, 3 Sydafrika, 3 Jugoslavien, 3 Storbritannien, Ungern, Kina, 

Bolivia, Guatemala, Japan, Spanien, Peru, Colombia, Sydkorea, Finland, Australien, Island, 

Mocambique, Norge, Grekland, Turkiet 

1982 25 4 Sydafrika, 4 Colombia, 2 Frankrike, 2 Bolivia, Australien, Danmark, USA, Jamaica, Japan, 

Skottland, Kenya, Storbritannien, Spanien, Uruguay, Malaysia, Palestina, Polen 

1983 30 4 Colombia, 3 Brasilien, 3 USA, 2 Nicaragua, 2 Japan, 2 Sydafrika, 2 Spanien, Thailand, 

Danmark, Chile, Italien, Västtyskland, Turkiet, Nigeria, El Salvador, Jugoslavien, Danmark, 

Västtyskland, Australien 

1984 42 7 Danmark, 7 USA, 5 Frankrike, 4 Sydafrika, 4 Västtyskland, 3 Storbritannien, 3 Norge, 2 

Spanien, 2 Chile, Uruguay, Japan, Finland, Brasilien, Belgien 

1985 51 10 Sydafrika, 5 Västtyskland, 5 Frankrike, 4 Danmark, 4 Norge, 3 Finland, 3 Chile, 2 Spanien, 

2 Storbritannien, 2 Nicaragua, 2 Uruguay, Japan, Östtyskland, Indien, Brasilien, Guatemala, 

Portugal, Polen, USA, Peru 

1986 44 11 Sydafrika, 6 Norge, 6 Chile, 4 Finland, 3 Västtyskland, 2 Storbritannien, 2 Turkiet, Polen, 

Nicaragua, Norden, Israel, Malaysia, USA, Mexico, Malaysia, Latinamerika, Brasilien 

1987 33 10 Sydafrika, 5 Brasilien, 3 Västtyskland, 2 Danmark, 2 Norge, 2 Finland, Nicaragua, 

Japan, Chile, Australien, Indien, Sydkorea, Portugal, Thailand, Turkiet 

1988 61 13 Sydafrika, 8 Västtyskland, 7 Norge, 6 Finland, 5 Chile, 3 Danmark, 3 Sydkorea, 3 

Storbritannien, 3 USA, 2 Brasilien, Schweiz, Spanien, Frankrike, Colombia, Portugal, Polen, 

Nicaragua, Uruguay 

1989 41 6 Sydafrika, 4 Finland, 3 USA, 3 Frankrike, 3 Norge, 2 Västtyskland, 2 Storbritannien, 2 

Danmark, 2 Sovjetunionen, 2 Polen, 2 Sydkorea, 2 El Salvador, Brasilien, Pakistan, Peru, 

Colombia, Schweiz, Spanien, Japan, Turkiet 

Tabellen bygger på egna beräkningar. Det finns alltså pga. subjektivitet en felmarginal: det finns alltid gränsfall, och 

bedömningen om huruvida en artikel framför allt är en internationell facklig artikel, kan inte vara 100% konsekvent. 

*De flesta artiklar handlar om en viss arbetsplats eller ett fack i ett land, men vissa är översiktsartiklar över 

fackföreningar i flera länder, t.ex. Latinamerika eller Norden. Dessa har också räknats. 

132 Lindstedt 1982 

47

De artiklar som tagits med i tabellen behandlar alltså fackliga frågor utanför Sverige: till exempel 

arbetsförhållanden i den sydkoreanska industrin, finska Metalls nya avtal, Västtyska IG Metalls kamp 

för 35-timmarsvecka, SKF:s antifackliga politik på en fabrik i USA, eller sydafrikanska 

metallarbetarledaren Moses Mayekisos kamp för arbetarnas rättigheter mot den sydafrikanska 

diktaturen. Det är inte helt lätt att utläsa trender ur tabellen. Emellertid får materialet i alla fall en 

starkare betoning på Norden från och med 1984, då tidningen började med nyhetsspalter skrivna av 

norska, danska och finska skribenter i nästan varje nummer (att antalet ”nordiska” artiklar i tabellen 

ändå inte är skyhögt beror på att de nordiska skribenterna inte bara skrev om facket). Också 

Västtyskland ägnas större uppmärksamhet från och med 1984. Det är relevant att tala om en viss 

vridning ”hemåt” efter 1984, även om artiklarna om Moses Mayekiso, som var väldigt många, driver 

upp siffrorna för bevakning av icke-europeiska fackliga frågor. Vridningen ”hemåt” i tabellen 

motsvaras också, som kommer att visas i 5.4, av ett ökat fokus på Norden och Europa i 

Metallarbetarens diskussion om globalisering under 80-talets andra hälft. 

I tabell 8 framställs en annan indikator på Metalls/Metallarbetarens fördelning av intresse för 

omvärlden under undersökningsperioden. I tabell 8 handlar det om genomförda studieresor med 

metallare som deltagare, som rapporterats om i tidningen. 

Tabell 7. Rapporterade studieresor i Metallarbetaren 1975-1989 

Nummer Destination Studieföremål Typ av grupp 

7 1977 Spanien Fackliga rörelser LO- och TCO-delegation 

6 1978 Japan Industrin Metall-delegation 

42 1979 Japan och Sydkorea Industrin Forskare och fackliga 

6 1980 Östasien Ekonomi LO-delegation 

11 1980 Silicon Valley, USA IT-industrin Metall-delegation 

2-3 1983 Japan 

46 1988 Bryssel EG Metall-delegation 

Källor: Olsson 1977a, -, Osignerad 1979c, -, -, Gustafsson 1983, - 

Som tabellen visar fanns det åren runt 1980 ett stort intresse för Östasien, vilket också framgått 

tidigare i detta avsnitt (5.2). Detta berodde givetvis på de östasiatiska ländernas sensationella tillväxt 

och ökning av exporten under de två föregående decennierna. Studieresan till Spanien 1977 är ett 

uttryck för den svenska arbetarrörelsens intresse för arbetarrörelsers kamp i och mot diktaturer. 

48

Studieresan till Bryssel 1988 är ett uttryck för den vändning mot Europa som jag talat om i 

anslutning till tabell 7, och ett exempel på hur diskussionen om EG i Metallarbetaren plötsligt åren 

1987-88 ökade väldigt drastiskt. I nästa avsnitt, 5.4, kommer svängningen mot Europa under 80- 

talets andra hälft att diskuteras, tillsammans med den ökade betydelsen av koncernfack efter 

inomeuropeiska företagsfusioner. 

5.4 Internationellt fackligt samarbete? Fokus på Norden och Europa 

I föregående avsnitt hävdade jag att Metall 1977-79 utvecklade en analys av den nya 

internationella arbetsdelningen. Man analyserade multinationella företag och hur de agerade i u- 

länder. Denna analys ledde dock av allt att döma sällan till nära samarbete mellan Metall och 

fackföreningarna i u-länderna. Som Jonas Sjölander i sin avhandling om Metall och de brasilianska 

Ericsson-arbetarna fanns det många hinder att övervinna innan ett sådant samarbete kunde uppnås, 

och i det brasilianska fallet blev det aldrig något nära samarbete. Språk, kultur, ideologi, realpolitik, 

med flera faktorer förhindrade detta 133. 

Metallaren Göran Johansson, som 1981 satt i SKF-utskottet inom International Metalworkers’ 

Federation (IMF), formulerade något om detta problem i en artikel i Metallarbetaren inför Metalls 

kongress 1981: 

”Företagen behöver aldrig ta nationella hänsyn, säger Göran Johansson. De behöver 

bara bedöma investeringar strikt ur lönsamhetssynpunkt. De fackliga organisationerna 

kämpar för medlemmarna vid den egna fabriken och sysselsättningen i det egna landet. 

Det kan leda till konflikter mellan facken i olika länder.” 134 

Att förhållandena mellan arbetare i olika länder inte var oproblematiska visas vidare av den kritiska 

attityd som Metall tog till IMF. Metallarbetarens ledare i nr 15-16 1981 frågade hur mycket svenska 

Metall borde engagera sig i IMF – implicit, om det inte var meningslöst ändå. Ledarskribenten 

hävdade att IMF dominerades av fack från Japan, USA och Västtyskland, och förde en politik som 

prioriterade de egna jobben, stödde USA:s utrikespolitik, och inte var solidarisk med arbetarna i u- 

länderna. 

”De skandinaviska länderna är ganska ensamma om att visa något intresse för vad 

federationen gör och hur den lever upp till sin målsättning. Den är bl a till för att hjälpa, 

bygga upp och stärka fackliga organisationer i u-länderna. Intresset var större för några 

133 Sjölander 2005 s 285-290 

134 Svensson 1981 

49

år sedan under högkonjunkturen. När de ekonomiska villkoren blir hårda så sluter sig 

varje land om sina egna bekymmer, även om det borde vara tvärt om: Större 

internationellt samarbete mot det transnationella kapitalet i tider av lågkonjunktur och 

arbetslöshet.” 135 

Ledarskribenten uttrycker förvisso behovet av ökat samarbete mellan fack i i-länder och u-länder. 

Men det är betecknande att de som är eniga med svenska Metall i frågan är ”de skandinaviska 

länderna”. Det var åt det hållet som samarbetsviljan kom att kanaliseras. 

1983 publicerades en av de första artiklarna i undersökningsmaterialet om direkta möten mellan 

en svensk Metall-klubb och en motsvarighet från ett annat land 136. Då handlade det visserligen inte 

om ett nordiskt land men väl ett europeiskt: Italien. Bakgrunden var att biltillverkarna svenska Saab 

och italienska Scania planerade utökat samarbete. En Saab-klubb och en Scania-klubb träffades då i 

Chivasso i norra Italien. Händelsen är typisk för de samarbetsnyheter som undersökningsmaterialet 

innehåller: den handlar om samarbete inom Europa, och samarbete som är grundat i en fusion 

mellan två europeiska företag. Utvecklingen gick mot koncernfackliga samarbeten, och det är viktigt 

att se att detta var en förändring, något nytt: i slutet av 1970-talet och början av 80-talet diskuterades 

knappast konkreta och fasta samarbeten mellan Metall och fackföreningar i andra länder, men 

artikeln om Saab och Scanias fack 1983 var en smygstart och 1987 blommade intresset ut. 

I nr 10 1987 utropade Metallutredaren Jan Svärd: ”Låt facket verka över gränserna!” 137. Svärd 

diskuterade i sin artikel företag med verksamhet i flera länder (MNFs), framför allt nordiska sådana, 

och konstaterade att eftersom Metall hade koncernfack i företag med verksamhet på flera svenska 

orter (som Electrolux), kunde man också ha koncernfack över gränserna. I nr 13 1987 konstaterade 

ledaren att ”ett nordiskt genombrott” om facksamarbete skett. Ledarskribenten konstaterade: 

”Allt fler svenska företag övergår i utländsk ägo, visar en rapport från Pris- och 

kartellnämnden. Framför allt har de norska och finländska köpen av svenska företag 

ökat. /…/ Detta är en positiv utveckling. De nordiska företagen behöver en större 

hemmamarknad. Den stora risken är bara att de allt tätare affärerna sker uteslutande på 

kapitalets villkor.” 138 

I artikeln hänvisas till ett uttalande av Nordens Fackliga Samorganisation (NFS), vilket är en av de 

första gångerna som NFS nämns i undersökningsmaterialet. Skribenten hävdar att de svenska 

135 Hjelte 1981 

136 Hansson och Lindstedt 1983 

137 Svärd 1987 

138 Jutterström 1987a 

50

erfarenheterna av facklig medverkan i företagsstrategiska frågor var uteslutande positiva, och att det 

skulle fungera även på nordisk nivå. Det är också intressant att Svärd pekar på hemmamarknadens 

ökade storlek som ett argument för fusioner; det är rimligt att relatera tänkandet kring 

hemmamarknader också till EG:s arbete med den inre marknaden som då pågick. 

En mycket viktig händelse för Metalls analys av globaliseringen och internationellt fackligt 

samarbete var fusionen 1987 mellan det stora och viktiga svenska företaget Asea, som anställde 

många metallare, och schweiziska Brown Boveri. Metalls utredningschef Hans Olsson skrev då, i nr 

33-34 1987: 

”Det är för tidigt att säga om Asea Brown Boveri ur tekniska, ekonomiska och sociala 

aspekter är en riktig affär. Uppläggningen öppnar emellertid även andra, principiellt 

intressanta perspektiv för utvecklingen inom svenskt näringsliv och samhälle. Här 

föreslås bildandet av ett starkt ’europeiskt’ företag för att stå emot konkurrens från i 

första hand japanska och amerikanska företag. Medlemskap i EG och nationsgränser är 

här ointressanta; storkapitalet binds inte av sådana. Det är istället troligt att vi inom snar 

framtid kan få bevittna flera liknande skapelser med svenska företag inblandade. 

Electrolux är egentligen en sådan skapelse trots att det till formen fortfarande är 

svenskt.” 139 

I avsnitt 5.3 hävdade jag att Metall i Metallarbetaren 1977 började analysera globaliseringen, och att 

analysen tog ett kvalitativt kliv 1979 då en mängd faktorer fördes in i analysen. Den ovan citerade 

artikeln kan ses som en motsvarande kvalitativt steg i frågan om Europas och EG:s ökade betydelse 

för Metalls fackliga arbete. Utredningschefen pekar på att Asea-Brown Boveri-fusionen (ABB) 

kommer att följas av liknande fusioner, då europeiska företag kan behöva fusionera för att klara 

konkurrensen med japanska och amerikanska företag (han hade rätt; Volvo-Renault-affären kom att 

följa bara något år senare 140). Hur betydelsefull ABB-fusionen var antyds av att utöver 

utredningschefens krönika ytterligare två artiklar i nr 33-34 1987 behandlade fusionen. Ledaren såg 

på ABB-fusionen ur arbetsrättslig synpunkt och menade att fusionen aktualiserade den svenska lagen 

som gav rätt till facklig insyn och styrelserepresentation. Ledarskribenten menade att industriminister 

Thage G Peterson skulle ställa krav: ”Thage G Peterson måste kräva oförändrade fackliga rättigheter 

för att godkänna fusionen” 141. I ytterligare en artikel i samma nummer vädrades farhågor för att 

139 Olsson 1987. Jfr Persson 1987 

140 Pettersson och Söderström 1989 handlar om det franska fackets inställning till fusionsförslaget. 


51

facket skulle försvagas av fusionen 142. Under fortsättningen av året publicerades många artiklar om 

fusionen och facket; mest intressant är en artikel i nr 39 om att svenska Metall, tyska IG Metall och 

schweiziska Metall mötts i Stockholm för att diskutera fusionen och fackligt samarbete, och enats om 

ett sätt att samarbeta 143. 

Parallellt med ABB-fusionen växte Europas och EG:s betydelse i Metallarbetarens 

omvärldsanalys. Under 1987 lade en Metallutredare fram analysen att Europas försvagade 

konkurrenskraft gentemot Asien var ett hot mot den svenska ekonomin 144. Denna analys stämmer väl 

överens med utredningschefens konstaterande i citatet ovan om ABB-fusionen att ABB kunde 

fungera som ett ”europeiskt” företag för att kunna konkurrera med Japan och USA. Intresset för 

Europa och EG var stigande i den svenska arbetarrörelsen i slutet av 80-talet, och det var inte minst 

fusioner som ABB som föranledde intresset i Metall; i nr 6 1988 oroade sig ledarskribenten för de 

europeiska fackens svaghet, såväl var för sig som i internationellt samarbete: 

”Facket är svagare i alla andra länder i Europa än de nordiska. Hur skulle en 

sammanslagning av redan stora företag leda till att ett redan svagt fack skulle bli starkare? 

/…/ Det troliga är att arbetet på att uppnå den inre marknaden i EG inte kommer att gå 

särskilt fort. Därför kan Sveriges relation till det framtida EG diskuteras i lugn och ro. 

Det som däremot brådskar är frågan hur den europeiska fackföreningsrörelsen ska 

uppträda mot det allt starkare internationella storkapitalet. Idag är den en mus som inte 

ens ryter.” 145 

Tidigare i detta avsnitt har en ledare från 1981 om Internationella metallarbetarförbundet (IMF) 

citerats, och jag kunde konstatera att skribenten var starkt missnöjd med organisationen, som man 

menade dominerades av USA:s, Västtysklands och Japans fack och drev en politik som ensidigt 

gynnade dessa mäktiga länder. Det var då bara de nordiska facken som sågs som meningsfränder. I 

det avseendet hade 1989 inte mycket förändrats sedan 1981. Europeiska metallarbetarförbundet 

(EMF) nämns knappt i materialet; IMF kritiseras, och det är först från och med 1984 som de 

nordiska facken, som behandlas sympatiskt, ägnas stort intresse. 

Inte desto mindre var frågan om internationellt fackligt samarbete högt på agendan i slutet av 

80-talet. ABB-fusionen, EG:s arbete med den inre marknaden och ökade inomeuropeiska 

företagsfusioner var viktiga för detta. Också i Nordiska ministerrådet diskuterades fackligt samarbete 


143 Kronlid 1987 

144 Karlsson 1987 

145 Jutterström 1988a 

52

över gränserna; 1988 arbetade en arbetsgrupp för rådet med ett projekt i ämnet. I Metallarbetaren nr 

38 1988 kommenterades arbetsgruppens rapport som konstaterade att ”det är både praktiskt och 

juridiskt möjligt för nordiska koncerner att teckna avtal om medinflytande över gränserna.” Sune 

Ahlén, generalsekreterare i Nordens Fackliga Samarbetsorganisation (NFS) citerades i artikeln: 

”Detta är ett viktigt steg på vägen mot ökat nordiskt koncernfackligt samarbete” 146. Även i 

Electrolux var koncernfackligt samarbete under dessa år på tapeten. I nr 4 1989 rapporteras om att 

LO-klubbarnas samorganisation har skickat brev till koncernledningen med krav på förhandlingar 

om internationell facklig samverkan, alltså att Electrolux till exempel ska betala de fackligt 

förtroendevaldas resor för att träffa varandra i olika länder 147. IMF:s internationella sekreterare 

tillfrågas och menar att avtalet kan bli banbrytande för internationellt fackligt samarbete. Det var inte 

heller bara på de multinationella bjässarna som Saab, Asea och Electrolux som svenska metallare 

arbetade för att starta internationella fackliga samarbeten. I nr 13-14 1989, som är ett temanummer 

om Sverige, facket och EG, finns ett reportage om klubbordföranden på Bahco Verktyg i Enköping. 

Bahco har köpt ett tyskt verktygsföretag som krisar och där Bahco tänker dra företaget ur krisen 

genom stora nedskärningar, bland annat avskedanden. Klubbordföranden i Enköping oroar sig för 

utvecklingen och vill samarbeta med det tyska facket, men har ännu inte lyckats träffa dem, då 

företaget inte medgivit metallarna att få åka till Tyskland på arbetstid och då det varit svårt att få 

kontakt med rätt person på det tyska facket. Reportern konstaterar: 

”Hittills har LO och TCO kämpat förgäves för att utöka rätten till koncernfackligt 

samarbete, i första hand till att gälla inom Norden, i andra hand Västeuropa. Det 

brådskar. Svenska företag köper sig in i EG, utländska företag köper svenska och 

företagsledningar flyttar utomlands, utom räckhåll för MBL. Men arbetsgivarna låter inte 

facken samarbeta. ’Företagen har inte råd att idka resebyråverksamhet’, säger SAF.” 148 

Reportaget om klubbordföranden på Bahco verktyg ackompanjeras av en artikel om kampen för 

fackligt samarbete. I den artikeln framgår att det – även om SAF säger sig vara skeptiska till att 

företagen ska betala de fackligt aktivas resor för att träffa andra fackliga – att flera företag ger pengar 

till facket för att de ska kunna träffa sina utrikes motsvarigheter. Till exempel hade fackklubbarna vid 

Ericsson tillgång till en resefond med 500 000 kronor för tre år, där enligt ordföranden i den fackliga 

samorganisationen på Ericsson ”större delen av pengarna får åt för besök där det är struligheter. 


147 Gatu 1989 

148 Nilsson 1989a 

53

Fonden kan även användas åt att få hit fackligt folk från utlandet.” 149 I artikeln tas många MNF:s 

upp: på Volvo reste LO-fackens samorganisation utomlands någon gång om året, på Saab-Scanias 

lastbilsdivision ”har det hänt” att företaget betalat fackliga resor, på PLM träffades 

fackrepresentanter från PLM:s alla företag i Europa en gång om året på en konferens som företaget 

helt och hållet betalade, på SKF träffades klubbar från runt om i världen cirka vart tredje år på ett 

fackligt världsråd, vid Alfa Laval fanns kontakter mellan fack i olika länder men inget formellt 

samarbete, vid Electrolux hade man endast sporadiskt samarbete vid internationella uppköp och vid 

problem, på Sandvik fanns endast internationell facklig kontakt via brev och företaget vägrade betala 

resor, vid Tetra Pak hade Metall endast kontakt med sina motsvarigheter i England, vid Atlas Copco 

föregick sporadiska internationella fackliga träffar, och vid Esab, Gränges Aluminium, BT Industries, 

Eldon, AST och Kloster Speedsteel fanns föga eller inget internationellt fackligt samarbete 150. 

Som framgått av denna uppräkning fanns det i slutet av 1980-talet många svenska 

multinationella företag där Metall hade eller funderade på internationellt fackligt samarbete. Det är i 

artiklarna i EG-temanumret 13-14 1989 klart uttalat att Metall och LO framför allt satsade på 

koncernfackliga samarbeten i första hand i Norden och i andra hand i Europa. Det hade skett en 

förändring i Metallarbetarens globaliseringsbevakning från det sena 1970-talets fokus på Östasien, 

Brasilien och andra nya industriländer, till fokuseringen på Norden och Europa i slutet av 80-talet. 

Jag menar att det är rimligt att tolka detta som en realistisk strategi: Metall visste av erfarenhet bland 

annat av Brasilienkampanjen att det var svårt att samarbeta över språkliga, politisk-kulturella och 

stora geografiska avstånd, och man satsade därför på att bygga upp internationella samarbeten där 

man kunde räkna med att utveckla sådant någorlunda effektivt och med de resurser man hade. Man 

hade, som tabell 6 om bevakningen i Metallarbetaren av internationella fack och arbetsplatser, inte 

förlorat intresset för facken i u-länderna. Men man hade anpassat sin strategi. Utifrån min 

undersökning menar jag att det är en rimlig tolkning att säga att om ”det goda arbetet”-programmet 

var Metalls utvecklade programmatiska respons på den nya tekniken, så var det sena 80-talets fokus 

på koncernfackliga samarbeten i Europa Metalls utvecklade programmatiska respons på 

globaliseringen, inom min undersöknings tidsrymd. 

Det var den viktigaste programmatiska utvecklingen att behandla i detta kapitel. Men under 80- 

talets andra hälft fördes också ytterligare några nya element in i Metallarbetarens rapportering om 

globaliseringen. Det rör sig om två nya fenomen som båda, vet vi idag (2007) med sjutton år mellan 

149 Nilsson 1989b 

150 Nilsson 1989b 

54

oss och undersökningsperiodens slut, sedan 1989 blivit än viktigare: a) att företag hotar med att flytta 

utomlands, och b) lönedumpning i Sverige genom att arbetare tas in från fattigare länder. Dessa två 

tendenser ska nu kort behandlas. 

Fenomenet att företag hotar med att flytta utomlands för att uppnå politiska fördelar uppträder 

i en analytisk artikel i materialet först i nr 9 1989. Där skrev Metalls EG-ansvarige Håkan Arnelid en 

artikel om att ”som följd av EG-frågan har storföretagens hot om utflyttning av produktion och 

forskning blivit allt vanligare” 151. Det handlade om att storföretag hotade med att flytta verksamhet 

från Sverige om Sverige inte gick med i EG. Som har framgått i detta kapitel var ökad 

internationalisering av företagen, ökad kapitalrörlighet och hårdare internationell konkurrens inte 

något nytt 1989. Hårdare konkurrens från nya industriländer hade diskuterats i Metallarbetaren i alla 

fall sedan 1977 (se 5.3), multinationella företag ända sedan 1975 (se 5.2), och kapitalrörligheten under 

löntagarfondsdebatten i slutet av 70-talet (se 5.2) och än mer sedan början av 80-talet (se 4.4). Men 

1989 politiserades konkurrensfrågan ytterligare. Det handlade bland annat, vilket Arnelids artikel 

handlade om, att företag hotade med att flytta produktion utomlands om Sverige inte gick med i EG. 

Men företagens flytthot gick under 1989 också direkt på den svenska välfärdsstaten. Ledaren i nr 49 

1989 skrevs som ett inlägg i en pågående debatt om den höga sjukfrånvaron på Sveriges 

arbetsplatser. Trelleborg AB:s VD Rune Andersson hade uttalat sig om att han inte såg en enda 

fördel med att investera i Sverige; Trelleborg hade investerat i Gent i Belgien och Andersson menade 

att det bland annat var den höga sjukfrånvaron i Sverige som var en orsak till att man investerat i 

Belgien istället för på hemmaplan. Även Volvo hade investerat i Belgien och företagets VD P G 

Gyllenhammar hade också han – om än mer diplomatiskt – uttryckt att Sverige hade flera problem 

och att sjukfrånvaron var ett av dem. Företagsledarna menade att det svenska 

sjukförsäkringssystemet var alltför generöst och att det av det skälet fuskades med systemet, vilket 

ledde till hög sjukfrånvaro. Metallarbetarens ledarskribent höll inte med: 

”Att använda förhållandena i arbetslöshetens Belgien för att slå de svenska arbetarna i 

huvudet är omoraliskt. Att påstå att man flyttar produktionen av sådana skäl är 

cyniskt.” 152 

Det var inte heller bara sjukfrånvaron och sjukförsäkringen som företagsledaren Rune Andersson 

hade angripit, utan även miljökrav, höga skatter med mera. Detta fick Metallarbetarens chefredaktör att 

151 Arnelid 1989 

152 Jutterström 1989g 

55

kalla Andersson för ingenting mindre än ”fosterlandsfiende” 153. Den diskussionen, om den svenska 

industrins konkurrenskraft och den svenska välfärdsstaten, är mycket intressant. Emellertid 

innehåller undersökningsmaterialet inte mer än så. Jag kan konstatera att under 1989 lyftes denna – 

som är lätt att se idag, efter Volvos Trollhättan-Rüsselsheim-tävling med mera – mycket viktiga fråga 

om välfärdsstat och konkurrenskraft på allvar in i Metallarbetaren. Man hade förvisso redan tio år 

tidigare diskuterat hur nya industriländer kunde konkurrera skadligt med usla arbetsförhållanden och 

obefintliga miljökrav, men 1989 slöts en cirkel då frågan så att säga ”flyttat hem” till Sverige: det 

handlade inte längre bara om det implicita hotet att om nya industriländer konkurrerar med den 

svenska industrin och de har lägre kostnader, utan även om den direkta utmaningen mot politiker 

och fack i Sverige att sänka standard på välfärdsstat och miljökrav för att öka konkurrenskraften. 

Den andra ”framtidsfråga” som dyker upp i slutet av 80-talet är den om löne- och 

arbetsförhållandedumpning genom utpostering av utländsk arbetskraft i Sverige. I nr 47 1988 

handlade det om polska arbetare i Luleå, som anlänt eftersom ett polskt företag köpt en 

stränggjutningsanordning av SSAB och skickat arbetarna för att montera ner den så att den skulle 

kunna skickas till Polen 154. De polska arbetarna var alltså anställda av ett polskt företag, men arbetade 

i Sverige med något som föll under Metalls område. Därför lyckades Metall sluta ett avtal med det 

polska företaget för de sjutton polska gästarbetarna. Frågan återkom i nr 10 1989, och även den 

gången handlade det om utländska arbetare som skulle flytta maskiner från SSAB i Luleå, denna 

gången ungrare samt inte färre än 140 polska arbetare 155. I nr 24 1989 återkom frågan igen och även 

den gången handlade det om utförsäljning och flyttning av maskiner från SSAB, fast denna gång från 

Borlänge och inte av ett polskt företag utan av ett nordkoreanskt som skickat ett hundratal arbetare 

för att arbeta i sex till nio månader. Denna tredje artikel var mer utförlig än de två tidigare nämnda 

och lyfte frågan till en allmän nivå, och tillfrågade Metalls ombudsman Hans Larsson: 

”Det är första gången Metall handleder ett ärende av detta slag, där en utländsk firma 

kommer till Sverige för att montera ner egen utrustning. Men på Hans Larsson bord 

ligger förhandsbesked om flera liknande fall. Ungrare vill plocka ner utrustning på 

Bofors och thailändare är på väg till Kockums gjuteri i Kallinge. För varje fall måste ett 

kollektivavtal skräddarsys. 

- Kommer arbetarna från ett land som Västtyskland anser vi att den fackliga 

organisationen har kraft nog att bevaka deras intressen. Kommer de däremot från 

153 Jutterström 1989f 

154 Hållén 1988b 

155 Hållén 1989a 

56

Sydostasien, Östeuropa eller Afrika måste vi se till att arbetarnas intressen tillvaratas, 

säger Hans Larsson.” 156 

Det är intressant att det i artikeln står att det nordkoreanska företaget i Borlänge är det första fall av 

denna typ som Metall handleder; det indikerar att fenomenet år 1989 var något tämligen nytt för 

Metall – även om som visats ovan Metallarbetaren hade diskuterat två fall strax tidigare under 1988 

och 1989, polska och ungerska företag i Luleå. Det nordkoreanska företaget hade bland annat velat 

att arbetarna skulle bo och sova inne på elektrostålverket och använda nordkoreansk 

arbetstidslagstiftning med 48-timmarsvecka och obegränsat helg- och nattarbete tillåtet. Det först 

nämnda kravet avvisade såväl Metall som SSAB och de andra två Metall, som fick igenom kraven 

och flera andra, bland annat att företaget betalade arbetarna fickpengar i svenska kronor (den 

nordkoreanska valutan var inte utbytbar mot den svenska kronan) och att företaget betalade Metalls 

avdelning 63 i Borlänge inte mindre än 20 000 kronor i månaden för att svenska fackliga 

representanter på heltid skulle kunna bevaka de koreanska arbetarnas arbetsvillkor. När man år 2007 

betraktar Metalls fall 1988-89 med polska, ungerska och nordkoreanska arbetare i Sverige och 

striderna om deras avtal, är det naturligt att tänka på 2005 års Vaxholmsfall, där lettiska 

byggnadsarbetare på ett lettiskt byggföretag kom till Sverige för att bygga en skola, och en stor 

konflikt uppstod mellan det svenska byggfacket och det lettiska företaget. Fallet har tagits upp i EG- 

domstolen och tillmätts mycket stor betydelse för de svenska kollektivavtalens och välfärdens 

framtid. Att döma av denna undersökning kan man vad gäller Metalls område härleda denna 

högaktuella konflikt till 1980-talets sista år. 

156 Nilsson 1989c 

57

6. Avslutande diskussion 

Uppsatsen har behandlat Metallarbetarförbundets problemidentifiering och förslag till 

problemlösningar gentemot den tredje industriella revolutionen och globaliseringen mellan 1975 och 

1990. Som kapitel 4 och 5 visat ändrades mycket under denna tid. 

Den första frågeställningsgruppen: den nya tekniken 

Frågeställningarna om den nya tekniken, som väglett undersökningen i kapitel 4, var dessa: 

- Hur såg Metalls analys av den nya tekniken ut mellan 1975 och 1989? Vilken var 

förbundets strategi för att implementera tekniken på ett för medlemmarna gynnsamt 

sätt? 

Vad gäller den nya tekniken hade Metall, som visats i kapitel 4, en tämligen klar läges- och 

tendensanalys redan 1975. Men det har också framgått i materialet (se 4.1) hur det existerade en 

spänning mellan den principiellt positiva inställningen till tekniken och negativa effekter för enskilda 

metallare på vissa arbetsplatser. I slutet av 70-talet var Metall på det klara med att man behövde 

arbeta mer med ”datafrågor” för att kunna formulera sin strategi för gynnsam implementering av 

tekniken; man startade studiecirklar och höll konferenser i ämnet. Denna insikt omvandlades till 

målmedvetet arbete med att utarbeta ett program för hur tekniken skulle hanteras, detta program 

blev ”Det goda arbetet” som lades fram på kongressen 1985. Liksom Rianne Mahon 157 ser jag detta 

program som mycket viktigt i den svenska diskussionen och politiken, särskilt arbetarrörelsens, om 

den nya tekniken. Programmet lades fram 1985 och under resten av undersökningsperioden skedde 

enligt min undersökning inga avvikelser från den linjen i Metall. I det programmet sammanstrålade 

Metalls viktigaste frågor: konkurrenskraften och goda arbetsförhållanden för medlemmarna; som 

utredningschefen Hans Olsson betonade i Metallarbetaren 1983 (se 4.3) såg man ”Det goda arbetet” 

inte bara som en arbetsmiljöfråga, utan också en strategi för att stärka den svenska industrins 

konkurrenskraft med en high road-strategi, alltså avancerad produktion med höga löner (se 4.1). 

”Det goda arbetet”-programmets ställningstagande har mycket gemensamt med den diskussion som 

fördes i Metallarbetaren under 1970-talets andra hälft. Jag menar att kontinuiteten i Metalls 

inställning till den nya tekniken var mycket stark 1975-1989. Detta faktum – den relativt sett låga 

dramatiken och förändringstakten i diskussionen – speglas också i det faktum att denna uppsats 

kapitel om den nya tekniken, kapitel 4, bara tar upp tretton sidor jämfört med att 

157 Mahon 1991 

58

globaliseringskapitlet, kapitel 5, tar upp nitton sidor. 

I alla undersökningar förekommer ett mått av serendipitet, upptäckandet av en sak medan man 

letade efter något annat. I denna undersökning har den viktigaste upptäckten av det slaget varit 

Metalls bryderier under 1980-talets andra hälft över ”den kapitalistiska charmoffensiven”. Jag har 

diskuterat denna problematik i 4.4, i samband med Metalls diskussion om förverkligandet av ”det 

goda arbetet”, eftersom jag menar att man inte kan förstå ”det goda arbetet”-politiken om man inte 

beaktar detta sammanhang. 1985 hade Metallkongressen antagit ”Det goda arbetet”-programmet, 

som var en konsekvent fortsättning på förbundets inställning även under 70-talet. Det handlade om 

metallarnas arbetsvillkor och om konkurrenskraft, frågor där arbetarnas och arbetsgivarnas intressen 

kunde såväl sammanfalla som vara motsatta. Till exempel är en high road-strategi, som Metall 

förespråkade, inte något som gynnar arbetarna på arbetsgivarnas intressen: om produktiviteten är 

hög kan också lönerna vara höga, och båda parterna tjänar på ordningen. I någon mån såg det i 

Metallarbetaren under 1980-talet också ut som att utvecklingen gick Metalls väg: man konstaterade att 

kunskapen blev allt viktigare i ekonomin (se 4.3), tog ställning för ökad lönespridning i förbundet, 

och Arbetsdomstolen dömde 1987 att metallare kunde ha ”mycket avancerade arbetsuppgifter”. 

Många metallares arbetsuppgifter uppgraderades, och Arbetsdomstolens dom visade att de inte 

behövde bli SIF-medlemmar för det. Men under 80-talets andra hälft agerade arbetsgivarna samtidigt 

i dessa frågor – arbetets förändring, relationerna mellan arbetstagare och arbetsgivare – på ett sätt 

som var konfunderande för Metall (se 4.4). De svenska arbetsgivarna använde i ökande utsträckning 

den toyotistiska managementfilosofins kvalitetscirklar, vinstdelningsprogram och konvertibellån, 

reformer som ofta gynnade arbetare på enskilda företag då arbetarna till exempel genom 

konvertibellån tjänade stora pengar på sina företags aktiers värdeökningar. Samtidigt varnade vissa, 

till exempel arbetsmarknadsforskaren Göran Brulin i Metallarbetaren 1989 (se 4.4), för att företagens 

toyotistiska strategi för att knyta arbetarna närmre till ”sina” företag skulle försvaga facket och 

arbetarnas sammanhållning. 

Jag menar att 1980-talets dilemma för Metall om arbetets utveckling och förändringen i 

relationen mellan arbetare och företag, som diskuterats här och i 4.4., är en av denna uppsats mest 

intressanta och viktigaste rön. I den diskussionen – om ”det goda arbetet”, kunskapens ökade 

betydelse, ökad lönespridning, kvalitetscirklar, vinstdelning och konvertibellån – kristalliseras det 

sena 1900-talets ekonomiska förändring (den tredje industriella revolutionen) i i-länderna ut och de 

stora frågorna tas ner på företagsnivå. Efter upproren 1968 och 70-talets ökade oro och 

motsättningar på arbetsmarknaderna, tog utvecklingen ny riktning efter 1980/1985 med toyotismens 

59

spridning i Väst, nyliberalismens uppsving i den ekonomiska politiken och ökade motsättningar 

mellan offentlig och privat sektor i välfärdsstater. Klassrelationerna, och därmed samhället, gick in i 

en ny fas. För Sveriges del, eller åtminstone Metallområdets, ser jag 1980-talets mitt som en 

brytpunkt; efter SAF-ordföranden Nicolins ”investering i framtiden” och storkonflikten 1980, efter 

motsättningar och jämförelsehysteri mellan facken i privat och offentlig sektor, och ”den tredje 

vägens” politik från och med 1982 för att stimulera exportindustrin bland annat genom att sänka 

reallönerna. Perioden efter 1980-talets mitt, som vi idag (år 2007) lever i, hänger ihop med 1980- 

talets förändringar. 

Den andra frågeställningsgruppen: globaliseringen 

Frågeställningarna om globaliseringen, som väglett undersökningen i kapitel 5, var dessa: 

- Hur såg Metalls analys av den ekonomiska globaliseringen ut mellan 1975 och 1989? 

Hur såg man på den ökade internationella konkurrensen, inte minst från låglöneländer? 

Vilka strategier förespråkade man för att bibehålla och stärka den svenska industrins 

konkurrenskraft? 

Vad gäller globaliseringen framträdde under undersökningsperioden aldrig någon sammanhållen 

analys och program i Metallarbetaren, så som ”Det goda arbetet” för tekniken. Globaliseringens 

uttryck var ständigt föränderliga och mångfaldiga: från kritiken av svenska multinationella företag 

1975, till analysen av den hårda konkurrensen från u-länder och nya industriländer 1977-79, till 

vändningen mot Europa och Norden efter 1984, och svenska företags hot att flytta produktionen 

utomlands om politikerna inte gjorde som företagen ville 1989. LO antog 1975 ett program om de 

multinationella företagen men under resten av undersökningsperioden verkar inga sådana 

programmatiska problemlösningar ha skapats eller delats av Metall. Utredare, ekonomer, fackligt 

förtroendevalda och förbundsjournalister laborerade i Metallarbetaren med olika förslag som en 

socialklausul i GATT, reglering av utrikeshandeln, och inte minst internationellt fackligt samarbete. 

Men på det hela taget är det bristen på ett sammanhållet program som är talande. Globaliseringen – 

kapitalets ökade rörlighet, konkurrens från nya industriländer, ny ekonomisk geografi – var och är en 

så komplex fråga att Metall ofta inte hade fler medel att ta till än de traditionella: att ta kampen mot 

företaget på den egna arbetsplatsen. Internationellt samarbete fanns det genomgående en strävan till 

och 1989 var det, som visats i 5.4, många MNF:s som hjälpte facken i olika länder att träffas och 

diskutera. Men det framgår inte någonstans i undersökningsmaterialet att Metall i samarbete med en 

annan fackförening gjorde några verkliga framsteg. Detta beror i grund och botten på tendensen i 

60

globaliseringen att kapitalet stärks på löntagarnas bekostnad, eftersom kapitalet är mer rörligt och 

bara har ett mål (vinst) och därmed är mycket mer flexibelt än vad löntagare – med skilda intressen 

utifrån företagstillhörighet, nationalitet osv. – har. Det är inte att säga att globaliseringen är så enkel 

som att kapitalet förstärks. I kapitel 2 och 3 har uttryckligen argumenterats för, och i kapital 4 och 5 

utgåtts från, att alla samhälleliga förändringsprocesser är komplexare än så och i sista hand är 

avhängiga ett flertal intressegruppers agerande och interagerande. I kapitel 4 togs olika exempel upp 

på den nya teknikens implementering, som visat hur målmedvetet agerande för att implementera 

tekniken på ”rätt” sätt kunde ge mycket olika utslag på olika arbetsplatser. Med tanke på det ökade 

intresset för nordiskt fackligt samarbete i slutet av 80-talet vore det intressant att utvidga 

undersökningen till 90-talet och se om djupare samarbete då utvecklades. Utifrån min undersökning 

menar jag att det är ett rimligt antagande att så skedde. 

61

7. Käll- och litteraturförteckning 

7.1 Källor: artiklar ur Metallarbetaren, 1975-1989 

Arnelid, Håkan. 1989. ”Varför hotar företagen?”, nr 9 s 16 

Beckholmen, Kuno. 1975. ”Eriksberg”, nr 11 s 3-4 

Beckholmen, Kuno. 1977a. ”Otryggheten bara ökar”, nr 24-25 s 6-7 

Beckholmen, Kuno. 1977b. “Svenska företag dåliga säljare”, nr 26-27 s 2 

Bojs, Karin. 1989. ”Japansk anda hotar facket”, nr 40 s 15 

Ekberg, Kerstin. 1977a. ”Bohmans klantighet är väl genomtänkt!”, nr 37 s 6-7 

Ekberg, Kerstin. 1977b. ”Kraven på ekonomisk demokrati ökar”, nr 40 s 14-15 

Ekberg, Kerstin. 1978. ”Triss i högerpolitik”, nr 17-18 s 6 

Ekberg, Kerstin. 1979. ”Aktiespararna hotar Volvo”, nr 1 s 7 

Gatu, Harald. 1988. ”Låga löner hotar industrins förnyelse”, nr 47 s 15-16 

Gatu, Harald. 1989. ”Electrolux: Avtal över gränserna”, nr 4 s 15 

Göransson, Ingemar. 1984a. ”Konsten är att göra tvärtom”, nr 15 s 6 

Göransson, Ingemar. 1984b. ”Ökat inflytande ger ’skapande människor’”, nr 38 s 6 

Hansson, Svante och Gunnar Lindstedt. 1983. ”Mötet som Lancia ville stoppa”, nr 24-25 s 2-5 

Hjelte, Gudrun. 1978. ”Flytta makten – inte arbetarna!”, nr 49 s 7 

Hjelte, Gudrun. 1979. ”Slavar under datorn – även hemma!”, nr 42 s 18-19 

Hjelte, Gudrun. 1981. ”IMF kunde vara till nytta”, nr 15-16 s 7 

Hållén, Jonas. 1988a. ”Ny rapport om konvertibler: Jättemånga har köpt jättemycket”, nr 41 s 17 

Hållén, Jonas. 1988b. ”Skärpta krav i Metallavtalet”, nr 47 s 18 

Hållén, Jonas. 1989a. ”Ungrarna byts ut mot polacker”, nr 10 s 19 

Hållén, Jonas. 1989b. ”Metall vill stärka svenskt kapital”, nr 35 s 28 

Jansson, Rolf och Sven Svensson. 1979. ”De som sa nej kan inte sätta sig in i våra liv”, nr 6 s 10-11 

Jutterström, Stig och Göran Widerberg. 1983. ”Utredningscheferna: Så här kan vi klara jobben”, nr 

34-35 s 12-16 

Jutterström, Stig. 1984a. ”Sverige – litet och svagt?”, nr 10 s 7 

Jutterström, Stig. 1984b. ”Fonder för förnyelse”, nr 41 s 7 

Jutterström, Stig. 1985a. ”Samarbete så in i norden – men inte för facket!”, nr 9 s 14 

Jutterström, Stig. 1985b. ”Metall väljer väg”, nr 21-22 s 7 

Jutterström, Stig. 1985c. ”Det goda arbetet”, nr 37 s 7 

62

Jutterström, Stig. 1985d. ”Visst har facket en chans”, nr 47 s 7 

Jutterström, Stig. 1986. ”Kapitalism på verkstadsgolvet”, nr 18 s 2 

Jutterström, Stig. 1987a. ”Ett nordiskt genombrott”, nr 13 s 2 

Jutterström, Stig. 1987b. ”En historisk dom”, nr 26 s 2 

Jutterström, Stig. 1987c. ”Ett Sverige ur balans”, nr 33-34 s 2 

Jutterström, Stig. 1987d. ”Kapitalismens nya ansikte”, nr 42 s 2 

Jutterström, Stig. 1988a. ”Sverige och Europa”, nr 6 s 2 

Jutterström, Stig. 1988b. ”De sämsta jobben ska bort”, nr 26-32 s 2 

Jutterström, Stig. 1989a. ”Koncernfacklig långbänk”, nr 8 s 2 

Jutterström, Stig. 1989b. ”Solidarisk arbetspolitik”, nr 11-12 s 2 

Jutterström, Stig. 1989c. ”Vi saknar en industripolitik”, nr 22 s 2 

Jutterström, Stig. 1989d. ”En oblodig revolution” nr 33-32 s 2 

Jutterström, Stig. 1989e. ”Soffans framtidsdröm”, nr 37 s 2 

Jutterström, Stig. 1989f. ”En fosterlandsfiende”, nr 43 s 2 

Jutterström, Stig. 1989g. ”Sjuk sjukdebatt”, nr 49 s 2 

Karlsson, Hans. 1987. ”Hoten mot vår ekonomi”, nr 15-17 s 14 

Kronlid, Johanna. 1987. ”Asea-affären: facket i tre länder eniga om samarbete”, nr 39 s 23 

Lindstedt, Gunnar. 1982. ”Är detta illojal konkurrens?”, nr 3 s 18-19 

Lindstedt, Gunnar. 1983. ”Metallkonferens: Vem tar ansvaret efter Wallenberg?”, nr 1 s 10-11 

Lindstedt, Gunnar. 1985. ”Metallare i dataåldern – finns de kvar?”, nr 21-22 s 21 

Lundin, Bert. 1977. ”Allt har plötsligt blivit upp och ner”, nr 37 s 6 

Marking, Christer. 1984. ”Flytta inte jobb till kontoren – ge metallare utbildning istället”, nr 12 s 6 

Mörk, Christina. 1978. ”Metallare från Göteborg studerade ’hotet’ från Japan”, nr 6 s 14-15 

Nilsson, Jesper. 1989a. ”Ola vill bryta tystnaden mellan facken”, nr 13-14 s 27-28 

Nilsson, Jesper. 1989b. ”Det rör på sig… Men det talar vi inte om”, nr 13-14 s 29-30 

Nilsson, Jesper. 1989c. ”Koreansk lön, svensk arbetstid”, nr 24 s 20 

Nordlund, Håkan. 1984. ”Wall Street kan i framtiden diktera vår ekonomiska politik”, nr 19 s 6 

Nyström, Lennart. 1977. ”Bara var femte SKFare arbetar i Sverige”, nr 33 s 2-3 

Olofsson, Lennart. 1982. ”Ny teknik kan ge oss yrkesrollen tillbaka”, nr 38 s 15-16 

Olsson, Birgitta. 1979. ”Slumpen får inte styra forskningen”, nr 2-3 s 22-23 

Olsson, Hans. 1983a. ”Börsen – ett Solvalla för miljonärer?”, nr 26-29 s 6 

Olsson, Hans. 1983b. ”Börsföretagen behöver aktiva ägare”, nr 32-33 s 6 

63

Olsson, Hans. 1987. ”Priset för vårt oberoende”, nr 33-34 s 28 

Olsson, Jan. 1975. ”MNF: Bäst med svensk kapitalist!”, nr 35 s 3 

Olsson, Jan. 1977a. ”Svenska företag lever ett skyddat liv i Spanien”, nr 7 s 8-9 

Olsson, Jan. 1977b. ”Nordiskt samarbete om de multinationella”, nr 51 s 9 

Osignerad. 1976a. ”Vem ska styra? – människan eller maskinen?”, nr 31-32 s 3 

Osignerad. 1976b. ”Beslut i USA – arbetslöshet i Halmstad!”, nr 51 s 9 

Osignerad. 1978a. ”-Vi måste ifrågasätta frihandeln!”, nr 35 s 13-14 

Osignerad. 1979a. ”Strid om Metalls Brasilienkampanj: ’Facklig imperialism’”, nr 11 s 23 

Osignerad. 1979b. ”Metall svarar: ’Skrämmande okunnighet’”, nr 11 s 23 

Osignerad. 1979c. ”Hur ska vi klara konkurrensen från Sydkorea och Japan”, nr 42 s 22-23 

Osignerad. 1978b. ”Obemannade verkstaden lurar runt hörnet!”, nr 35 s 16 

Osignerad. 1984. ”Nio metallare går dagligen till SIF”, nr 50-51 s 16 

Osignerad. 1987a. ”Ställ krav, Thage!”, nr 33-34 s 2 

Osignerad. 1987b. ”ASEA-Brown Boveri: Fackets inflytande minskar”, nr 33-34 s 28-29 

Osignerad. 1988a. ”Metall om konvertibler: Facket ska försvagas!”, nr 25 s 20 

Osignerad. 1988b. ”Nordiskt samarbete: Avtal över gränserna”, nr 38 s 18 

Persson, Magnus. 1987. ”Kapitalet styr industripolitiken!”, nr 39 s 34 

Pettersson, Susanne och Erling Söderström. 1989. ”Renault-affären: Facket i Frankrike hotar med 

krig”, nr 42 s 20-21 

Redemo, Arne. 1977. ”Risken för handelskrig tornar upp sig”, nr 40 s 11 

Svensson, Sven. 1980a. ”Vem älskar LM Ericsson?”, nr 42 s 2-5 

Svensson, Sven. 1980b. ”Ett möjligt uppdrag”, nr 42 s 6 

Svensson, Tommy. 1981. ”- Samarbete mellan facken håller företagen tillbaka”, nr 8 s 18-19 

Svensson, Tommy. 1983. ”Stoppa finanshajarna”, nr 37 s 7 

Svärd, Jan. 1987. ”Låt facket verka över gränserna!”, nr 10 s 12 

Tures, Ewa. 1978a. ”Datorn – hot eller löfte?”, nr 38 s 10f 

Tures, Ewa. 1978b. ”Karl-Erik vann på datoriseringen”, nr 39 s 15-17 

Tures, Ewa. 1978c. “Testcirkel i data-kunskap: Vi måste lära oss vad vi ska kräva!”, nr 40 s 14-15 

Tures, Ewa. 1980. ”Från tempoarbete till yrkesarbete”, nr 7 s 2-5 

Wall, Carin. 1977a. “Rapport om industri och sysselsättning: offensiv näringspolitik”, nr 20-21 s 18 

Wall, Carin. 1977b. “Så här vill Metall klara krisbranscherna”, nr 20-21 s 19-20 

Wall, Carin. 1978a. ”En lönsam liten prick på multijättens karta”, nr 1 s 2-5 

64

Wall, Carin. 1978b. ”Elektroniken slog ut kalkylatorerna i Åtvidaberg”, nr 6 s 2-5 

Wictorin, Bo. 1985. ”Moderaternas värld en Kiviks marknad”, nr 14 s 8 

Wictorin, Bo. 1988. ”Vilken väg ska vi välja?”, nr 35 s 20 

Widerberg, Göran. 1982. ”Transaktionsekonomin styr Sverige”, nr 34 s 12-13 

Widerberg, Göran. 1985a. ”Andersson mot Andersson”, nr 21-22 s 15-17 

Widerberg, Göran. 1985b. ”Lönespridning i Metall: ja Sextimmarsdag för alla: nej”, nr 21-22 s 22-23 

Widerberg, Göran. 1985c. ”Kongressens heta fråga: Ska löneskillnaderna öka?”, nr 21-22 s 24-25 

Åhlström, Per. 1977a. “Socialdemokratisk budget ger tryggare framtid”, nr 5 s 3 

Åhlström, Per. 1977b. “Vi måste få en strukturfond!”, nr 5 s 5 

Åhlström, Per. 1977c. ”LM Ericsson uppträder som gamla tiders hästhandlare”, nr 7 s 3 

Åhlström, Per. 1977d. ”Ohämmad frihandel hot mot vår framtid”, nr 49 s 2 

Åhlström, Per. 1978a. “Matchen mot Japan kan bara vinnas med socialistisk taktik”, nr 7 s 6 

Åhlström, Per. 1978b. “De goda åren blev förlorade år”, nr 25-26 s 6 

Åhlström, Per. 1978c. “80-talet – de hotade jobbens årtionde”, nr 34 s 6 

Åhlström, Per. 1978d. ”Sveriges framtid måste planeras”, nr 35 s 6 

Åhlström, Per. 1978e. “Näringspolitik kongressens ödesfråga”, nr 38 s 6 

Åhlström, Per. 1978f. “Industrin måste planeras bättre”, nr 40 s 16-17 

Åhlström, Per. 1978g. “Starta AB Svenska Fabriker!”, nr 41, s 7 

Åhlström, Per. 1978h. “Våra pengar måste utnyttjas dubbelt!”, nr 44 s 6 

Åhlström, Per. 1978i. “Smärtstillande medel botar inga kriser”, nr 47 s 6 

Åhlström, Per. 1979a. “Volvo måste satsa nu!”, nr 2-3 s 6 

Åhlström, Per. 1979b. ”Staten måste ingripa i bilindustrin”, nr 5 s 7 

Öberg, Tommy. 1985a. “Här finns Sveriges mest avancerade Metallarbete”, nr 40 s 3-5 

Öberg, Tommy. 1985b. “Livsfarligt, vansinnigt – ett helvete”, nr 47 s 2-5, 36-37 

Öberg, Tommy. 1986. ”Charmoffensiven – Vem tjänar på den?”, nr 18 s 4-7 

Öberg, Tommy. 1987. “Här är företagen som erbjudit konvertibler”, nr 42 s 8 

7.2 Litteratur 

Amsden, Alice. 2002. The Rise of ‘the rest’: Challenges to the west from late-industrializing economies. Oxford: 

Oxford University Press 

Andersson, Jenny. 2003. Mellan tillväxt och trygghet: idélinjer i socialdemokratisk socialpolitik under 

efterkrigstiden. Uppsala Studies in Economic History. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis 

65

Bengtsson, Lars. 2005. ”Outsourcing av produktion i svensk verkstadsindustri”, i Lars Bengtsson, 

Christian Berggren och Johnny Lind (red). Alternativ till outsourcing. Stockholm: Liber 

Bergström, Asta. 1995. Åtstramning och expansion: Den ekonomiska politiken i Sverige 1971-1982. Lund: 

Lund University Press 

Bergström, Göran och Kristina Boréus (red). 2005. Textens mening och makt: Metodbok i 

samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys. 2 uppl. Lund: Studentlitteratur 

Blomqvist, Paula och Sofia Murhem (red). 2003a. Fackliga strategier för att möta globalisering och 

regionalisering inom metallindustrin. En jämförande studie av fyra nordiska länder. Stockholm: 

Arbetslivsinstitutet 

Blomqvist, Paula och Sofia Murhem. 2003b. Facket och globaliseringen inom metallindustrin: en studie av de 

svenska fackförbundens strategier. Uppsala: Forskningsprogrammet Svensk modell i förändring 

Braunerhjelm, Pontus. 1996. “Den globala svenska verkstadsindustrin – från Duvemåla till Ho Chi 

Minh-staden”, i Nils-Eric Sandberg (red). Verkstadsindustrin lönebildningen och framtiden: En 

festskrift. Stockholm: Sveriges Verkstadsindustrier 

Bäcklund, Ann-Katrin. 1994. Just-in-time: hur industriella rationaliseringsstrategier formar arbetsdelning och 

kompetens. Lund: Lund University Press 

Cox, Robert. 1981. “Social forces, states and world orders”, Millennium 10:2, s 126-155 

Crouch, Colin och Wolfgang Streeck. 1997. “Introduction: The future of capitalist diversity”, i 

Crouch och Streeck (red). Political economy of modern capitalism: Mapping convergence and diversity. 

London: Sage 

Dabhilgar, Mandar. 2005. ”Mot hållbara produktionssystem”, i Lars Bengtsson, Christian Berggren 

och Johnny Lind (red). Alternativ till outsourcing. Stockholm: Liber 

Dicken, Peter. 2003. Global shift: Mapping the changing contours of the world economy. 4 th ed. London: Sage 

Edquist, Charles, Leif Hommen och Maureen McKelvey. 2002. Skapar innovationer jobb? 

Produktinnovationer och processinnovationer i den kunskapsbaserade ekonomin. Stockholm: SNS 

Ekstedt, Eskil och Elisabeth Sundin. 2006 (red). Den nya arbetsdelningen – arbets- och näringslivets 

organisatoriska omvandling i tid, rum och tal. Arbetsliv i omvandling 2006:11. Stockholm: 


Enflo, Kerstin. 2006. Investeringar, FoU och tillväxt. Stockholm: Institutet för tillväxtpolitiska studier 

Garrett, Geoffrey och Christopher Way. 2000. “Public sector unions, corporatism, and wage 

determination”, i Torben Iversen, Jonas Pontusson och David Soskice (red). Unions, employers 

and central banks: macroeconomic coordination and institutional change in social market economies. 

66

Cambridge: Cambridge University Press 

Gourevitch, Peter. 1986. Politics in hard times: Comparative responses to international economic crises. Ithaca: 

Cornell University Press 

Gustafsson, Kjell. 1983. Tekoindustrin och förändringarna i den internationella arbetsfördelningen – konsekvenser 

för lokalisering och sysselsättning i Sverige. Meddelanden från Göteborgs universitets geografiska 

institutioner serie B nr 73. Göteborg: Kulturgeografiska institutionen vid Göteborgs universitet 

Hall, Peter A och David Soskice. 2001. ”An introduction to varieties of capitalism”, i Hall och 

Soskice (red). Varieties of capitalism: The institutional foundations of comparative advantage. Oxford: 

Oxford University Press 

Henrekson, Magnus, Lars Jonung och Joakim Stymne. 2002. ”Economic growth and the Swedish 

model”, i Nicholas Crafts och Gianni Toniolo (red). Economic growth in Europe since 1945. 

Cambridge: Cambridge University Press 

Henrekson, Magnus och Ulf Jakobsson. 2003. ”The transformation of ownership policy and 

structure in Sweden: Convergence towards the Anglo-Saxon model?”, New Political Economy 8:1, 

s 73-102 

Hoekman, Bernard M. och Michel M. Kostecki. 2001. The political economy of the world trading system: The 

WTO and beyond. Oxford: Oxford University Press 

Hofmann, Günter. 1997. ”Wolfgang Streeck und Fritz W. Scharpf sezieren den Wohlfartsstaat und 

forschen nach dem Geist des Kapitalismus im Zeitalter seines Sieges”, Die Zeit Nr. 48 

Klausen, Jytte. 1999. ”The declining significance of male workers: Trade-union responses to 

changing labor markets”, i Herbert Kitschelt, Peter Lange, Gary Marks och John D Stephens 

(red). Continuity and change in contemporary capitalism. Cambridge: Cambridge University Press 

Korpi, Walter. 1981. Den demokratiska klasskampen: Svensk politik i jämförande perspektiv. Stockholm: 

Tiden 

Krätke, Michael R och Geoffrey R D Underhill. 2006. ”Political economy: The revival of an 

interdiscipline”, i Richard Stubbs och Geoffrey R D Underhill (red). Political economy and the 

changing world order. 3 uppl. Oxford: Oxford University Press 

Le Gales, Patrick och Helmut Voelzhow. 2001. ”Introduction: The governance of local economies”, 

i Colin Crouch, Patrick Le Gales, Carlo Trigilia och Helmut Voelzhow (red). Local production 

systems in Europe: Rise or demise? Oxford: Oxford University Press 

Lundh, Christer. 2002. Spelets regler: Institutioner och lönebildning på den svenska arbetsmarknaden 1850-2000. 

Stockholm: SNS 

67

Magnusson, Lars. 1999. Sveriges ekonomiska historia. 2 uppl. Stockholm: Prisma 

Magnusson, Lars. 2000. Den tredje industriella revolutionen och den svenska arbetsmarknaden. Stockholm: 

Prisma och Arbetslivsinstitutet 

Mahon, Rianne. 1991. “From solidaristic wages to solidaristic work: A post-fordist historic 

compromise for Sweden?”, Economic and Industrial Democracy 12:3, s 295-325 

Mares, Isabela. 2000. “Strategic Alliances and Social Policy Reform: Unemployment Insurance in 

Comparative Perspective”, Politics and Society 28:2, s 223- 244 

Marx, Karl. Louis Bonapartes adertonde brumaire. 

North, Douglass C. 1981. Structure and change in economic history. New York/London: W W Norton & 

Company 

Pierre, Jon. 2004. ”En samlad tillväxtpolitik?” Tillväxtpolitisk utblick # 3 2004. Stockholm: Institutet 

för tillväxtpolitiska studier 

Pålsson Syll, Lars. 2001. De ekonomiska teoriernas historia. 3 uppl. Lund: Studentlitteratur 

Reiter, Joakim. 2003. “Changing the microfoundations of corporatism: The impact of financial 

globalisation on Swedish corporate ownership”, New Political Economy 8:1, s 102-125 

Rubery, Jill och Damian Grimshaw. 2003. The organization of employment: An international perspective. 

Basingstoke: Palgrave Macmillan 

Sandkull, Bengt och Jan Johansson. 2000. Från Taylor till Toyota: Betraktelser av den industriella 

produktionens organisation och ekonomi. 2 uppl. Lund: Studentlitteratur 

Scharpf, Fritz. 2000. “Economic Change, Vulnerabilities, and Institutional Capabilities”, i Fritz 

Scharpf och Vivien Schmidt (red.) Welfare and Work in the Open Economy: Volume 1. From 

Vulnerability to Competitiveness. Oxford: Oxford University Press 

Schmidt, Vivien A. 2002. The futures of European capitalism. Oxford: Oxford University Press 

Schmidt, Vivien A. 2003. “How, where and when does discourse matter in small states’ welfare state 

adjustment?”, i New Political Economy 8:1, s 127-146 

Schumpeter, Joseph. 1951. The theory of economic development: An enquiry into profits, capital, credit, interest, 

and the business cycle. Cambridge, Mass.: Harvard University Press 

Schön, Lennart. 2000. En modern svensk ekonomisk historia: Tillväxt och omvandling under två sekel. 

Stockholm: SNS 

Sjölander, Jonas. 2005. Solidaritetens omvägar: Facklig internationalism i den tredje industriella revolutionen – 

(LM) Ericsson, svenska Metall och Ericssonarbetarna i Colombia 1973-1993. Acta Wexionensia 72. 

Växjö: Växjö University Press 

68

Stranne, Staffan. 2004. Produktion och arbete i den tredje industriella revolutionen – Tarkett i Ronneby 1970- 

2000. Acta Wexionensia 36. Växjö: Växjö University Press 

Stråth, Bo. 1987. The politics of de-industrialisation: the contraction of the West European shipbuilding industry. 

London: Croom Helm 

Stråth, Bo. 1988. ”Verkstadsklubbarna vid Volvo och Saab: Facklig politik i två företagskulturer”, i 

Metall 100 år – fem uppsatser: Arbete, miljö, studier. Stockholm 

Stråth, Bo. 1993. Folkhemmet mot Europa: Ett historiskt perspektiv på 90-talet. Stockholm: Tiden 

Stråth, Bo. 1998. Mellan två fonder: LO och den svenska modellen. Stockholm: Atlas 

Stråth, Bo. 2000a. Mellan medbestämmande och medarbetare: Metall och samhällsutvecklingen 1957-1976. 

Stockholm: Metall 

Stråth, Bo. 2000b. ”After full employment and the breakdown of conventions of social 

responsibility”, i Stråth (red). After full employment. Bryssel: P.I.E. – Peter Lang 

Stubbs, Richard och Geoffrey R D Underhill. 2006. “Introduction: Conceptualizing the changing 

world order”, i Stubbs och Underhill (red). Political economy and the changing world order. 3 uppl. 

Oxford: Oxford University Press 

Swenson, Peter och Jonas Pontusson. 2000. ”The Swedish employer offensive against collective 

bargaining”, i Torben Iversen, Jonas Pontusson och David Soskice (red). Unions, employers and 

central banks: macroeconomic coordination and institutional change in social market economies. Cambridge: 

Cambridge University Press 

Swenson, Peter. 1989. Fair shares: Unions, pay, and politics in Sweden and West Germany. London: 

Adamantine 

Thörnquist, Annette. 1991. “Bransch och fack i kris och förvandling”, i Bill Sund och Annette 

Thörnquist. Kvinnolön, arbetsmiljö, jobb: Beklädnadsfackförbundens kamp 1940-1990. Stockholm: 

Tiden 

Wikman, Anders. 2006. Arbetslivets omvandling genom organisatoriska förändringar – en första sammanfattning 

från Arbetslivsinstitutets kohortstudie. Arbetsliv i omvandling 2006:14. Stockholm: 


Åkerman, Johan. 2003. Lokala fack i globala företag: Electrolux verkstadsklubb i Motala och koncernfacket 

1925-1985. Arbetsliv i omvandling 2003: 6. Stockholm: Arbetslivsinstitutet 

69

Metall och tredje industriella revolutionen - Juhani Kulo

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?